Blodförtunnande läkemedel motverkar blodproppar
Blodförtunnande läkemedel, som även kallas antikoagulantia, är ett samlingsbegrepp för de läkemedel som används för att förebygga och behandla blodproppar.
Blodproppar i viktiga organ är orsaken till några av våra vanligaste allvarliga sjukdomar. Om de bildas i hjärtats kranskärl kan man få en hjärtinfarkt. Om de bildas i hjärnan kan man få stroke, ett så kallat slaganfall. Andra exempel är blodpropp i lungan, vilket ofta kallas lungemboli och blodpropp i benens djupa blodkärl som kallas djup ventrombos.
Så bildas en blodpropp
Blodet har förmåga att levras, koagulera, för att stoppa blödningar. När ett blodkärl skadas klumpar blodplättarna, de så kallade trombocyterna, i blodet ihop sig och fäster sig på den skadade kärlväggen. Det bildas en "plugg" som hejdar blödningen. Det finns flera ämnen i blodet som har betydelse för blodets levringsförmåga och hjälper till att förstärka "pluggen". När kärlväggen har reparerats ser andra ämnen i blodet till att koagulationen inte fortsätter, och blodproppen löses upp igen. Det här är något som ständigt pågår i kroppen och som skyddar mot blödningar.
Ibland kan blodproppar börja växa till vid en skada på ett blodkärl. När blodplättar och andra ämnen i blodet bidrar till att blodproppen byggs på, blir blodcirkulationen genom kärlet långsammare. Till slut kan blodkärlet bli helt tilltäppt.
Blodproppar kan också bildas utan att blodkärlet har skadats. Då kan blodplättar börja fästa sig vid ojämnheter i kärlväggen som har orsakats av till exempel åderförfettning.
Hela eller delar av blodproppen kan lossna och följa med blodet. Inom sjukvården kallas en sådan blodpropp för emboli.
Syftet med blodförtunnande läkemedel
Om man får en propp kan blodförtunnande läkemedel motverka att proppen växer. Läkemedlen hjälper kroppen att lösa upp proppen så att blodkärlet öppnas och minskar skadornas omfattning. Medicinerna förebygger också att nya proppar bildas.
Om man har ökad risk att få proppar, till exempel om man har opererats, kan man få blodförtunnande medicin som förebyggande behandling.
Vilka läkemedel används vid behandlingen?
Blodförtunnande läkemedel brukar delas in i fyra olika grupper
- Trombocythämmare
- Vitamin K-hämmare
- Trombinhämmande medel och övriga antitrombotiska medel
- Heparingruppen.
Dessa läkemedel verkar antingen genom att minska blodplättarnas förmåga att klumpa ihop sig eller genom att på olika sätt påverka bildningen av de ämnen som blodproppen byggs upp av.
Vilket läkemedel läkaren väljer beror på vilken sjukdom man har. Ibland kan man behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt. Läkaren tar även hänsyn till om man har andra sjukdomar eller tar andra läkemedel. De blodförtunnande läkemedlen ökar blödningsrisken, därför görs en individuell bedömning.
Blodförtunnande läkemedel och blödningar
Alla blodförtunnande läkemedel gör att blodet inte levrar sig lika lätt som vanligt. Det innebär att man blöder lättare och att en liten skada, till exempel ett skärsår kan göra att man blöder kraftigt.
Man ska rådgöra med sin läkare om man får problem med näsblod, blod i urinen, svart avföring, många och stora blåmärken eller andra symtom på blödning. Det kan vara tecken på att behandlingen har blivit alltför kraftig.
Om man ska opereras är det viktigt att man talar om att man tar blodförtunnade läkemedel eftersom man kan få blödningar som kan vara svåra att stoppa. Det gäller också om man behöver göra ett större ingrepp hos tandläkare, som till exempel att dra ut en tand. Ibland kan man tillfälligt behöva sluta ta medicinen.
För vissa läkemedel kan man behöva använda ett så kallat motgift för att snabbt kunna avbryta den blodförtunnande effekten. Det kan vara till exempel vid en allvarlig blödning eller en akut operation.