Hur känns en gynundersökning?
Det är naturligt att man känner sig utlämnad och kanske obekväm i undersökningssituationen. Det är viktigt att få känna sig så trygg att man kan berätta hur man känner. Man har rätt att bli lyssnad på och få sin eventuella oro tagen på allvar.
Man bör alltid säga till om det är något man reagerar på, om något känns obehagligt, eller om man undrar över något. Inga frågor är för små.
Man får berätta om sina besvär
Besöket hos läkaren eller barnmorskan börjar med att man får berätta om varför man vill göra undersökningen. Det kan till exempel vara för att man har något besvär, för att man vill undersöka om man har fått någon könssjukdom eller vill börja med ett nytt preventivmedel.
Före undersökningen bör man gå på toaletten och kissa eftersom det är lättare för läkaren att undersöka när urinblåsan är tömd. Ibland får man lämna ett urinprov.
Sedan får man klä av sig på underkroppen. Ofta finns det en omklädningshytt med dörr eller draperi där man kan känna sig ostörd.
Man undersöks i en särskild gynstol
I undersökningsrummet finns en så kallad gynstol, en specialbrits med benstöd. Man får ligga på rygg i stolen med benen vilandes på benstöden.
Läkaren eller barnmorskan som undersöker sitter på en pall mellan gynstolens benstöd. Gynstolen är ofta höj- och sänkbar. För att det ska bli lättare att se och bedöma har undersökaren en lampa med ljuset riktat mot underlivet.
Gynstolen kan anpassas efter individuella behov. En del kvinnor vill ha högt under huvudet medan andra vill ha det lägre.
De tre vanligaste momenten i en gynkontroll
Undersökningen innehåller två eller tre olika moment:
- Först tittar den som undersöker på de yttre könsorganen.
- Sedan bedömer han eller hon utseendet inuti slidan och tittar på livmodertappen.
- Därefter känner undersökaren på de inre organen med händerna.
- Undersökningen kan ibland kompletteras med en ultraljudsundersökning.
Gynundersökningen gör oftast inte ont
Inget av de moment som görs vid undersökningen ska behöva göra ont. Men om man känner sig spänd och orolig i situationen kan man uppleva obehag.
Ibland söker man hjälp för att man har ont i underlivet, och syftet med undersökningen är då att ta reda på varför man har ont. Då kan till exempel ett tryck över magen eller beröring av en öm punkt i slidan göra ont.
Det är bra att berätta för den som undersöker hur det känns och om det gör ont.
Först undersöks de yttre delarna
De yttre delarna består av de yttre och inre blygdläpparna samt mellangården alldeles utanför slidöppningen. Ett annat ord för allt detta är vulva. Här kan den som undersöker se till exempel hudförändringar, rodnader eller sår.
För att sedan kunna titta in i slidan håller undersökaren isär blygdläpparna och för försiktigt in en spatel av metall eller plast. Det kan kännas lite ovant men ska inte behöva göra ont. Med ytterligare en spatel lyfter undersökaren upp den övre slidväggen och kan nu se livmodertappen som buktar ner i övre delen av slidan. På så sätt kan eventuella förändringar ses. Dessutom kan även prover tas om det skulle behövas.
De inre organen undersöks
De inre delarna av könsorganen är inre delen av livmoderhalsen, livmoderkroppen, äggledarna och äggstockarna. För att undersöka dessa använder undersökaren inga instrument, utan använder händerna för att känna på de inre organen.
Läkaren eller barnmorskan tar en plasthandske på ena handen. För att det inte ska kännas obehagligt använder undersökaren glidgel på fingrarna. Därefter förs pekfinger och långfinger försiktigt in i slidan och den andra handen läggs ovanpå på magen. Nu kan han eller hon känna på de inre organen. Både storlek och form och eventuell ömhet eller smärta kan bedömas.
En annan, mindre vanlig undersökning av de inre organen innebär att läkaren känner på livmoderns baksida och längs bäckenets väggar. För att kunna undersöka dessa sätter läkaren vänster pekfinger i slidan och långfingret i ändtarmen. Denna del av undersökningen kan upplevas som obehaglig men kan vara viktig för en ordentlig bedömning.
Undersökning med ultraljud
Ibland blir det aktuellt med en ultraljudsundersökning. Gynekologiskt ultraljud görs genom med en kamerastav som förs in i slidan. Längst ut på staven sitter en så kallad ultraljudsljudgivare som skickar ut ljudvågor på så höga frekvenser att det mänskliga örat inte kan höra dem. Ljudvågorna studsar tillbaka när de träffar organ i kroppen och fångas sedan upp av ultraljudsgivaren och förs till en dator. Datorn omvandlar det reflekterade ljudet till bilder som syns på datorskärmen. Undersökningen kan kännas lite obehaglig men den gör inte ont.
Hur avslutas undersökningen?
När undersökningen är färdig får man stiga ur gynstolen. I omklädningshytten finns mjukt papper för att torka underlivet, och bindor om man behöver. När man har klätt på sig avslutas undersökningen med ett samtal med undersökaren. Då får man reda på vad undersökningen har visat och läkaren föreslår en åtgärd eller lösning på det problem som man har sökt vård för.
Det är ovanligt att man har ont efter undersökningen och man brukar kunna gå tillbaka till jobbet eller skolan direkt efteråt.
Ibland behövs ingen undersökning
Det är inte alltid det är nödvändigt med en gynekologisk undersökning utan ibland räcker det med ett samtal. Det kan till exempel vara när man har besvär av kraftig eller smärtsam mens men inte har debuterat sexuellt. Då behöver man inte genomgå en undersökning. Detsamma gäller om man har besvär med premenstruell spänning, så kallad PMS, utan andra gynekologiska problem. Inte heller då behöver man gynundersökas.
Om man är rädd
Det kan vara så att man av någon orsak är rädd för att genomgå en gynundersökning. Detta ska inte hindra att man söker hjälp om man har gynekologiska problem. Läkaren och personalen är till för att hjälpa även dem som är rädda. För det mesta finns det möjligheter att få hjälp även om man inte vågar eller vill vara med om en undersökning. Man har alltid rätt att avbryta en pågående undersökning.
De flesta kvinnor kan genomgå en gynundersökning
Menstruation är inget hinder för en gynundersökning. Däremot brukar inte cellprov tas om man har menstruation eftersom provet då kan vara svårare att analysera.
Det är sällsynt att ett handikapp gör det omöjligt att genomgå en gynekologisk undersökning. Ålder är sällan ett hinder, inte heller höftledsbesvär. Är man rullstolsburen går det oftast bra att undersökas tack vare de höj- och sänkbara gynstolarna eller med hjälp av en hissanordning som finns på välutrustade gynmottagningar. Däremot ska alla som behöver genomgå en undersökning kunna förstå och samtycka till en undersökning, vilket ställer särskilda krav på undersökning av personer som är senildementa och förståndshandikappade.
