Behepan

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Behepan?

Behepan är ett läkemedel som används om man har brist på vitamin B12 som så småningom kan leda till bland annat en speciell typ av blodbrist, så kallad perniciös anemi.

Det verksamma ämnet är vitamin B12 (cyanokobalamin eller hydroxokobalamin).

Recept och högkostnadsskydd

Behepan finns som tabletter (cyanokobalamin) och som injektionsvätska (hydroxokobalamin).

Tabletterna kan köpas receptfritt, men man bör inte använda dem utan att en läkare har rekommenderat det. Ibland ingår medicinen i högkostnadsskyddet för läkemedel när den skrivs ut på recept. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek vad som gäller.

Injektionsvätskan är receptbelagd och ingår i högkostnadsskyddet.

Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Om man har brist på vitamin B12 störs kroppens bildning av röda blodkroppar. Resultatet blir färre och förstorade blodkroppar, som lever kortare tid. Det leder till blodbrist. Brist på B12 kan även ge symtom från nervsystemet.

Man får i sig vitamin B12 genom maten. För att kroppen ska kunna tillgodogöra sig vitaminet från födan behövs ett ämne i magsäcken som kallas intrinsic factor, IF. Den vanligaste orsaken till vitamin B12-brist är att man har för lite av IF. Bristen på IF kan uppstå på grund av sjukdomar, vissa läkemedel eller magoperationer. Om man tillför extra vitamin B12 som läkemedel i tillräcklig dos kan kroppen ta upp vitaminet även utan IF.

En annan mycket vanlig orsak till B12-brist är sjukdomar i bukspottkörteln eller tunntarmen som medför att kroppen inte kan ta upp vitaminet i tillräcklig mängd, trots att man inte har brist på IF.

Friska personer som äter en varierad kost drabbas inte av vitamin B12-brist. Men en riskgrupp är veganer eftersom vitamin B12 bara finns i kött- och mejeriprodukter. Kroppen har lager av vitaminet som gör att det kan dröja flera år innan man utvecklar några bristsymtom.

Om man har brist på IF får man räkna med att medicinera med vitamin B12 resten av livet. Det förhindrar att man blir sjuk.

Hur tar man medicinen?

Man ska helst ta tabletterna mellan måltiderna.

Sprutorna ges av en läkare eller sjuksköterska.

Injektionsvätskan ska förvaras i skydd för ljus.

Dosering

Det är viktigt att följa doseringsanvisningarna. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar. Om läkemedlet är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Då ska man följa de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Annars ska man följa de anvisningar om dosering som står på förpackningen eller informationsbladet som finns i förpackningen, den så kallade bipacksedeln.

Dosen vid långvarig behandling är vanligen 1 tablett dagligen eller 1 injektion var tredje månad. Men man börjar ofta behandlingen med en högre dos, till exempel 2 tabletter 2 gånger om dagen i en månad eller 1 injektion varje eller varannan dag i 1-2 veckor.

Man ska inte ta dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

Biverkningar

Det är ovanligt att man får biverkningar av medicinen.

Graviditet och amning

Man kan använda läkemedlet när man är gravid.

Man kan använda medicinen när man ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om man följer doseringsanvisningarna är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Andra läkemedel som innehåller vitamin B12

Det finns andra läkemedel som innehåller vitamin B12. Det kan vara bra att veta så man inte av misstag använder flera preparat som innehåller samma verksamma ämne, eftersom man då kan få i sig för mycket.

Exempel på läkemedel som innehåller vitamin B12 är:

Vitamin B12 ingår också i lägre dos tillsammans med andra B-vitaminer i exempelvis TrioBe.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177.se och läkemedelstexter

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-11-21
Skribent:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Daniel Schmidt, läkare, specialist i mag- och tarmsjukdomar, Capio S:t Görans sjukhus, Stockholm