Cystoskopet förs in genom urinröret
Cystoskopet förs sakta genom urinröret till urinblåsan. Med cytoskopet kan läkaren undersöka insidan av urinblåsan för att se om det finns till exempel stenar, tumörer, blödningar eller en infektion. Cystoskopet gör det möjligt att se områden i urinrör och urinblåsa som inte syns så bra med andra undersökningsmetoder, som till exempel röntgen.
Själva undersökningen tar bara fem till tio minuter, men med förberedelser och samtal efter undersökningen ska man räkna med att det tar ungefär en timme.
Förberedelser inför undersökningen
Innan undersökningen bör man tala om för läkaren om man har någon allergi eller om man tar några mediciner.
Man brukar få lämna ett urinprov strax innan undersökningen. Ibland kan man få antibiotika före undersökningen och flera dagar efter för att förhindra att man får en infektion av undersökningen.
Om läkaren använder ett rakt cystoskop får man ligga på rygg med benen i benstöd som vid en gynekologisk undersökning. Om läkaren använder ett böjligt instrument får man ligga plant på rygg.
Underlivet tvättas med en bakteriedödande lösning och resten av buken täcks med sterila tyger. En bedövningsgelé sätts in i urinröret och får verka en stund innan undersökningen.
Man kan också vid vissa situationer behöva göra undersökningen med ryggbedövning eller under narkos, det vill säga att man blir sövd.
Undersökningen
Efter att bedövningsmedlet har börjat verka sätts cystoskopet in i urinröret och förs sedan sakta upp till urinblåsan. Om urinröret har en förträngning som gör att cystoskopet inte kan passera kan andra metoder användas. Ibland kan förträngningen vidgas med smala instrument innan cystoskopet förs in igen. Det går också att byta till ett tunnare eller böjligt cystoskop.
Under hela undersökningen spolas en svag saltlösning in för att spänna ut urinröret och urinblåsan så att läkaren ska se bättre. När blåsan börjar fyllas kan läkaren mäta hur mycket vätska som behövs för att man ska känna att blåsan är fylld och när man känner sig kissnödig. På detta sätt får läkaren en uppfattning om hur tänjbar blåsväggen är och hur stor urinblåsa man har.
Undersökningen kan också visa om man har stenar, tumörer eller andra sjukliga förändringar i blåsan eller urinröret. Ganska ofta tas också cell- och vävnadsprover för att utesluta cancer. Cellprovet tas från den vätska som spolas in i urinblåsan under undersökningen, och som antingen töms ut genom cystoskopet eller kissas ut efter undersökningen.
Ibland kombineras cystoskopin med att en smal kateter förs in i urinledaren för att göra en röntgen av urinrör och njurbäcken. En del förändringar kan också behandlas direkt genom att olika instrument förs in i cystoskopet.
Hur känns undersökningen?
Undersökningen är relativt smärtfri, men när instrumentet förs in i urinröret kan det kännas obehagligt, speciellt för män som har ett längre urinrör än kvinnor, men man kan få bedövning om det behövs.
När urinblåsan fylls på med koksaltlösning kan man känna en kall och obekväm känsla av att urinblåsan är full och att man måste kissa. Det är bra om man kan slappna av under den perioden genom att till exempel andas djupt.
Om det tas ett vävnadsprov vid undersökningen, så kallad biopsi, kan det kännas lite.
Efter undersökningen
Efter undersökningen är det vanligt att det svider i urinröret under det första dygnet. Ibland får man också en övergående blödning, men det brukar snabbt gå över.
Man behöver ofta kissa direkt efter undersökningen. Då kan man få en lite brännande känsla, men efter ett par dagar förvinner symtomen. Om man dricker extra mycket vatten minskar den brännande känslan när man kissar och risken minskar också för urinvägsinfektion.
Man kan vanligtvis gå hem på en gång efter undersökningen. Första timmen efteråt kan lite bedövningsgelé rinna ut ur urinröret, man brukar därför få ett trosskydd eller droppskydd för att skydda kläderna.
Om man har varit sövd eller fått ryggbedövning får man stanna på sjukhuset tills man är vaken och mår bra och kan gå. Det kan ta någon timme.
Risker med undersökningen
Cystoskopi är en säker undersökningsmetod och de allra flesta tycker att det är en ganska lindrig undersökning. Ungefär fem av hundra personer som genomgår en cystoskopi får en urinvägsinfektion efter undersökningen. Då kan det svida mycket och man behöver kissa ofta. Man kan också få feber. Då ska man i första hand kontakta mottagningen där undersökningen gjordes.
Det finns inte någon risk för att undersökningen tar bort den sexuella förmågan.
Bland män finns en mycket liten risk att få en ärrbildning av undersökningen, som ger en förträngning av urinröret. Om man får en förträngning kan man behöva genomgå en operation för att lösa problemet.
Om man har haft svårt att kissa före undersökningen kan man få en svullnad av slemmhinnan i urinröret efter undersökningen. Man kan då utveckla ett urinstopp efteråt och kan behöva ha en kateter under en kort tid tills svullnaden gått tillbaka.
Om man blöder mycket efter undersökningen eller inte kan kissa ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.
