Sarkom hos barn

Allmänt

Cancer i skelett, muskler, senor, bindväv och andra så kallade stödjevävnader kallas för sarkom. Sarkom i skelettet kallas skelettcancer. Sarkom som inte sitter i skelettet kallas mjukdelssarkom.

Mjukdelssarkom

Mjukdelssarkom kan vara av olika typer. Exempelvis är fibrosarkom en typ som växer i bindväven medan rhabdomyosarkom växer i skelettmuskulatur. Rhabdomyosarkom är den vanligaste typen av mjukdelssarkom hos barn och finns i två former:

  • Embryonala rhabdomyosarkom är vanligast. De barn som får sjukdomen är ofta små.
  • Alveolära rhabdomyosarkom är vanligare bland något äldre barn och tonåringar.

De flesta barn med mjukdelssarkom som inte har spridit sig i kroppen när diagnosen ställs blir av med sjukdomen. Oftast har embryonala rhabdomyosarkom en bättre prognos än alveolära rhabdomyosarkom men saker som barnets ålder, var cancertumören sitter och hur stor den är har också betydelse.

Skelettcancer

Sarkom inne i själva skelettet kallas skelettcancer. Den vanligaste typen heter osteosarkom. Det är en cancertumör som oftast sitter runt knäleden eller vid axeln. Sjukdomen uppstår oftast i tonåren.

En annan form av skelettcancer är Ewings sarkom som är vanligare hos något yngre barn än osteosarkom. Ewings sarkom kan sitta till exempel i bäckenet eller i bröstkorgen.

De flesta barn och ungdomar med skelettcancer där sjukdomen inte har spridit sig i kroppen blir av med sjukdomen.

Symtom

Eftersom sarkom kan uppstå på så många ställen i kroppen ser också symtomen olika ut. Barnet kan under en längre tid ha haft ont i kroppen utan att det finns en tydlig orsak, eller ha en svullnad under huden som inte går bort av sig själv. En del barn kan bryta ett ben på ett ovanligt sätt.

Symtomen kan ha andra orsaker än cancer.

Oftast får barnet först genomgå en vanlig röntgenundersökning. Barnet brukar också undersökas med magnetkamera och får lämna ett vävnadsprov, som också kallas biopsi. Dessutom görs olika undersökningar för att se om cancern har spridit sig i kroppen, till exempel en röntgenundersökning av lungorna eller en isotopundersökning av skelettet. Isotopundersökning kallas också skintigrafi. Då sprutas en särskild vätska med lite radioaktivitet in i blodet. Om det finns metastaser i skelettet, samlas vätskan där. Det kan läkaren se med en så kallad gammakamera. Undersökningen tar några timmar och barnet ligger oftast ner hela tiden. En förälder får vara med hela tiden.

Läs mer i texten När ett barn får cancer.

Behandling vid mjukdelssarkom

Rhabdomyosarkom är den vanligaste typen av mjukdelssarkom hos barn. Den behandlas i första hand med cytostatika för att krympa cancertumören så att den blir enklare att operera bort. Behandlingen brukar pågå i ungefär tre månader. Därefter opereras cancertumören bort. De flesta barn får sedan ytterligare cytostatikabehandlingar, oftast i ytterligare tre till fyra månader.

Ibland kan barnet också få strålbehandling för att cancern ska vara helt borta. För andra mjukdelssarkom kan behandlingen ibland vara enbart en operation, men ofta en kombination av operation och cytostatikabehandling.

Här kan du läsa mer om behandling av cancer hos barn.

Behandling vid skelettcancer

Barn med skelettcancer behandlas nästan alltid först med cytostatika för att cancertumören ska krympa innan den opereras. Ibland innebär operationen att en del av skelettet måste tas bort. Det kan oftast ersättas med andra delar av skelettet eller med en protes av metall. Det är ovanligt att en kroppsdel måste tas bort helt på grund av cancer i skelettet. Det görs bara när det är den enda chansen att ta bort sjukdomen eller för att undvika en annan typ av operation som skulle göra att barnet får en stor funktionsnedsättning.

Här kan du läsa mer om behandling av cancer hos barn.

Efter operationen får barnet oftast fler behandlingar, antingen strålbehandling, cytostatika eller en kombination av båda.

Efterkontroller under lång tid

Alla barn får gå på efterkontroller ganska ofta under flera år, dels för att upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka, dels för att se hur barnet utvecklas och kroppen fungerar efter behandlingen.

Barn som har fått strålbehandling och vissa typer av cytostatika behöver gå på kontroller även i vuxen ålder eftersom komplikationer ibland kan komma långt efter behandlingen.

Senast uppdaterad:
2016-09-27
Redaktör:

Susanna Olzon Schultz, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Hjorth, barnläkare, specialist i cancersjukdomar, Skånes Universitetssjukhus, Lund