Lithionit

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Lithionit?

Lithionit är ett läkemedel som framför allt används för att förebygga återkommande perioder av mani och depression vid bipolär (manodepressiv) sjukdom. Den används också för behandling av akuta maniska tillstånd. Ibland kan medicinen även användas vid svårbehandlad depression, som tillägg till annan behandling.

Lithionit tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Det verksamma ämnet är litium.

Recept och högkostnadsskydd

Lithionit finns som långverkande så kallade depåtabletter i styrkan 42 milligram. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Om man har bipolär sjukdom är halterna av signalsubstanser i hjärnan förändrad.

Det är inte helt klarlagt hur litium verkar, men antagligen påverkar ämnet natrium- och kaliumbalansen i hjärnans nervceller. Då påverkas i sin tur halterna av signalsubstanser i hjärnan, och de besvär man har vid bipolär sjukdom, det vill säga mani eller depression, dämpas.

Litium har en god förebyggande effekt mot återfall i mani eller depression vid bipolär sjukdom.

Vid behandling av akuta tillstånd tar det någon vecka innan man märker någon effekt. Om man får medicinen för att förebygga bipolär sjukdom tar det längre tid, ibland kan det dröja upp till två år innan man får full effekt.

Hur tar man medicinen?

Det verksamma ämnet i medicinen är inbakat i ett slags plastskelett, inuti depåtabletten. Det gör att ämnet kommer ut i kroppen långsamt. På så sätt får man en jämn och långvarig verkan av läkemedlet, med så få biverkningar som möjligt. Det tomma plastskelettet faller oftast sönder i mag-tarmkanalen, men kan ibland synas i avföringen.

Depåtabletterna ska sväljas hela. Eftersom de är utformade för att ge en jämn och långvarig verkan får de inte delas, krossas eller tuggas, eftersom man då kan få i sig för mycket av det verksamma ämnet på en gång.

Man tar tabletterna med vatten. De glider ner lättare om man först dricker en klunk vatten och sedan sväljer dem tillsammans med ytterligare lite vatten.

Det kan vara en fördel att ta medicinen tillsammans med mat eftersom eventuella besvär från mage eller tarm då kan undvikas eller minskas.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Skillnaden mellan den mängd litium som ger önskad effekt hos en person och den dos som kan ge allvarliga biverkningar är mycket liten. Därför är det extra viktigt att man tar tabletterna på fasta klockslag enligt läkarens ordination.

Dosen är olika från person till person, och den bestäms med hjälp av upprepade mätningar av mängden litium i blodet. Man får lämna blodprov med jämna mellanrum under hela behandlingsperioden för att kontrollera att man får rätt dos.

Dosen trappas gradvis upp tills medicinen börjar verka.

Om man glömt ta en tablett vid något tillfälle ska man inte ta fler tabletter vid nästa doseringstillfälle utan fortsätta som vanligt.

Viktigt

Man ska inte använda medicinen om man har vissa sjukdomar, som till exempel njursjukdom, hjärt- kärlsjukdom eller rubbad salt- och vätskebalans i kroppen.

Man bör rådgöra med läkare om man har sjukdomar som till exempel epilepsi eller andra krampsjukdomar eller muskelsjukdomen myastenia gravis. Det kan till exempel ha betydelse för vilken dos man ska ta.

Man ska kontakta läkare för extra kontroll om man får sjukdomar med feber och svettningar eller om man får långvarig diarré eller kräkningar.

Man får inte ändra sina matvanor för mycket efter det att man tillsammans med läkaren provat ut rätt dos av medicinen. Framför allt får man inte ändra mängden salt i maten, eftersom det kan påverka mängden litium i blodet. Mer salt kan öka kroppens utsöndring av litium och därmed minska mängden litium i blodet, och tvärtom. Stora mängder kaffe och te kan också försämra medicinens verkan genom att minska litiumhalten i blodet.

Om man har fått i sig för mycket litium kan man bland annat känna sig dåsig, känslig för ljus, svag i musklerna eller bli darrhänt. Då ska man kontakta läkare.

Även om man efter en tids medicinering känner sig bra eller bättre ska man inte sluta med medicinen utan att ha talat med sin läkare. Om man slutar med medicinen riskerar man att få återfall i sjukdomen.

Förmågan att köra bil kan påverkas av medicinen. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon. Detsamma gäller om man har ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet.
Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Man ska inte använda litium samtidigt med sertindol, till exempel Serdolect.

Man ska inte använda litium samtidigt med vissa läkemedel mot smärta och inflammation, så kallade cox-hämmare, till exempel Ipren, Voltaren och Magnecyl. Cox-hämmare minskar utsöndringen av litium i urinen. Det kan göra att man får för höga halter av det verksamma ämnet i kroppen.

Man kan få sänkt halt av litium i kroppen om man tar det tillsammans med läkemedel som innehåller natriumbikarbonat, till exempel Gaviscon eller vissa läkemedel mot förstoppning, till exempel Movicol och Laxido.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan bli mer törstiga och kissa mer än vanligt. Andra kan bli svullna i kroppen eller gå upp i vikt. För att förhindra att man går upp i vikt bör man undvika kaloririka drycker och mat.

Vissa personer kan bli till exempel darrhänta och känna sig trötta i armar och ben. Andra kan få magbesvär, som till exempel diarré, illamående eller magont, speciellt under de första veckorna av behandlingen. Magbesvär kan minska om man tar medicinen tillsammans med mat. Några kan få akneliknande utslag eller försämrad koncentrations- och reaktionsförmåga.

Medicinen kan också påverka hur sköldkörteln fungerar. Därför bör sköldkörteln kontrolleras regelbundet med hjälp av blodprover.

Flera biverkningar får man i början av behandlingen. De försvinner ofta av sig själva efter ett tag. Om biverkningarna är långvariga och besvärliga ska man kontakta läkare.

Graviditet och amning

Man bör inte använda läkemedlet när man är gravid. Det verksamma ämnet i medicinen kan påverka fostret och orsaka missbildningar. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid.

Man bör undvika läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-09-18
Manusunderlag:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Tove Gunnarsson, läkare, specialist i psykiatri, Psykiatri Nordväst, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna