Ett bråck på stora kroppspulsådern kallas också för aortaaneurysm. Aorta är namnet på stora kroppspulsådern, som går uppåt från hjärtats vänstra kammare. I övre delen av bröstkorgen avgår blodkärl till armar och till huvudet och sen böjer kroppspulsådern nedåt och går just framför kotpelaren. I höjd med den nedersta ländkotan delas kroppspulsådern i ett kärl som går ner i det högra och ett som går ner i det vänstra benet.
Kroppspulsådern är drygt två centimeter i diameter. Om pulsådern är vidgad med minst halva sin diameter inom ett avgränsat avsnitt så kallas det pulsåderbråck, aneurysm. Det innebär alltså att ett aneurysm i aorta oftast är tre centimeter eller större.
Oftast sitter ett aortaaneurysm ungefär i höjd med naveln nedanför det ställe där pulsådrorna till njurarna avgår. Det sträcker sig sedan ned till och ofta en bit förbi det ställe där kärlet delar sig i två.
Aortaaneurysm finns hos omkring en tjugondel av alla personer över 60 års ålder, något vanligare hos män än hos kvinnor. Någon säker orsak till att man får aneurysm finns ofta inte, men det finns en koppling till allmän åderfettning i blodkärlen och till högt blodtryck och rökning. En viss ärftlig komponent kan också finnas. Vid en ovanlig ärftlig sjukdom, Marfans syndrom, har man försvagad bindväv. Detta kan leda till diverse besvär, bland annat aortaaneurysm som då oftast sitter i bröstkorgen alldeles efter avgången från hjärtat.
Risken med att ha ett aortaaneurysm är att om det ökar i tjocklek kan kärlet brista och ge upphov till en svår blödning. Om man inte får behandling är dödligheten väldigt stor. Om man opererar akut efter att en bristning inträffat så avlider trots detta omkring en tredjedel av de drabbade. Riskerna är mycket mindre om man opererar i förebyggande syfte, men det är naturligtvis en riskfylld operation även då.
Symtomen vid bristning beror lite på om det är en enda större bristning eller om det kommer smygande småbristningar. Ofta får man svåra smärtor i buken som ibland strålar ut mot ryggen, man kan också drabbas av blodtrycksfall och chock.
De flesta patienter med bråck på kroppspulsådern har inga symtom av detta. Det kan upptäckas av en slump när en läkare gör en undersökning av magen. Det kan också upptäckas i samband med röntgen- eller ultraljudundersökningar av magen av andra skäl. Om pulsåderbråcket mäter över fem centimeter i diameter brukar man få en remiss till kärlkirurg för att diskutera om man ska göra en förebyggande operation. Är bråcket mindre än fem centimeter brukar man göra en ny undersökning med röntgen eller ultraljud efter sex månader och sedan årliga kontroller för att se att det inte växer till.
När man gör en förebyggande operation sätter man oftast in en så kallad graft, ett kärl av konstmaterial som sys in och ersätter den del av kärlet som är skadat. Förr gjordes det alltid genom en stor bukoperation med efterföljande intensivvård. Numera kan man i ungefär hälften av fallen sätta in en kärlprotes (stent) genom att föra in denna genom pulsådern i ena ljumsken. För patienten är detta en mycket skonsammare metod som endast innebär en vårdtid på cirka tre dagar.
Om man har ett pulsåderbråck så kan man i begränsad utsträckning minska risken för en bristning genom medicinering. Det som är viktigt är att behandla ett förhöjt blodtryck och att sluta röka om det är aktuellt.
