Oftast upptäcks nyckelbensbrottet vid barnläkarundersökningen direkt efter födseln. Läkaren känner då tydligt att nyckelbenet är brutet. Barnet, som ofta är stort, skriker vanligtvis mycket, särskilt när man rör vid det. Barnet håller ibland armen stilla, dels på grund av smärta, dels på grund av att nerverna som går från ryggmärgen till armen har blivit sträckta. En sådan sträckning kan ibland uppstå om förlossningen är svår och när barnet är stort. Barnets hand kan hänga slappt neråt och det kan vara svårt att böja den uppåt. En sådan påverkan på nerverna kallas för plexusskada.
Om barnet har en plexusskada brukar man som förälder få råd av en sjukgymnast om hur barnets arm ska hanteras. Barnet följs upp av sjukgymnast och barnläkare med regelbundna kontroller under en tid. Oftast går förlamningen tillbaka inom några månader. Om den inte gör det kan en nervoperation förbättra tillståndet.
Eftersom barnet har ont kan man ge smärtstillande läkemedel i form av flytande paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Nyckelbensbrottet behöver ingen behandling utan läker fort, och efter en till två veckor går det att känna en hård bula på platsen för benbrottet. Det är benläkningsvävnad som bildas kring brottet. Ibland upptäcks det brutna nyckelbenet först efter en vecka eller två när det går att känna eller se benläkningsvävnaden kring brottet. Det tar ytterligare någon vecka innan benbrottet har formats så att nyckelbenet återfått ett normalt utseende. Skadan ger aldrig några men på lång sikt.