Hallux rigidus är ett tillstånd med stelhet i stortåns grundled. Framför allt drabbas förmågan att böja stortån uppåt (kallas dorsalextension). Detta leder till smärta vid gång och belastning. Ofta får man ett ändrat gångmönster, där man belastar utsidan på foten istället, vilket kan leda till andra problem längre fram.
Diagnosen ställs bland annat med hjälp av röntgen som också möjliggör bedömning av graden av förslitning. Bägge fötterna är vanligen drabbade. Tillståndet är inte ovanligt hos vuxna, medelålders personer och uppkommer oftast utan påvisbar orsak. Du förefaller ung för att ha drabbats av detta, men orsaker till hallux rigidus kan också vara en tidigare skada eller bero på anatomiska avvikelser, som ett långt mellanfotsben, liksom ledinflammationer.
Behandlingen är till en början kortisoninjektion eller inflammationshämmande läkemedel. Om kortisoninjektionerna ger god effekt kan operation ibland fördröjas flera år, men det blir så gott som alltid aktuellt förr eller senare.
Vad gäller operativ behandling så finns flera alternativ att välja på. Avgörande för metoden är personens ålder, liksom graden av förslitning och rörelseinskränkning. Vid uttalad förslitning är den rekommenderade metoden att man tar bort ungefär en tredjedel av tåbenet (grundfalangen). Den kallas också för Keller-operation. Det finns få studier på långtidsresultat efter dessa operationer, och resultatet är i hög grad beroende på vem som utför operationen. Därför kan jag tyvärr inte ge dig några generella siffror. Majoriteten av dem som opererats med denna metoden är nöjda. Däremot har det varit mycket problem med de metoder där man använt ledersättande ingrepp (proteser).
