Kommunikation – att förstå och bli förstådd

Att kommunicera är viktigt för de allra flesta. Om man är motiverad och verkligen vill kan man förbättra och utveckla sitt sätt att kommunicera. Det kan ta lite tid eftersom det är lättare att göra som man brukar. Men med medvetenhet, tålamod och vilja går det att utveckla sin kommunikativa förmåga. Många upptäcker att det är både lärorikt och givande, dessutom lär man sig mer om sig själv och andra.

När kommunikationen fungerar bra tänker vi sällan på vad det är som gör att det fungerar. Det är först när det uppstår problem som vi kanske undrar varför det inte blev som vi tänkte.

Kommunikationsproblem är vanliga. I många familjer har man svårt att prata med varandra på ett sätt som fungerar. Det kan vara att man inte känner sig förstådd eller att man pratar förbi varandra. Det kan också vara att man går omkring med en känsla av att man inte lyckas förmedla vad man tänker och därför inte får vara med och fatta gemensamma beslut.

På jobbet kan det också vara problem med kommunikationen. Liksom hemma kan det bero på att man inte vågar vara ärlig och tala om vad man tycker och vill. Missförstånd kan uppstå om man, i stället för att fråga vad den andre menar, reagerar på miner och kroppsspråk och drar felaktiga slutsatser. Kanske kommer man med anklagelser, som kan visa sig vara ogrundade, och så är konflikten ett faktum.

Goda relationer är viktiga för de flesta för att må bra, känna livslust och arbetsglädje. Så det kan vara en god idé att undersöka vad som behövs för att det ska fungera.

Sändare och mottagare

Det behövs minst två personer för att kommunicera, en sändare av budskapet och en mottagare som lyssnar och ger återkoppling. Själva ordet kommunicera kommer från latinets communicare som betyder dela med någon eller göra gemensamt. Kommunikation är alltså något som sker lika mycket hos den som lyssnar som hos den som talar.

Många vet inte, eller tänker sällan på hur de uppfattas av sin omgivning. Det är kanske lätt att tro att det man känner inuti syns utanpå. Eller tvärtom, som när man försöker dölja att man är arg eller irriterad, och tror att det inte uppfattas av dem man har omkring sig.

Ibland är man snabb att tolka sin omgivning utifrån sina egna värderingar och förutfattade meningar. Det gör att lyssnandet lätt kan färgas av vad man tycker om en viss person. Man kanske uppfattar henne eller honom som kunnig eller okunnig, trevlig eller otrevlig, hård eller mjuk och det påverkar hur man uppfattar vad personen säger.

Om man till exempel är oenig med någon kan det hända man redan från början har bestämt sig för att inte bli övertalad. Så i stället för att faktiskt lyssna kanske man ägnar sin uppmärksamhet åt att hitta nya argument.

Sökande efter något gemensamt

Man brukar känna sig på olika sätt tillsammans med olika människor. När man träffar någon man känner väl infinner sig oftast snabbt den välbekanta känslan som är kopplad till just den personen. Träffar man en person man inte känner sedan tidigare söker man ofta efter något gemensamt när man ska börja tala med varandra. Det kan vara vädret, en gemensam bostadsort, yrke eller något annat som gör att det blir lättare för oss att komma i gång att prata. Man kan kalla det att söka efter en minsta gemensam nämnare att utgå från när man ska kommunicera.

Det ligger kanske nära till hands att man tror att det beror på andra, att man känner sig som man gör. Men de känner sig också på olika sätt tillsammans med olika människor.

När människor möts uppstår en minsta gemensam nämnare eller stämning just bland dem, till exempel i kompisgänget eller vid ett möte på jobbet. Alla som är med påverkar hur känslan och stämningen blir. Den minsta gemensamma nämnaren blir ett resultat av personernas sinnesstämningar, attityder och dagsform.

Alla har ett gemensamt ansvar för stämningen, för så fort man är närvarande är man med och påverkar med sin person och sin attityd. Även den som är helt tyst är med och bidrar. När man själv känner sig glad och positiv kan man påverka stämningen åt det hållet. Känner man sig negativ på något sätt påverkar man med den känslan.

Stor del av kommunikationen är kroppsspråk

Man kommunicerar när man är tillsammans med andra, även om man inte säger något till varandra. Det beror på att en stor del av kommunikationen sker med hjälp av kroppsspråket. Ibland är kroppsspråket viktigare än både rösten och sjäva orden. Det här kallas för ickeverbal kommunikation.

Vad är det då i kroppsspråket man reagerar på?

De flesta tittar mycket på ansiktet, på minspelet, eftersom man oftast söker ögonkontakt med varandra när man kommunicerar. En rynkad panna, en irriterad blick eller en missnöjd mun kan få oss att bli så upptagna av vad minen kan betyda, att vi missar vad som faktiskt sägs.

Särskilt svårt att ta till sig ett budskap blir det om ord, miner och kroppsspråk motsäger varandra. Om någon biter ihop tänderna hårt och säger att hon inte alls är arg känns budskapet inte trovärdigt, utan kan väcka oro. Om någon har ett avspänt ansiktsuttryck, ler, tar ögonkontakt och med glädje i rösten säger ”Hej vad roligt att se dig!” känner du dig förmodligen lugn och trygg i stället.

Ögonbrynen och pannan är områden i ansiktet som betyder mycket när vi tittar på varandra. Men en rynkad panna betyder olika saker för olika människor. Om du ser en rynkad panna som du tror betyder irritation kommer du förmodligen att bete dig mot den personen som om du trodde att hon eller han var irriterad. Men i själva verket var personen kanske bara fundersam. Det är inte ovanligt med den typen av missförstånd eftersom man ju sällan frågar: Hur känner du dig när du ser ut som du gör i pannan just nu? I stället ser, tolkar och agerar man på det sätt man tror är rätt.

När ett problem i kommunikationen uppstår mellan två personer har de ofta olika uppfattning om vad som blev sagt. Kanske var kroppsspråket inblandat då.

Hur rösten låter betyder också mycket för hur budskapet uppfattas. En gäll, monoton eller hård röst signalerar andra saker än en mjuk, avspänd och varm röst. Rösten går att utveckla och man kan lära sig att använda den på ett sätt så att man förstärker det man säger på ett bra sätt.

Utöver kroppsspråk och hur rösten låter, kan också beröring, närhet och avstånd spela roll för kommunikationen.

Exempel: Lotta och Emil har rummen intill varandra på jobbet. Emil spelar musik så högt att Lotta har svårt att koncentrera sig. Lotta vill be honom sänka volymen, men hon känner sig osäker inför Emil. Han är ganska kaxig och hon har hört hur han har snoppat av andra och sedan pratat skit om dem i fikarummet. När Lotta ber Emil sänka ljudet är hon på helspänn. Hur kommer han att reagera? Hans kroppsspråk är tydligt, hon ser hur han himlar med ögonen och skakar på huvudet när han suckar med ett smackande ljud. Han svarar med tillgjord förvåning och arrogans i rösten.

Men Lotta står på sig, trots att hon får kämpa med sig själv för att inte känna sig underlägsen när hon möts av hans attityd.

Lyssna på ljudfil

Exempel på röst och tonfall

Hållningen kan påverka sinnesstämningen

En annan del av kroppsspråket som man ofta lägger märke till är hållningen. Det finns några uttryck i språket, till exempel hållningslös och rakryggad som visar hur kroppshållningen upplevs och värderas. Om du känner att någon har en överlägsen attityd, sätter näsan i vädret och ser ner på dig, kan det bero på den personens kroppshållning.

Att säga att någon är trygg brukar betyda att det är en människa som är stadig, lugn och någon att lita på. Om man tänker att man är stadig och stabil i sin kropp, kan det vara lättare att känna sig trygg och lugn och ha ett tydligt förhållningssätt i situationer med andra människor.

Att räta upp sin kropp så att man blir rak i ryggen, och dessutom se till att man inte är hopsjunken i bröstkorgen, är ett snabbt och enkelt sätt att rätta till sin hållning. Det kan hjälpa inför en situation där man behöver känna sig säker eller vara extra skärpt.

Övning: Stå upp och prova att sjunka ihop som en hösäck. Stå så en stund och upplev hur det känns i kroppen och vilken sinnesstämning du har. Res dig sedan upp till en rakryggad hållning med tyngdpunkten på båda fötterna. Stå så en stund medan du känner efter om känslan i kroppen och sinnesstämningen förändras.

Det du gör i övningen är att du förändrar ditt kroppsspråk, i det här fallet din hållning. Då förändras ditt förhållningssätt och din attityd utåt ser annorlunda ut för omgivningen. Detta kan påverka dig och din egen känsla, alltså inte enbart den person som ser dig.

Osäkerhet föder olika beteenden och ett kan vara att man har ett behov av att distansera sig från omvärlden. En del sätter näsan i vädret när de känner sig osäkra. Många reagerar negativt på det och upplever det som att personen är arrogant, överlägsen eller ser ner på andra. Vilket han eller hon faktiskt gör rent fysiskt.

Vad du gör och vem du är

Självförtroende är förknippat med vad man gör, vad man presterar. Det kan till exempel vara att man är kunnig inom ett område eller duktig på det man gör. Att ha ett bra självförtroende kan vara att ha mod att våga göra saker och tro på sin egen förmåga att klara av det. Har man ett dåligt självförtroende kanske man säger: Nej jag kommer aldrig att klara det, det är ingen idé att jag provar.

Självkänsla handlar om att uppleva att man har ett eget värde utan prestationer, titlar, yrke eller ekonomisk status. Med låg självkänsla har man en tendens att nedvärdera sig själv. Man har ett behov av att få veta om det man gjort är bra och rätt, och vill att andra ska avgöra det. Man litar inte på sitt eget omdöme och vill inte ta ställning själv.

Rädslan för att misslyckas, att inte duga eller att inte vara omtyckt blir större när självkänslan är låg. Det kan få konsekvenser i det dagliga livet, till exempel blir det förmodligen svårare att ta upp känsliga eller obekväma saker. Man får svårt att säga vad man tycker när andra inte håller med eller att säga nej i olika sammanhang.

Med låg självkänsla är det lätt att blanda ihop sak och person och tro att man kan bli illa omtyckt om man inte tycker likadant som andra. Med låg självkänsla har man behov av att vara omtyckt eftersom man överlämnar till omgivningen att bedöma om man duger som person eller inte. Det här tar både energi och kraft.

Att ha en god självkänsla är till exempel att tycka om och respektera sig själv med både goda och mindre goda egenskaper. Det kan också vara att känna att det egna värdet är lika stort som andra människors värde. Det blir lätt att ge komplimanger och låta andra lyckas eftersom värdet inte ligger i om man lyckas eller inte. Att umgås med och acceptera människor som är olika en själv blir också lättare när man har en bra självkänsla.

Det är inte ovanligt att ha ett gott självförtroende samtidigt som självkänslan är låg. Man kan dölja den låga självkänslan till exempel genom att bli väldigt duktig på något, sitt jobb eller en idrott, och på så sätt få beröm och ett värde.

Man kan också ha en god självkänsla men inte så gott självförtroende. Då har man svårt att till exempel lära sig nya saker, trots att man har en god känsla av att duga i botten.

Det är självklart bra om man är duktig på det man tycker om att göra. Men om man känner sig tvungen av vara duktig för att få en identitet, för att bli godkänd och få ett värde som människa, finns risken att man förr eller senare kommer att känna sig tom och värdelös. Det är både mänskligt och vanligt med låg självkänsla, och det går att utveckla och stärka självkänslan.

Vem är jag som person?

Den bild man har av sig själv beror till exempel på uppväxt, självförtroende och självkänsla, intressen, värderingar, kamratskap och utbildning. Denna bild påverkar hur jag talar, vad jag säger och hur jag lyssnar.

Jag kanske ser mig som en person med viktiga saker att säga, med pondus och trovärdighet, en person som andra lyssnar till med intresse. Eller är det tvärt om?

Hur värderar jag mig själv och det jag har att komma med i förhållande till andra människor och deras kunskap? Jag kanske är rädd för att andra ska fnysa föraktfullt åt det jag säger. Eller är det självklart för mig att andra kommer att lyssna förväntansfullt och nyfiket?

Vad tror jag att andra tycker om mig? Utgår jag från att de tänker: den där nollan, tråkmånsen, fackidioten eller ”jaja, chefen är man ju tvungen att lyssna på tyvärr”.

Sådana här förutfattade meningar, och det finns hur många som helst, kommer att påverka hur och vad du säger och hur det uppfattas. Det gör att du förmodligen kommer att ha olika beteenden i olika kommunikationssituationer.

Hur hänger tanke, känsla och beteende ihop?

Vad du tänker, känner och gör har betydelse för hur du mår. I modellen visas hur det hänger ihop.

Följ pilarna i triangeln först åt höger, det vill säga medsols: Vad du tänker påverkar hur du känner dig och hur du känner dig påverkar hur du beter dig och hur du beter dig påverkar hur du tänker.

Följ sen pilarna åt vänster, motsols: Vad du tänker påverkar hur du beter dig och som en följd av det hur du känner dig. Hur du känner dig påverkar hur du tänker.

Det är bara du själv som kan tänka dina tankar. Vad du tänker om dig själv och andra påverkar hur du känner dig och beter dig. När självkänslan är låg är risken stor att negativa tankar får fäste, vilket påverkar både känslan och beteendet.

Att tänka positiva tankar kan kännas märkligt när man inte är van. Det kan kännas som om man ljuger för sig själv när man till exempel tänker: ”Jag är lugn och trygg och har tillgång till allt jag kan och är” i en situation när du känner dig orolig och osäker. Men ju fler gånger du provar att vända en negativ och begränsande tanke till en stärkande och uppbyggande tanke kommer du att märka att det oftast hjälper.

Öppenhet brukar ge god kommunikation

Man kan förbättra sitt sätt att kommunicera om man lär sig att vara öppen och tydlig. Det förutsätter att mottagaren också har ett öppet lyssnande och försöker höra hela budskapet från sändaren, utan att lägga in sina egna värderingar i lyssnandet.

Goda relationer handlar en hel del om god kommunikation. Väldigt förenklat finns det tre sätt att kommunicera på:

• krokigt
• attackerande
• öppet, rakt och tydligt.

Det finns naturligtvis olika varianter på de tre kommunikationssätten, men genom förenklingen blir skillnaderna tydliga. Att kunna kommunicera öppet och rakt gör att man blir tydlig med vad man menar.

Man är inte alltid medveten om sitt eget beteende. Många beter sig dessutom på olika sätt mot olika personer. Det kan bero både på vilken relation man har till mottagaren och vilken situationen är.

Krokig kommunikation innebär att man uttrycker sig luddigt, lindar in det man vill säga eller inte vågar säga vad man egentligen tycker eller vill. Det skapar osäkerhet eller irritation eftersom mottagaren inte riktigt vet vad man menar eller vart man vill komma med det man säger.

En person som använder krokig kommunikation skickar ofta signaler med kroppsspråket för att förminska det som sägs, eller till och med för att förminska sig själv.

Det kan vara att man skrattar lite nervöst eller slår ner blicken efter att ha sagt något. Då kan det man har sagt uppfattas som mindre viktigt.

Krokig kommunikation ska inte förväxlas med vänlighet, ödmjukhet eller en önskan om att komma fram till en gemensam lösning på ett problem.

Exempel: Maria ingår i styrelsen för odlingslottföreningen. Hon har varit kassör i åtta år och känner att hon inte vill fortsätta. Hennes gamla och sjuka föräldrar tar mer av hennes fritid. När hon blir uppringd av valberedningen inför årsmötet om att fortsätta som kassör säger hon först nej och beskriver sina argument. Men hon blir övertalad att fortsätta sitt uppdrag eftersom valberedningen inte har kunnat hitta en ersättare. Motvilligt och med skuldkänslor för att säga nej svarar hon: - Jag tycker nog att det borde finnas någon annan som kan göra det här nu, jag har ju varit kassör i åtta år och hinner inte nu när mina föräldrar är sjuka. Men om ingen annan kan så får jag väl ställa upp.

När hon har lagt på luren ångrar hon sig och undrar hur hon ska orka allt. Hon känner inte att hon själv kan påverka sin situation och det får henne att må dåligt och känna sig stressad.

Attackerande kommunikation innebär till exempel att man trycker ner andra, kräver att få det på det sätt man själv vill, inte låter andra få komma till tals, kanske är skuldbeläggande. Ofta sker det genom kritiska eller negativa beskrivningar av vad den andre gör, tänker eller känner. Ibland blir det så för att man inte vågar säga vad man egentligen vill eller behöver.

Om man använder ett attackerande sätt att kommunicera signalerar man att man är lite förmer än andra, att man inte vill diskutera det som sägs, att andras åsikter är betydelselösa eller dumma, att man inte är intresserad av en dialog, kanske till och med att man är helt ointresserad av den man talar med.

Attackerande kommunikation innebär inte att man måste vara arg. Det räcker med att man är arrogant eller får människor omkring sig att känna sig tillplattade, så har man kommunicerat med en attackerande stil.

Exempel från en tonårsfamilj:

Fredrik kommer hem halv tre på morgonen i stället för klockan ett som han fått lov till.

Föräldern:
-Du borde ju fatta att jag blir orolig när du inte kommer hem i tid. Varför ringde du inte och sa att du skulle bli sen? (Anklagande, förminskande ”du borde fatta”, ”varför ringde du inte” blir skuldbeläggande. Detta väcker en reaktion av försvar och kanske trots)

Tonåringen:
- Vadårå, men lägg av, jag ville ju inte väcka dig, jag trodde att du sov. Jag vill inte ha någon tid alls, det har inte Stefan. Han får komma hem när han vill. (Går in på sitt rum och smäller igen dörren. Känner skuldkänslor, är ledsen, arg och missförstådd. Han bestämde ju att inte ringa för att undvika att väcka föräldern, och det blev fel. Han kanske trotsigt tänker att han aldrig vill komma i tid igen).

Öppen, rak och tydlig kommunikation innebär till exempel att man kan ta upp en känslig eller besvärande sak, kan säga nej när det behövs, kan ställa krav och sätta gränser. Det finns många situationer som inte är så enkla.

När man lyckas med öppen och rak kommunikation blir missförstånden färre och det blir lättare att ta upp känsliga eller besvärliga saker. För att kunna uttrycka sig tydligt behöver man veta vad det är man vill säga, vilket betyder att man ofta behöver tänka efter lite och förbereda sina formuleringar, åtminstone i början när man lär sig tekniken.

Det blir lättare att komma fram till gemensamma lösningar och resultat när alla får komma till tals på lika villkor. Människor växer och utvecklas då på ett positivt sätt och trivseln ökar både i privata relationer och i arbetsrelationer.

Rak och tydlig kommunikation betyder däremot inte att man har rätt att säga precis vad som helst, på vilket sätt som helst. Det förutsätter att man har respekt för andra människor och för vars och ens situation.

Exempel: Öppen, rak och tydlig kommunikation för Maria i odlingslottsföreningen:

Maria hade förberett sig på att de skulle försöka övertala henne att fortsätta som kassör. Hon hade i förväg tänkt ut några saker att säga:

- Det är roligt att ni vill att jag ska vara kvar, men tyvärr kan jag inte fortsätta. Jag behöver finnas till hands för mina gamla och sjuka föräldrar nu och jag är säker på att det finns någon annan som kan gå med i styrelsen.

Hur valberedningen än försökte övertala henne stod hon på sig och det visade sig till slut att en person anmälde sig som frivillig. När Maria lagt på luren, kände hon sig nöjd, och kanske lite orolig. Hon hade stått upp för sig själv och sina egna behov på ett sätt hon inte hade klarat förr. När hon landat i det kände hon att hon hade visat sig själv respekt, och hennes självkänsla utvecklades en bit.

Exempel: Öppen, rak och tydlig kommunikation i samma tonårsfamilj:

- Jag blir väldigt orolig när du inte kommer hem i tid, jag får inte en lugn stund. Kan du inte ringa nästa gång så jag slipper vara så orolig i onödan? Jag är ju rädd om dig, det är därför.

Så kan jag-budskap fungera bra

Respekt för den andre. Det betyder att alla inblandade parter har rätt att känna, tänka och reagera på sitt eget sätt. Man får inte förminska, skuldbelägga eller behandla någon illa.

Att visa respekt för andra. Om någon till exempel vill eller tycker annorlunda kan man säga ”jag förstår att du tycker annorlunda, men tyvärr kan vi inte göra så” eller om någon är arg kan man säga ”jag märker att du är arg (eller upprörd), vill du prata om det?”

Att låta alla inblandade få komma till tals. När man har fått uttrycka sin åsikt har man, om inte annat, fått göra sig hörd och visat sig själv respekt. Då är det lättare att acceptera ett beslut som inte är det man själv har önskat.

Tala om sin goda avsikt, till exempel tala om att man vill ha en förändring för att något ska fungera bättre.

Erbjuda ett alternativ, om någon ber dig om en tjänst som du inte kan eller vill göra, och du behöver ge ett nekande besked, kan du ha ett alternativ till hands. Till exempel: En arbetskamrat begär av dig att du ska rädda en akut situation för honom eller henne och ta fram uppgifter före ett visst klockslag samma dag. Du har redan fullt upp och behöver slutföra andra viktiga uppgifter först. Du säger: Tyvärr, jag hinner inte det i dag men jag skulle kunna hinna till klockan nio i morgon bitti.

Uttrycka sig i jag-form, det vill säga undvika att använda du-budskap eftersom sådana budskap kan kännas anklagande och därför vara svåra att lyssna på. De flesta tycker inte om att bli beskrivna av någon annan. Man vet själv vad man tänker och känner.

I stället uttrycker jag hur jag själv upplever något. Jag-budskap är lättare att lyssna på och risken för missförstånd minskar när vi talar om oss själva.

”Man” bör undvikas i det här sammanhanget, eftersom det inte ger en tydlig signal om att det är min egen åsikt som uttrycks. ”Man” kan felaktigt låta som om alla andra tycker som jag.

Vara ärlig med vad du känner, vilket också betyder att du behöver fråga dig vad du faktiskt känner. Men det betyder inte att du alltid måste säga allt om hur du känner det.

Det brukar förenkla om du till exempel berättar att du är orolig eller rädd, i stället för att du enbart reagerar med att bli arg eller irriterad.

Exempel på formuleringar där man säger vad man känner:
- Jag blir ledsen när du gör så här. Jag känner mig tillplattad och betydelselös.

eller

- När du inte har gjort det vi har kommit överens om blir jag både besviken och irriterad. Dels vill jag kunna lita på att det vi bestämt gäller, dels blir jag försenad i mitt arbete och hinner inte göra klart mina arbetsuppgifter.

Att inte generalisera

Det brukar kännas provocerande när man generaliserar och till exempel säger att någon alltid eller aldrig gör något eller beter sig på ett visst sätt, eftersom det sällan är sant. Säger du så kanske du vill göra gällande att alla andra tycker likadant, vilket inte heller är sant. Åtminstone vet du inte om det är så.

Det är lätt att uppfatta det som om den som säger så har bestämmanderätt och är normen för hur allt ska vara eller göras.

Exempel

- Varför måste du alltid lägga strumporna i soffan, det är jättejobbigt.

”Du-budskapet” kan kännas anklagande och skuldbeläggande. ”Måste du alltid” är generaliserande. ”Det är jättejobbigt” låter som en överdrift och uppfattas förmodligen som både generaliserande och provocerande.

Hela budskapet kan upplevas som anklagande och risken är stor att den som tog emot budskapet går i försvar och säger:

– Det gör jag väl inte alls alltid.

Det kan också resultera i att mottagaren börjar leta efter saker som den andre inte har gjort rätt eller riktigt, till exempel:

-Jamen du är väl inte bättre själv. Din tekopp står ju alltid kvar på matbordet på morgonen.

Och så är grälet i gång.

Så här skulle det kunna låta med jag-budskap och öppen och rak kommunikation:

Jag blir irriterad när du lägger strumporna i soffan. Det händer ofta och jag tycker inte om det. Jag tycker att det ser slarvigt ut och jag vill att vi ska ha det fint här hemma. Det är roligare att komma hem då. Vad tycker du?

Här öppnas möjligheten för en konstruktiv diskussion om hur vi ska ha det hemma hos oss. I ett önskescenario leder det till en känsla av gemenskap, av delat engagemang och ansvar, i stället för en kamp om vem som har rätt, eller beter sig rätt eller fel.

Ytterligare ett exempel på öppen och rak kommunikation - Simon och Per på jobbet

Simon jobbar i en butik som säljer vitvaror, TV, elektronik och tillbehör. Det är många anställda och stämningen är god. Men en av arbetskamraterna, Per, har en tendens att lämna papper, block och prylar framme vid servicestationerna, och Simon blir mer och mer irriterad.

När Simon kommer med en kund till någon av datorerna, som används för att skriva garantier och söka information till kunderna, brukar han få börja med att städa undan efter Per. Nu vill han säga ifrån och samtidigt vill han ha kvar den goda kompisrelationen till Per.

Han funderar på hur han ska kunna säga det. Han har förstått att man inte ska anklaga och attackera eftersom det bara leder till försvarsreaktioner. Han måste skilja på sak och person, alltså säga att han ogillar det Per gör, men tycker om honom som person.

Han träffar Per på morgonen innan butiken öppnar och säger:

- Du, ibland när jag kommer till en dator med en kund händer det att det ligger papper och prylar kvar efter att du har varit där.

- Jaha…?

- Jag blir ganska irriterad över det. Jag måste börja med att städa undan innan jag kan hjälpa kunden, och det känns inte bra. Kunderna kan tycka att vi är oproffsiga. Tror du att du kan städa undan efter dig innan du går därifrån nästa gång?

- Jamen, du vet ju hur det är, man går vidare ut i butiken och tittar på någon apparat. Sedan kanske kunden tackar för sig och så står det en annan kund och väntar på sin tur. Då har ju jag hunnit glömma det andra.

- Hmmm, ja, jag känner igen det där, det blir lätt så. Men förstår du hur jag menar?

- Ja, det gör jag.

- Tror du att du kan fixa det på något sätt?

– Ja, jag ska försöka komma ihåg att ta med mig grejerna på en gång i stället. Det gäller väl bara att komma ihåg det.

Öva till det sitter

Att förbereda sig är en av förutsättningarna för att lyckas. Visserligen hinner man inte alltid det, eftersom situationer ofta uppstår med kort varsel. Därför kan det vara viktigt att tänka i de här banorna redan innan något sådant har hänt. Då blir det lättare att hitta den öppna, raka och tydliga kommunikationen även när man är oförberedd.

En annan faktor för att lyckas är att öva när man förbereder sig. Om du har en sådan situation, till exempel på jobbet, kan du börja med att tänka ut hur du skulle kunna säga. Kolla mot ”Grundregler för att uttrycka sig öppet, rakt och tydligt” och se om det verkar fungera. Be sedan någon spela den här personen som du ska säga något till, och pröva. Det kan kännas lite konstlat i början, men det blir tydligare när man verkligen säger det man har tänkt.

Söka hjälp

Relationerna till våra närmaste är ofta mer ömtåliga och sårbara än många andra relationer. Vi kommer nära känslor och skikt i oss själva där. Det kan göra att om kommunikationen av olika skäl blir sämre eller bryter samman, vi blir besvikna eller sårade och därmed rädda, kan vi hamna i destruktiva mönster och roller som vi behöver hjälp för att ta oss ur.

Om man tycker att man fastnar, får svårt att prata eller säger samma sak om och om igen utan att känna sig förstådd, kan det vara bra att söka professionell hjälp. Det kan man göra på en vårdcentral, hos en psykolog, en familjerådgivning eller ungdomsmottagning.

Beverly Hare: Bättre självförtroende, Lär dig kommunicera klart och tydligt. ICA bokförlag 2002

Hilmar Th Hilmarsson: Samtalet med känslomässig intelligens: en handledning i konsten att samtala. Utbildningshuset 1999, reviderad 2010

Anna Kåver och Åsa Nilsonne: Tillsammans: om medkänsla och bekräftelse. Natur och Kultur 2007