Sarkom hos barn

Allmänt

Cancer i så kallade stödjevävnader som ben, muskler, senor och bindväv kallas för sarkom. De sarkom som inte sitter i ben kallas med ett gemensamt namn för mjukdelssarkom men är av olika typer. Exempelvis är fibrosarkom en typ som växer i bindväven medan rhabdomyosarkom växer i skelettmuskulatur. Rhabdomyosarkom är den vanligaste typen av mjukdelssarkom hos barn. De flesta barn med mjukdelssarkom som inte har spridit sig i kroppen när diagnosen ställs blir friska.

När sarkom finns inne i själva benet kan det också kallas för skelettcancer. Den vanligaste typen heter osteosarkom. Det är en tumör som oftast sitter runt knäleden eller vid axeln. Sjukdomen uppstår sällan hos yngre barn utan oftast i tonåren. Osteosarkom är vanligast i något av de långa benen i armar och ben. En annan form av skelettcancer som barn och ungdomar kan få är Ewings sarkom.

De flesta barn och ungdomar med skelettcancer där sjukdomen inte har spritt sig i kroppen blir friska efter behandlingen.

Symtom

Eftersom sarkom kan uppstå på så många ställen i kroppen ser också symtomen olika ut. Om barnet under en längre tid har ont i kroppen utan att det finns en tydlig orsak, eller om man märker en svullnad under huden som inte går bort av sig själv, brukar det leda till att man inleder en undersökning för att se vad symtomen beror på. En del barn kan också bryta ett ben på ett ovanligt sätt, vilket kan leda till en undersökning.

Oftast får barnet först genomgå en vanlig röntgenundersökning. Barnet brukar också undersökas med magnetkamera och får lämna ett vävnadsprov, så kallad biopsi. Dessutom görs olika undersökningar för att se om cancern har spridit sig i kroppen, till exempel en röntgenundersökning av lungorna eller en isotopundersökning av skelettet.

Behandling

Rhabdomyosarkom, som är den vanligaste typen av mjukdelssarkom hos barn, behandlas i första hand med cytostatika för att krympa tumören så att den blir enklare att operera bort. Behandlingen brukar pågå under ungefär tre månader. Därefter opereras tumören bort. De flesta barn får sedan ytterligare cytostatikabehandlingar och ibland även strålbehandling för att cancern ska vara helt borta. För andra mjukdelssarkom kan behandlingen ibland vara enbart en operation, men ofta en kombination av operation och cytostatikabehandling. De flesta barn med mjukdelssarkom som inte har spritt sig när de får diagnosen blir friska.

Även barn med skelettcancer behandlas nästan alltid först med cytostatika för att tumören ska krympa innan en operation genomförs. Om tumören sitter så att en del av skelettet måste tas bort försöker läkaren i första hand att ersätta den del som tas bort med andra delar från barnets eget skelett. Om inte det går kan man ibland använda skelettdelar från en donator eller proteser i metall. Det är ovanligt att en kroppsdel måste tas bort helt på grund av cancer i skelettet hos barn, och det görs bara när det är den enda chansen att bota sjukdomen.

Efter operationen får barnet oftast fler behandlingar, antingen strålbehandling, cytostatika eller en kombination av båda.

Alla barn får gå på efterkontroller ganska ofta under flera år, dels för att upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka, dels för att se hur barnets kropp och utveckling fungerar efter behandlingen.

Senast uppdaterad:
2013-09-16
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Hjorth, barnläkare, specialist i cancersjukdomar, Skånes Universitetssjukhus, Lund