Den vanligaste orsaken till håravfall är alopecia areata, det vill säga fläckvis håravfall, begränsat till runda fläckar, vanligen på hjässan, i skäggbottnen eller på underbenen, men kan förekomma överallt.
Orsaken till det fläckvisa håravfallet är okänd, men klassas som autoimmun sjukdom. Med det menas att kroppens immunförsvar går till attack mot egna vävnader. Alopecia areata anses besläktad med sjukdomar i sköldkörteln, Addisons sjukdom (brist på hormonet kortisol), "vitfläckssjuka", bindvävsinflammationen Lupus Erythematosus, ulcerös kolit (=inflammation i tjocktarmen). Det är i viss mån ärftligt, men förknippas även med svår stress.
Alopecia totalis innebär förlust av allt hår på hjässan. Alopecia universalis innebär förlust all kroppsbehåring.
De flesta personer som drabbas får tillbaka håret inom ett eller två år. Återfall är vanligt. Håravfall kan också vara en biverkan av vissa mediciner, hjärtmedicin och antiinflammatorisk medicin.
Zinktabletter har i långa tider använts av hudläkare vid både hår- och hudsjukdomar. Det finns inga vetenskapliga bevis för att det hjälper eller att någon verkligen har en brist då man undersöker blodet. Våra möjligheter att mäta koncentrationen av mineraler i kroppens olika vävnader är dock väldigt begränsad. Zink är helt ofarligt att pröva.
Någon ny effektiv behandling finns inte idag, men det forskas aktivt om immunsjukdomar.