Kontakta vården
Om man misstänker att man har hepatit B ska man alltid kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning för att genomgå en undersökning.
Vila och mager mat
Till att börja med behöver man oftast ligga till sängs och vila. Det kan man behöva göra från ett par dagar upp till några veckor. Ibland kan man vara så trött att man behöver sjukskrivas en tid, från ett par veckor till ett par månader.
På grund av illamåendet och den belastning som inflammationen av levern innebär, upplever många att det är lättare att äta mat som inte innehåller så mycket fett.
Viktigt att låta levern vila
Eftersom levern påverkas av hepatit B ska man undvika ämnen som behöver brytas ner i levern. Det gäller bland annat alkohol som man bör låta bli att dricka under minst tre månader. Man ska också undvika att till exempel ta p-piller och läkemedel som innehåller paracetamol som till exempel Alvedon och Panodil.
Oftast behövs ingen behandling
Man får oftast ingen behandling mot akut hepatit B, för nästan alla som har sjukdomen går den över av sig själv. Man får sällan vare sig komplikationer eller bestående besvär.
Regler om man har blivit smittad
Det är viktigt att undvika att smittan sprids vidare. Om man har smittats av hepatit B får man därför vissa förhållningsregler av läkaren. Vanliga regler är till exempel:
- Om någon kommer i kontakt med ens blod måste man berätta att det är smittat med hepatit B. Han eller hon ska då så snabbt som möjligt ta kontakt med en vårdcentral eller infektionsmottagning för att få vaccin om det behövs.
- Man får inte ha sex med någon utan att tala om att man har hepatit B.
- Man ska använda kondom om ens partner inte är immun, det vill säga har haft sjukdomen eller är vaccinerad mot hepatit B.
- Om man har en partner eller en familjemedlem som kan behöva vaccination mot hepatit B är det viktigt att tala om det för sin läkare.
- Det är viktigt att tänka på att inte dela toalettartiklar som till exempel rakhyvlar och rakapparat med andra. Man bör heller inte dela tandborste eftersom man kan blöda i tandköttet när man borstar tänderna.
- Om man tar narkotika med spruta måste man ha egna sprutor och nålar och inte låta andra använda dem. Man ska inte använda gemensam blandningskopp och man bör förvara sprutverktygen så att de inte riskerar att smitta andra.
- Man bör inte tatuera sig, ta hål i öronen eller något liknande som gör att man blöder. Om man ändå gör det måste man berätta att man har hepatit B.
- Man ska tänka på att det är viktigt att sätta plåster eller lägga förband även på små sår.
- Innan man kastar något som är nedblodat, som till exempel plåster eller bindor, bör man förpacka det noga.
- Blodfläckar på exempelvis golv tar man bort med desinfektionsmedel. Kläder som fått blod på sig bör man inte tvätta för hand.
- Man får inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
- Man måste berätta att man har hepatit B när man söker sjukvård eller tandvård.
- Man är skyldig att komma på de återbesök och provtagningar som läkaren anser nödvändiga.
Man kan smitta mycket länge och ibland hela livet. Först efter provtagning och efter att en läkare avgjort att man inte längre smittar kan man sluta följa förhållningsreglerna. Men även om man inte längre smittar får man inte ge blod, donera organ eller vävnad för transplantation eller donera sperma.
Behandling av följdsjukdomar
Det finns inga bra läkemedel mot akut hepatit B, men om klådan eller ledvärken orsakar svåra besvär kan man behöva lindring. Eftersom läkemedlen kan påverka levern ska man bara använda dem i samråd med en läkare.
Även om det är mycket ovanligt kan akut hepatit B ge livshotande symtom som till exempel akut leversvikt. Då kan man behöva behandlas på sjukhus med intensivvård, ibland används också virushämmande läkemedel. De första tecknen på akut leversvikt om man har akut hepatit B är till exempel illamående, trötthet och förvirring.
Blodprov visar om man blir bättre eller sämre
Till att börja med får man komma på täta besök för att kontrollera hur levern mår. Sedan får man efter tre månader och efter sex månader lämna blodprov för att kontrollera hur sjukdomen utvecklas och om man har hepatit B-virus kvar i blodet.
Lyckas kroppens immunförsvar inte bli av med viruset övergår infektionen i kronisk hepatit B. Om infektionen läker eller inte beror i hög grad på hur gammal man är. Små barn eller mycket gamla människor har större risk att utveckla kronisk infektion, liksom personer med nedsatt immunförsvar.
Om viruset finns kvar har man kronisk hepatit B
Om man inte blir frisk från den akuta infektionen utan får kronisk hepatit B, får man lämna prover regelbundet. Anledningen är att smittsamheten och eventuella skador på levern behöver kontrolleras. Hur ofta man lämnar blodprov varierar från person till person, men oftast gör man det varje år. Proven tas på en infektionsklinik, men om man inte har några tecken på leverskada kan man vända sig till en läkare på en vårdcentral.
Leverbiopsi
Om kronisk hepatit B lett till att man fått en leverskada behövs ibland läkemedel för att minska risken för försämring. Inför behandling tas ett vävnadsprov från levern, så kallad leverbiopsi. Biopsin visar bland annat hur leverns celler ser ut och om det finns tecken på inflammation och ärrvävnad. Leverbiopsin är viktig för att bedöma hur allvarlig leverskada man har och om behandling behövs. Man får oftast ligga på rygg eller på vänster sida när en leverbiopsi görs. Först bedövas huden med lokalbedövning. Själva biopsin tar sedan bara några få sekunder genom att en nål förs in mellan två revben till leverns yta. Det känns lite mer än när ett blodprov tas. En liten bit levervävnad sugs sedan ut och undersöks i mikroskop.
Behandling av kronisk hepatit B
Det finns för närvarande ingen behandling som botar kronisk hepatit B. Däremot finns en del läkemedel som kan hämma virusets förmåga att föröka sig, och det gör att risken för skador på levern minskar. Om man har en godartad hepatit B utan tecken på leverskada behöver man vanligen inte behandlas. Behandling rekommenderas om man har börjat få skador på levern, och då brukar man först prova interferonbehandling under ett år. Interferon ges med en spruta en gång per vecka. Om interferonbehandlingen inte har någon effekt byter man till virushämmande tabletter men de måste man i så fall fortsätta med under flera år, kanske hela livet.
Behandlingen får man av en läkare på en infektionsklinik och man måste behandlas och gå på kontroller under lång tid, vanligen flera år.
Om levern blir sämre
Om man blir svårt sjuk av akut hepatit B kan infektionen orsaka en mycket ovanlig men allvarlig leversjukdom, akut levernekros. Får man symtom på akut levernekros i form av oro, förvirring och extrem trötthet ska man söka akut vård.
Kronisk hepatit B kan orsaka skrumplever och ökar också risken för levercancer. Risken för skrumplever och levercancer ökar ytterligare om man samtidigt har andra typer av hepatitvirus, om man har försvagat immunförsvar eller om man dricker mycket alkohol.
Det är ovanligt men man kan ibland få genomgå en levertransplantation när levern fungerar mycket dåligt.
Vaccin i förebyggande syfte
Det finns hepatit B vaccin som man kan få i förebyggande syfte. Det finns också vaccin som ger skydd mot både hepatit A och B, som kan vara bra om man reser till länder där hepatit är vanligt.
Oftast får man vaccinet i tre doser. De två första doserna får man med en månads mellanrum och den tredje efter sex månader. Efter tre doser räcker skyddet i minst fem år, sannolikt hela livet.
Man blir ofta lite röd och öm precis där man fått sprutan, men det brukar gå över inom några dagar. Mindre vanliga biverkningar är influensaliknande symtom.
Om man tror att man blivit smittad
Om man misstänker att man har blivit smittad, till exempel genom en infekterad nål eller genom sex, kan man få vaccin på en infektionsklinik eller på en vårdcentral för att förhindra att man får sjukdomen. Detta ska ske så fort som möjligt, helst inom ett dygn, för bästa effekt.
Vaccinet kan kombineras med skyddande antikroppar, hepatit B immunglobulin, som man helst bör få inom något dygn från smittillfället. Immunglobulin får man liksom vaccin med en spruta. Får man behandling inom ett dygn efter att man blivit smittad brukar man inte få hepatit B.
När man vaccineras efter att ha varit utsatt för smitta får man så kallad snabbvaccination där man får vaccinet med tätare intervall än annars. En veckas mellanrum mellan de två första doserna och sedan tre veckor till den tredje. Efter tolv månader får man en fjärde dos.
Graviditet och hepatit B
Om man har hepatit B när man är gravid kan man smitta sitt barn i samband med förlossningen. För att förhindra att barnet smittas vaccineras det fyra gånger. Först direkt efter förlossningen, sedan efter en månad, efter två månader och slutligen efter tolv månader. Sedan 2005 erbjuds alla gravida i Sverige att testa sig för sjukdomen för att förhindra att smitta överförs till barnet.
Om man får akut hepatit B under graviditeten ökar risken för att barnet ska smittas.
Hur påverkas livet?
Det flesta som får hepatit B blir friska, men en del har sjukdomen hela livet. Man kan oftast leva ett vanligt liv men man ska tänka på smittorisken, och vara mycket försiktig med alkohol.
De allra flesta som har kronisk hepatit B kan arbeta som vanligt. Men har man ett yrke där det finns risk för smittspridning, till exempel inom sjukvården, bör man diskutera det med sin läkare.
Det kan kännas jobbigt att berätta om sjukdomen för till exempel sin partner eller sina arbetskamrater. Då är det bra att vara påläst så att man kan lugna dem. Om man har kronisk hepatit B kan man behöva gå på blodprovskontroller varje år under hela livet för att kontrollera leverfunktionen och för att få veta om man smittar eller inte. Så länge man smittar måste man tänka på att inte föra smittan vidare och man måste följa en rad regler om hygien. Man vänjer sig oftast vid reglerna och de blir efterhand en naturlig del av livet.
Om man har ett barn som har kronisk hepatit B ska man samråda med barnets läkare om hur och vilka personer på förskola eller skola som ska informeras. Det kan kännas bra att ha kontakt med andra som har barn med samma sjukdom. För familjer med barn med hepatit B finns det en patientförening man kan vända sig till om man behöver råd och stöd.
