Det finns många sajter som säljer mediciner och andra preparat. Men alla sajter är inte säkra att köpa ifrån. Handla bara från godkända sajter. Då du kan vara säker på att inte få i dig något som kan skada dig.
Jag satte mig i den där gynstolen med benen uppåt men det kändes inte bekvämt. Då frågade jag om jag kunde få ta min mobil så att jag kunde känna mig säkrare, och det fick jag.
Jag funderar på att gå till våran skolkurator någon dag och se hur det känns. Men när ska jag ha tid med det? Och tänk om det bara blir konstigt och jag sen ser henne på skolan?
I ena stunden kunde han säga: 'Jag älskar dig, du är allt jag behöver.' och i nästa stund säga att jag var en idiot. Han psykade mig ganska snabbt, han tjatade massor om att träffas bland annat. När detta höll på blev mina föräldrar galna. Men vi träffades ändå.
Till alla er som kämpar, ni klarar det! Ni är så starka! Jag vet det. Jag fick hjälp hos bup, fick gå i terapi och kbt. Allt kändes förgäves då och att det inte skulle hjälpa. Men sakta men säkert började jag hitta lycka igen.
Det tog mig fyra år innan jag ens yttrade ett ljud om detta. När jag till slut blev inlagd på en barnpsykiatriskt slutenavdelning. Jag hade ett självskadebeteende, hade försökt ta mitt liv samt led av hallucinationer. Men där berättade jag för första gången.
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.
Jag hade en sån otroligt hemsk mensvärk och kunde inte ens gå ibland. Sträckan mellan toaletten och min bänk i klassrummet var kanske 15 meter och brukade ta mindre än en minut men denna gången hade jag så ont att de tog tio minuter.
I 8:an var jag på gränsen till anorektisk, och jag gillade det. I 7:an skadade jag mig, och hela min kompisgrupp mådde psykiskt dåligt. I 8:an var det som värst, men det var först i 9:an som jag försökte ta tag i mina problem.
