Reportage: L-O har bloddialys i hemmet

Efter 20 års behandling med dialys känner L-O att nu går det lättare. Han slipper de många och långa sjukhusresorna tack vare att han gör dialysen hemma medan han sover. Det ger honom mer fritid på dagen, som han gärna tillbringar med att jaga eller vara i sommarstugan.

Tidigare har L-O varit en mycket trogen besökare på sjukhuset. Tre gånger i veckan, året runt, har han infunnit sig på sjukhuset i sex timmar för att rena blodet. Även om behandlingen inte är smärtsam och man kan läsa eller vila under tiden blir det många och långa timmar.

Förr om åren körde L-O lastbil, men nu som 64-åring kör han mest skogsmaskin, ideellt som han säger. Han tycker det är svårt att ta det lugnt och berättar att läkarna brukar kalla honom för krutgubbe.

Svårt att acceptera diagnosen

Hans problem började med att han fick äggvita – protein – i urinen och njurarna fungerade allt sämre. Även hans mamma var njursjuk och trots att sjukdomen i sig inte är ärftlig var L-O förberedd på att även han skulle kunna drabbas. Han minns att han var krasslig när han växte upp och tror själv att dåtidens medicinering kan ha haft något att göra med att han senare blev njursjuk.
– Att få diagnosen gjorde mig både nervös, ilsk och grinig, säger L-O.

Gick igenom undersökningar och transplantationer

L-O fick genomgå prover och undersökningar. Njurröntgen var ansträngande minns han, och när han skulle göra njurbiopsi fick han läggas in på sjukhus. Fyra gånger om dagen varje dag fick han göra påsdialys, då vätska fylldes på och tappades ur genom en slang i magen. Samtidigt fick han ställa sig i kö för transplantation. Då var kön inte så lång så under 1990-talet genomgick han njurtransplantation tre gånger.

Tid för tankar

Under dialysbehandlingarna fanns det tid att fundera. Tillsammans med personalen klurade han ut att genom dialys hemma på natten skulle han få mer tid på dagen.
– Men först behövde jag lära mig sköta dialysmaskinen på sjukhuset. Nog för att jag har sett hur sjuksköterskorna arbetar med maskinen. Men för att klara av all teknik själv har jag fått tre månaders utbildning vid dialystillfällena, säger han.

Suverän personal

Under alla år som han har haft sjukhuset nästan som sitt andra hem har han blivit väl bemött.
– De är helt suveräna och det kan inte finnas något bättre. Jag har nog varit här längre än de flesta av personalen. De är alla både snälla och hjälpsamma på många sätt.

Bestämde sig för att prova hemdialys

L-O:s fru har alltid ställt upp för honom men när han erbjöds att få göra dialysen hemma bromsade hon först. De fick åka till Uppsala båda två för att få information men det skrämde henne. Det lät omständligt med allt som skulle krävas med knappar, rattar och kopplingar.
– Personalen berättade om alla möjligheter att sköta dialysen själv och de resonerade med mig och min fru. Det verkade inte vara så krångligt ändå. Så då bestämde jag mig för att prova.

Det är en hel del knappar och reglage att hålla reda på och det krävs ordentlig kunskap om hur tryck och flöden fungerar.
– Ja huga! Förut på sjukhuset brydde man sig inte utan bara la sig ner. Men den här maskinen är avancerad och jag kan bara det enklaste. Så visst var det litet pirrigt från början. Men om något problem uppstår är det bara att ringa, kommenterar han.

Tät telefonkontakt med teamet

Nu när han sköter sin egen behandling hemma har han nära kontakt med teamet på sjukhuset genom telefonsamtal varje vecka. Han får hembesök varje månad, då personalen kontrollerar blodtryck och tar prover på vattnet både kemiskt och bakteriellt samt kontrollerar att allt är i sin ordning.

En viss utrustning krävs

För att kunna göra dialys hemma behöver man ha tillgång till vatten och elanslutning, en liten flyttbar vattenrenare samt ett speciellt skåp för förvaring. På sjukhuset ges dialys tre gånger i veckan, men i hemmet ska maskinen användas minst 20 timmar, kanske fem till sex gånger i veckan och ha ett par dagar "ledigt".

– Allt blir mycket enklare och lättare när man gör det här hemma. Jag kan planera min tid bättre, ta längre prover och slipper resorna. Ja, hela jag mår bättre, intygar L-O.

Ökad livskvalitet med dialys på natten

Det blev en stor förändring när han började göra dialys på natten. Tre kvällar i veckan kopplar han in sig vid 23-tiden för sju timmars dialys.
– Förut körde jag dialys varje kväll. Frugan tyckte inte det var kul. När jag kom hem från jobbet låg jag i dialys hela kvällen och sen var det dags att lägga sig. Det blev inget familjeliv.

Maskinen som L-O använder har många säkerhetsdetaljer. Den är ytterst känslig och instrumenten många. Nu vet han hur allt fungerar och om någonting inte är som det ska finns ett ljudlarm.
– Om jag skulle råka vända mig och blodslangen kommer i kläm går larmet. Då kan jag direkt se på instrumentpanelen var felet ligger och åtgärda det. Sen händer det väl att jag vaknar några gånger på natten, kollar att allt ser bra ut och somnar om.

– Det är bara fördelar, påpekar LO. Tack vare hemdialysen blir livet nu så mycket lättare. Jag vill ju kunna jobba så mycket det går. Jag är en människa som inte kan gå och göra ingenting. Nu får jag mer tid i sommarstugan så livskvaliteten har ökat ordentligt tack vare dialysen på natten, säger han.

Ibland svårt att hålla humöret uppe

Trots att han kämpat länge och väl med sin hälsa och gjort framsteg så påverkas han självklart av sina behandlingar.
– Jag orkar mindre och humöret blir sämre. Ibland känner jag mig helt under isen, men jag måste ha något att göra och kan helt enkelt inte bara sitta still.

Han har även fått förkalkningar i benens blodkärl. Men han har slutat röka.
– Läkarna sa åt mig. Det var svårt men det gick. När man är i stugan med grannarna och jag känner röklukten så visst känner jag suget. Någon gång har jag tänt mig en cigarett men det smakar ju illa.

Ibland kan han få sendrag efter dialysen. Det kan sitta i en timme ungefär och oftast är det i fingrarna eller benen.
– Huvudsaken är att inte grubbla för mycket. Nog har jag väl gjort det men det är tur att jag har haft dem omkring mig som förstått och peppat mig.

L-O har även haft en hjärtinflammation och låg först på sjukhuset några dagar. Det var i augusti och älgjakten närmade sig.
– Då frågade jag om jag inte kunde få ta mig lite ledigt och åka till skogen. Jag vet vad jag vill! Läkarna kallade mig tjurgubbe. Men envishet är bra, det kan man komma långt med. Jag skulle bli snurrig av att bara sitta ner.

En dag i taget

Med dialys på natten finns det också tid att vara ute längre i naturen. L-O trivs i skogen. När han inte kör skogmaskiner så jagar han gärna. Nu närmast är det älg och björn som får se upp.
– Finns det inget att göra hittar jag på något. Jag kan också fiska, köra skoter eller grilla. Eller så tar jag hunden med ut på en båttur.

Han tar en dag i taget.
– När det gäller tid brukar vi säga att tid, det är antingen före eller efter älgjakten.

Publicerad:
2012-03-26
Skribent:

Barbro Nilsson, journalist

Texten är framtagen av Landstinget Västernorrland

Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden