Njursvikt

Blodet renas i njurarna

Njurarnas främsta uppgifter är att rena blodet från olika ämnen som kroppen inte behöver, så kallade restprodukter, och att avlägsna överflödigt vatten. Restprodukter är ämnen som bildas när kroppens celler arbetar, eller när cellerna dör och ersätts av nya. Även ur maten vi äter bildas restprodukter.

Njuren består av en stor mängd nefron, som renar blodet. Ett nefron består av två delar:

• Glomeruli, som är ett litet kärlnystan
• Tubuli, som är ett rörsystem omgivet av små blodkärl.

I glomeruli filtreras blodet och då bildas en stor mängd urin som förs vidare till tubuli. Här tar kroppen tillbaka vatten, socker och salter som den behöver ha kvar. Restprodukterna från kroppens ämnesomsättning och det vatten som kroppen inte behöver följer med ut i den urin som lämnar njuren och rinner ned i urinblåsan.

Njurarna är också viktiga för att blodtrycket ska kunna hållas på en bra nivå. De skapar även hormonet erytropoetin, som styr hur många röda blodkroppar som ska bildas, och aktiverar D-vitamin, som är viktigt för benbildningen.

Två former av njursvikt

När man har njursvikt, uremi, klarar njurarna inte av att rena blodet som de ska. Då stannar för mycket restprodukter och vatten kvar i kroppen.

Njursvikt kan ibland utvecklas snabbt och kallas då för akut njursvikt. Men det vanligaste är att njurarna långsamt försämras, ofta under flera år. Det kallas för kronisk njursvikt. De båda formerna har olika orsaker, men kan ge ungefär samma symtom.

Akut njursvikt beror sällan bara på njurarna

Det kan finnas flera olika orsaker till att man får akut njursvikt. Oftast är det inte sjukdomar i själva njurarna som ligger bakom, utan att för lite blod passerar njurarna eller att urinen inte kan lämna njurarna. En del njursjukdomar kan börja med akut njursvikt, men det är ovanligt.

Plötslig vätskebrist vanlig orsak
Att för lite blod passerar njurarna beror oftast på vätskebrist, till exempel på grund av svår diarré eller kraftiga kräkningar. När man har brist på vätska minskar mängden blod i kroppen och blodtrycket sjunker. Om man är ung och frisk kan kroppen då oftast själv vidga de blodkärl som leder till njurarna så att de ändå får tillräckligt med blod. När man är äldre, har problem med åderförfettning eller tar vissa läkemedel kan den förmågan däremot bli sämre och risken för att vätskebristen ska leda till njursvikt ökar. Läkemedel som då kan försämra blodflödet till njurarna är till exempel de flesta antiinflammatoriska läkemedel, med verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen eller diklofenak. Vissa blodtrycksmediciner kan ha samma effekt, eftersom blodtrycket kan bli väldigt lågt hos någon som har vätskebrist.  Andra orsaker till att för lite blod når njurarna kan vara stora, inre blödningar eller blodförgiftning.

Kan bero på olika hinder
Hos både män och kvinnor kan det finnas olika typer av hinder som gör att urinen inte kan lämna njurarna, till exempel njursten eller tumörer. Njurens funktion kan då påverkas och om hindret påverkar båda njurarna leder det till njursvikt Om bara den ena njuren påverkas finns det oftast tillräcklig kapacitet kvar i den andra njuren. Hos män kan en orsak till ett sådant hinder vara en förstorad prostata. Hindret gör att urinen samlas i urinblåsan. Till slut blir urinblåsan full och urinen pressas upp mot njurarna.

Fler orsaker till akut njursvikt
Andra orsaker till njursvikt kan vara att sjukdomen sorkfeber, som sprids av gnagare framförallt i Norrland. Om man blivit förgiftad av giftig svamp kan man också få akut njursvikt.  Den giftigaste svampen i Sverige och som ger njurskador är toppig giftspindling, som även kan kallas spetstoppig spindelskivling eller giftskivling.

En del blodsjukdomar och vissa reumatiska sjukdomar kan också orsaka akut njursvikt. Om man får stora skador på musklerna kan njurarna tillfälligt skadas, eftersom ämnet myoglobin som finns i musklerna frigörs och fastnar i olika delar av njurarna.

Förr var halsfluss eller hudinfektion som orsakades av streptokocker en vanlig orsak till akut njursvikt. Idag är det mycket ovanligt att streptokocker orsakar njursvikt.

Kronisk njursvikt har andra orsaker än akut njursvikt

Vid kronisk njursvikt försämras njurarna oftast långsamt under många år. De vanligaste orsakerna till kronisk njursvikt i Sverige är

• njurinflammation - glomerulonefrit
• diabetes som man har haft länge
• kraftig åderförfettning.

Andra, mindre vanliga orsaker är

• vissa ärftliga njursjukdomar som polycystisk njursjukdom
• vissa blodsjukdomar och reumatiska sjukdomar
• försämrat avflöde från njurarna som har pågått under en längre tid.

Den blodsjukdom som är den vanligaste orsaken till njursvikt är myelom. Då bildar vissa blodceller skadliga äggviteämnen som kan skada njurarna.

De reumatiska sjukdomar som kan skada njurarna är främst inflammatoriska sjukdomar i kroppens små blodkärl, så kallade vaskulitsjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är Wegeners granulomatos och SLE. Det är däremot inte vanligt att ledgångsreumatism orsakar njursvikt.

Urinvägsinfektioner brukar inte orsaka kronisk njursvikt. En del missbildningar i njurarna och urinvägarna kan däremot öka risken för både upprepade urinvägsinfektioner och kan så småningom leda till njursvikt. Sådana missbildningar brukar upptäckas redan under barndomen.

Njuren slutar fungera

I en frisk njure finns ungefär en miljon nefron. När man har kronisk njursvikt slutar de att fungera ett efter ett. Om ett nefron har slagits ut kan det aldrig få tillbaka sin förmåga att producera urin igen. De som fortfarande fungerar kan däremot arbeta hårdare istället, så en stor del av nefronen kan slås ut innan man får njursvikt.

I takt med att njurarnas funktion försämras stiger oftast blodtrycket, möjligtvis för att kroppen vill tillföra så mycket blod som möjligt till de blodkärlnystan som fortfarande fungerar. Ett för högt blodtryck är skadligt för njurarna på längre sikt, och ökar risken för att de nefron som finns kvar slits ut i förtid.

Ämnen som ska avlägsnas blir kvar i kroppen

Vid både akut och kronisk njursvikt påverkas njurarnas förmåga att rena blodet från restprodukter. När ungefär en femtedel av njurfunktionen finns kvar är  nivåerna av vätejoner, som gör blodet surt, och fosfat förhöjda i blodet.

Om man har höga nivåer av vätejoner och fosfat i kroppen påverkas bland annat kalkhalten i blodet och skelettomsättningen. Man kan då bli benskör och få inlagringar av kalk och fosfat i andra delar av kroppen än i skelettet. Höga nivåer av fosfat ökar dessutom risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Om man tar vissa läkemedel kan man få förhöjda halter av dem i blodet. Läkemedel som riskerar att nå för höga halter i blodet är till exempel vissa diabetesmediciner, flera hjärtmediciner och en del typer av antibiotika. Man bör prata med sin läkare om man använder sådana läkemedel och har nedsatt njurfunktion.

Fler ämnen samlas i kroppen när njurarna blir sämre

När njurarnas funktion försämras ytterligare börjar fler ämnen ansamlas i kroppen, till exempel

• så kallade uremiska gifter
• kalium
• vatten.

Höga nivåer av uremiska gifter gör att man bland annat blir trött, illamående och får klåda. Vad de uremiska gifterna egentligen består av är inte helt känt, men troligen är det helt vanliga ämnen som bildas till exempel ur det vi äter och som njurarna sedan har svårt att göra sig av med. Höga kaliumnivåer i kroppen kan vara mycket skadliga för hjärtat och en ökad mängd vatten i lungorna och lungsäcken kan leda till andnöd.

Mindre blodbildande hormon och D-vitamin bildas

Hormonet erytropoetin bildas i njuren och styr hur många röda blodkroppar som ska produceras i kroppen. När man har njursvikt blir blodvärdet lågt och man får blodbrist. Den främsta orsaken till det är att njurarna inte klarar av att producera så mycket erytropoetin som kroppen behöver.

D-vitamin bildas främst i huden, när den möter solens strålar, och aktiveras sedan i njuren. Aktiverat D-vitamin är viktigt för skelettomsättningen och kalkbalansen. De flesta som har njursvikt producerar och aktiverar inte tillräckligt med D-vitamin.

En del har större risk att få njursvikt

Hos alla blir njurfunktionen långsamt sämre med åldern, men att man får njursvikt som kräver behandling är mer ovanligt.

Risken för att få kronisk njursvikt är ökad om man har diabetes eller högt blodtryck. Om man har högt blodtryck är det bra att kontrollera sin njurfunktion i samband med läkarbesök. Har man diabetes erbjuds man att göra det regelbundet enligt speciella vårdprogram.

Att förebygga njursvikt

Akut njursvikt kan man förhindra genom att inte utsätta sig för flera risker samtidigt. Om man använder vissa blodtryckssänkande läkemedel, eller antiinflammatoriska läkemedel som försämrar blodflödet till njurarna, är det till exempel riskabelt om man blir magsjuk och uttorkad. Man bör kontakta sin läkare om man tar någon av de medicinerna och har haft magsjuka som har gjort att man inte har kunnat behålla vätska.

Eftersom en del svampar kan vara giftiga och bland annat skada njurarna bör man aldrig äta svamp som man inte är säker på är ätlig. Den giftigaste svampen i Sverige och som ger njurskador är toppig spetsskivling.

Om man har högt blodtryck eller diabetes är det viktigt att man är noga med behandlingen och går på sina kontroller. Man bör också helt undvika att röka, eftersom blodkärlen skadas av rökning.

Man blir oftast frisk från akut njursvikt

Om man får akut njursvikt brukar man bli frisk igen om man i tid får behandling för det som orsakade problemet. Det kan till exempel vara att kroppen får den vätska den behöver om man har vätskebrist, eller att man får en urinkateter om prostatan hindrar urinen från att lämna njurarna.

Ibland kan akut njursvikt orsaka cellskador i njuren som det kan ta en tid för kroppen att reparera, upp till några veckor. Det kan också hända att akut njursvikt utvecklas till kronisk njursvikt, men det är ovanligt.

Kronisk njursvikt kan kräva dialysbehandling

När man har kronisk njursvikt blir man inte frisk igen, men fortsatt försämring av njurarnas funktion kan bromsas upp om man får behandling för sådant som ökar risken för att njurarna ska skadas. Man får också behandling för de olika besvär som den nedsatta njurfunktionen ger.

Om man får så allvarlig njursvikt att njurarna till slut inte fungerar alls eller bara till en mycket liten del behöver man behandlas med dialys eller genomgå en njurtransplantation. Det är behandlingar som då krävs för att man ska överleva.

Kan påverka samlivet

När man har svår njursvikt är det inte ovanligt att man känner minskad sexlust. Man kan till exempel vara trött eller på andra sätt påverkas av sjukdomen man har. Män kan även få problem med potensen. Om man upplever att sjukdomen påverkar samlivet kan man vända sig till sin läkare eller sjuksköterska som man har kontakt med, eftersom det finns hjälp att få. De är vana vid att få sådana frågor och kan ge råd.

Om man vill bli gravid

Förmågan att bli med barn påverkas oftast inte så mycket om man har lätt njursvikt. Om man har svår njursvikt försämras däremot fertiliteten hos både män och kvinnor. Vid mycket svår njursvikt kan mensen minska eller upphöra, och det är ovanligt att man blir gravid.

En graviditet vid mycket svår njursvikt innebär påtagliga risker för både kvinnan och fostret. Om man har en önskan att bli gravid ska man prata med sin läkare för att få veta vad som gäller, utifrån de egna förutsättningarna.

Hos både män och kvinnor förbättras fertiliteten efter en njurtransplantation.

Inga symtom förrän njurfunktionen är mycket nedsatt

Njursvikt brukar inte ge några symtom förrän njurarnas funktion är kraftigt försämrade. De flesta symtom är samma för akut njursvikt och kronisk njursvikt.

Akut njursvikt kommer snabbt. Den kan utvecklas under några dagar till ett par veckor och man kan få symtom bara några dagar efter att man har mått helt bra.

Kronisk njursvikt brukar upptäckas innan den hinner bli så allvarlig att den ger symtom, ofta i samband med hälsokontroller. Det vanligaste är att den försämrade njurfunktionen upptäcks genom ett blodprov. Om man har haft diabetes i flera år kontrolleras alltid njurarnas funktion regelbundet, både med blodprov och urinprov. I ett urinprov syns om det har läckt protein till urinen. Det kan vara ett tidigt tecken på att njurarna har skadats.

Lättare njursvikt

Om man har lätt eller måttlig njursvikt har man oftast inga symtom som man själv kan märka av. Däremot kan den sjukdom som har orsakat njursvikt ibland ge tidiga symtom. Då beror de på själva sjukdomen och inte på att njurarna i sig fungerar sämre.

Olika njursjukdomar kan ge olika symtom. Det finns till exempel njursjukdomar där man själv kan se blod i urinen några dagar efter en infektion. En del njursjukdomar kan leda till att njurarna förlorar stora mängder protein, och det kan man märka genom att urinen skummar och kroppen blir svullen.

Många njursjukdomar kan orsaka bestående skador på njurarna, vilket leder till att njursvikt utvecklas inom några månader eller år. Då får man symtom som är likadana oavsett vilken sjukdom som orsakade njursvikten från början.

När njurarnas funktion försämras brukar blodtrycket stiga, och blodprov kan visa att kroppen får svårt att göra sig av med bland annat fosfat och vätejoner.

Svår njursvikt

Om man har svår njursvikt är det vanligt att man är trött, bland annat på grund av blodbrist. När restprodukterna som ska avlägsnas ur blodet blir kvar i kroppen kan man få klåda. Det är också vanligt att man får sämre aptit eftersom ämnen som skapar mättnad samlas i kroppen.

Om man har svår njursvikt blir man ofta mer infektionskänslig.

Mycket svår njursvikt

När man har mycket svår njursvikt får man fler symtom. Det är till exempel vanligt att man blir illamående och kräks. Man kan också få andnöd och svullna ben, vilket beror på att man har överflödig vätska i kroppen.

De höga kaliumvärdena kan leda till att man får allvarliga rubbningar av hjärtrytmen. Eftersom blodplättarnas funktion fungerar sämre kan man också börja blöda lättare.

Olika undersökningar

Ett blodprov som ofta används för att undersöka hur njurarna fungerar är mätning av kreatininvärdet, men andra prover tas också. Kreatinin bildas i kroppens muskler och filtreras ut via njurarna. När kreatininvärdet i blodet stiger beror det oftast på att njurarna har börjat fungera sämre.

På senare tid har även Cystatin C börjat mätas i blodprov. Cystatin C är precis som kreatinin ett ämne som bildas i kroppen och filtreras via njurarna.

För att läkaren mer exakt ska kunna mäta hur njurarna fungerar får man ofta gå igenom andra undersökningar. En undersökning som kan bli aktuell går ut på att ett ämne som heter iohexol tillsätts till blodet via en spruta. Efter någon eller några timmar mäts hur mycket iohexol som finns kvar i blodet med hjälp av ett blodprov. Ju snabbare ämnet försvinner från blodet, desto bättre fungerar njurarna. Man mår som vanligt under tiden undersökningen görs.

Njurbiopsi

För att få reda på om en speciell njursjukdom ligger bakom kan det ibland behöva göras en så kallad njurbiopsi, det vill säga att ett vävnadsprov tas från en njure. Undersökningen görs för att läkaren ska kunna se om det är en njursjukdom som kan behandlas och i så fall hur.

När provet ska tas får man först lokalbedövning, och sedan för läkaren in en tunn nål mot ena njuren och suger ut en liten bit vävnad. Det brukar inte göra ont, utan känns mer som ett tryck. Man får sedan ligga kvar och vila en stund. Själva provtagningen tar några sekunder och hela undersökningen är klar efter ungefär 15 till 30 minuter. Vävnadsprovet analyseras i mikroskop.

Provtagningen görs på sjukhus och man får oftast stanna kvar i ett dygn eftersom det finns en liten risk för att få en blödning i området där provet har tagits.

Stor förändring i livet

Att få kronisk njursvikt innebär en stor förändring i livet. Man måste dagligen ta många mediciner och så småningom kanske det är nödvändigt att börja i dialysbehandling. Regelbundet går man till en njurmedicinsk mottagning för att ta prover och bli undersökt. I god tid diskuterar man framtiden tillsammans med sin läkare och hur man ser på att man har en kronisk sjukdom som kan leda till att man behöver påbörja en dialysbehandling. Det kan vara bra att ha med en närstående som stöd till besöken hos läkaren.

När svår njursvikt upptäcks plötsligt kan det ibland hända att man måste börja behandlas med dialys redan inom ett par dagar eller veckor efter att man har fått sin diagnos. Det är ofta en chockartad upplevelse. På varje dialysavdelning finns en kurator som man kan prata med, och ofta finns det även kuratorer knutna till de njurmedicinska mottagningarna.

Man kan vända sig till en patientförening för att få tips och råd, och för att komma i kontakt med andra som man kan dela sina erfarenheter med.

Om man har akut njursvikt behandlas orsaken

Om man har akut njursvikt får man behandling för orsaken till att njurarna har slutat fungera. Det kan till exempel vara att man får vätska tillfört om man har vätskebrist, eller en urinkateter om prostatan hindrar urinen från att flöda ut. Oftast behöver man inte vårdas på sjukhus, men en del kan behöva läggas in och ibland vårdas på en intensivvårdsavdelning tills njurarna har återhämtat sig. De flesta blir helt friska efter att ha haft akut njursvikt.

Vid kronisk njursvikt behandlas symtomen

Om man har kronisk njursvikt blir njurarna långsamt sämre och det finns ingen behandling som kan göra att man blir helt frisk. Man brukar däremot få behandling som ska bromsa försämringen av njurarnas funktion, samt för de olika symtom som njursvikten ger.

Om man har högt blodtryck brukar man få medicin som sänker blodtrycket. Vid många njursjukdomar används speciella blodtrycksläkemedel som minskar läckaget av protein i urinen. Behandling mot högt blodtryck och proteinläckage i urinen kan ofta bromsa försämringen av njurfunktionen.

Trötthet kan delvis bero på att blodvärdet är lågt, och då kan man få sprutor med järn och erytropoetin som höjer blodvärdet. Illamående och kräkningar kan bero på att vätejoner har samlats i kroppen. Då brukar man få behandling med bikarbonattabletter. Om man har svårt att andas och är svullen i kroppen på grund av att man samlar på sig mycket vatten, kan man få vätskedrivande läkemedel i höga doser.

Om man har klåda finns läkemedel och salvor som kan lindra. Det kan också hjälpa att lägga om kosten. Ljusbehandling kan vara effektivt, men man måste få behandlingen ofta, ibland flera gånger i veckan. Ljusbehandling ges på sjukhus.

Eftersom man blir mer infektionskänslig när man har svår njursvikt brukar man till exempel erbjudas influensavaccin.

Kan behöva äta specialkost

När man har njursvikt kan symtomen ibland lindras om man äter så kallad proteinreducerad kost. Många av de restprodukter som samlas i kroppen när man har njursvikt kommer från kroppens nedbrytning av proteiner från maten. Om man äter annorlunda så att mängden proteiner minskas bildas mindre mängd restprodukter.

Man får byta ut den kost som är rik på proteiner mot annan näringsrik mat. För att lägga om kosten behöver man hjälp av en dietist, för att vara säker på att man får i sig tillräckligt med näring och energi. Man ska inte lägga om kosten själv.

Motion

Konditionsträning kan ibland hjälpa till att sänka blodtrycket. Mycket talar också för att man klarar av en dialysbehandling bättre om man är i bra fysisk form när det är dags att börja gå i dialys. Om man får en mer allvarlig grad av njursvikt blir ofta musklerna mindre, så därför är det bra att börja bygga upp en god kondition tidigt.

Rubbningar i ämnesomsättningen behandlas

När man har svårare njursvikt får man också behandling för flera av de rubbningar i ämnesomsättningen som uppstår, och som kan vara skadliga för kroppen. Exempel är förändringar i kalium- och kalciumbalansen.

En hög kaliumnivå i blodet kan vara mycket påfrestande för hjärtat. Ibland kan det räcka att undvika mat som innehåller kalium, till exempel nötter, choklad, citrusfrukter och banan, för att kaliumvärdet ska sänkas. Det finns också läkemedel som sänker kaliumvärdet.

Rubbningar i kalk- och fosfatbalansen påverkar många organ, bland annat skelettet, blodkärlen och bisköldkörtlarna. För att minska påfrestningen på bisköldkörtlarna brukar man få D-vitamin eller liknande preparat. Höga fosfatvärden behandlas genom att man lägger om kosten och tar vissa mediciner till maten som binder kvar fosfat i tarmen.

Dialysbehandling

När njurfunktionen är mycket nedsatt kan man få symtom som inte kan behandlas med mediciner eller med specialkost. Då måste man börja i dialysbehandling, eller få en ny njure transplanterad. Ofta börjar man i dialys när njurfunktionen bara fungerar till ungefär tio procent. Det finns två former av dialys, bloddialys och påsdialys.

Om man har bloddialys så renas blodet i en dialysmaskin. Blodet leds ut från kroppen, passerar ett filter där restprodukter och överskottsvätska filtreras bort, och sedan leds det tillbaka till kroppen. De flesta har sin behandling på en dialysavdelning, men en del utför bloddialys själv i sitt hem.

Påsdialys går ut på att den egna bukhinnan används som dialysfilter. Man har dialysvätska i magen som man byter själv flera gånger om dagen via en inopererad silikonslang som går till bukhålan. De flesta som har påsdialys sköter sin behandling själv.

Njurtransplantation

Om man får en njure transplanterad ersätter den de egna njurarna som inte längre fungerar. Den nya njuren opereras in i den ena ljumsken och de gamla njurarna lämnas kvar. Man kan få en ny njure från en levande person eller en nyligen avliden person. Det kan ta tid att återhämta sig efter en njurtransplantation, men de flesta mår mycket bra efter en tid.

Njurförbundet

Njurförbundet är en patientförening för personer med njursjukdomar och deras anhöriga. Föreningen består av 14 regionföreningar över hela landet som anordnar olika aktiviteter och möten för sina medlemmar. NjurFUNK är Njurförbundets medlemstidning som kommer ut med fyra nummer per år.

Telefon: 08-546 40 500
Njurförbundet
Box 1386
172 27 Sundbyberg