Osteoporos är latin och betyder poröst ben. Sjukdomen som kallas benskörhet på svenska utmärks av låg benmassa och strukturella förändringar av skelettets uppbyggnad, vilket leder till benskörhet och därmed ökad risk för frakturer. Man räknar med att omkring hälften av alla kvinnor ådrar sig minst en fraktur som orsakas av benskörhet under sin livstid. Såväl män som kvinnor kan få osteoporos, men det är viktigt att påpeka att sjukdomen både kan förebyggas och behandlas.
Benvävnaden omsätts ständigt för att kunna anpassa sig till aktuella behov. Detta sker genom ett komplext samspel mellan bennedbrytande och benuppbyggande processer i skelettet. Vid 20-30 års ålder är skelettet som starkast. Minskningen av benmassan pågår sedan under hela livet. Hos kvinnor ökar benförlusterna ytterligare sedan menstruationerna avstannat.
Benskörhet ger inga symtom i sig utan upptäcks vanligen i samband med att en handledsfraktur, höftfraktur eller kotfraktur uppstår, vanligen efter ett mindre fall. Ryggsmärtor hos äldre kvinnor är ibland orsakade av benskörhetsfraktur. Kraftig längdförlust och kutryggighet är andra vanliga följder av kotfrakturer som leder misstankarna till benskörhet. Diagnosen benskörhet kan bekräftas med hjälp av en så kallad bentäthetsmätning. Apparater för bentäthetsmätning finns numera på de flesta sjukhus i Sverige. Undersökningen är helt smärtfri.
Benskörhet kan till viss del förebyggas genom regelbunden motion och genom att inta tillräckliga mängder kalcium och D-vitamin. När sjukdomen väl är ett faktum finns i dag flera behandlingsmöjligheter. Man kan exempelvis få mediciner som bygger upp benvävnaden, så kallade bisfosfonater.
Bifogar länk med ytterligare information om osteoporos.
