Det finns en hel del skrivet om arseniks och urans effekter på människors hälsa. Men det är svårt att hitta hur man bör göa för att bedöma era risker rent praktiskt. Att avgöra hur stor en eventuell skada blivit för var och en av er i hushållet är därför mycket svårt. Jag gissar att du redan hunnit söka en del på internet. Bäst information har Statens strålskyddsinstitut, Sveriges geologiska undersökning och Socialstyrelsen.
De tidigaste symtomen på kronisk arsenikförgiftning är förändringar av pigmenten i huden och förtjockning av hudens yttersta lager, det så kallade hornlagret, framför allt på handflator och fotsulor. Det behövs en undersökning för att avgöra om de fläckar ni har i huden har med arsenik att göra eller om de är helt ofarliga så kallade leverfläckar. Enklast görs den bedömningen av en allmänläkare på vårdcentral.
Enligt Socialstyrelsen så är risken vid långtidsexponering för arsenik att man kan få hudcancer. Det gäller oavsett om man får i sig arseniken via vatten eller föda. Risken för hudcancer har uppskattats till 25 procent vid en halt i dricksvattnet på 1 mg/l. Det vill säga att om man har den halten i dricksvattnet så får en fjärdedel av de som dricker vattnet regelbundet cancer i huden. Ni har ju avsevärt lägre halter (drygt en hundradel) så risken som jag kan bedöma den måste vara mycket liten.
Hög halt av uran kan ge små, men mätbara effekter på njurarna. Effekten på njurarna orsakas inte av strålning utan av uranets kemiska egenskaper. Försämringen av njurfunktionen går troligen tillbaka om exponeringen minskar.
Livsmedelsverket och Socialstyrelsen rekommenderar den som har privat brunn att vidta åtgärder om uranhalten är högre än 15 mikrogram per liter. Detta grundar sig på effekterna av de kemiska egenskaperna hos uran, inte strålningsegenskaperna. Så vitt jag kan avgöra anser man att strålningen från uran i dricksvatten inte har någon stor betydelse.
För att mäta eventuell påverkan på njurarna så används speciella funktionstest. Den undersökningen kan göras på en vårdcentral. För att mäta exponeringen av arsenik brukar man använda hårstrån som analyseras på laboratorium. Arsenik går inte att mäta i blodet för det försvinner snabbt därifrån men tas bland annat upp av hårsäckarna och lagras på det sättet i hårstrån. Jag föreslår att du i första hand tar kontakt med din vårdcentral för hjälp med bedömning av era risker.
