Halsfluss

Infektion som ger rodnad och svullnad

Infekterade halsmandlar, tonsillit, kan bero på bakterier eller virus. Om infektionen orsakas av streptokockbakterier grupp A kallas sjukdomen för halsfluss. När man får halsfluss inflammeras halsmandlarna, de blir röda, svullna och gör ont.

Sjukdomen kan gå över av sig själv men har man stora besvär brukar man behandlas med antibiotika, som gör att infektionen snabbare går över och att smittan inte sprids.

Man kan ha ont i halsen av andra orsaker, till exempel vanlig förkylning som beror på virus. Då hjälper inte antibiotika.

Halsmandlarna finns i svalget

Halsmandlarna sitter på var sin sida om svalget, i höjd med tungans rot. De är en del av kroppens immunförsvar som skyddar mot infektioner. Om man har en infektion, till exempel halsfluss eller körtelfeber, kan halsmandlarna tillfälligt bli förstorade.

Halsmandlarna har veck och fickor, där det kan samlas avstötta hudceller. Det kan synas som vita proppar men ger sällan några symtom och behöver inte behandlas. Propparna är inte ett tecken på en infektion.

Halsmandlarna är större hos barn och krymper sedan gradvis under tonåren. Även om det är ovanligt kan de hos vissa barn bli så stora att det blir för trångt i halsen.

En del av immunförsvaret

Halsmandlarna är en del av svalgets lymfvävnad. I lymfvävnaden finns ett stort antal vita blodkroppar som hjälper till att skydda mot infektioner. Lymfvävnaden i svalget är ofta i arbete eftersom det är vanligt att smittas av bakterier och virus genom luften, eller från händerna till munnen. Om infektionerna återkommer gång på gång blir halsmandlarna större.

Halsfluss orsakas av streptokocker

När man får halsfluss har halsmandlarna oftast infekterats av streptokockbakterier grupp A. Denna sorts bakterier kan också ge andra sjukdomar som till exempel scharlakansfeber, rosfeber och impetigo-svinkoppor. Det finns även andra typer av bakterier som kan ge en infektion i halsmandlarna, men det är ovanligt.

Streptokocker utan att få halsfluss

Man kan ha streptokockbakterier grupp A i svalget utan att ha några besvär, det är framför allt vanligt hos förskolebarn. Mår man bra gör bakterierna ingen skada och man behöver inte behandlas. Man smittar inte.

Hur smittar halsfluss?

Man kan bli smittad av halsfluss genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand eller kysser någon.

Om man har smittats av streptokocker brukar det ta två till fyra dagar från det att man smittats tills de första symtomen visar sig.

Hur kan man undvika att bli smittad?

Ett bra sätt att skydda sig är att tvätta händerna ofta och undvika handkontakt med den som har halsfluss. För små barn är det bra att vara utomhus. I förskolan är det också viktigt att barnen inte delar tandborstar eller handdukar. Ett bra alternativ är att använda engångshanddukar. För att minska smittrisken i familjen är det viktigt att alla använder egen handduk medan någon har halsfluss.

Eftersom halsfluss som beror på streptokocker grupp A smittar lätt är det bra om barn som har halsfluss stannar hemma från förskolan och skolan så länge de smittar, åtminstone två dagar efter de har börjat ta antibiotika. Smittan sprids extra lätt på gymnastiken, i bad och vid matlagning.

Om flera blir sjuka samtidigt

Ibland kan flera barn i större barngrupper, till exempel på förskolan, bli sjuka samtidigt. Om mer än en tredjedel av barngruppen blir sjuka under en tidsperiod på två till tre veckor kallas det för epidemi. Då brukar en utredning göras så att alla som har symtom på streptokockinfektion i gruppen kan spåras och behandlas samtidigt.

Vanligast under hösten och vårvintern

Halsfluss är vanligast under den tidiga hösten och vårvintern, framför allt september-oktober och mars-april. Olika halsinfektioner är en vanlig anledning till läkarbesök.

Oftast blir man bra inom en vecka

I de allra flesta fall läker halsfluss ut av sig själv inom en vecka. Om man har stora besvär, med svårigheter att svälja och prata samt feber, kan antibiotika påskynda tillfrisknandet med några dagar. Man ska då alltid ta hela den ordinerade kuren för att inte infektionen ska blossa upp igen. Om besvären är milda med lite eller ingen feber påverkar antibiotika nästan inte alls tillfrisknandet.

Ovanligt att sjukdomen blir värre

Det är ovanligt att man får följdsjukdomar av halsfluss, men man kan få en halsböld. Då har det bildas var som samlas bakom halsmandeln, och svullnaden kan sprida sig längre ner i halsen. Halsböld utvecklas oftast bara på ena sidan. Symtomen är ny febertopp, trötthet och slöhet, svårt att gapa, grötigt tal och svårare att svälja och andas. Andra ovanliga följdsjukdomar är bihåleinflammation eller varig öroninflammation. Det är ungefär två personer av hundra som får halsbölder, bihåleinflammation eller varig öroninflammation.

En mycket ovanlig följdsjukdom, som var vanligare förr, är reumatisk feber. Sjukdomen sprids då i kroppen, och man får en inflammation i bland annat lederna och i hjärtats klaffar. En annan mycket ovanlig komplikation är njurinflammation. Barn som får njurinflammation brukar få blod i urinen.

Om man får plötslig feber eller mår mycket sämre efter ett par dagar med halsfluss ska man alltid kontakta en läkare.

Svårt att svälja och ofta feber

Vanliga symtom på halsfluss är att det gör ont att svälja samtidigt som man känner sig sjuk och får feber. Ofta svullnar också lymfkörtlarna i halsen. Känner man med fingrarna på utsidan av halsens sidor kan de då kännas som ömma kulor under huden.

Små barn som har svårt att säga varifrån smärtan kommer visar det genom att de inte vill äta eller dricka. Huvudvärk, ont upp mot öronen och även magont är vanligt.

Streptokockinfektioner brukar hos vuxna inte ge snuva och hosta. Om man som vuxen har ont i halsen med samtidig snuva, hosta och eventuell heshet brukar det vara en virusförkylning. För små barn är det annorlunda, då kan snuva och hosta förekomma samtidigt med halsont och svullna halsmandlar vid streptokockinfektioner

Får man svårt att gapa kan det bero på att man har fått en halsböld. Då har det samlats var bredvid den ena halsmandeln.

När ska man söka vård?

 Men man ska kontakta vården om

• man mår mycket dåligt
• man har väldigt svårt att svälja
• febern inte går ner på tre till fyra dagar
• man får svårt att gapa och misstänker att man har fått en halsböld
• man tar mediciner som kan försämra immunförsvaret allvarligt.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen.

Vad läkaren kan se och göra?

Vid undersökningen tittar läkaren med hjälp av en lampa in i munnen och svalget. En platt träpinne används för att trycka ner tungan så att läkaren kan se bättre. Undersökningen kan ibland vara lite obehaglig men tar bara några sekunder. Om man har halsfluss är halsmandlarna röda och svullna. Ibland har man även varproppar i halsmandlarnas fickor. Läkaren kan också se om man har fått en halsböld genom att gombågen på den inflammerade sidan då buktar in mot svalget.

Man får även halsen undersökt på utsidan. Läkaren känner på halsen och kring käkarna med händerna för att ta reda på om lymfkörtlarna är förstorade och ömma.

Bakterier eller virus?

Det man berättar om sina symtom brukar, tillsammans med en undersökning av halsen, räcka för att läkaren ska veta om det är halsfluss eller någon annan sjukdom. Ibland kan läkaren behöva göra ett snabbtest för att avgöra om besvären orsakas av en streptokockinfektion. Då tas ett prov från halsmandlarna med hjälp av en liten bomullsklädd pinne. Man får svar inom fem till tio minuter.

Om symtomen och undersökningen talar för att man har en infektion som orsakats av ett virus brukar läkaren ofta låta bli att göra ett snabbtest. Det är heller ingen mening med snabbtest om man nyligen har haft en streptokockinfektion. Det kan då finnas kvar rester av döda bakterier som kan göra att snabbtestet felaktigt visar att man har en sådan infektion.

Ett annat alternativ för läkaren är att göra en bakterieodling. Det görs ibland om man får halsfluss igen inom några veckor eller om snabbtestet var negativt fast läkaren ändå misstänker en bakterieinfektion. Även vid bakterieodling tas ett prov från halsmandlarna med hjälp av en liten bomullsklädd pinne. Man får vänta på svaret några dagar.

Dryck kan lena

När man har ont i halsen kan man ha mindre matlust. Även om man har svårt att svälja bör man ändå försöka dricka. Ofta har kall eller varm dryck en lenande effekt på halsen. Kall mat, som till exempel glass och yoghurt brukar också kännas bra.

Det finns receptfria läkemedel mot smärta och feber som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller ibuprofen, till exempel Ibumetin och Ipren.

Kontakta läkare om infektionen inte går över

De flesta halsinfektioner går över av sig själv. Men om man mår mycket dåligt, har väldigt svårt att svälja eller gapa eller om febern inte går ner efter tre till fyra dagar, bör man kontakta sin vårdcentral. Det bör man också göra om man har en annan sjukdom samtidigt, eller om man använder mediciner som kan försämra immunförsvaret.

Antibiotika hjälper mot bakterieinfektionen

Om man har halsfluss måste läkaren först bedöma att antibiotika verkligen kommer att påskynda tillfrisknandet. Om halsflussen beror på streptokockbakterier, samtidigt som man har stora besvär, brukar man få behandling. I första hand används så kallat V-penicillin som är det vanligaste penicillinet, till exempel Kåvepenin.

Om man är allergisk mot penicillin kan man i stället få annan antibiotika som innehåller klindamycin eller cefadroxil.

Man brukar ta antibiotika under tio dagar. Redan inom två dygn brukar man vara smittfri. Om man vill undvika att smitta andra, kan det därför vara lämpligt att stanna hemma i åtminstone två dagar. För övrigt kan man återgå till arbete, skola eller förskola när man är tillräckligt frisk för att orka med.

Om man har en virusinfektion hjälper inte antibiotika. Sjukdomen brukar då läka inom en vecka utan behandling.

Bra att byta tandborste

Om man har fått en antibiotikakur är det bra att byta eller koka tandborsten tre till fyra dagar efter att man börjat kuren. Annars kan bakterierna överleva i tandborsten och smitta igen när kuren är avslutad. Man kan också tänka på att diska nappar och leksaker som barnen ofta stoppar i munnen.

Behöver hela familjen behandlas?

Om fler än en familjemedlem får streptokockinfektioner flera gånger tätt efter varandra kan det vara bra att läkaren tar halsprov på alla familjemedlemmar, för att spåra och behandla alla som har streptokocker. Även de som är friska kan vara smittade av streptokocker grupp A och behöver behandling för att inte smittan ska vandra vidare återigen.

Om man får en halsböld

Om man får en halsböld kan ibland en allmänläkare behandla bölden, men oftast behandlas man av en öron-näsa-halsläkare. Man sitter upp under behandlingen, som börjar med att man får spraybedövning och sedan en bedövningspruta i munnen. Läkaren skär upp ett hål i bölden så att varet kan rinna ut, oftast används också ett instrument för att lättare få ut varet. Behandlingen brukar ta några minuter och man får sedan antibiotika i tabletter.

Det brukar göra ont i halsen efteråt, men mindre ont än innan bölden öppnades. Smärtan avtar under de närmaste dagarna om det läker som det ska. Eftersom bölden kan fylla på sig igen med mer var får man en tid för återbesök då bölden kan behöva öppnas igen.

Möjliga biverkningar av antibiotika

Ibland kan man få biverkningar av penicillin och andra antibiotika. Man kan till exempel få diarré på grund av att bakterierna i tarmen påverkas, eller känna sig illamående och behöva kräkas.

Man kan också få utslag av antibiotika. Men utslagen kan även bero på en virusinfektion och behöver alltså inte vara en reaktion på medicinen. Om man får utslag ska man kontakta sin läkare.

Man kan få halsfluss igen

Mindre än var tionde person som har haft halsfluss får en infektion i halsmandlarna igen inom en månad. Det kan till exempel bero på att man smittats på nytt, eller att man inte fullföljt den dos av medicin som läkaren skrev ut.

Om man får halsfluss på nytt brukar man få en annan antibiotikasort som verkar på flera olika typer av bakterier, till exempel klindamycin eller cefadroxil.

Man kan få halsmandlarna borttagna

Om man får täta återfall kan ett alternativ vara att få halsmandlarna bortopererade. För att det ska bli aktuellt ska man ha haft tre till fem återfall under ett eller två års tid och inte blivit hjälpt av antibiotikabehandling med klindamycin eller cefadroxil.

Om ett barn får en halsböld kan det också bli aktuellt att halsmandlarna tas bort. Det gäller också om man som vuxen får en halsböld för andra gången.

Halsmandlarna utgör bara en del av det totala skyddet som finns mot infektioner i svalget. Därför kan de tas bort utan att det försämrar försvaret mot infektioner som helhet.