Vanligt att man är orolig när man ska föda barn
Det är vanligt att man känner oro inför en förlossning. Är det första gången man ska föda vet man inte vad som väntar, men kanske har man hört historier om hur ont det gör eller hur lång tid det tar. Om man har fött barn tidigare och hade en jobbig förlossning kan man vara rädd för att det ska bli svårt den här gången också. En vanlig rädsla är att man själv eller det barn man väntar kommer att skadas. Även som partner till en gravid kvinna kan man vara orolig.
Rädslan kan vara mer eller mindre stark
Många som är rädda inför förlossningen kan ändå känna att de kommer att klara av det, kanske genom att själv förbereda sig och samtidigt få stöd från sin partner, någon annan anhörig eller en barnmorska. För andra kvinnor kan rädslan vara så stark att den påverkar hela tillvaron. Det blir svårt att se graviditeten som något positivt som kommer att leda till att man får ett barn, och tiden som gravid känns jobbig och tung.
Oavsett hur stark oron är ska man ta upp den med sin barnmorska, för att få det stöd och den hjälp man behöver. Om man behöver mer hjälp kan man få en remiss till den speciella mottagning för förlossningsrädsla som finns på de flesta sjukhus. Många som söker stöd känner att det hjälper dem. Att prata om det som skrämmer, få förståelse för sin oro och förbereda sig inför förlossningen på olika sätt, brukar underlätta för de flesta.
Var femte kvinna är rädd för att föda
Ungefär en av fem gravida kvinnor känner en rädsla inför förlossningen. För en av tjugo är rädslan så stark att hon kan behöva få professionell hjälp. Men det är svårt att veta exakt hur vanligt förlossningsrädsla är, en del kvinnor kan vara så rädda för att föda att de inte vågar bli med barn.
Många orsaker till varför man är orolig
Förlossningsrädsla kan bero på många olika saker, men bottnar ofta i en känsla av otillräcklighet. Man är osäker på om man fysiskt eller psykiskt kommer att klara av att föda ett barn. En del är oroliga för att förlora kontrollen över sin kropp, att känna sig utlämnade eller vara beroende av andra människor. Om man då samtidigt tvivlar på att man kommer att bli väl omhändertagen av barnmorskor och läkare på sjukhuset ökar oron.
Rädslan kan också bero på att man har jobbiga minnen från sjukhus tidigare i livet, är deprimerad under graviditeten eller har varit utsatt för övergrepp, särskilt om de har varit sexuella. Andra orsaker kan vara att man har ångestsymtom eller är rädd för sprutor och nålar.
Att komma underfund med vad man är mest rädd för kan vara en hjälp till att börja bearbeta just den rädslan. Kanske kan man också upptäcka att det finns delar av förlossningen som man inte är rädd för.
Rädsla för att förlora kontrollen
För många är det viktigt att känna att man hela tiden har kontroll över och kan påverka sin situation. Under en förlossning lämnar man delvis över kontrollen till sin kropp. När barnet ska födas är det nämligen kroppen som gör arbetet, och kvinnans uppgift är att följa med i kroppens rörelser. En del tycker att det känns obehagligt att inte själv kunna styra över sin kropp. Man kan vara rädd för att bete sig på ett sätt man inte skulle göra annars, till exempel att bli aggressiv, upprörd eller börja skrika.
Tillsammans med sin barnmorska kan man gå igenom vilka saker under förlossningen som man faktiskt kan kontrollera, som till exempel andningen, förlossningsställningen och krystandet. Partnern kan också hjälpa kvinnan att behålla kontroll över de saker som är viktigast för henne.
Rädsla för att bli lämnad ensam
Under en förlossning är man sårbar och har ett stort behov av att känna sig trygg med människor runt omkring sig. En del är rädda för att de inte ska få den tryggheten, utan i stället kommer att känna sig ensamma. Det kan handla om en oro för att personalen på sjukhuset inte kommer att finnas på plats när man behöver det. Man kan också känna en oro över att bli övergiven av sin partner när man som allra mest behöver stöd.
När man är gravid börjar man i tankarna förbereda sig för ett liv med barn. Hur bilden av en familj med barn ser ut beror ofta på vilka förebilder man själv har, men de flesta vill ha en familj där två föräldrar delar på ansvar och glädje. Att föreställa sig att man ska bli lämnad i denna känsliga tid känns därför extra svårt.
Det kan vara bra att fråga sig själv varför man är orolig för att bli lämnad. Ibland hjälper det att berätta för partnern om sin rädsla och tillsammans diskutera vad det är som gör att man är orolig. Det är inte ovanligt att man i ett förhållande ser saker på olika sätt.
Rädsla för att inte få hjälp
Har man hört eller läst historier om överfulla förlossningsavdelningar kanske man blir rädd för att det kommer att vara så när man ska föda, och att ingen personal kommer att ha tid att finnas på plats. Förlossningsvården går inte att styra, vissa dagar föds det fler barn än andra. Men ingen glöms bort eller blir utan hjälp. De allra flesta som har fött barn på ett svenskt sjukhus är nöjda med hur mycket tid personalen ägnade åt dem under förlossningen.
För att vara säker på att aldrig bli ensam är det bra att ha minst en person med sig när det är dags att föda. Partnern följer ofta med, men det kan vara skönt att ha ytterligare en person vid sin sida. Det kan vara sin mamma, vän, svärmor eller någon annan person som man kan känna sig trygg med. För en partner kan det ibland vara svårt att vara stöttande när man ser den man älskar ha ont, och då kan det vara bra att ännu en person finns på plats.
Man kan också i god tid före förlossningen vända sig till en så kallad doula, en kvinna som själv har fött barn och stöttar andra kvinnor under förlossningen.
Läs mer om doulor i kapitlet Stöd och hjälp.
Rädsla för att det ska göra ont
För de som är rädda för själva smärtan handlar det ofta om hur man ska stå ut med att ha ont så länge. Man kan vara rädd för att smärtan ska bli så stark att man inte kommer att klara av den.
Det kan vara bra att veta att man har reservkrafter som kommer fram under förlossningsarbetet. Bland annat får man en högre halt av endorfiner, kroppens eget smärtstillande ämne, vilket gör att man klarar av mycket mer smärta än i vanliga fall.
Det kan hjälpa att göra en så kallad förlossningsplan tillsammans med sin barnmorska på mödravårdcentralen. Då går man igenom vilka olika typer av smärtstillande behandling som finns och hur de fungerar. Den planen har man sedan med sig till sjukhuset när det är dags att föda. Men det är viktigt att komma ihåg att man aldrig helt kan förutsäga hur förlossningen blir, och att det kan hända saker som man inte har räknat med. En förlossning är aldrig helt smärtfri, men det finns många smärtstillande metoder som brukar hjälpa mycket bra, som till exempel ryggbedövning.
Rädsla för att man själv eller barnet skadas eller dör
Många är rädda för att något oförutsett ska hända under förlossningen. Man kan vara rädd för att förblöda eller för att personalen inte ska upptäcka att något har gått fel och att man själv eller barnet skadas. En annan oro kan handla om att barnet kommer att vara missbildat.
I dag går det att i förväg undersöka barnet för att se om det har några missbildningar. Men det går aldrig att vara helt säker på att barnet är friskt eller att förlossningen blir helt okomplicerad. De allra flesta förlossningar går däremot alldeles utmärkt och de allra flesta barn föds helt friska. Säkerheten vid förlossningar på svenska sjukhus är mycket hög.
Rädsla för att gå sönder
En vanlig rädsla är att man ska brista i underlivet under en förlossning och att kroppen sedan inte kommer att bli som förr. Många har sett bilder från en förlossning eller hört historier om hur ont det gör att föda.
Det är vanligt att man kan få någon form av bristning i underlivet när barnet föds fram. Däremot gör det inte så ont som många tror, eftersom trycket från barnets huvud mot vävnaderna i underlivet gör att de känns avdomnade. Vissa bristningar kan behöva sys, men då blir man först bedövad. Underlivet läker oftast mycket bra och endast ett fåtal får senare några bekymmer av sina bristningar.
Det kan vara bra att veta att man i viss mån kan påverka hur mycket man brister. Det går att styra hur mycket man trycker på, och barnmorskan vägleder genom att ge råd och aktivt hålla emot om det går för fort. I det här skedet är barnet mycket nära, och varje gång man krystar kommer det ännu närmare. Tanken på att snart få hålla sitt barn i famnen hjälper många.
Rädsla för sjukhus
Många som ska föda har aldrig tidigare varit patienter på sjukhus. En del kan därför känna sig osäkra, eftersom de inte vet vad som väntar. Andra kan ha tråkiga minnen från att tidigare ha varit inlagda eller besökt andra som har legat på sjukhus.
På en förlossningsavdelning arbetar barnmorskor, undersköterskor och läkare tillsammans. Stämningen är ofta trivsam och det är en plats med mycket glädje. Om man känner oro för att vistas på sjukhus kan det vara en bra idé att göra ett besök innan det är dags att föda. De flesta sjukhus anordnar rundvandringar på förlossningsavdelningen för blivande föräldrar.
Rädsla för sprutor och nålar
När man är gravid och kommer till mödravårdcentralen behöver man ofta lämna blodprov, vilket kan vara jobbigt om man är rädd för nålar och sprutor. De här proverna tas för att barnmorskan ska kunna fastställa vilken blodgrupp man har, om man skulle blöda så mycket under förlossningen att man behöver få en blodtransfusion. Proverna visar också om man har någon smitta i blodet som eventuellt kan påverka barnet.
Vid själva inskrivningen på förlossningsavdelningen behöver inga prover tas, men vid vissa förlossningsavdelningar är det rutin att man sätter en nål, en venkateter, i handen eller armen. Det är för att man ska kunna få läkemedel direkt i blodet.
Man kan minska behovet av sprutor och nålar genom att i förväg träna på olika andningstekniker som gör att man slappnar av och får mindre ont. Det finns andra smärtstillande metoder som man kan använda där man inte behöver bli stucken, som till exempel lustgas, tens och varma bad. Tens är en apparat med elektroder som man fäster där det gör ont, oftast på ländryggen eller en bit ned på skinkorna. Smärtan lindras genom att nerverna stimuleras med svaga, elektriska impulser.
Det är ändå bäst att man förbereder sig på att bli stucken, eftersom det inte går att undvika helt och hållet. Om man förstår varför proverna måste tas, kan det vara lättare att motivera sig själv att klara av det ändå, trots att man är rädd. Det är också bra om partnern, eller någon annan person man känner sig trygg med, kan vara med. Om man är rädd för att själva sticket ska göra ont kan man bli insmord med bedövningssalva precis där provet ska tas.
