På vissa ställen i skelettet i ansiktet finns det hålrum, som kallas bihålor. Exempel på detta är käkhålorna i kinderna, och pannhålorna ovanför ögonen i pannan. Det finns också flera mindre bihålor bakom näsroten. Via kanaler i benet är bihålorna förbundna med näshålorna.
Bihålornas insida är tapetserad med slemhinna. I samband med en infektion, till exempel en förkylning, kan dessa slemhinnor svullna till. Slembildningen kan också öka. Det kan medföra obehag i form av täppthet, tyngdkänsla och värk. Om detta kompliceras av en bakterieinfektion med varbildning ökar smärtorna, och man kan även få feber och en svullnad i ansiktet över den bihåla som är berörd. Om man har snuva så är den ofta tjock och varig.
Två grupper som kan få särskilt mycket bihålebesvär är rökare, samt personer som är allergiska. Problem med käkhålorna kan ibland ha ett samband med tänderna i överkäken, eftersom de tandrötterna kan nå ändå upp till bihålans botten.
Ofta kan förkylningsutlösta besvär från bihålorna vara övergående. Eventuellt kan man använda de receptfria avsvällande nässprejerna som finns på apoteken. Om man har mycket besvär kan man ibland få recept på kortisonsprej av samma typ som används vid allergibehandling, för att dämpa inflammation i slemhinnorna. I de fall där man har tecken på bakterieinfektion i en bihåla används antibiotika, vanligen vanligt penicillin. I de fall där läkemedelsbehandling inte hjälper kan man ibland punktera bihålan, och spola rent från var.
