Förlossningsfrakturer hos barn

I samband med en vaginal förlossning kan barnet få skador på skelettet. Det är ovanligt, men kan hända vid svåra förlossningar eller om barnet är mycket stort. Den vanligaste frakturen är nyckelbensbrott.

Nyckelbensbrott

Nyckelbensbrott

Oftast upptäcks nyckelbensbrottet vid barnläkarundersökningen direkt efter födseln. Läkaren känner då tydligt att nyckelbenet är brutet. Barnet, som ofta är stort, skriker vanligtvis mycket, särskilt när man rör vid det. Barnet håller ibland armen stilla, dels på grund av smärta, dels på grund av att nerverna som går från ryggmärgen till armen har blivit sträckta. En sådan sträckning kan ibland uppstå om förlossningen är svår och när barnet är stort. Barnets hand kan hänga slappt neråt och det kan vara svårt att böja den uppåt. En sådan påverkan på nerverna kallas för plexusskada.

Om barnet har en plexusskada brukar man som förälder få råd av en sjukgymnast om hur barnets arm ska hanteras. Barnet följs upp av sjukgymnast och barnläkare med regelbundna kontroller under en tid. Oftast går förlamningen tillbaka inom några månader. Om den inte gör det kan en nervoperation förbättra tillståndet.

Eftersom barnet har ont kan man ge smärtstillande läkemedel i form av flytande paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Nyckelbensbrottet behöver ingen behandling utan läker fort, och efter en till två veckor går det att känna en hård bula på platsen för benbrottet. Det är benläkningsvävnad som bildas kring brottet. Ibland upptäcks det brutna nyckelbenet först efter en vecka eller två när det går att känna eller se benläkningsvävnaden kring brottet. Det tar ytterligare någon vecka innan benbrottet har formats så att nyckelbenet återfått ett normalt utseende. Skadan ger aldrig några men på lång sikt.

Fäll ihop

Överarmsbrott

Överarmsbrott

Den näst vanligaste frakturen vid förlossning är överarmsbrott. Det brukar märkas direkt efter förlossningen eftersom barnet håller armen stilla och reagerar när man rör armen. Det känns tydligt att överarmsbenet är brutet. Överarmsbrottet läker snabbt, och det enda som behövs är att armen hålls intill barnets kropp med bandage. Läkningstiden är ungefär tre veckor. Även om det finns en vinkelställning eller förkortning i överarmen så brukar det rätta till sig under tillväxten. Det finns inte någon större risk för framtida men.

Nyckelbensbrott och överarmsbrott förekommer oftast var för sig. Överarmsbrott kan ibland vara förknippade med en skada på nerven från ryggmärgen till armen på grund av dragning i armen under förlossningen. Nervskadan kan förlama antingen överarmens eller underarmens muskler. Förlamningen är i de allra flesta fall övergående och går tillbaka under de första levnadsmånaderna. Som förälder får man råd av en sjukgymnast om hur armen ska hanteras. Barnet kontrolleras sedan hos barnläkare och sjukgymnast regelbundet tills symtomen har försvunnit. Några få barn behöver så småningom opereras.

Fäll ihop

Lårbensbrott

Lårbensbrott

  • Häftsträck

    Ett större barn med häftsträck

Det är sällan barnet bryter lårbenet i samband med förlossning. Om det sker, brukar benbrottet upptäckas tidigt eftersom barnet håller benet stilla, har ont och skriker mycket. Benbrottet brukar läka bra utan några framtida men.

Behandlingen innebär antingen att barnet får ligga i ett gips som omfattar båda benen och nedre delen av magen upp till bröstkorgen, eller med benet i ett så kallat häftsträck. Då får barnet ligga på rygg i en säng med en speciell ställning som håller det skadade benet stabilt medan läkningen pågår. Benet hålls i rakt läge med hjälp av en liten tyngd med en lina som fästs på det skadade benet med en häfta.

Efter tre veckors behandling har benbrottet läkt så att häftsträcket eller höftgipset kan tas bort. Barnet får sedan ligga helt fritt och röra sig som det vill. På det sättet får barnet tillbaka rörligheten i knä- och höftlederna som kan ha blivit lite stela till följd av behandlingen.

Fäll ihop
Publicerad:
2011-06-16
Skribent:

Lennart Landin, barnläkare, specialist i ortopedi, Ortopediska kliniken, Universitetssjukhuset MAS, Malmö

Redaktör:

Linda Ahlqvist

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare 1177.se

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg