FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning har lika värde och samma rättigheter som andra. Rättigheterna finns förtydligade i en FN-konvention.

Bakgrund och grundtankar

År 2006 undertecknade Förenta Nationerna, FN, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen började gälla i Sverige 2009 och förtydligar vad FN: s förklaring om de mänskliga rättigheterna innebär för personer med funktionsnedsättning.

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och jämlika i värde och rättigheter.

Bakgrunden till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att personer med funktionsnedsättningar har farit illa och fortfarande behandlas sämre än andra människor. I vissa länder kanske man skiljer barn med funktionsnedsättning och föräldrar åt och gömmer undan barnen på institutioner.

Syftet med konventionen är att se till att personer med funktionsnedsättning inte hindras från att ta del av sina mänskliga rättigheter och att bidra till respekten för människor med funktionsnedsättnings eget värde.

Personer med funktionsnedsättning är bland annat personer som har varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska nedsättningar som kan utgöra hinder för att delta i samhället på lika villkor som andra.

Några av konventionens allmänna principer:

  • respekt för utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för barnens rätt att bevara sin identitet
  • respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden
  • fullständigt och faktiskt deltagande i samhället
  • ingen får diskrimineras på grund av att hon eller han har en funktionsnedsättning
  • lika möjligheter som alla andra
  • tillgänglighet till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation

Konventionen i teorin

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett antal artiklar. Artiklarna beskriver vilka rättigheter personer med funktionsnedsättning har och vilka åtgärder staten behöver vidta för att förverkliga rättigheterna. Sverige har ratificerat konventionen. Det betyder att alla lagar och all offentlig verksamhet ska följa reglerna i konventionen. Med offentlig verksamhet menas alla statliga myndigheter, landsting och kommuner.

Här är exempel på några av rättigheterna som finns i konventionen:

  • Barn med funktionsnedsättning har samma rättigheter som andra barn i enlighet med barnkonventionen.
  • Personer med funktionsnedsättning har rätt till bästa möjliga hälsa utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning.
  • Barn med funktionsnedsättning får inte gömmas undan, överges eller försummas. Barn får inte skiljas från sina föräldrar på grund av att barnet eller någon, eller båda av föräldrarna har funktionsnedsättning. Undantaget är om ett åtskiljande är för barnets bästa.
  • Rätt till habilitering och rehabilitering. Personer med funktionsnedsättning har rätt till bland annat habiliterings- och rehabiliteringsstöd, kamratstöd, hjälpmedel och teknik som främjar habilitering och rehabilitering.
  • Rätt till yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information. Det innebär bland annat att staten ska uppmuntra massmedierna, däribland internetleverantörer, att göra sina tjänster tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar.
  • Rätt att inte utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det innebär till exempel rätten att samtycka eller tacka nej till att delta i medicinska eller vetenskapliga forskningsprojekt.
  • Rätt till respekt för hem och familj. Det innebär bland annat rätten för människor med funktionsnedsättning att bestämma hur många barn man vill ha och att få information om preventivmedel. Personer med funktionsnedsättning har rätt att få behålla sin fertilitet på samma villkor som andra.
  • Rätt till deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott. Barn med funktionsnedsättning ska till exempel ha samma möjligheter som andra barn att delta i lek, idrott, fritidsverksamhet och rekreation till exempel i skolan.
  • Rätt att på lika villkor få tillgång till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation.

Konventionen i praktiken

Den svenska staten är ansvarig för att konventionen blir verklighet i Sverige. Regeringen tar fram handlingsplaner för handikappolitiken. Handlingsplanerna ska bygga på konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Alla länder i världen som har skrivit under konventionen väljer ut särskilt lämpade personer som tillsammans bildar kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Varje land lämnar regelbundet rapporter till kommittén om hur situationen i landet är för personer med funktionsnedsättning. Kommittén läser rapporterna och ger sedan förslag på hur landet kan bli ännu bättre på att ta tillvara rättigheterna för människor med funktionsnedsättning.

Kommittén är intresserad av hur barn och vuxna med funktionsnedsättning upplever sin livssituation. Man kan vända sig till intresseorganisationerna som finns i Sverige för att berätta vad man tycker om sina möjligheter att delta i samhällslivet.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2010-12-22
Redaktör:

Hanna Qwist, 1177.se

Granskare:

Maryanne Rönnersten, projektledare Agenda 50 - Handikappförbunden