Loceryl

Skriv ut
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Loceryl?

Loceryl är ett läkemedel mot nagelsvamp. Medicinen används för behandling av lindriga svampangrepp som inte spridit sig till nagelns tillväxtzon. Tillväxtzonen är det ljusare halvmåneformade området längst in på nageln.

Loceryl innehåller det verksamma ämnet amorolfin.

Recept och högkostnadsskydd

Loceryl är ett genomskinligt nagellack. Det finns i två olika storlekar, tre och fem milliliter.

Den större flaskan är receptbelagd och ingår i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär att man sammanlagt aldrig betalar mer än ett visst belopp under ett år för läkemedel som man får på recept.

Den mindre flaskan kan köpas receptfritt. Den ingår inte i högkostnadsskyddet även om den skrivs ut på recept. Det innebär att man alltid betalar hela kostnaden själv.

Så här fungerar medicinen

Vid nagelsvamp finns svampen i nagelbädden, det vill säga i huden under nageln. Det verksamma ämnet i nagellacket, amorolfin, passerar genom nageln till nagelbädden. Där verkar det svampdödande genom att påverka svamparnas cellväggar så att ämnen som är livsviktiga för svamparna läcker ut.

Behandling med Loceryl tar lång tid, från sex månader upp till ett år. Det tar längre tid att behandla svamp på tånaglarna än på fingernaglarna, eftersom tånaglarna växer långsammare.

Hur använder man medicinen?

Varje förpackning innehåller sandpappersfilar, spatlar och spritindränkta rengöringskompresser.

  • Innan man stryker på lacket ska angripna delar av nageln, särskilt nagelns yta och yttre del, filas ner noga med nagelfilen. Man ska använda en ny fil vid varje behandlingstillfälle.
  • Nagelytan rengörs med hjälp av rengöringskompresserna. Om kompresserna tar slut kan man använda något medel för att ta bort nagellack, till exempel aceton, istället.
  • Lacket stryks på över hela nagelytan med hjälp av spateln. Man ska försöka att inte få lack på huden kring nageln.
  • Flaskhalsen rengörs och korken skruvas åt ordentligt så att lösningen inte torkar. Man ska inte stryka av spateln mot flaskans kant när man har doppat den i lacket eftersom det då kan bildas avlagringar, som kan göra det svårt att skruva åt korken ordentligt.
  • Spateln rengörs, till exempel med den kompress som användes till rengöring av naglarna, och kan användas igen.
  • Lacket får torka under cirka 3-5 minuter.

Dosering

Det är viktigt att följa doseringsanvisningarna. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar. Om läkemedlet är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Då ska man följa de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Annars ska man följa de anvisningar om dosering som står på förpackningen eller informationsbladet som finns i förpackningen, den så kallade bipacksedeln.

Lacket stryks på en gång i veckan.

Man fortsätter behandlingen utan uppehåll tills nageln har fått tillbaka sitt vanliga utseende. Det brukar ta 6 månader för fingernaglar och 9-12 månader för tånaglar.

Barn bör inte behandlas med Loceryl utan ordination från läkare.

Viktigt

Man ska inte använda Loceryl utan att en läkare har konstaterat att man har nagelsvamp.

För att undvika att infektionen sprider sig ska man inte använda samma nagelfil till både angripna och friska naglar.

Man ska inte använda vanligt nagellack eller lösnaglar under tiden man använder Loceryl.

Om man kommer i kontakt med lösningsmedel, till exempel lacknafta, bör man använda skyddshandskar för att skydda lacket på naglarna.

Biverkningar

Det är ovanligt att man får biverkningar av Loceryl, men en del personer kan till exempel få missfärgade eller sköra naglar.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, läkemedlet påverkar fostret.

Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det är inte klarlagt om det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Andra läkemedel som innehåller samma verksamma ämne

Det finns andra läkemedel än Loceryl som innehåller det verksamma ämnet amorolfin. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera mediciner som innehåller samma verksamma ämne. Exempel på läkemedel mot nagelsvamp som innehåller amorolfin är Finail nagellack.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut
Publicerad:
2012-06-01
Skribent:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Peter Lidbrink, läkare, specialist i hudsjukdomar,
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge