Tillsatser i läkemedel

Mediciner innehåller verksamma ämnen och hjälpämnen

Ett läkemedel innehåller ett eller flera verksamma ämnen, så kallade aktiva substanser. Men i de allra flesta läkemedel finns också så kallade hjälpämnen. Hjälpämnen tillsätts bland annat för att den aktiva substansen ska kunna tillverkas som en lämplig beredningsform, till exempel som tabletter. Det finns också hjälpämnen som gör medicinen mer hållbar. Dessutom används de ibland för att medicinen ska smaka mindre illa eller se aptitlig ut.

I sällsynta fall kan vissa hjälpämnen ge besvär hos den som tar läkemedlet, man kan få en överkänslighetsreaktion. Om man vet att man är överkänslig mot ett hjälpämne bör man kontrollera vad läkemedlet innehåller innan man tar det. Man ska också tala om att man är överkänslig för sin läkare. Det finns både allergiska och icke-allergiska överkänslighetsreaktioner.

En innehållsförteckning brukar finnas i förpackningen

Utförlig information om vad ett läkemedel innehåller finns i det informationsblad som oftast följer med förpackningen, den så kallade bipacksedeln. Viss information om innehållet kan också finnas i innehållsförteckningen på förpackningen.

På Läkemedelsverkets webbplats finns de allra flesta bipacksedlarna publicerade.

Vanliga hjälpämnen

Hjälpämnen som kan finnas i läkemedel är till exempel

  • utfyllnadsmedel som laktos, det vill säga mjölksocker
  • bindemedel som till exempel stärkelse, som kan innehålla gluten, eller cellulosa
  • gelatin
  • smakämnen
  • konserveringsmedel
  • färgämnen.

Laktos – mjölksocker

Laktos, det vill säga mjölksocker, är ett mycket vanligt utfyllnadsmedel i tabletter och kapslar. Det beror bland annat på att laktos har egenskaper som är gynnsamma för tillverkningen av tabletter eller kapslar av den aktiva substansen.

Laktos finns naturligt i mjölk. I Sverige är två till tre procent av befolkningen laktosintolerant och i Finland är femton till tjugo procent intoleranta. Det är ännu vanligare med laktosintolerans i Medelhavsländerna.

Om man får besvär av laktos, så kallad laktosintolerans, har man för lite av enzymet laktas, som är ett ämne som behövs för att bryta ned mjölksocker innan det kan sugas upp genom tarmslemhinnan. Mjölksockret blir då kvar utan att brytas ned i tarmen och orsakar magbesvär, som till exempel koliksmärtor och diarré.

Sällan problem för laktosintoleranta

Det är olika från person till person hur mycket laktos man som laktosintolerant tål utan att känna obehag från mage och tarmar. De flesta tål små mängder laktos och kan dricka till exempel ett glas mjölk i samband med en måltid utan att få symtom, men vissa behöver laktosfri kost. I mediciner förekommer vanligtvis inte mer än några hundra milligram laktos, det vill säga mindre än ett gram.

Laktos kan alltså finnas i läkemedel, men det rör sig om så små mängder att det sällan innebär något problem för personer med laktosintolerans.

Bindemedel

Som bindemedel i läkemedel används till exempel olika stärkelsesorter, ren cellulosa eller så kallade lösliga cellulosaderivat, HPMC (hypromellos). Några få läkemedel innehåller vetestärkelse.

Gluten

Gluten är ett protein som finns naturligt i mjöl, speciellt i vetemjöl. Om man har glutenintolerans, celiaki, skadas tarmens slemhinna när man äter mat som innehåller gluten. Man kan då inte tillgodogöra sig maten på vanligt sätt.

Gluten tillsätts inte i läkemedel med avsikt. Däremot innehåller ett litet antal läkemedel vetestärkelse som bindemedel, och vetestärkelse innehåller gluten. Om vetestärkelse används vid tillverkning av läkemedel är gluteninnehållet lika lågt som det är i de livsmedel som får kallas glutenfria. Därför kan även personer med glutenintolerans ta dessa läkemedel utan besvär.

Gelatin

Gelatin är en animalisk produkt som utvinns från hud och ben. De flesta hårda kapslar innehåller gelatin som kommer från nötkreatur, medan gelatin i tabletter för det mesta kommer från gris.

Gelatin orsakar inte allergiska reaktioner men om man av någon anledning inte vill få i sig gelatin kan man i vissa fall öppna kapslar och svälja innehållet utan kapselhöljet. Om det inte står något om detta i bipacksedeln kan man fråga på ett apotek.

Smakämnen

Några aktiva substanser som finns i läkemedel har en oangenäm, ibland starkt bitter smak som behöver döljas. Då är det vanligt att sötningsmedel tillsätts i läkemedlet. I några fall tillsätts vanligt socker. Om man använder läkemedel som innehåller socker ska man borsta tänderna noga och använda fluortandkräm. Man ska också ta hänsyn till sockerinnehållet om man har diabetes.

Andra exempel på sötningsmedel är sorbitol, sackarin och aspartam. Aspartam omvandlas i kroppen till fenylalanin, vilket är viktigt att veta för personer som har fenylketonuri. Fenylketonuri är en sällsynt medfödd ämnesomsättningssjukdom som gör att fenylalanin ansamlas i kroppen, och det leder till svår utvecklingsstörning. Personer med fenylketonuri måste äta fenylalaninfattig kost.

Olika fruktsmaker som apelsin, citron och banan är också vanliga i läkemedel, liksom pepparmynta, choklad, anis och lakrits. Smakämnen kan vara naturliga eller konstgjorda.

Konserveringsmedel

Konserveringsmedel ökar ett läkemedels hållbarhet. De tillsätts i läkemedel när det finns risk för bakterieväxt under läkemedlets användning, till exempel i ögondroppar i flerdosförpackning, i krämer och i lösningar. Vanliga konserveringsmedel är olika så kallade parabener, bensoesyra, natriumbensoat och bensalkonklorid.

Bensalkonklorid, som är ett vanligt konserveringsmedel i ögondroppar, kan missfärga kontaktlinser. För att undvika missfärgning kan man ta ut linserna när läkemedlet ska droppar in och vänta en stund innan man sätter in dem igen. Hur länge man ska vänta brukar stå i bipacksedeln.

Färgämnen

Färgämnen tillsätts för att tabletter eller kapslar inte ska förväxlas. Exempelvis kan olika styrkor av samma läkemedel få olika färg. I vissa fall kan färgämnen också tillsättas för att ge tabletten eller kapseln ett aptitligt utseende.

Ett vanligt färgämne i läkemedel är titandioxid, E171 som ger tabletter vit färg eller gör kapslar ogenomskinliga. I färgade läkemedel ingår ofta järnoxid, E172, som ger olika gula, röda och gröna nyanser.

En del läkemedel innehåller paraorange, E110, som är känt för att kunna ge överkänslighetsreaktioner. Även tartrazin, E102, finns i några läkemedel.

Färgämnen och konserveringsmedel kan i sällsynta fall ge upphov till överkänslighetsreaktioner som klåda, utslag och snuva.

Jordnötsolja finns i få läkemedel

Det finns jordnötsolja i ett fåtal läkemedel. Jordnötsolja kan innehålla små mängder proteiner från jordnötter och dessa proteiner kan orsaka allergiska reaktioner.

De jordnötsoljor som används i läkemedel är renade och innehåller inte mätbara mängder av proteiner. Om personer som har jordnötsallergi vill vara på den säkra sidan bör de ändå låta bli att använda läkemedel som innehåller jordnötsolja.

Senast uppdaterad:
2010-01-26
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Magnus Rörby, apotekare, Läkemedelsverket, Uppsala