Att ta medicin när man blir äldre

Det kan bli svårare att använda mediciner

För att en behandling med läkemedel ska fungera bra är det viktigt att medicinen används på rätt sätt. När man blir äldre kan både åldrandet i sig och olika sjukdomar göra att det blir svårare att sköta sin medicinering. Man kan till exempel bli glömsk eller få problem med att svälja tabletter. Ibland kan man också få svårare att öppna vissa läkemedelsförpackningar. Därför är det viktigt att man berättar för sin läkare om man av någon anledning har problem med att ta sin medicin. Det finns flera olika sätt att underlätta medicineringen.

Att tänka på när man får ny medicin

När läkaren eller sjuksköterskan skriver ut en ny medicin ska man som patient eller närstående inte tveka att ställa frågor om den. Det är bra att ta reda på

• varför medicinen ska tas, mot vilka sjukdomar och besvär den hjälper mot och vilken effekt den är tänkt att ge
• hur medicinen ska tas
• hur länge medicinen ska användas
• om medicinen kan ge några biverkningar
• om det är något man måste tänka på när man använder medicinen
• vad man ska göra om man vid något tillfälle har glömt att ta medicinen, eller inte kommer ihåg om man tagit den.

Man kan be läkaren att skriva ner svaren på frågorna.

En medicinlista kan vara bra

Går man till flera olika läkare kan man få för mycket medicin utskriven. Om de olika läkarna inte vet vilka andra läkemedel man tar finns det risk att man får flera mediciner mot samma besvär eller läkemedel som inte passar ihop. Därför kan det vara bra att ha med sig en lista över alla mediciner man använder. Det gäller även receptfria läkemedel, naturläkemedel och växtbaserade läkemedel. De medicinlistor man kan få på apotek är en sammanställning av de läkemedel man har fått utskrivna på recept.

En del förpackningar är svåra att öppna

Man ska berätta för sin läkare om man har svårt att öppna eller använda vissa läkemedelsförpackningar. Till exempel kan reumatism eller symtom efter stroke göra att man får svårt att använda sina händer. Man kan också ha svårt att minnas eller förstå hur man ska hantera förpackningen.

Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek om samma eller likvärdigt läkemedel finns i en förpackning som är enklare att öppna. Det finns också öppningsverktyg att köpa på apotek.

Mediciner kan vara svåra att svälja

Om man har svårt att svälja tabletter och kapslar bör man berätta det för sin läkare. Ibland kan man byta till medicin i flytande form, till mindre tabletter eller till tabletter som kan lösas upp.

En del tabletter och kapslar går att dela eller krossa, men det gäller inte alla. En del är till och med direkt olämpliga att krossa. Vissa tabletter behöver lösas upp extra långsamt i magen och tarmarna. Om man delar eller krossar sådana tabletter fungerar de inte som de ska. Man kan alltid fråga på ett apotek om vad man kan och inte kan göra med olika tabletter och kapslar.

Om det är svårt att komma ihåg medicinen

Om man tycker att det är besvärligt att ta ett läkemedel flera gånger per dag, kan det ibland bytas ut mot ett annat läkemedel. Numera finns många mediciner som man bara behöver ta en gång per dag.

Har man flera olika sorters tabletter eller kapslar som ska tas vid olika tider, kan en doseringsask vara ett bra hjälpmedel. I asken, som går att köpa på apotek, finns små fack där medicin kan läggas i, för olika tidpunkter på dagen. Asken brukar rymma medicinering för en vecka i taget.

Vissa mediciner kan vara känsliga för ljus eller fukt och ska därför inte förvaras i doseringsaskar. Om man inte hittar sådan information på förpackningen eller i bipacksedeln kan man fråga på ett apotek. Bipacksedeln är det informationsblad som följer med medicinen.

Ibland kan det vara bra att be en anhörig eller en distriktssköterska om hjälp med att fylla doseringsasken en gång i veckan. Man kan också, om en läkare bedömer att man behöver det, få hämta ut sina läkemedel i färdigförpackade påsar, så kallad dosexpediering eller ApoDos. Då innehåller varje påse de mediciner som man ska ta till varje dostillfälle.

Startförpackningar kan vara bra

Många människor har stora mängder oanvänd medicin hemma, det gäller inte minst äldre. Anledningen kan till exempel vara att man har fått mer medicin utskrivet än vad man behövt, eller att behandlingen avbrutits i förtid på grund av biverkningar. Det kan också vara så att den sjukdom som är orsaken till att man fått medicin har gått över, eller att medicinen inte hjälpte.

För att undvika att betala för onödigt mycket medicin, kan man fråga om det går att få en mindre förpackning, en så kallad startförpackning, första gången man får en ny medicin. Om medicinen fungerar bra kan man sedan hämta ut en större förpackning.

Anhöriga kan hjälpa till

Närstående kan hjälpa till med att hålla ordning på vilka mediciner man ska ta. Till exempel kan de fylla på doseringsaskar och se till att eventuella överblivna mediciner lämnas in till ett apotek. Anhöriga kan också följa med till läkaren och

• berätta om det fungerar bra med medicinen, eller om den ger biverkningar eller otillräcklig effekt
• låta läkaren få veta om medicinen används som det är tänkt, eller om den är svår att använda
• lämna över en lista med alla aktuella läkemedel
• ställa frågor till läkaren och skriva ner vad denne säger.

Viktigt att sköta sina tänder

Det finns många mediciner, bland annat läkemedel mot depression, som kan göra att man blir torr i munnen genom att mängden saliv minskar. Det leder i sin tur till ökad risk för hål i tänderna, karies, eller inflammation i tandkött och munslemhinna. Risken att drabbas av muntorrhet ökar om man samtidigt använder flera olika läkemedel. Därför är det extra viktigt att sköta sina tänder och besöka tandläkare eller tandhygienist regelbundet, om man använder många mediciner.

Om man får problem med sin medicin

Om man har svårt att ta mediciner som det är tänkt, ska man tala om det för sin läkare så snart som möjligt och försöka förklara orsaken. Man ska också berätta om eventuella symtom som kan vara tecken på biverkningar av medicinen.

Hur kroppen tar hand om läkemedel

Man kan ta mediciner på många olika sätt, till exempel genom munnen, genom inandning, genom ändtarmen eller genom en spruta. För att en medicin ska ge effekt måste den i regel tas upp av blodet från det ställe där den tas, som magen/tarmen eller huden. I kroppen fördelas sedan läkemedlet, oftast genom blodet, ut i vävnaderna, och når de ställen där det ska verka.

Medicinen stannar inte kvar i kroppen för alltid. En del läkemedel lämnar kroppen tillsammans med avföringen, svetten eller luften man andas ut, men de flesta mediciner lämnar kroppen genom njurarna med urinen. En del läkemedel kan utsöndras direkt genom njurarna medan andra först måste brytas ner i levern.

När kroppen åldras

När man blir äldre sker förändringar i kroppen som kan påverka effekten av många läkemedel. Dels förändras kroppens förmåga att hantera läkemedel, det vill säga ta upp, fördela, bryta ner och göra sig av med mediciner. Dels blir olika organ i kroppen känsligare för läkemedel. Åldersförändringarna sker i olika hög grad och i olika takt hos olika människor.

Kroppens förmåga att hantera läkemedel

Vissa åldersförändringar kan göra att en del läkemedel finns kvar längre i kroppen och att halterna av de verksamma ämnena blir högre. Det kan i sin tur göra att läkemedlen verkar längre och att deras effekt blir starkare, vilket ökar risken för biverkningar. Viktiga åldersförändringar som påverkar kroppens förmåga att hantera läkemedel är

• att njurarnas funktion försämras
• att mängden vatten i kroppen minskar
• att leverns nedbrytningsförmåga minskar.

Minskad mängd vatten i kroppen

När man åldras minskar mängden vatten i kroppen, vilket gör att andelen fett ökar. Läkemedel som är fettlösliga kan då sprida sig i en större del av kroppen. När man är äldre finns de därför kvar längre i kroppen och kan verka under längre tid. Det kan förklara varför man, när man blir gammal, kan fortsätta att känna sig dåsig dagen efter av vissa lugnande mediciner och sömnmedel, som båda är fettlösliga läkemedel.

Njurarnas funktion försämras

En av de viktigaste åldersförändringarna är att njurarnas funktion försämras. Förändringen börjar redan i 30-40-årsåldern, även om det då inte har någon egentlig betydelse, och fortsätter sedan långsamt, men stadigt. När man är 80 år kan njurarna, vid normalt åldrande, ha tappat hälften av sin ursprungliga förmåga. Det leder till att mediciner som utsöndras via njurarna utsöndras långsammare och kan samlas i kroppen. För läkemedel som utsöndras direkt genom njurarna har detta stor betydelse. Exempel på sådana läkemedel är vissa hjärt-kärlmediciner, vissa vätskedrivande medel, en del antibiotikasorter, vissa diabetesmedel, vissa morfinpreparat samt en del mediciner som används mot inflammation.

Många gånger går det att anpassa behandlingen genom att man får ta en lägre dos. Men ibland måste man sluta med en medicin helt för att slippa biverkningar.

Leverns nedbrytningsförmåga avtar

När man blir äldre minskar leverns förmåga att bryta ner vissa läkemedel. Läkemedel som först måste brytas ner i levern innan de kan lämna kroppen genom njurarna, kan då ansamlas i kroppen och ge en starkare effekt. Det gäller bland annat vissa läkemedel mot depression, mediciner mot smärta som innehåller morfin eller vissa morfinbesläktade preparat, samt lugnande medel som innehåller diazepam.

Organ i kroppen blir känsligare för läkemedel

När man blir äldre sker många olika förändringar i kroppens organ som kan göra att effekten av läkemedel förändras och att risken för biverkningar ökar. Bland annat påverkas

• hjärnan och nervsystemet
• förmågan att reglera blodtrycket
• magen och tarmarna.

Hjärnan och nervsystemet blir känsligare

I takt med att man åldras blir hjärnan känsligare för många läkemedel som har effekter på nervsystemet, och därmed ökar risken för biverkningar. Det gäller framför allt mediciner som har en dämpande effekt på nervcellerna eller som minskar överföringen av signaler mellan nervcellerna. Exempel på sådana mediciner är olika psykofarmaka och smärtstillande medel.

Förmågan att reglera blodtrycket försämras

Kroppens förmåga att hålla blodtrycket på en normal nivå påverkas när man blir äldre. Den reflex som reglerar blodtrycket när man reser sig upp från sittande eller liggande, fungerar sämre. Förmågan att reglera blodtrycket när man lägger sig ner är också försämrad. Dessutom minskar halterna av vissa blodtryckshöjande hormoner, och blodkärlen i benen förlorar en del av sin spänst. De här förändringarna kan göra att man blir känsligare för läkemedel som har blodtryckssänkande effekt och man kan till exempel blir yr, känna sig ostadig eller värsta fall svimma.

Magen och tarmarna påverkas

Åldrandet påverkar också magsäcken och tarmarna. En av de viktigaste förändringarna sker i magsäcken. Magsäcksslemhinnans skydd mot det sura maginnehållet fungerar sämre när man blir gammal. Risken ökar då för att läkemedel som kan irritera slemhinnan orsakar sår eller blödningar. Det gäller framför allt medel mot inflammation, så kallade antiinflammatoriska medel, som också kallas cox-hämmare eller NSAID.

Förstoppning är ett vanligt problem hos äldre, men det beror inte så mycket på åldrandet i sig, utan snarare på yttre faktorer som att man till exempel inte rör sig tillräckligt mycket, inte dricker tillräckligt mycket och inte äter tillräckligt mycket kostfibrer. Om man har problem med förstoppning är man också mer känslig för läkemedel som har förstoppande effekter, till exempel smärtstillande medel som innehåller morfinliknande ämnen.

Många läkemedel samtidigt kan orsaka problem

Risken för att få biverkningar av läkemedel ökar när man blir äldre. Det beror inte bara på åldersförändringar, utan också på att man som äldre ofta använder flera olika mediciner. Många olika mediciner ökar risken för biverkningar och för så kallade interaktioner. Interaktion betyder att vissa läkemedel påverkar varandra och ökar eller minskar varandras effekt.

Om man använder många mediciner kan det också vara svårare att hålla reda på vilka mediciner som ska tas, när de ska tas och i vilka doser. Det kan leda till att man använder sin medicin på fel sätt, vilket i sin tur kan göra att medicinen inte hjälper eller att risken för biverkningar ökar för en eller flera av medicinerna.

Upp till en femtedel av alla äldre som läggs in på sjukhus, gör det helt eller delvis på grund av biverkningar från mediciner. Därför bör man alltid berätta för sin läkare hur man påverkas av sitt läkemedel.

Orsaker till att äldre tar mycket medicin

Det finns flera orsaker till att man som äldre använder mycket läkemedel:

• Den viktigaste är att man ofta har flera sjukdomar som behöver behandlas med olika läkemedel.
• En annan orsak kan vara att man får mediciner utskrivna av flera olika läkare. Det kan leda till att man använder flera mediciner mot samma besvär eller mediciner som inte passar ihop.
• En tredje orsak kan vara att man tar medicin som egentligen inte längre behövs.
• Det händer också att biverkningar av läkemedel feltolkas som sjukdomssymtom och leder till att man behandlas med ytterligare läkemedel.

De vanligaste läkemedlen hos äldre är blodförtunnande medel, vätskedrivande medel och andra mediciner som används mot hjärt- kärlsjukdomar. Det är också vanligt med medel som påverkar nervsystemet, som smärtstillande medel och psykofarmaka, samt mag- tarmläkemedel, framförallt laxermedel. De flesta biverkningarna orsakas också av dessa läkemedel, med det finns givetvis andra läkemedel som också kan ge olika slags biverkningar.

Att tänka på om man är äldre och tar medicin

Digitalis

Digitalis är samlingsnamnet på några hjärtstimulerande ämnen som förekommer naturligt i en växt som heter Digitalis, fingerborgsblomman. Den vanligaste orsaken till att digitalis ordineras är förmaksflimmer, för att bromsa hjärtrytmen så att den blir lagom snabb.

Den vanligaste typen av digitalis (Digoxin) utsöndras direkt via njurarna utan att först omvandlas i levern. Hur stor mängd läkemedel man får i kroppen och hur stor effekt medicinen har, beror därför mycket på hur bra njurarna fungerar. Det är bara en liten skillnad mellan den dos som ger bra effekt och den dos som ger biverkningar. Därför är det viktigt att man tar rätt dos och att man regelbundet får njurarnas funktion kontrollerade genom blodprov.

När man är äldre kan symtomen på att ha tagit för hög dos av digitalis vara diffusa. Ibland är man bara trött, ibland får man mindre aptit och mår illa. Man kan också drabbas av förvirring och det kan vara det första tecknet på överdosering av digitalis. I svårare fall kan man få allvarliga biverkningar som till exempel hjärtrytmrubbningar.

Vätskedrivande medel

Vätskedrivande medel används ofta om man har hjärtsvikt. Då samlas lätt vatten i kroppen och man kan till exempel få svullna ben eller bli andfådd. Vätskedrivande medel ökar utsöndringen av salt och vatten från njurarna. Om effekten blir för kraftig kan det leda till vätskebrist i kroppen och man kan få symtom som trötthet och förstoppning. Vätskebrist kan också göra att man får lågt blodtryck, yrsel eller huvudvärk.

Vätskedrivande medel kan göra att mängden salt och andra ämnen i kroppen förändras. Det är inget man brukar märka själv utan det upptäcks oftast först när man lämnar ett blodprov.

Blodtryckssänkande läkemedel

Det finns många hjärt- och kärlläkemedel som kan sänka blodtrycket. Medicin som används mot kärlkramp, hjärtsvikt och högt blodtryck verkar genom att vidga blodkärlen, betablockerare dämpar hjärtat och vätskedrivande medel kan minska blodvolymen.

Det är större risk att få blodtrycksfall om man är äldre och använder läkemedel med blodtryckssänkande effekter. Oftast ger det besvär när man reser sig från liggande eller sittande. Man kan bli yr, känna sig ostadig och svimma eller trilla. En del kan också bli förvirrade.

Smärtstillande medel

Många smärtstillande mediciner innehåller paracetamol, (till exempel Alvedon och Panodil). I Citodon och Panocod finns både paracetamol och en opioid, ett morfinliknande medel, som heter kodein. Kodein är tillsammans med tramadol (som bland annat finns i Tradolan, Tiparol och Tramadol) de så kallade lätta opioiderna, som ofta används som tillägg när behandling med enbart paracetamol inte räcker. Det finns också starkare opioider (som till exempel Morfin, Dolcontin, Oxycontin och Ketogan) som används vid svårare smärttillstånd.

Ibland används också smärtstillande medel som även dämpar inflammation, till exempel läkemedel som innehåller ibuprofen (exempelvis Brufen, Ibumetin och Ipren), diklofenak (till exempel Diklofenak och Voltaren), samt naproxen (till exempel Naprosyn, Naproxen och Pronaxen).

Biverkningar av smärtstillande medel

Paracetamol

Paracetamol finns i de vanligaste smärtstillande medicinerna. Det ger sällan biverkningar, men om man får i sig en för hög dos kan man få allvarliga leverskador. Därför är det viktigt att aldrig ta mer än vad som står på förpackningen.

Opioider

Opioider är namnet på morfin och morfinbesläktade smärtstillande medel. Äldre är känsligare än yngre för opioider. Vanliga biverkningar är trötthet och dåsighet samt yrsel och illamående. Dessa preparat kan dessutom vara kraftigt förstoppande och ge besvär från gallan. De kan också ge så kallade kognitiva störningar, det vill säga påverka minnet, tid- och rumsuppfattningen och förmågan att tänka abstrakt, och i svårare fall orsaka förvirring. Opioider ökar också risken för fallolyckor.

Medel mot inflammation

Antiinflammatoriska medel, så kallade cox-hämmare eller NSAID, dämpar inflammation, är smärtstillande och febernedsättande. Hos äldre används de främst vid ledsjukdomar, till exempel ledgångsreumatism och artros.

Acetylsalicylsyra, som ingår i bland annat Magnecyl och Treo, liknar andra antiinflammatoriska läkemedel. Acetylsalicylsyra används främst för att förtunna blodet men också för att hindra inflammationer.

När man blir äldre ökar risken för att antiinflammatoriska medel ska påverka magsäckens slemhinna. Det kan göra att man drabbas av sår och blödningar som kan vara allvarliga och kräva sjukhusvård, och ibland till och med vara livshotande. Med stigande ålder ökar också risken för att den här typen av läkemedel ska försämra njurarnas funktion. De kan också utlösa eller försämra en hjärtsvikt och motverka effekten av de läkemedel som används vid hjärtsvikt.

På grund av risken för biverkningar bör äldre använda medel mot inflammation med försiktighet. De bör bara användas vid tillstånd där de verkligen kan göra nytta och där annan behandling, med exempelvis andra vanliga smärtstillande medel, inte är lika effektiv.

Psykofarmaka

Bland psykofarmaka är det mest sömnmedel och lugnande medel som används hos äldre, även om fler och fler använder medel mot depression. Exempel på vanliga sömnmedel är Stilnoct och Zopiklon. Mot oro och ångest används ofta Oxascand och Atarax.

Medel mot depression, så kallade antidepressiva, brukar delas in i olika grupper. Tricykliska (till exempel Saroten och Anafranil) tillhör den äldre typen och ger ofta kraftigare biverkningar. Numera används oftast så kallade SSRI-medel (till exempel Cipramil, Citalopram och Zoloft) som har ett annat biverkningsmönster. Ibland får man som äldre, ensamt eller som tillägg till SSRI, en annan typ av antidepressivt medel som heter mianserin (till exempel Mianserin eller Tolvon) eller mirtazapin (exempelvis Mirtazapin eller Remeron).

Medel mot psykos, så kallade neuroleptika, delas in i högdospreparat (till exempel Nozinan) och lågdospreparat, (till exempel Haldol). Man bör inte använda högdosneuroleptika när man är äldre, eftersom man kan bli mycket trött av dem och de kan orsaka förvirring och blodtrycksfall.

Lågdospreparat, i första hand de som innehåller haloperidol (Haldol), går att använda om man är äldre, men det är ganska vanligt att de ger biverkningar med symtom som liknar Parkinsons sjukdom, främst stelhet och minskad rörlighet. Numera används därför ofta en ny typ av neuroleptika, oftast risperidon (Risperdal). Om man tar dem i låg dos ger de mer sällan dessa biverkningar. Risperidon kan dock ge blodtrycksfall och ska användas med samma försiktighet som andra neuroleptika.

Biverkningar av psykofarmaka

Lugnande medel och sömnmedel

En vanlig biverkning av lugnande medel och sömnmedel är att man blir dåsig och trött. De kan också göra att man får yrsel och problem med balansen och därmed lättare faller och skadar sig. Många lugnande medel och sömnmedel tillhör gruppen bensodiazepiner. Den typen av läkemedel kan ge muskelsvaghet vilket ytterligare ökar risken för att man faller. Hos äldre kan lugnande medel och sömnmedel också framkalla kognitiva störningar, det vill säga påverka minnet, tid- och rumsuppfattningen och förmågan att tänka abstrakt, och förvirring.

Många äldre kan få besvär av till exempel

• diazepam, lugnande medel, Diazepam och Stesolid
• nitrazepam, sömnmedel, Apodorm, Mogadon och Nitrazepam
• flunitrazepam, sömnmedel, Flunitrazepam.

Hos äldre finns de här medicinerna ofta kvar längre i kroppen och effekten kan sitta i länge. Sömnmedel kan till exempel fortsätta att verka och göra att man känner sig trött dagen efter medicinen tagits.

Medel mot depression

Mot depression används så kallade antidepressiva medel. Den äldre typen av antidepressiva medel, så kallade tricykliska antidepressiva, är inte lämpliga för äldre eftersom de kan ha kraftiga biverkningar. De kan till exempel orsaka muntorrhet, svårigheter att kissa, förstoppning, kognitiva störningar, det vill säga påverka minnet, tid- och rumsuppfattningen och förmågan att tänka abstrakt, och blodtrycksfall. Men nästan alla antidepressiva medel som används i dag är av den typ som kallas SSRI. De vanligaste biverkningarna av SSRI-medel är magbesvär av olika slag, viktförändring, trötthet, yrsel, huvudvärk och sömnbesvär. De kan också sänka blodtrycket och ökar risken för fall.

Neuroleptika

Neuroleptika, som är läkemedel mot psykos, verkar genom att blockera effekten av signalsubstansen dopamin i delar av hjärnan. Dopamin spelar en viktig roll för styrningen av muskelrörelserna. Därför kan behandling med neuroleptika leda till att man får symtom som liknar Parkinsons sjukdom, framför allt stelhet. Den här biverkningen är vanligare hos äldre, förmodligen på grund av att mängden dopamin i hjärnan sjunker ju äldre man blir.

Ett annat liknande tillstånd är akatisi, inre oro som gör att man har svårt att vara still.

Andra biverkningar av neuroleptika kan vara trötthet, dåsighet och muntorrhet. Neuroleptika kan också ge kognitiva störningar, det vill säga påverka minnet, tid- och rumsuppfattningen och förmågan att tänka abstrakt, samt orsaka förvirring och blodtrycksfall. Det gäller framför allt så kallade högdospreparat.

Under senare år har studier visat att neuroleptika, främst modernare preparat som till exempel risperidon (Risperdal), kan öka risken för stroke.

Läkemedel mot mag- tarmbesvär

Eftersom det är vanligt att man har förstoppning när man blir äldre är det vanligt att man behöver använda laxermedel. De ger oftast inte så besvärliga biverkningar, men man kan få problem med magknip och diarré.