Kortison produceras i binjurarnas ytskikt, som kallas "barken" (binjurebarken). Produktionen styrs med hjälp av ett hormon från hypofysen, som sitter i en grop inne i skallen bakom ögonhålorna. Detta hypofyshormon kallas ACTH (=Adreno-Cortico-Tropt Hormon, som betyder binjurebarkstimulerande hormon). Man kan ha brist på eller överskott av ACTH och då leder det till motsvarande störningar i kortisonproduktionen.
När man tillför kortison utifrån till kroppen "luras" hypofysen av detta och bromsar produktionen av ACTH, som leder till att binjurarna producerar mindre kortison. Om tillförseln utifrån av kortison är tillfällig kopplar hypofysen och binjurarna på igen när halten av kortison i kroppen går ner. Om man får långvarig kortisonbehandling, i månader eller år, tar det lång tid för hypofysen att börja producera ACTH och för binjurarna att reagera med ökad kortisonproduktion, när behandlingen avbryts. Långvarig brist på ACTH medför att binjurebarken tillbakabildas. Därför är det mycket viktigt att minska kortisonbehandlingen långsamt efter lång tids behandling, så att hypofysen och binjurarna hinner komma igång igen. En kort behandling på några dagar eller veckor ger inte dessa risker även om man får stora doser.
Synacten är syntetiskt framställt ACTH som används som test på den egna kortisonproduktionen. Man sprutar in Synacten och mäter kortisonhalten i blodet efter vissa bestämda tider (utgångsvärde före injektionen, efter 30 min och efter 60 min). Får man en dålig ökning av kortisonhalten vid detta test innebär det att binjurarna inte reagerar som de ska.
Du har rätt i att det inte alltid räcker med att mäta ett enstaka kortisonvärde för att bedöma binjurarnas tillstånd. Det kan även, i vissa fall, behövas en undersökning av hur hypofysen fungerar. Då använder man sig av andra tester.
