Tunntarmsbiopsi på barn

Innan undersökningen får både föräldrar och barn information om vad undersökningen innebär och hur barnet ska förbereda sig. Barnet ska vara fastande när det kommer till undersökningen. Information om hur långt i förväg får man av avdelningen. Barnet ska helst inte vara förkyld eller ha någon annan infektion. Före undersökningen får barnet antingen lugnande läkemedel eller blir sövt med narkos, beroende på vilken typ av undersökning som används för biopsin.

Tarmbiopsin kan göras med två olika metoder:

• Antingen görs den med hjälp av ett gastroskop, ett böjligt fiberoptiskt rör som förs in genom munnen. Barnet är nedsövt under undersökningen.
• Den andra metoden, kapselbiopsi, görs med hjälp av ett tunt instrument som även det förs in genom munnen. Barnet får lugnande medel innan, som gör att barnet slappnar av och inte minns undersökningen efteråt. Barnet kan också vara nedsövt under undersökningen. Vid kapselbiopsi kontrolleras att kapseln kommit ned till övergången mellan tolvfingertarmen och tunntarmen med hjälp av röntgen.

Biopsikapseln kan se lite olika ut, men den brukar vara ungefär lika stor som en lillfingernagel. Kapseln är fäst till en tunn sond. När kapseln har kommit på plats suger läkaren in en liten slemhinnebit som skärs av och stannar kvar i kapseln som sedan dras upp. Hos spädbarn kan sonden vid behov ledas genom en napp.

Tunntarmsbiopsikapseln förs ner via munnen till magsäcken och därifrån ut i tolvfingertarmen och vidare till övergången till tunntarmen. Det följs med röntgengenomlysning . Undersökningen tar ungefär 15-30 minuter.

Båda biopsimetoderna är skonsamma för barnet. Själva provtagningen känns inte eftersom man saknar smärtceller i tarmslemhinnan.

En stund efter undersökningen vaknar barnet till. Innan man åker hem, ska medicinerna gå ur kroppen. Det brukar ta ett par timmar.

Ibland kan man få ett preliminärt besked om hur tarmbiopsin ser ut direkt efter undersökningen.