Det finns tre olika typer av mediciner som de allra flesta människor i din ålder (56-60) får efter en hjärtinfarkt. De kan sägas vara ungefär lika viktiga. De bidrar var och en på sitt sätt till att minska risken för en ny hjärtinfarkt, eller att skjuta den på framtiden, hur man nu ser det. Man brukar kalla detta för sekundärprevention, alltså att man försöker hindra ett upprepande när man redan har varit sjuk en gång. Ingen av dessa tre mediciner gör egentligen att du mår eller känner dig bättre, om du inte har ont i bröstet vid ansträngning, alltså kärlkramp i hjärtat. Då kan smärtan lindras en del av betablockeraren, som jag talar om nedan.
Det ena medicinen är ASA, acetylsalicylsyra, den aktiva ingrediensen som finns i Magnecyl och i Treo. Men i dessa tabletter är det, för vuxna, som regel 500 mg i varje tablett. Efter hjärtinfarkt brukar man ge en tablett som heter Trombyl och som bara innehåller 75 mg ASA. Den verkar genom att minska blodplättarnas hopklibbningsförmåga och därmed minska risken för proppbildning i blodkärlen.
Nästa medicin är en betablockerare, vanligen används en som innehåller substansen metoprolol (Seloken ZOC). Helst skall den ges i dosen 200 mg dagligen, om man skall ge lika hög dos som gavs i den undersökning, där man bevisade den riskminskande effekten efter hjärtinfarkt. Rent vetenskapligt är effekten egentligen bara visad under de första tre åren efter en infarkt, men de flesta patienter rekommenderas att ta den livet ut. Andra betablockerare som atenolol med flera har möjligen en liknande effekt, men det är inte belagt i större studier. Den verkar genom att minska stresshormonernas påverkan på hjärtmuskeln.
Den tredje medicinen är kolesterolsänkande medicin av typen statin, den just nu billigaste och bäst dokumenterade i studier kallas simvastatin (även Zocord), som man bör ge i dosen 20-40 mg dagligen, helst på kvällen då den bäst påverkar kolesterolhalten. Vetenskapsmännen är inte riktigt överens om den utövar sin effekt mest genom kolesterolsänkningen eller om den även har andra riskminskande mekanismer som vi dåligt känner. Förr gav man bara denna medicin till de med lite högre kolesterolvärden, men numera får man den oftast oavsett vilket värde man har. Undersökningar har nämligen visat att den sänker en påtagligt förhöjd risk oavsett utgångsvärdet på kolesterol.
En fjärde medicin som i vissa fall kan komma ifråga efter en hjärtinfarkt är en typ av blodtryckssänkare som kallas ACE-hämmare. Har man tendens till nedsatt pumpförmåga i hjärtat, så kallad hjärtsvikt, efter infarkten gör ACE-hämmare nytta. Om hjärtats pumpförmåga inte är påverkad är det tveksamt om man har någon vinst av att medicinera med ACE-hämmare.
Alla dessa mediciner var för sig beräknas minska risken för en ny infarkt med 20-30 procent. Dessa mediciner minskar därför risken rätt påtagligt om man har så pass hög risk för en ny hjärtinfarkt inom de närmaste tio åren som man har efter en genomgången hjärtinfarkt. Värdet är däremot mer diskutabelt om man inte haft några symtom, mår bra och endast har ett måttligt förhöjt kolesterolvärde. Då skall man nog mer jobba med kost och motion, vilket även den som haft hjärtinfarkt givetvis skall göra, för att förstärka medicinernas effekter.
