För en så komplicerad hjärnfunktion som lokalsinne behövs en rad olika förmågor. Först har vi förmågan att ta in och sortera information från våra sinnen. Denna förmåga som kallas för perception, har en rad olika delar. Det finns förmågan att ta in ljudintryck, bildintryck och rumsliga intryck. Man brukar också tala om en förmåga att organisera rumsliga intryck.
Därefter måste man lagra informationen från intrycken i minnet, som också är av olika slag, ett korttids eller arbetsminne och den stora minneshårddisken i hjärnan där allting lagras sorterat i olika minnesmappar. Slutligen så har vi olika förmågor att ta fram information ur de olika minnena och använda dem till ett speciellt ändamål. Alla dessa förmågor har vi vissa ärftliga förutsättningar för att använda, vissa har vi alltså lättare att använda och andra svårare.
Dessutom kan alla förmågorna tränas upp i olika grad. Att ta in och organisera rumsliga intryck är alltså inte samma förmåga som den som gör att man memorera exakta synintryck. Arbetsminnet är mycket känsligt för koncentrationen och koncentrationsförmågan. Det betyder att man måste kunna koncentrera sig hela tiden som man går eller åker en viss väg för att kunna minnas den. Och man måste vara intresserad av att minnas vägen för att kunna koncentrera sig på den.
Typexemplet är det bilåkande paret, där den ena kör och den andra läser kartan och ger instruktioner om hur man ska köra. Den sistnämnda lär sig snart en väg utantill, medan den som kör kanske aldrig gör det. Ja, mer än så här kan jag inte förklara det du frågar om, men hoppas att du får ut någonting av detta ändå.
