Förberedelser inför operationen
Att man ska föda med planerat kejsarsnitt avgörs vid besök på mödravårdscentralen eller ibland på specialmödravården eller på en mottagning för förlossningsrädsla. Där ger läkare och barnmorska förberedande information och tillsammans bestämmer man tid för kejsarsnittet som oftast görs inom en vecka före beräknad förlossningstid. Det är också vanligt att man träffar en narkosläkare och diskuterar bedövningsmetod, antingen i anslutning till detta besök eller vid ett senare tillfälle.
När operationen börjar närma sig kan man packa en väska med saker som är bra att ha med:
- egna kläder och underkläder
- kläder och en liten bomullsmössa till barnet
- kamera, vilken kan användas bland annat för att ta kort på barnet då mamman ligger på operationsbordet och inte kan var med
- toalettsaker
- id-handling, patientbricka och den skrivna journal som man har fått på MVC, om inte mödravårdscentralen har gemensam datajournal med förlossningsavdelningen.
Man ska oftast också ta med det papper från mödravårdscentralen som talar om vilken blodgrupp man har.
Dagen innan kejsarsnittet eller på morgonen samma dag, får man komma till sjukhuset. Om man har en partner brukar han eller hon följa med. Man ska inte äta eller dricka efter midnatt före operationen, ifall man skulle behöva sövas. Det är vanligt att man får lämna blodprover för kontroll av blodvärdet.
I operationssalen
När man kommer till operationsavdelningen får man en kateter inlagd i urinblåsan, om detta inte redan gjorts på förlossningsavdelningen. Det är en tunn slang som förs in i urinblåsan genom urinröret. Via slangen leds urinen ut i en påse. Katetern kan man behöva ha kvar så länge bedövningen sitter i eftersom man då inte kan kissa själv. Man får också en så kallad venkateter. Det är en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl, vanligtvis i armvecket eller på ovansidan av handen, med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom venkatetern kan man till exempel få vätska och läkemedel som behövs under kejsarsnittet, exempelvis medicin som gör att livmodern drar ihop sig efter att barnet lyfts ut.
Man får ta av sig sina egna kläder och smycken och sätta på sig en vit rock. Om partnern eller någon närstående är med får han eller hon också byta om till operationskläder. Om man får ryggbedövning kan den som är med vara där under operationen, men ska kejsarsnittet göras i narkos brukar partnern eller den närstående oftast få gå ut när man sövs.
Operationsbordet vinklas så att man ligger mer på vänster sida för att undvika tryck på stora kroppspulsådern.
Vanligt med ryggbedövning
Vid ett planerat kejsarsnitt får man oftast ryggbedövning eller någon enstaka gång narkos. Det är stora fördelar med ryggbedövning eftersom man kan vara vaken och se och hålla i barnet direkt när det tas ut. Efter narkos är man påverkad längre tid och det dröjer längre innan man kan träffa barnet. Barnet kan också bli påverkat av narkosmedlen och vara medtaget när det tas fram.
De två typer av ryggbedövning som ofta används vid kejsarsnitt är spinal och epidural. Numera är spinalbedövning den vanligaste metoden. Spinalbedövning innebär att en mycket tunn nål sticks in i ryggkanalen. Lokalbedövning sprutas genom nålen och fortsätter direkt in i ryggvätskan. Ibland används också en morfinlikande medel som ger en viss smärtlindring under en längre tid efter operationen. Man blir ganska snabbt bedövad från ungefär midjan och nedåt. Bedövningen sitter i några timmar.
Epiduralbedövning innebär att bedövningsmedel sprutas in i ett hålrum utmed ryggmärgskanalen, oftast genom en tunn plastslang, en kateter. Numera används epiduralbedövning inte lika mycket vid kejsarsnitt eftersom det tar tid för läkaren att lägga bedövningen, och det dröjer längre innan den verkar. Om man har en fungerande epiduralbedövning under förlossningen kan den ibland fyllas på inför ett akut kejsarsnitt.
Ryggbedövningen kan göra att blodtrycket sjunker och att inte tillräckligt med blod transporteras till moderkakan. Därför får man ofta först vätska i dropp och ibland också läkemedel för att hindra blodtrycksfall.
En ryggbedövning släpper gradvis. Till att börja med kan man inte stå eftersom benen är tillfälligt förlamade av bedövningen. När bedövningen börjar släppa får man oftast åka till en BB-avdelning tillsammans med sitt barn och sin partner.
Ibland kan man behöva sövas
I vissa fall kan man inte få ryggbedövning. Oftast beror detta på att läkaren har svårt att få nålen i rätt läge för att få bedövningen att verka. Det är däremot mycket ovanligt att man är allergisk eller överkänslig mot bedövningen.
Om man har en tatuering där bedövningsnålen ska föras in kan man inte sticka rakt genom den men det går oftast att föra huden åt sidan. Om mamman behandlas med medicin som skall förebygga blodpropp kan det ibland vara ett hinder för ryggbedövning eftersom medicinen ökar risken för att man blöder mer vid operationen.
När det inte fungerar med ryggbedövning används narkos istället och man sover under operationen. Enstaka mammor vill absolut inte vara vakna under kejsarsnittet och väljer därför narkos.
Så går operationen till
När läkaren har kontrollerat att bedövningen har tagit börjar operationen. En operationssköterska tvättar magen med bakteriedödande medel och klär in operationsområdet i gröna sterila tyger. Om man har ryggbedövning och är vaken får sätts en skärm upp som gör att man inte ser sin mage och underkropp.
I dag är det vanligast att snittet i huden läggs horisontellt längs med magen, ett så kallat bikinisnitt. Har man fött barn med kejsarsnitt tidigare så snittas man ofta i det gamla operationsärret. Om det inte finns något ärr sedan tidigare görs ett bikinisnitt eller endast undantagsvis ett lodrätt snitt rakt från naveln ner till blygdbenet. När bukväggen och livmodern öppnats, lyfts barnet ut av läkaren. Oftast hjälper en operationssköterska eller en annan läkare till. Man kan känna ett tryck, men det gör inte ont.
Rutinerna kan vara olika på olika sjukhus, men ofta undersöks barnet av en läkare eller en barnmorska innan det får komma till sin mamma. Om man har en partner kan han eller hon vara med vid undersökningen. Efter det får man, om man är vaken, en kort stund ha barnet bredvid sig. Även om det går snabbt kan det vara ett känslomässigt viktigt ögonblick för både mamma och barn, och barnet får känna sin mammas doft. Därefter sys snitten i livmodern och magen. Ett kejsarsnitt tar vanligtvis mellan 15 och 60 minuter. Exakt hur lång tid operationen tar beror bland annat på hur mycket man blöder.
Efter operationen
När snitten i livmoder och mage är hopsydda får man åka till en uppvakningsavdelning eller till en förlossningsavdelning, vad som är rutin varierar mellan olika sjukhus. Barnet är vanligtvis tillsammans med pappan eller partnern under tiden som operationen avslutas. Under de närmaste timmarna trycker en barnmorska vid några tillfällen lätt på magen för att undersöka att livmodern drar ihop sig. Barnmorskan kontrollerar också att man inte blöder för mycket.
Man får ett bandage över operationsärret. Numera sys man ofta med tråd som gör att stygnen försvinner av sig själva, både i magen och i livmodern. Inom ett par timmar efter att man kan resa sig och gå själv tas katetern i urinblåsan bort, men ibland kan den få vara kvar över natten.
Ibland får man läkemedel för att minska risken för blodpropp och antibiotika för att förebygga infektion.