Prostatacancer

Skriv ut (ca 14 sidor)

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Ibland är sjukdomen ärftlig men för det mesta går det inte att säga vad den beror på. Risken för sjukdomen ökar med åldern.

Skriv ut

Prostatan är en körtel som bland annat bildar transportvätska för spermierna vid en utlösning.Illustration visar urinblåsa, prostata, penis, ändtarm i genomskärning.Prostatan är lika stor som en valnöt. Den ligger runt om urinröret just där urinröret lämnar urinblåsan och går ut i penisen. Prostatakörteln bildar vätska som transporterar spermierna vid en utlösning. Prostatan behöver könshormonet testosteron för att växa och fungera. Testosteron bildas främst i testiklarna.

Vad är prostatacancer?

Vad är prostatacancer?

Cancer i prostatan innebär att en cancertumör har bildats. Först växer den bara inuti prostatakörteln, ofta i de delar som ligger längst från urinröret. Då märker du inte av sjukdomen. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Ibland kan sjukdomen utvecklas snabbare.

Det kallas metastaser om cancern sprider sig och bildar nya cancertumörer i andra delar av kroppen. Prostatacancer kan sprida sig till lymfkörtlar och skelettet, till exempel i nedre delen av ryggraden och bäckenbenet. 

Fäll ihop

Symtom

Symtom

När sjukdomen börjar märkas, kan det vara genom ett eller flera av de här symtomen:

  • Du behöver kissa ofta.
  • När du vill kissa dröjer det innan urinen kommer.
  • Du har svag urinstråle.
  • Det finns blod i urinen.

Ibland kan man också få symtom som beror på att cancertumören har spridit sig. Då är det vanligt att det gör ont i skelettet på något ställe i kroppen utan att man har skadat sig eller att något annat har hänt. Ibland kan man känna sig trött eller förlora aptiten så att man minskar i vikt.

Symtomen kan ha andra orsaker än prostatacancer. Besvär med att kissa kan till exempel bero på en godartad förstoring av prostatakörteln, som är vanligt hos personer över 60 år.

Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Kontakta en vårdcentral om du tror att du har prostatacancer. Det är ofta inte bråttom. Om det är helg kan du vänta tills det blir vardag. Du kan kontakta de flesta mottagningar genom att logga in.

Ring telefonnummer 1177 om du vill ha hjälp att bedöma dina symtom eller hjälp med var du kan söka vård.

Fäll ihop

Utredning och undersökningar

Utredning och undersökningar

Du utreds enligt ett standardiserat vårdförlopp om läkaren misstänker att du har prostatacancer. Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt. Bland annat finns tider avsatta för de undersökningar du kan behöva göra. Läkaren skriver en remiss och berättar för dig varför du bör utredas, vad det innebär och när du kan få besked om du har cancer eller inte. Det går ofta fort att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp. Det är bra om du är tydlig med hur personalen säkrast når dig, så att du inte missar någon tid.

Här kan du läsa om några undersökningar som är vanliga vid misstanke om prostatacancer.

PSA mäts med blodprov

PSA är ett protein som bildas i prostatakörteln. PSA-halten kan mätas med ett blodprov. Förhöjda värden av PSA kan vara ett tecken på att det finns en cancertumör i prostatan. Men förhöjda värden av PSA kan ha andra orsaker än cancer. Även vid godartad prostataförstoring och infektioner i prostatan har man något högre värden av PSA. 

Läkaren känner på prostatan

Prostatakörteln ligger nära ändtarmen och därför kan läkaren känna på prostatan genom att föra in ett finger genom ändtarmen. Du kan ligga eller stå. Undersökningen kan kännas obehaglig men gör inte ont och går snabbt. Undersökningen kallas också rektalpalpation. Vanligtvis är prostatan jämn, fast och något elastisk. Om prostatan känns hårdare och knöligare än vad den brukar göra kan det vara tecken på cancer.  

Ultraljudsundersökning

Prostatan kan undersökas med bilder från ultraljud. Då för läkaren försiktigt in en stavformad ultraljudssond en liten bit i ändtarmen. Det kan kännas lite obehagligt men gör inte ont. Sändaren har ungefär samma diameter som ett finger.

Vävnadsprov – prostatabiopsi

Läkaren behöver ta vävnadsprov från prostatan för att kunna säga säkert om du har prostatacancer. Provet tas genom ändtarmen. Du får lokalbedövning först. Det är vanligt att flera prov tas vid samma tillfälle. Proven analyseras sedan i mikroskop. Om proven innehåller cancer, får den en så kallad Gleasonsumma som kan ha ett värde mellan 6 och 10. En Gleasonsumma på 6 betyder att cancertumören växer sakta.

Skelettskintigrafi

Om du har prostatacancer kan du behöva bli undersökt för att se om cancern har spridit sig till skelettet. Undersökningen kallas skelettskintigrafi, eller isotopundersökning av skelettet. Då får du en spruta i armen med ett radioaktivt ämne. Cancercellerna tar upp mer av det radioaktiva ämnet än andra celler. Om det finns cancerceller kan läkaren se det på en bild av skelettet. Den radioaktiva dosen är liten och försvinner snabbt ur kroppen.

Frågor och svar: Hur går en undersökning med gammakamera till?

Fäll ihop

Att få ett cancerbesked

Att få ett cancerbesked

Man kan reagera på många olika sätt på ett cancerbesked. Ofta behöver man gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal om vad beskedet innebär. Låt gärna en närstående följa med dig, om det är möjligt. Den närstående kan fungera som ett stöd och hjälpa till att minnas vad som har sagts.

Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Ställ frågor om du inte förstår.

Du har rätt att få information på ditt eget språk, om du inte talar svenska.

Du har rätt att få tolkhjälp om du har en hörselnedsättning.

Du kan få hjälp på flera håll

På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge stöd, svara på frågor och även hjälpa till med olika praktiska saker. De flesta sjukhus har också en kurator som kan ge stöd och hjälp.

Du kan också kontakta till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerfonden

Patientföreningar finns i hela Sverige för personer med prostatacancer och deras närstående. Där kan du få tala med någon som har varit i en liknande situation.

Här kan du läsa mer om hur du kan få hjälp och stöd vid cancer.

För många brukar det kännas lättare när behandlingen väl har börjat och de vet vad som ska hända.

Barn behöver veta

Ett barn under 18 år har rätt att få information och stöd utifrån sitt eget behov om en nära vuxen blir sjuk. Det är vårdens ansvar. Vill du berätta själv för barnet om sjukdomen, kan du få hjälp med vad du ska säga. Ofta är det bra att göra barn så delaktiga som möjligt, oavsett hur stora eller små de är. Det betyder inte att du måste berätta allt.

Stöd om du är närstående

Det kan ibland kännas tungt att vara närstående till någon som är sjuk. Kanske vill du ge stöd samtidigt som du själv har en stark oro och mår dåligt? Är du partner kanske du tänker på hur relationen och samvaron kommer att påverkas? Det är mycket vanligt att det är så.

Kanske finns det andra människor i din närhet som kan stötta dig? Ofta blir det lättare för dem att hjälpa dig om du vågar berätta hur det känns. Du kan också prata med kontaktsjuksköterskan eller med en stödperson på en patientförening.

Du kan läsa mer i texterna Att få ett cancerbesked och Att vara den som står bredvid.

Fäll ihop

Om behandlingarna

Om behandlingarna

Prostatacancer kan behandlas med kirurgi, strålning, hormoner och cytostatika. Ibland kombineras olika behandlingar. Vilken behandling du kan få beror bland annat på hur stor cancertumören är, om den har spridit sig, och hur du mår i övrigt. Alla behandlingar har biverkningar som kan påverka bland annat sexualiteten. Det kan gå att vänta med behandling om du har få besvär av sjukdomen och den utvecklas långsamt.

Sluta röka inför behandlingen

Vinsterna är många med att sluta röka om du ska få behandling mot prostatacancer. 

Efter en operation läker såren snabbare och blodcirkulationen och konditionen förbättras så att du återhämtar dig fortare. Det bästa är att sluta röka helt, men om det inte lyckas så är det bra om du kan avstå från rökning före operationen och även de första veckorna efteråt.

Även vid strålbehandling är det bra om du avstår från att röka. Då blir behandlingen effektivare.

Prata med läkaren om du behöver hjälp och stöd att sluta röka.

Fäll ihop

Behandling kan vänta – aktiv monitorering

Behandling kan vänta – aktiv monitorering

Aktiv monitorering innebär att du går på regelbundna kontroller men avvaktar med behandling. Det är vanligt att gå på kontroll ungefär var sjätte månad. Det kan vara ett alternativ om cancern bara finns i prostatan och växer långsamt.

Vid kontrollerna får du lämna PSA-prov och läkaren känner på cancertumören genom ändtarmen. Du kan också behöva bli undersökt med magnetkamera och lämna vävnadsprov. Du får behandling om kontrollerna visar att cancertumören börjar utvecklas. Då kan sjukdomen oftast bara bromsas.

Fäll ihop

Behandlingar som kan ta bort sjukdomen

Behandlingar som kan ta bort sjukdomen

Prostatacancer kan tas bort med kirurgi eller strålbehandling om sjukdomen inte har spridit sig.

Behandling med kirurgi

Kirurgi är ett alternativ om du mår bra och sjukdomen inte har spridit sig. Prostatan och sädesblåsorna tas bort. Behandlingen kallas också radikal prostatektomi och görs medan du är sövd med narkos. Ibland tas också några lymfkörtlar bort för att se om cancern har spridit sig.

Kirurgi kan göra att du får försämrad förmåga att få stånd. Du kan också läcka urin men det brukar avta. Det finns hjälp att få.

Du kan få besvär med svullnader, till exempel i ett eller båda benen, om lymfkörtlar har tagits bort. Det kallas lymfödem. Det finns olika hjälp och behandlingar vid lymfödem.

Behandling med strålning

Strålbehandling ger samma chans som kirurgi att bli av med sjukdomen. Det finns yttre och inre strålbehandling.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling kan vara ett alternativ till kirurgi om du har andra sjukdomar. Behandlingen tar några minuter och känns inte alls. Det är vanligt att få strålningen en gång per dag, fem dagar i veckan. Hela behandlingen pågår i sex till åtta veckor.

Inre strålbehandling

Inre strålbehandling kallas också brachyterapi. Behandlingen kan ges om cancertumören är större och växer snabbt. Behandlingen skonar mer av den friska kroppsvävnaden eftersom strålningen ges direkt i prostatan. Det betyder att du kan få betydligt högre stråldoser än vid yttre strålbehandling. Inre strålbehandling kan du få på två sätt:

  • Engångsbehandling: Små korn med radioaktiv jod förs in med nålar genom huden bakom pungen och in i prostatakörteln. Kornen strålar under några månader men behöver därefter inte tas bort. Du får ryggbedövning eller är sövd med narkos när kornen förs in. Du stannar kvar på sjukhuset över natten. Behandlingen kallas också seedsterapi.
  • Upprepad behandling: Prostatakörteln strålbehandlas med ett radioaktivt ämne några minuter genom nålar som förs in genom huden bakom pungen. Du får ryggbedövning eller är sövd med narkos. Du kommer till sjukhuset kvällen före behandlingen och stannar i ett dygn. Efter två veckor får du ytterligare en behandling. Ofta kombineras behandlingen med yttre strålbehandling varje vardag i sammanlagt fyra till fem veckor.

Förberedelser

Det är vanligt att strålbehandling kombineras med hormonbehandling som gör cancercellerna känsligare för strålningen. Hormonbehandlingen börjar några månader före strålbehandlingen och fortsätter ibland i ett till två år efter att strålbehandlingen är avslutad.

Innan behandlingen börjar kan läkaren behöva ta reda på om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna. Du kan till exempel bli undersökt med PET-kamera eller datortomografi.

Det är vanligt att guldmarkörer behöver föras in i prostatan för att öka strålningens träffsäkerhet innan behandlingen kan börja. Guldmarkörerna är några millimeter stora korn. Du får bedövning. Därefter förs guldmarkörerna in med en nål. Det går till ungefär som när läkaren tar ett vävnadsprov från prostatan. Sedan tas bilder med datortomografi eller magnetkamera för att rikta strålningen. Guldmarkörerna behöver bara föras in vid ett tillfälle. De behöver inte tas bort när du är färdigbehandlad.

Biverkningar av strålbehandling

All form av strålbehandling kan ge försämrad förmåga att få stånd. Du kan också känna dig kissnödig ofta eller läcka urin eller få problem med tarmen så att du till exempel får diarré. Besvären kan avta med tiden men de kan också tillta eller komma först efter några år. Det finns hjälp att få. 

Efter behandling för att ta bort sjukdomen

När du är färdigbehandlad får du gå på efterkontroll i upp till tio år. De första åren får du gå två till tre gånger om året. Därefter går du en gång om året. Efterkontrollen består oftast av att lämna blodprov som kan visa om det finns tecken på att cancern har kommit tillbaka.

Om du får återfall

Det kallas återfall om cancersjukdomen kommer tillbaka. Vid återfall i prostatacancer är det vanligt att få hormonbehandling. 

Fäll ihop

Behandlingar som kan bromsa sjukdomen

Behandlingar som kan bromsa sjukdomen

Prostatacancer går inte att ta bort om sjukdomen har spridit sig. Då kan du i stället få hormonbehandling som kan bromsa sjukdomen och krympa cancertumören och metastaserna. Det finns olika hormonbehandlingar. Gemensamt för dem är att de på olika sätt gör det svårare för hormonet testosteron att bildas eller att verka. Prostatacancer behöver testosteron för att kunna växa.

Hormonbehandlingen måste du få under lång tid. För en del är behandlingen livslång.

Läkemedel som gör testosteronet mindre verksamt

Antiandrogener är en grupp av läkemedel som gör testosteronet mindre verksamt utan att minska kroppens produktion av testosteron. Eftersom testosteronet finns kvar i kroppen, minskar risken för de biverkningar man kan få vid andra hormonbehandlingar. Men om sjukdomen har hunnit sprida sig så att den har bildat metastaser räcker det inte alltid med denna behandling. 

Du tar läkemedlet som tabletter. 

Behandling med antiandrogener kan göra så att bröstkörtlarna börjar växa men det går att förebygga med strålbehandling mot brösten.

Läkemedel som minskar produktionen av testosteron

Om prostatacancern har spridit sig och bildat metastaser, kan du behöva få bort testosteronet ur kroppen. Då kan du regelbundet få en spruta med ett läkemedel som kallas GnRH-analog. GnRH-analog liknar ett hormon som finns hos alla människor och gör så att kroppen slutar producera testosteron. Läkemedlet börjar verka efter cirka två veckor. Under den första månaden kan du få kombinera GnRH-analog med ett annat läkemedel som minskar cancercellernas förmåga att ta upp testosteron.

Biverkningarna av läkemedlet är samma som när testiklarna opereras bort men det kan gå att göra uppehåll i behandlingen. Då försvinner biverkningarna. Det är viktigt att du rådgör med din läkare om du vill göra ett uppehåll.

Testikeloperation

Testikeloperation innebär att testiklarna tas bort. Operationen görs om det är viktigt att snabbt få bort testosteronet. Testosteron bildas i testiklarna. Operationen görs med lokalbedövning. Du kan åka hem samma dag.

Det är vanligt att sexlusten och förmågan att få stånd försvinner om testiklarna har tagits bort. Du får sämre ork och minskad energi. Du kan också få blodvallningar med värmekänsla och svettningar. Besvären kan inte gå över av sig själv eftersom operationen är definitiv, men det finns hjälp som lindrar.

Fäll ihop

Behandling om hormonbehandling inte fungerar

Behandling om hormonbehandling inte fungerar

Det är vanligt att cancern börjar växa igen efter en tids hormonbehandling. Det händer oftast efter ett till två år, ibland längre tid. Då kan du få byta till någon av de andra hormonbehandlingarna. Om inte heller det fungerar finns tilläggsbehandlingar som kan vara möjliga för dig. Samtidigt fortsätter du då med den hormonbehandling du redan får. Här är några tilläggsbehandlingar som kan bromsa sjukdomen ytterligare en tid.

Cytostatika

Cytostatika kallas också för cellhämmande läkemedel. Det finns flera olika slags cytostatika som kan användas vid prostatacancer.

Läkemedel med extra hormonhämmare

Läkemedlet Zytiga hindrar att testosteron bildas. Ett annat läkemedel är Xtandi som hindrar cancercellerna från att få kontakt med testosteronet. Båda läkemedlen tas som tabletter varje dag. Zytiga kan göra att du samlar på dig vätska. Det finns läkemedel som motverkar det. Xtandi kan göra att du känner dig mycket trött. Det kan kännas bättre om du rör på dig.

Läkemedel med strålning

Läkemedlet Xofigo innehåller ett radioaktivt ämne som särskilt söker sig till metastaser i skelettet och förstör dem. Strålningen har en kort räckvidd. Det betyder att strålningen inte påverkar kroppen så mycket i övrigt. Läkemedlet får du som en spruta i blodet en gång i månaden.

Fäll ihop

Behandling som lindrar

Behandling som lindrar

Du får behandling som lindrar de besvär du kan ha, om sjukdomen inte längre kan bromsas. Det kallas palliativ vård.

Fäll ihop

Att välja behandling

Att välja behandling

Du har rätt att vara delaktig i din vård så långt det är möjligt. Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som är möjliga för dig. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som passar dig. Tänk igenom vad som är viktigt för dig.

Ta tid på dig att fatta beslut

Det kan verka som det bästa alternativet att få en behandling som tar bort sjukdomen helt och hållet, om du har möjlighet till det. Men sådan behandling har risk för biverkningar som kan vara mer eller mindre bestående. Du kan till exempel få nedsatt sexlust, nedsatt förmåga att få stånd och få besvär som gör att det läcker urin från urinröret.

Om du har en långsamt växande prostatacancer utan symtom kan det räcka om du går på regelbundna kontroller men väntar med behandling. Å andra sidan kan det alternativet innebära att sjukdomen bara kan bromsas, om cancertumören börjar växa senare.

Du kan alltså behöva fundera en hel del på hur du ska göra. Men det är vanligt att man har gott om tid att bestämma sig eftersom prostatacancer ofta utvecklas långsamt. Prata flera gånger med din läkare om dina tankar och känslor. Om du har en partner eller andra närstående, prata också med dem. Dels kan de vara ditt stöd, dels kan ditt beslut påverka även deras liv.

Gör en vårdplan

Du kan göra en vårdplan tillsammans med kontaktsjuksköterskan, läkaren och annan personal. Där ska du få svar på frågor som är viktiga för dig, till exempel:

  • Vad är syftet med vården?
  • Vilka undersökningar och behandlingar har hittills gjorts?
  • Vad är nästa händelse i vården och när ska den ske?
  • Vad kan du själv göra för att må bättre?
  • Hur får du den rehabilitering du behöver?
  • Vart du kan ringa om du plötsligt mår sämre eller känner dig orolig?

Ny medicinsk bedömning

Du kan få en ny medicinsk bedömning, en second opinion, om du har fått diagnosen prostatacancer och känner dig osäker på om du får den vård och behandling som är bäst för dig. Då träffar du en annan läkare, oftast vid en annan specialistvårdsmottagning. Fråga din läkare om du vill veta mer om hur du kan få en ny medicinsk bedömning.

Att delta i studier

Du kan bli tillfrågad om du vill delta i forskningsprojekt för att öka kunskapen om prostatacancer. Det är frivilligt att delta. Den behandling du får påverkas inte om du säger nej.

Fäll ihop

Hur kan livet påverkas av prostatacancer?

Hur kan livet påverkas av prostatacancer?

Du kan leva som vanligt om du har prostatacancer som inte behöver behandlas. Känslomässigt kan man ändå reagera olika på vetskapen att sjukdomen finns i kroppen. Det kan variera från person till person, men det kan också variera för en och samma person. Du kan ha perioder när det känns bättre eller sämre.

Det är vanligt att livet blir annorlunda om du har fått behandling, även om behandlingen har gått bra och du inte har så stora besvär. Erfarenheterna av vad du har varit med om har du alltid med dig. Det kan kännas jobbigt periodvis, men oftast blir det bättre – även om det kan ta tid. En del känner sig sårbara och oroliga länge efter att behandlingen är över.

Behandlingen kan påverka sexlivet

Förmågan att få stånd, som också kallas erektion, påverkas av både kirurgi och strålbehandling. Ibland är det svårt att undvika skador på de nerver som styr ståndet eftersom nerverna sitter på prostatan.

Efter kirurgi försämras förmågan till stånd direkt. Förmågan kan därefter förbättras successivt under många år, även om ståndet inte blir som det var före behandlingen.

Efter strålbehandling kan förmågan försämras gradvis under några år så att du till sist behöver hjälpmedel för att kunna få stånd.

Försök få stånd ofta

Det är bra om du kan försöka få stånd ofta och så snart som möjligt efter en operation. Det minskar risken för att blodflödet försämras. När du får stånd fylls svällkropparna i penisen med blod.

Du kan börja med läkemedel som hjälper ståndet så snart urinkatetern har tagits bort efter en till två veckor. Säg till läkaren, i så fall. Du bör avstå från samlag de första tre veckorna efter operationen, för sårläkningens skull.

Du kan fortfarande få orgasm även om den kan kännas annorlunda om du inte längre har någon sädesvätska. Sädesvätskan försvinner om du har opererats. Ibland kan den försvinna även efter strålbehandling. Det kan komma en skvätt urin när du får utlösning de första månaderna efter en operation. Det är oskadligt både för dig och en eventuell partner.

Penisen blir kortare i slakt tillstånd efter kirurgi. Längden kan öka gradvis igen inom några år.

Sexlusten minskar av hormonbehandling. Lusten kommer ofta tillbaka av sig själv efter ett halvår till ett år efter att behandlingen är avslutad.

Hjälp att få stånd

Det finns olika läkemedel som kan förbättra förmågan att få stånd. Du kan ta tabletter, ge dig själv sprutor i svällkropparna i penisen, eller ta läkemedel som du antingen droppar i urinröret eller för in i urinröret. Du kan också använda en särskild vakuumpump och en pubisring för att få stånd och behålla ståndet. I texten Svårt att få stånd kan du läsa mer om de olika sätten att förbättra ståndet.

Det kan ta tid innan du hittar en behandling som fungerar och att vänja dig vid den. Se till att du får göra ett uppföljningsbesök hos läkaren eller kontaktsjuksköterskan någon månad efter att du har börjat med en ny behandling. Under den tiden kan du ringa kontaktsjuksköterskan om du behöver råd eller undrar över något.

Om du har en partner är det oftast bra om du låter hen vara så delaktig som möjligt i behandlingen.

Hjälp mot nedsatt sexuell lust

Ibland kan det gå att få behandling med testosteron för att lusten ska komma tillbaka. Testosteronbehandling kan öka risken för återfall i prostatacancer, eftersom sjukdomen behöver testosteron för att växa. Därför kan du bara få testosteron om sjukdomen är borta och du har liten risk för att få återfall. Testosteron ges som en gel som du smörjer in på huden.

Viktigt med samtal och närhet

Sexualiteten kan vara olika stark hos olika människor. Om du har en partner är det bra om ni pratar med varandra om hur ni tänker och känner. På så sätt kan ni undvika onödiga missförstånd, till exempel en känsla av att vara avvisad.

Kroppskontakt och närhet utan sex kan stärka relationen – och göra att lusten kommer tillbaka.

Det finns sexologer och psykoterapeuter som du kan prata med oavsett om du har en partner eller inte. Har du en partner kan ni till exempel få samtalsstöd för att ni ska kunna prata med varandra eller för att upptäcka nya sätt att vara tillsammans på. Ibland kan man behöva söka andra alternativ än vad den offentligt finansierade vården erbjuder. Kontaktsjuksköterskan kan guida dig vidare.

Här kan du läsa mer om cancer och sexualitet.

Andra orsaker till minskad lust

Sexlusten kan påverkas om cancerbehandlingen gör att du känner dig orolig eller nedstämd. Försök skingra tankarna, gör något du tycker om och rör på dig.

Ta flera korta vilopauser under dagen hellre än en enstaka, längre vilopaus, om du känner dig trött. 

Andra biverkningar

Kirurgi och strålbehandling kan göra att du blir kissnödig ofta och har svårt att hålla tätt. Strålbehandling påverkar även ändtarmen. De flesta har med tiden inte så stora besvär.  Biverkningar som du kan få av hormonbehandling försvinner oftast när behandlingen är avslutad men behandlingen behöver pågå länge. Ofta finns hjälp som lindrar biverkningarna. Prata med din läkare. Det kan gå att byta till en annan behandling som passar dig bättre.

Det kan också underlätta att prata med någon som har fått samma behandling. Det kan du få göra om du kontaktar en patientförening för prostatacancer.

Fysisk aktivitet är viktigt. Rör på dig så mycket du kan. Det lindrar många besvär och gör att du orkar mer. En fysioterapeut eller sjukgymnast kan hjälpa dig att utforma träningen efter dina förutsättningar.

Fäll ihop

Vem får prostatacancer?

Vem får prostatacancer?

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige, tätt följd av bröstcancer. Varje år får närmare 10 000 personer i Sverige prostatacancer. Det är vanligt att prostatacancern upptäcks i 70-årsåldern. Man kan få prostatacancer lite tidigare om den beror på ärftlighet. Men det är ovanligt att få prostatacancer innan man har fyllt 50 år, oavsett orsak. Det är inte känt vad som kan orsaka prostatacancer, förutom ärftlighet.

Prostatacancer kan vara ärftlig

Ärftlighet är orsaken hos ungefär var tjugonde person som får prostatacancer. Ärftligheten finns i arvsanlagen. Men alla som ärver anlagen får inte prostatacancer.

Risken kan utredas

Det är okänt exakt vilka arvsanlag som orsakar prostatacancer. Därför finns inget test som kan visa om du har en ökad risk att bli sjuk. Men risken för att du ska få prostatacancer kan ändå utredas. Du kan få hjälp med det på en urologmottagning om du har två eller fler genetiska släktingar med prostatacancer. Då görs först en noggrann beskrivning av alla släktingar som har haft cancer, framför allt prostatacancer. Sedan undersöks vävnad från en släkting som har cancer för att se om det finns en genförändring. I så fall kan du lämna ett blodprov som visar om du själv har samma genförändring.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 14 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-12-02
Redaktör:

Susanna Olzon Schultz, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Jan-Erik Damber, läkare, professor i urologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge