Patricia Tudor-Sandahl, författare och tidigare psykoterapeut, fick cancer för ett par år sedan. Hon tog sig igenom sjukdomstiden och tycker att sjukdomen, trots det svåra i den, även har lett till en positiv utveckling för hennes egen del.
Men när hennes vuxna dotter senare också fick cancer hamnade Patricia i den ovana rollen som orolig närstående. Hon förstod plötsligt mer av vad hennes familj tidigare hade känt när hon själv var sjuk. Här berättar hon om hur svårt hon tycker det är att vara närstående till någon med cancer och hur viktigt hon tycker att det är att få prata med andra och ställa alla de frågor man själv har.
Filmen är cirka 7 minuter.
Använd knapparna i filmspelaren för att visa filmen i större format. Ljudet på datorn måste vara på om filmens ljud ska höras.
