Vanligtvis görs en diskografi för att säkerställa från vilken disk ryggsmärtan kommer. Det kan också finnas andra orsaker till att utföra undersökningen inför en eventuell operation.
Diskografi görs under sterila förhållanden. Den som ska undersökas får ligga på sidan på en brits som delvis omges av en röntgenkamera. Huden tvättas noga, och området runt ryggraden kläs in med sterila dukar. Undersökaren har sterila handskar. Därefter får man lokalbedövning i huden och i vävnaden in till disken. Om det är flera disker som ska undersökas, får man lokalbedövningssprutor på flera ställen.
När vävnaden är ordentligt bedövad, sticker den som utför undersökningen in en något grövre nål fram till själva disken. Genom den sticks sedan en tunn nål till centrum av disken. Detta kan göra något ont, men behöver inte göra det.
I den tunna nålen sprutas slutligen kontrastvätska. Detta kan antingen inte kännas alls, kännas som ett tryck, eller producera den välkända ryggsmärtan. Det kan också ge en tidigare okänd smärta. En av undersökningens huvudsyften är att se hur man reagerar på kontrastinjektionerna i de olika diskerna.
Efter kontrastinjektionen tas röntgenbilder, vilket går fort och inte känns alls. Därefter avlägsnas nålarna och undersökningen är över. Hela undersökningen tar högst en timme. Man känner ofta ömhet efter nålsticken några dagar efter undersökningen.
