Kärlkramp i benen

För lite blodflöde till benen

Åderförfettning i kroppens pulsådror, som även kallas åderförkalkning eller ateroskleros, är en av våra vanligaste och allvarligaste folksjukdomar. Åderförfettning gör att blodkärlet blir trängre så att blodet får svårt att passera. Man får en förträngning som kan leda till kärlkramp, det vill säga en minskning av blodflödet som ger syrebrist i musklerna.

När förträngningen sitter i hjärtats kranskärl kan den orsaka kärlkramp, angina pectoris, och hjärtinfarkt. Drabbar den hjärnans kärl kan man få stroke. Denna text handlar om förträngningar i benens pulsådror som orsakar kärlkramp i benen.

Vanligast hos diabetiker och rökare

I en svensk undersökning hade minst en av tjugo personer, 60 år eller äldre, symtom på kärlkramp från benen. Tre gånger fler hade försämrad pulsådercirkulation vid mätning utan att känna av det. Något fler av de som fått kärlkramp var kvinnor. De starkaste riskfaktorerna är diabetes, rökning och hög ålder. Liksom vid kärlsjukdom i hjärtat och hjärnan spelar även högt blodtryck och förhöjda blodfetter roll som riskfaktorer.

Blodet ger näring och syre till benens muskler

Stora kroppspulsådern börjar vid hjärtat och går ner genom kroppen just framför ryggraden. När den når navelhöjd delar den sig i två pulsådror som fortsätter ner i varsitt ben. Grenar av dessa blodkärl går till musklerna i låren. Huvudkärlen i benen fortsätter ner i knävecken, vidare bakom de inre fotknölarna och sedan ut i foten. På fotens ovansida finns en ytligare pulsåder där de som har bra blodcirkulation i benen kan känna pulsen med fingrarna. Blodet förser cellerna i benen med syre och näring, och transporterar bort slaggprodukter.

Sjukdomen har olika namn

Kärlkramp i benen är en sjukdom som i dagligt tal kallas fönstertittarsjuka. Uttrycket kommer av att vissa låtsas titta i skyltfönster när de tvingas vila på grund av smärtorna. På medicinskt språk kallas sjukdomen claudicatio intermittens. Claudicatio betyder hälta. Det syftar på att det vanligaste symtomet är smärta i benmusklerna som gör att man måste stanna och vila sig en stund emellanåt vid promenader. Då släpper smärtan tillfälligt.

Kärlkramp beror på förträngningar

Kärlkramp i benen beror på förträngningar i pulsådrorna. Förträngningarna orsakas oftast av åderförfettning som innebär att fett, blodkroppar och bindväv har lagrats på insidan av blodkärlen under en längre tid. Det gör att blodet får svårare att passera.

När förträngningarna i pulsådrorna, som även kallas artärerna, blir så stora att de inte längre kan transportera tillräckligt med syre till cellerna bildas mjölksyra, främst i vadmusklerna. Det gör att man får krampartad smärta vid ansträngning – kärlkramp i benen. Andra symtom kan vara plötslig svaghet eller trötthet i benmusklerna.

Stopp i blodflödet

I sällsynta fall kan det plötsligt bli helt stopp i blodflödet, oftast på grund av en blodpropp. Man får ont, benet blir blekt, kallare och känseln avtar. Då måste man åka till sjukhus direkt.

Förträngningar kan också bero på en inflammation

Det finns en typ av förträngningar i benens pulsådror som inte beror på åderförfettning. Sjukdomen heter Buergers sjukdom, och är ganska ovanlig i Sverige. Den drabbar så gott som bara rökare och börjar oftast före 45 års ålder. Orsaken är en slags kärlinflammation.

Det finns även ovanligare orsaker till att blodflödet i benen försämras som inte tas upp här.

Kärlkramp i benen är en varningssignal

Kärlkrampen i benen kan ofta förbättras genom att man tränar sig – i första hand genom promenader. Det är inte farligt att man får ont i benen så man kan gärna pressa sig lite över smärtgränsen.

Ibland kan besvären lindras något av ett nytt läkemedel, men man kan ändå behöva smärtstillande. Däremot kan man med hjälp av viss förebyggande behandling hindra att åderförfettningen förvärras i andra delar av kroppen och eventuellt också i benen.

Åderförfettning i benen är nämligen en stark varningssignal om att andra pulsådror i kroppen oftast också är drabbade, till exempel i hjärtat eller hjärnan. Därför är det viktigt att försöka förebygga att man drabbas av fler komplikationer, som hjärtinfarkt eller stroke. Det gör man dels med läkemedel, dels genom att sluta röka och vid behov ändra andra levnadsvanor.

Rökning är den i särklass största riskfaktorn för kärlkramp i benen. Dessutom bör man motionera regelbundet med till exempel promenader flera gånger i veckan, äta allsidig och lämplig kost och undvika att bli överviktig.

Utöver rökning är diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck och uttalad övervikt andra riskfaktorer för kärlkramp i benen.

I sällsynta fall krävs amputation

Det är ovanligt att bli amputerad på grund av kärlkramp i benen. Men om blodkärlen blir kraftigt förträngda kan blodcirkulationen bli så dålig att cellerna i vävnaderna dör. Det kallas för kallbrand. Om det då inte går att förbättra blodflödet med en kärloperation finns det oftast ingen annan utväg än amputation. Kirurgen gör en amputation av en tå, halva foten eller högre upp på benet. Vid en så kallad underbensamputation tas benet av tio till femton centimeter nedanför knät. Då kan en underbensprotes passas in efter operationen med bibehållen rörlighet i knäet.

Antalet amputationer på grund av kärlsjukdom, räknat per antal äldre personer bedöms ha minskat under senare år. Mindre rökning, bättre diabetesvård och fler kärlkirurgiska ingrepp tros ha bidragit till detta.

Promenader ger ont i vaderna

Det främsta symtomet vid kärlkramp i benen är en krampartad smärta i vadmusklerna när man har gått en viss sträcka. Denna sträcka kan vara allt från ett tiotal meter upp till flera hundra meter. Fortsätter man att gå ökar smärtan, som till slut blir så intensiv att man tvingas stanna och vila en stund. Smärtan försvinner då ganska snabbt - inom någon minut. Om förträngningen sitter i ett blodkärl som går till lårmuskeln kan man få ont i låret i stället.

Hos vissa är stela och svaga muskler när man anstränger sig det symtom som känns mest.

Smärta i vila är tecken på att sjukdomen förvärrats

Om man har ont i underbenen eller fötterna även när man vilar, särskilt när man ligger ner, tyder det på att blodflödet i benen är sämre än när man enbart har ont vid ansträngning. Det är ett tecken på att sjukdomen har gått längre. Om man har ont även när man vilar kan det lindras av att man sätter sig upp och stödjer fötterna på golvet. Då ökar nämligen blodflödet till nedre delen av benen lite grann.

Sök hjälp direkt om blodflödet tar stopp

Om man plötsligt får väldigt ont och benet blir blekt kan det bero på att det blivit stopp i blodflödet till benet. Då ska man omedelbart åka till sjukhus. Efter ett tag avtar känseln och huden känns kallare än på det friska benet. Bara några timmars fördröjning till sjukhus kan försämra chanserna till bra behandling. Ett stopp i en pulsåder som går till ett ben kan bero på en propp som kommer med blodet från exempelvis hjärtat. Det kan även bero på att det blir stopp i en gammal förträngning i ett blodkärl. Med rätt behandling tillräckligt snabbt kan ofta blodflödet återställas så att benet och foten kan räddas.

Läkaren undersöker hjärtat och blodkärlen

Hos läkaren får man berätta om hur besvären började, om man har några andra sjukdomar och vilka mediciner man eventuellt använder. Läkaren gör en kroppsundersökning och kontrollerar särskilt blodcirkulationen genom att lyssna på hjärtat och ta pulsen på flera olika ställen. Genom att lyssna över blodkärlen på vissa ställen kan läkaren ibland upptäcka förträngningar som ger upphov till speciella blåsljud. Vid förträngning i benartärerna känns ofta heller ingen puls i knävecket eller på foten - ibland inte ens i ljumsken.

En EKG-undersökning görs ofta för att kontrollera hjärtat. Man får också lämna ett blodprov för att undersöka hur njurarna fungerar och kontrollera halterna av blodfetter och blodsocker. Det visar om diabetes ligger bakom kärlsjukdomen.

Blodtrycket vid ankeln ger oftast besked

Blodtrycket mäts på överarmen, men även på underbenet, precis ovanför fotleden. I stället för att lyssna med stetoskopet använder läkaren en så kallad doppler-apparat med ultraljud. Normalt är blodtrycket i underbenet lika högt som i armen eller något högre. Är blodtrycket klart lägre i ankeln än i armen tyder det på att det finns en kärlförträngning i benet. Även hos personer utan kärlkrampssmärtor i benen är ett sådant förhållande en stark markör för allmän åderförkalkning i kärlsystemet och därmed en ökad risk för hjärtinfarkt och stroke.

På specialistklinik har man även möjlighet att mäta blodtrycket i enskilda tår.

Hårstrån på tårna kan vara ett gott tecken

Om man har smärtor i benen som beror på åderförfettning finns det sällan hårstrån på tårna eftersom de behöver mycket näring och syre för att växa. Men att man saknar hårstrån är inte alltid tecken på dålig blodcirkulation, det kan finnas andra orsaker.

Sår på benen

De flesta med kärlkramp i benen har inga bensår, men när det förekommer är såren ofta smärtsamma och svårläkta. Det finns andra orsaker till sår på benen och fötterna som är betydligt vanligare.

De flesta långvariga bensår beror på försämrad blodcirkulation i venerna, de blodådror som för tillbaka blodet till hjärtat. Det kallas för venösa bensår och de innebär inte någon ökad risk för att man ska behöva amputeras. Venösa bensår är ytliga och sitter oftast i ankelhöjd eller strax däröver.

Har man haft diabetes i många år kan man få fotsår. Såren kan både bero på dålig cirkulation i pulsådrorna, och på att fina nervtrådar har förstörts så att känseln i fötterna har försämrats. Då ökar risken för att man får småsår som man inte känner.

Andra sjukdomar med liknande symtom

Andra sjukdomar som inte har med blodflödet att göra kan ge liknande symtom med smärtor i benen, till exempel artros i en höft eller ett knä, eller ryggsjukdomarna spinal stenos och diskbråck med ischias. Smärtor i benen vid dessa tillstånd kan också komma eller förvärras när man promenerar. Skillnaden är ofta att det vid dessa tillstånd tar betydligt längre tid innan smärtan släpper när man vilar sig. För att utesluta dessa orsaker till besvären kan man få göra fler undersökningar.

Den viktigaste behandlingen är att sluta röka

Om man röker är den allra viktigaste delen av behandlingen att sluta röka. Kan man inte sluta på egen hand kan man få hjälp av sjukvården. Vissa distriktssköterskor har specialutbildning för att hjälpa till med detta och ibland kan man komma med i en sluta röka-grupp.

Ett alternativ är Sluta-Röka-Linjen som man kan nå både via telefon och via internet.

Gångträning på egen hand är effektiv behandling

Träning i form av promenader är också viktigt. Har man kärlkramp i hjärtat får man rådet av läkaren att vila så fort det gör ont i bröstet. Med benen är det tvärtom. När man får ont ska man försöka gå en bit till innan man vilar. Helst ska man promenera en halvtimme minst tre gånger i veckan. Ju mer man går desto bättre är det. Tåhävningar är också ett bra sätt att träna vadmusklerna. Regelbunden träning under ett halvår ökar sträckan man kan gå betydligt jämfört med om man inte tränar. Om man har kärlkramp både i hjärtat och i benen är det besvären från hjärtat som får avgöra hur mycket man orkar. Nyttan är bäst dokumenterad om träningen sker i organiserad form med handledning, av exempelvis en sjukgymnast.

Det är oklart varför träning hjälper. Blodflödet tycks inte förbättras. Det finns teorier om att muskelcellerna tränas i att utnyttja det blodflöde som ändå finns på ett bättre sätt. Kanske beror förbättringen på att hjärtats pumpfunktion förbättras. Även träning av armarna tycks ha en liknande effekt.

Sjukdomen drabbar huvudsakligen äldre människor som redan har en sjukdom som kan försvåra träning, till exempel ledsjukdom, balansproblem, hjärtinfarkt, hjärtsvikt eller stroke. Vissa klarar ändå att träna på exempelvis en motionscykel.

Läkemedel om inte rökstopp och gångträning hjälper

En medicin, Pletal, som innehåller cilostazol kan göra att man kan gå något längre utan att få ont. Medicinen verkar dels genom att vidga blodkärlen lite grann, dels genom att påverka blodplättarna i blodet så att de klumpar ihop sig mindre. Det är en måttlig effekt, gångsträckan kan öka med omkring femtio meter.

Man kan ha nytta av medicinen om rökstopp och gångträning inte hjälper och om man får smärta i benen redan efter en kortare sträcka. Mot smärta i vila är medicinen däremot inte lämplig.

Viktigt att sköta om sin diabetes

Om man har diabetes är det viktigt att sköta den på bästa sätt. Troligen kan man förebygga försämrad blodcirkulation om man får behandling mot högt blodtryck, kolesterolsänkande och läkemedel som förebygger blodpropp om det behövs.

Man kan förebygga sår på fötterna på egen hand

Om man har dålig cirkulation i pulsådrorna bör man undvika att få sår på fötterna. Det gäller särskilt om man har diabetes. Sår kan nämligen infekteras och leda till kallbrand. Bra fotvård kan däremot minska antalet amputationer bland personer med diabetes.

• Inspektera fötterna dagligen för att upptäcka sår, sprickor, rodnader och förhårdnader. Med hjälp av en liten spegel kan man se hela foten.
• Tvätta fötterna regelbundet i ljummet vatten. Torka särskilt noga mellan tårna. Använd en mjuk handduk.
• Smörj in med fuktighetsbevarande kräm vid torr och sprucken hud.
• Byt strumpor varje dag. Det är bra att vända sömmarna utåt och använda strumpor som inte är så täta.
• Skär eller klipp aldrig förhårdnader. Använd fotfil av sandpapper.
• Klipp naglarna rakt över och inte för kort. Fila ner kanterna med en nagelfil om de känns vassa.
• Vid problem kan man rådfråga distriktssköterskan eller professionell fotvårdare. Ibland behövs specialskor från en ortopedteknisk avdelning.

Vilken mat är lämplig?

Det finns inga vetenskapliga bevis för vilken kost som är bäst vid åderförfettning i benen. Därför kan kostråden vara olika beroende på vem man frågar. Men följande råd är många experter ense om:

• Använd vatten eller lättöl som huvudsaklig dryck.
• Ät fisk, gärna fet, minst två gånger i veckan.
• Ät mer av magert kött, frukt, rotfrukter och grönsaker.
• Ät mindre av socker, mejeriprodukter och hårda matfetter.

Förebyggande läkemedel ges mest för hjärtats skull

Kärlkramp i benen i sig kan inte behandlas med läkemedel. Däremot brukar man få vissa läkemedel för att minska följderna av samma kärlsjukdom i andra delar av kroppen. Har man kärlförträngningar i benartärerna har man nämligen oftast samma sak i övriga delar av kroppen, inklusive hjärtat. Det kan man ha utan att man känner av det. Vanliga läkemedel man får är:

• Acetylsalicylsyra. Läkemedel med acetylsalicylsyra minskar risken för blodproppar i hjärtats kranskärl, hjärtinfarkt, men även stroke genom att blodplättarna inte klibbar ihop lika lätt. Exempel på sådan medicin är Trombyl.
• Blodfettsänkare, statiner, är läkemedel som sänker kolesterolet i blodet, minskar försämring av åderförfettning och därmed risken att råka ut för hjärtinfarkt och stroke. Exempel på sådana mediciner är Simvastatin och Lipitor.
• Blodtryckssänkande läkemedel. Många med försämrad blodcirkulation i benen har också högt blodtryck. Genom att sänka blodtrycket bromsas processen med åderförfettning i kroppens blodkärl och därmed minskar risken för hjärtinfarkt och stroke även om det på kortare sikt ibland kan minska blodflödet i benen.

När behöver man söka vård hos specialist?

De flesta med dålig blodcirkulation i benen kan få hjälp av en allmänläkare på vårdcentral. Om man har svåra smärtor när man vilar och sår som inte läker, kan läkaren skriva en remiss till en kärlkirurgisk specialist som bedömer om det är lämpligt att operera.

Även vid kärlkramp i benen som starkt begränsar livsföringen och är invalidiserande, kan läkaren remittera till en kärlspecialist.

Olika operationer

Vid en bypass-operation syr kirurgen in ett nytt kärl som för blodet förbi hindret i det förträngda kärlet. Till det nya kärlet används konstmaterial eller en blodåder, ven, från någon annan del av kroppen. Ibland räcker det att rensa ut de inlagrade förträngningarna, så kallad endartärektomi.

Kirurgen kan också göra en ballongvidgning av en förträngning på liknande sätt som i hjärtats kranskärl. Tekniken kallas PTA, perkutan transluminal angioplastik. En tunn kateter, plastslang, förs in via ljumsken till det förträngda området. Där blåser en ballong på kateterns spets upp sig och förträngningen vidgas. För att motverka en ny förträngning sätter kirurgen ibland in en så kallad stent. Stenten är ett fint rör av metallnät som trycks på plats med ballongen.

Vid måttliga besvär av kärlkramp i benen görs som regel inga kärlkirurgiska ingrepp, men vid mer invalidiserande besvär som starkt påverkar livskvaliteten kan de övervägas. Vanligast görs de om man har vilosmärtor, svårläkta sår eller så kallad kritisk syrebrist med risk för kallbrand.

Hur länge varar förbättringen efter ett ingrepp?

Förträngningar i benens pulsådror kan sitta i bäckenartärerna, i låret eller nedanför knäet. Ju längre upp i kroppen stoppet sitter, desto bättre resultat ger ingreppen. Nio av tio som opererats i bäckenet är fortfarande bättre efter fem år. Av dem som opererades nedanför knäet är fyra av tio bättre efter lika lång tid. Anledning till detta faktum är sannolikt att det högre blodflödet i kärlen ovanför ljumsken gör att åtgärderna där får bättre effekt.

Stopp i blodflödet måste åtgärdas snabbt

Om det har blivit ett plötsligt stopp i blodflödet till något av benen måste man snabbt få behandling på sjukhus. Benet kan räddas om blodflödet återställs inom cirka sex timmar. Är det en propp som har fastnat i en kärlförgrening, kan den ofta tas bort genom att en ballongkateter förs in via ljumsken till blodkärlet. Spetsen med den hopfallna lilla ballongen förs förbi hindret, ballongen fylls och när katetern dras tillbaka kan kirurgen rensa bort proppen från blodkärlet. Om det har blivit stopp i en gammal förträngning krävs ett mer omfattande kärlkirurgiskt ingrepp.

Har stoppet uppkommit något mindre akut används ibland blodproppsupplösande medicin som ges med kateter direkt i den aktuella pulsådern. Detta kallas trombolys, en teknik som ibland också används vid hjärtinfarkt.

Amputation – inte alltid det sämsta alternativet

Många som får veta att de har åderförfettning i benen undrar om det kan leda till kallbrand och amputation. De allra flesta behöver inte oroa sig för det. Risken är liten, särskilt om man slutar röka.

Men ibland har sjukdomen gått så långt att det inte går att göra en bypass-operation eller ballongvidgning. Har man till exempel svåra smärtor, långvariga fotsår som inte läker eller början till kallbrand kan man få det mycket bättre efter en amputation.

En amputation kan omfatta en tå, flera tår eller hälften av foten. Oftast görs amputationen på underbenet en bit under knäet så operationssåret ska kunna läka bra. Därmed kan benet lättare passa i en underbensprotes.

De flesta lär sig gå igen

Efter en amputation av underbenet får man hjälp av sjukgymnast och av ortopedtekniker med inpassning av protes och gångträning. Om man före amputationen kunde gå själv kan man som regel lära sig att gå med sin protes. Dessutom blir man av med smärtor och svårläkta sår.

Buergers sjukdom

Buergers sjukdom beror på en inflammation i kärlväggen på avgränsade områden i armar och ben och är vanligast hos unga storrökande män. Läkarna vet inte exakt hur den uppstår, men klart är att sjukdomen är kopplad till tobaksrökning.

Nästan alla som drabbas röker mycket och den enda behandling som finns är att sluta röka. Då brukar inflammationen i kärlen klinga av ganska snabbt. Om man inte slutar röka fortsätter sjukdomsprocessen.
Till slut kan det bli helt stopp i blodkärlen så att man får kallbrand och tvingas amputera.

Sluta-Röka-Linjen är en gratistjänst som drivs av Centrum för Tobaksprevention. Professionella rökavvänjare arbetar under handledning och finns på plats alla vardagar och även kvällar. Telefonnumret är 020-840000.