Förändrad verklighetsuppfattning
När man har en psykos upplever man att verkligheten är förändrad, till exempel kan man känna sig förföljd eller styrd av någon eller något. Man kan höra röster som andra inte hör. Dessa symtom på psykos brukar kallas vanföreställningar, tankestörningar och hallucinationer. Ofta kan man inte avgöra vad som tillhör sjukdomssymtomen och vad som är verkligt. Andra personer kan oftast inte sätta sig in i den värld som en person med psykos upplever eftersom de inte delar dessa upplevelser. Att uppleva en psykos är ofta skrämmande och ångestfyllt, ungefär som en mardröm, både för den som är sjuk och för de närstående.
Den här texten gäller behandling av psykoser i allmänhet. Om man har den särskilda psykossjukdomen schizofreni kan behandlingen vara annorlunda.
Sömnstörningar och ångest
Om man har symtom på psykos får man ofta svårt att sova. Sömnlösheten kan ha flera orsaker, till exempel att man hör röster, känner sig uppvarvad eller blir skrämd av de upplevelser som ingår i psykosen. För lite sömn kan försämra den psykiska hälsan och förvärra de symtom som man har.
Om man har en psykos är det mycket vanligt att man samtidigt har ångest. Ångest kan ses som en sorts alarmsignal och kan utlösas av flera orsaker, till exempel att man blir skrämd av de vanföreställningar som kan vara en del av psykosen. Ångest brukar kännas på samma sätt som när man är rädd, man kanske känner att hjärtat slår fort och man andas ofta snabbare. Ångest kan förstärka de psykotiska upplevelserna och förvärra besvären.
Vilka läkemedel används vid psykos?
De grupper av läkemedel som används vid psykos är:
- Antipsykosläkemedel – minskar psykossymtomen.
- Sömnmedel – används om man har svårt att sova.
- Ångestdämpande medel – används vid behov om man har ångest.
- Antikolinerga medel – används i undantagsfall om man får muskelbiverkningar, till exempel stelhet, av antipsykosläkemedel.
- Antidepressiva läkemedel – används om man är nedstämd eller om man har ångestsymptom under en längre tid.
Antipsykosläkemedel
Vid behandling av psykos används en grupp läkemedel som kallas för antipsykosläkemedel, även kallade antipsykotika eller neuroleptika. Medicinerna minskar psykossymtomen men botar inte orsaken till psykosen.
Det finns många olika antipsykosläkemedel, en del har funnits länge och en del är nyare. Vilken medicin man får beror bland annat på vilka biverkningar som läkemedlet kan ge och hur känslig man är för biverkningar. Man kan diskutera med sin läkare om vilka fördelar och nackdelar som finns med de olika läkemedlen.
En del biverkningar kan vara skadliga på lite längre sikt. Dit hör till exempel viktuppgång och ofrivilliga rörelser. Om man går upp i vikt bör man tala med sin doktor om att byta medicin för att undvika sjukdomar som högt blodtryck och diabetes. Ofta hjälper det bara delvis att byta medicin, det kan också vara lika viktigt att motionera och äta rätt kost för att fortsätta att vara frisk. Om man börjar få ofrivilliga rörelser, till exempel att man "tuggar" med mun och käke, bör man också tala med sin doktor om att byta medicin
För att man ska få bästa nytta av behandlingen måste man få rätt dos av medicinen. För låga doser kan göra att effekten inte blir tillräckligt bra och för höga doser kan göra att man får besvärande biverkningar.
Sömnmedel
Eftersom sömnbrist kan förvärra sjukdomen brukar man få ett sömnmedel som man kan ta när man behöver det. Det brukar fungera bra, och man får oftast även ett antipsykosläkemedel samtidigt. När man mår bättre kan man sluta med sömnmedicinen.
De läkemedel som används mest vid sömnbesvär är så kallade bensodiazepinbesläktade sömnmedel. Om man använder dessa läkemedel under längre perioder finns risk för att man blir beroende.
Det finns andra sömnmedel som är särskilt lämpliga om man är orolig för att bli beroende av mediciner. Nackdelen med dessa är att man kan känna sig trött dagen efter.
Om man fortsätter att ha sömnsvårigheter under längre tid, även efter att psykossymtomen har minskat, kan det vara bra att prova ett annat antipsykosläkemedel som samtidigt gör att man blir trött. Om inte det fungerar kan man lägga till ett sömnmedel som inte gör att man blir beroende.
Ångestdämpande medicin
Om man har ångest tänker man inte alltid förnuftigt och det kan försvåra behandlingen. Därför kan det vara bra att man får ångestdämpande medicin om man behöver det.
Om ångesten är direkt kopplad till psykosen får man oftast både ett ångestdämpande läkemedel och ett antipsykosläkemedel. När psykossymtomen avtar är det dags att börja minska på de ångestdämpande medicinerna.
Mediciner ur läkemedelsgruppen benzodiazepiner lindrar ångest snabbt och kan därför vara bra i akuta skeden av psykosen när man har svår ångest till följd av psykossymtomen. Det finns en risk för beroende om behandlingen blir längre än några veckor.
Vid lindrigare ångest och om man behöver behandlas under en längre tid kan man få andra typer av ångestdämpande medel som inte är beroendeframkallande.
Antikolinerga läkemedel
Så kallade antikolinerga läkemedel används för att lindra muskelbiverkningar, framför allt muskelstelhet, som man kan få av antipsykosläkemedel. Ibland kan det vara nödvändigt att ta antikolinerga läkemedel, speciellt om man får antipsykosläkemedel i form av en spruta och känner muskelbiverkningar den första tiden efter att man fått sprutan. Om man använder de nyare antipsykosläkemedlen är det ovanligt att man behöver ta antikolinerga läkemedel.
Antikolinerga läkemedel kan ge besvärande biverkningar, till exempel kan man få svårt att minnas och bli torr i munnen och ögonen. Därför är det bra om man kan ta så lite som möjligt av dessa mediciner. Det är bra om man tillsammans med sin läkare väljer ett antipsykotiskt läkemedel eller en dos som inte ger muskelbiverkningar. Då slipper man ta antikolinerga läkemedel och att eventuellt få biverkningar av dessa.
Andra mediciner
Om man, förutom psykossymtomen, periodvis är överdrivet upprymd eller deprimerad, brukar man regelbundet ta en så kallad stämningsstabiliserande medicin. Ofta får man medicin som innehåller litium men det finns även andra läkemedel med liknande effekt, till exempel mediciner som innehåller valproat eller lamotrigin.
Psykosbehandling
För att behandlingen ska lyckas är det viktigt att man har bra kontakt med läkaren och att man själv är delaktig i sin behandling så långt det är möjligt.
Ofta får man antipsykosläkemedel först efter en tids observation och utredning. Ibland kan psykosen gå över utan mediciner. Antipsykotiska läkemedel minskar risken för återfall och gör så att ett eventuellt återfall blir lindrigare.
Om man sover dåligt får man oftast något sömnmedel för att kunna sova på natten. Om man har ångest kan man även få ett lugnande medel som innehåller bensodiazepiner under någon eller några veckor. Ofta börjar man med dessa läkemedel innan man får antipsykosläkemedel. Bensodiazepiner är snabbt ångestlindrande och används ofta i akutbehandlingen.
Behandling med antipsykosläkemedel är oftast nödvändig för att man ska kunna återgå till en bra livsituation. Men det räcker vanligen inte att bara ta läkemedel. När man tillsammans med sin läkare provat ut ett läkemedel, som ger god hjälp mot de psykotiska symtomen och samtidigt inte ger för mycket biverkningar, är det viktigt att man även får annan hjälp. Det kan vara till exempel någon form av psykoterapi och socialt stöd.
Man får information om sjukdomen och behandlingen så att man lär sig att klara sin situation och kan slippa att bli sjuk igen. Även familjemedlemmar eller andra närstående har stor nytta av att lära sig om sjukdomen så att de vet hur de ska hantera situationen och vad de ska göra om de ser tecken på att sjukdomen börjar komma tillbaka.
Så låg dos som möjligt
Om man får en psykos görs först en utredning för att ta reda på om orsaken är någon annan sjukdom med liknande symtom, till exempel en infektion eller hormonstörning. Utredningen kan ta någon vecka.
Om utredningen visar att det är en psykossjukdom får man ofta börja med ett antipsykosläkemedel i låg dos. Om det behövs kan dosen långsamt ökas.
Om man får biverkningar som exempelvis stelhet i muskler, yrsel, muntorrhet eller nästäppa minskas dosen något så att man inte besväras av biverkningarna. Men samtidigt måste dosen vara tillräcklig för att hjälpa mot psykossymtomen. Ibland är det svårt att hitta rätt dos. Då kan det vara bra att byta till något annat läkemedel för att se om det fungerar bättre.
De nyare antipsykosläkemedlen ger sällan muskelbiverkningar men kan ge andra besvär. Man kan till exempel gå upp i vikt, få diabetes, känna sig trött eller yr. Det är viktigt att sänka dosen om man besväras av biverkningar eller, speciellt om man går upp i vikt, byta läkemedel. Annars kan det vara svårt att stå ut med att ta läkemedlet under längre tid.
Om man är väldigt orolig eller aggressiv kan läkaren besluta att det är nödvändigt med medicin i sprutform, en injektion. Då ökar risken för muskelkramper och läkaren följer därför behandlingen noggrant.
Ibland visar utredningen att det är en annan sjukdom eller missbruk av alkohol eller droger som är orsaken till psykosen. Då behandlas först och främst sjukdomen eller missbruket. Ibland kan även antipsykosläkemedel behövas, men då är det mer osäkert hur bra de hjälper.
Bra att själv vara delaktig
Behandling med antipsykotiska läkemedel kan bli långvarig. Ofta är det biverkningarna som är orsaken till att man slutar ta sin medicin. För att öka chansen att få ett läkemedel som man trivs med under lång tid är det viktigt att man själv är delaktig i valet av läkemedel. Man kan be sin läkare berätta om vilka effekter och biverkningar som de olika läkemedlen har och därefter tänka igenom vilket läkemedel som man skulle trivas bäst med. Då minskar risken för att man avbryter sin läkemedelsbehandling i förtid.
Graviditet och amning
Om man planerar att skaffa barn är det viktigt att prata med läkaren om hur man ska göra med läkemedelsbehandlingen. Generellt ska man vara försiktig med att använda mediciner under graviditeten, men fördelar och nackdelar kan se olika ut för olika personer och behandlingen måste därför anpassas till varje person.
I samband med graviditet finns en risk för återfall i psykossjukdom på grund av den hormonella omställningen i kroppen. Oftast är det bra att ta en låg dos antipsykosläkemedel under graviditeten.
I slutskedet av graviditeten och månaderna efter förlossningen är risken ökad för att psykossymtomen ska komma tillbaka. Man bör därför inte sluta att ta antipsykosmedicin under den perioden. Om man får en akut psykos kan det innebära risker för en själv och barnet.
Man bör däremot undvika att ta bensodiazepiner, eftersom de kan vara skadliga för barnet.
Oftast kan man amma när man behandlas med antipsykosläkemedel, men även här är det viktigt att man pratar med sin läkare.
