Schizofreni

Skriv ut
Norrbotten

Hjälp vid psykiska problem

Mår du psykiskt dåligt finns det alltid hjälp att få. Här finns information om vart du kan vända dig inom vården för att få hjälp vid lätta, allvarliga och akuta psykiska problem. Du som är ung har även andra vägar för att få hjälp och stöd, till exempel genom skolan eller ungdomsmottagningen.

Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Schizofreni är en form av psykos, det vill säga ett tillstånd som innebär att man uppfattar verkligheten på ett annat sätt än andra. Schizofreni varar minst ett halvår och oftast hela livet. Sjukdomen brukar däremot bli lindrigare med åren.

Det finns olika former av schizofreni. Det vanligaste är att sjukdomen utvecklas under en tid. En del får en psykos bara en gång, medan det hos andra är återkommande.

Schizofreni beror på en kombination av arv och miljö. Det finns en genetisk känslighet som gör att man lättare får en psykos när man utsätts för påfrestningar, men risken ökar också om man till exempel röker cannabis eller är med om svåra upplevelser.

De flesta är unga när de blir sjuka första gången. Om man har schizofreni kan man oftast leva ett vanligt liv, med hjälp av psykologiskt stöd, en meningsfull sysselsättning och ett socialt kontaktnät.

Symtom

Schizofreni visar sig framförallt genom

  • att man blir inåtvänd och drar drar sig undan familj och vänner
  • hallucinationer och besynnerliga vanföreställningar, som att man är förföljd eller övervakad utan att vara det
  • oro, sömnsvårigheter eller plötsliga vredesutbrott.

Behandling

Behandlingen består dels av antipsykotiska läkemedel, som de flesta behöver ta i flera år. De minskar symtomen men botar inte själva sjukdomen.

I behandlingen ingår också samtal och hjälp med att bland annat ta hand om det sociala livet. Det är viktigt att både den som är sjuk och anhöriga får psykologiskt stöd. Ofta går man även i psykoterapi.

När man har schizofreni är det viktigt att man känner sig trygg. Man brukar kunna få stöd och behandling hemma eller på en sjukhusavdelning. Långvarig sjukhusvård behövs sällan.

När ska man söka vård?

Om man själv eller någon anhörig har flera symtom som gör att man misstänker en psykos ska man ta kontakt med en ungdoms- eller vuxenpsykiatrisk mottagning.

Visa mer

Vad händer?

Vad händer?

En form av psykos

Schizofreni är en beteckning på ett psykostillstånd som varar i mer än ett halvt år, och som kan vara i resten av livet. En psykos innebär att man har störd verklighetsuppfattning, att man har svårt att skilja mellan verkliga händelser och fantiserade.

Termen schizofreni myntades tidigt på 1900-talet. Ordet betyder kluvet sinne. Namnet är olyckligt valt eftersom man inte är kluven, eller har två personligheter.

Schizofreni är en så kallad psykossjukdom, vilket är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som ger en förändrad verklighetsuppfattning. Forskning har visat att schizofreni både kan orsakas av arv och miljö. Om man har en ärftlighet för schizofreni kan man lättare få sjukdomen om man råkar ut för svårigheter i livet.

Olika former av schizofreni

Ungefär en tredjedel av alla som får schizofreni blir nästan helt återställda, men behöver fortsätta ta medicin som förhindrar att symtomen kommer tillbaka. Ytterligare en tredjedel har kvar symtomen men mår bättre med hjälp av behandling. Övriga blir inte av med symtomen trots behandling och kan ha svårt att komma tillbaka till ett vanligt liv.

Sjukdomen har också olika faser och börjar oftast med att man får mer och mer svårt i vardagen. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto lättare har man att bli återställd.

Akut fas

Schizofreni brukar inledas med en längre tid av grubblerier eller att man fungerar sämre socialt, i studierna eller i arbetet. Om man inte söker vård och får behandling kan sjukdomen bli akut. Då kan man till exempel höra röster eller känna sig hotad eller förföljd. Sådana symtom brukar kallas positiva symtom, vilket innebär att det är egenskaper som läggs till och är utöver vad en frisk människa kan uppleva.

En del utvecklar också så kallade negativa symtom, som kan beskrivas som bristsymtom. Man kan till exempel känna sig apatisk, håglös och obeslutsam. För närstående kan symtomen misstolkas som lathet och det kan uppstå konflikter för att det kan verka som om man inte gör något av sitt liv.

Många blir också oroliga, får sömnstörningar, och blir aggressiva, ofta med orimliga anklagelser mot närstående.

För att få diagnosen schizofreni ska man ha haft symtomen längre än sex månader.

Sen fas

Ungefär en tredjedel av alla som får diagnosen schizofreni får, med hjälp av medicin, lindriga besvär. Övriga får mer besvär och kan ha svårt att klara vardagen och fungera socialt. För en del av dem hjälper inte medicinen tillräckligt mycket. Man behöver då få stöd och olika behandlingar som kan underlätta i livet och vardagen.

Schizoaffektiv störning

En annan sjukdomstyp som räknas in bland de schizofrena tillstånden är så kallad schizoaffektiv störning. Den typen av psykos är en kombination av schizofrena symtom och manodepressiv sjukdom. Under samma sjukdomsperiod har man då både schizofrena vanföreställningar och hallucinationer och starka stämningssvängningar i manisk eller depressiv riktning.

Även schizoaffektiv störning kan gå över helt, och om man behandlas med förebyggande medicin är risken lägre för att det ska komma tillbaka. Av alla som insjuknar för första gången med schizofrena symtom, utvecklar en av tio schizoaffektiv störning.

Få behöver långvarig vård på sjukhus

Schizofreni är en sjukdom som ofta har ett långvarigt förlopp och den kan göra det svårt att leva ett vanligt liv. Om samhället tidigt hjälper till med arbete och boende samt medicinskt och psykologiskt stöd så minskar de långsiktiga problemen för den som är sjuk.

Tidigare var det vanligt med vård på stora institutioner. Men det hade som följd att de så kallade negativa symtomen, passivitet och inåtvändhet, kom att ta över allt mer.

Idag krävs långvarig sjukhusvård bara för ett fåtal. Flera undersökningar visar också att efter fem till tio års tid eller längre blir de flesta bättre om de fått möjlighet att leva så självständigt som möjligt, ha en meningsfull sysselsättning, personliga sociala kontakter och så lite medicinering som möjligt. Många klarar sig med relativt låg dos mediciner efter några år, och vissa helt utan medicin.

Det är viktigt att personer med dessa ovanliga personligheter får mötas med full respekt och intresse av sin omgivning. Det behöver inte vara ett funktionshinder att ha kvar en tendens att höra röster eller att uttrycka ovanliga åsikter eller erfarenheter, om omgivningen inte tar avstånd. Att vara tillsammans med någon med en ovanlig personlighet innebär en möjlighet för andra att vidga sin livserfarenhet.

Tillstånd som kan förväxlas med schizofreni

Det är en oklar gräns mellan schizofreni och andra akuta psykoser, som har en starkare tendens att gå över av sig själv.

Schizofreni kan också förväxlas med andra tillstånd, till exempel:

  • Personlighetsstörning av borderlinetyp. De som har denna form av personlighetsstörning delar in sin verklighet och sina relationer i "svart-vita" mönster. De reagerar ofta på ett impulsivt och ibland självdestruktivt sätt i pressade situationer. Personlighetsstörning av borderlinetyp kallas ibland felaktigt för gränspsykos, och det är ovanligt att den går över i psykos.
  • Vissa sällsynta hjärnsjukdomar som tumörer och tinninglobsepilepsi, där man bland annat kan få synhallucinationer.
  • Förgiftningar. De kan ge symtom som ytligt påminner om schizofreni, bland annat hallucinationer. Men vid närmare undersökning visar det sig att både förloppet och symtomen är annorlunda.
  • Förvirringstillstånd under akut påverkan av narkotika och vissa dopningspreparat.

Det finns också vissa mediciner som kan ge psykossymtom, till exempel kortison och en del läkemedel mot Parkinssons sjukdom. Då går besvären oftast över om man slutar ta medicinen.

En missförstådd sjukdom

Många människor kan tidvis känna sig så annorlunda, att de undrar om de lider av schizofreni. Det gäller ofta ungdomar som är begåvade och känsliga. Det är viktigt att inte i onödan fortsätta tro det, utan att man i så fall får stöd i att vänta ut och finna sig själv, kanske genom samtal med en erfaren läkare eller psykoterapeut.

Det finns flera vanliga missuppfattningar om schizofreni som beskrivs nedan.

Personlighetsklyvning är inte karakteristiskt

Många tror att schizofreni är detsamma som brukar kallas personlighetsklyvning. Men att man upplever sig vara kluven mellan flera personlighetsdrag, kanske en god och en ond sida, är inte en egenskap som är karaktäristisk för schizofreni.

Man ser inte syner

Att man ser syner vid schizofreni är en missuppfattning . Om synhallucinationer någon gång förekommer är de oftast vaga eller som inre föreställningar, till exempel ”hans ansikte verkade förändras till en varulvs”.

Inte ett hopplöst tillstånd

Det är också för det mesta fel att schizofreni är ett hopplöst tillstånd. Att sjukdomen har fått ett negativt rykte kan bero på att man ser de svåra, kroniska fallen ute i samhället, men inte alla de som blivit bättre eller helt friska .

En oharmonisk uppväxt troligen inte nog

För några decennier sedan trodde man att schizofreni berodde på att mamman haft ett stört förhållande till barnet under det första levnadsåret.

Den ståndpunkt de flesta experter intar idag är ungefär så här: En människa som har en svår barndom med svikande föräldrar, stor övergivenhet eller som utsätts för sexuella eller andra övergrepp kan få störningar i sin känslomässiga utveckling. Det kan leda till att personen senare i livet har svårare att klara påfrestningar. Om samma person dessutom har en biologisk sårbarhet ökar risken starkt för att en psykos ska utvecklas. Det är därför inte troligt att enbart en oharmonisk uppväxt skulle orsaka en psykos hos en människa, om det inte samtidigt finns andra risker.

Det finns många som får psykoser utan varken kända ärftliga förhållanden eller störningar under barndomen.

Vanligast hos yngre

Den vanligaste åldern för att insjukna i schizofreni är runt 25 år. Det går att hitta fall av schizofreni redan under den tidiga skolåldern, men före pubertetsåren och efter 45 års ålder är det mycket ovanligt att man insjuknar för första gången.

Pojkar utvecklar schizofreni något oftare än flickor. Orsaken är okänd, möjligen kan kvinnliga könshormoner ha en skyddande effekt. Något som talar för det är att efter fyrtioårsåldern är det fler kvinnor än män som utvecklar sjukdomen.

Det går inte att hitta en tydlig förklaring till schizofreni. Många faktorer samverkar. Det finns ett klart ärftligt inslag även om det inte har hittats någon enskild gen som kan förklara sjukdomen. Troligen ger kombinationen av olika gener en sårbarhet som gör att man lättare kan insjukna vid påfrestningar.

Många bär på en genetisk sårbarhet utan att bli sjuka. Kanske uttrycker den då en känslighet som också kan vara en personlig tillgång.

Vad beror schizofreni på?

Det går inte att hitta en tydlig förklaring till schizofreni. Många faktorer samverkar. Det finns ett klart ärftligt inslag även om det inte har hittats någon enskild gen som kan förklara sjukdomen. Troligen ger kombinationen av olika gener en sårbarhet som gör att man lättare kan insjukna vid påfrestningar.

Många bär på en genetisk sårbarhet utan att bli sjuka. Kanske uttrycker den då en känslighet som också kan vara en personlig tillgång. Det finns till exempel forskning som tyder på att en genetisk sårbarhet kan göra att man blir kreativ, om man inte blir sjuk.

Både arv och miljö

Sårbarheten har ofta en ärftlig bakgrund. Hos vissa personer är arvsfaktorn framträdande, hos andra verkar tidiga psykologiska skador ha större betydelse för om man får schizofreni. I omkring hälften av fallen går det inte att finna någon tydlig ärftlighet för sjukdomen, och det tyder då på att okända orsaker dominerar.

Störningar i hjärnans tidiga utveckling kan medverka till att en genetisk sårbarhet slår igenom. Det kan uppstå genom problem under graviditeten eller komplikationer vid förlossning. Men eftersom schizofreni är en ovanlig sjukdom, och komplikationer vid graviditet och förlossning är vanliga, finns det ingen större anledning till oro för den som haft sådana komplikationer.

Allvarliga problem under uppväxten, som sexuella övergrepp eller andra svåra upplevelser, kan ha en förstärkande effekt om den genetiska sårbarheten finns där. Mycket talar för att goda yttre förhållanden fungerar som ett skydd, och minskar den genetiska sårbarhetens effekt.

Risken för att man ska utveckla schizofreni ökar också om man röker hasch regelbundet. Infektioner tidigt i livet som har påverkat hjärnan kan också öka risken.

Är en schizofren person farlig?

Media rapporterar oftare om våldshandlingar som begåtts av psykiskt sjuka personer än om andra aggressionshandlingar. Därför kan det verka som om det skulle vara vanligt. Men jämfört med schizofreni innebär påverkan av alkohol och narkotika en mycket större risk för aggressivt beteende. Om en person som lider av schizofreni samtidigt missbrukar alkohol och narkotika, ökar risken för aggressivitet.

Om man befinner sig i en akut fas av schizofreni kan man ibland bete sig agressivt. Det beror ofta på att man är skräckslagen på grund av sina inre upplevelser och har svårt att förstå vad som händer och att kontrollera tillvaron.
Ibland kan akut schizofrena personer skada sig själva, till exempel genom en självmordshandling som kan vara utlöst av inre befallande röster. Men det är inte vanligt.

Om man har schizofreni är det vanligt att vilja värna sin fysiska integritet om någon snabbt kommer för nära. Men det brukar sällan innebära några större risker.

Risken för att en person ska bli våldsam under sjukdomen ökar om han eller hon har brukat våld förut, har förföljelsemani, missbrukar eller har svårt att kontrollera sina impulser. Om våld förekommer riktas det oftast mot närstående, så därför är det viktigt att man som närstående är delaktig i vårdplaneringen och har nära kontakt med psykiatrin och socialtjänsten.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

De flesta har vaga tidiga symtom

En tredjedel av alla som insjuknar har varit sent utvecklade och haft problem med skolprestationer och i kontakten med kamrater. Motsatt finns det också en andel med en mycket hög begåvning, men som något år innan insjuknandet plötsligt förlorar sin arbets- eller studieförmåga.

De flesta som utvecklar en schizofren sjukdom har före insjuknandet haft vaga symtom under något år eller längre. Ökande koncentrationssvårigheter, bristande uthållighet, en plågsam och oklar känsla av att förändras psykiskt, kanske av att bli ”tom” eller ”ond”, försvårar arbets- och studiemöjligheterna. En del prövar droger eller alkohol för att lätta på dessa känslor. Andra drar sig inåt och stänger sig inne. Plötsliga vredesutbrott som verkar helt omotiverade för de närmaste stör relationerna.

Tidiga tecken på insjuknande

Några typiska risktecken som särskilt kan ses hos unga personer är att man

  • har en djupgående och smärtsam upplevelse av att vara förändrad i sin person, och att inte känna igen sig själv
  • drar sig undan umgänge, familj och tidigare vänner
  • under en längre period och utan klara skäl inte orkar arbeta eller studera
  • ger uttryck för en förändrad verklighetsuppfattning
  • under en längre tid grubblar över livet på ett depressivt eller ångestfullt sätt
  • får flera oförklarliga känsloutbrott.

Till slut blir upplevelsen av att förändras så stark att man börjar söka orsaken utanför sig själv, och föreställningen växer att man är utsatt för experiment eller påverkan utifrån. Det är vanligen en gradvis övergång till ett psykotiskt tänkande.

Denna typ av problem förekommer naturligtvis också, i mildare grad, som en utvecklingsfas hos många ungdomar som inte är i riskzonen för en psykos. Möjligheten att det handlar om en begynnande psykos är större ju flera risktecken som finns samtidigt, om de är starka, och om någon i den närmare familjekretsen haft en psykos. I så fall bör man snarast ta kontakt med en ungdoms- eller vuxenpsykiatrisk mottagning.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Vård och behandling

Behandlingen består både av flera olika delar, bland annat mediciner och psykologiskt stöd. Det är också viktigt att miljön man behandlas i är lugn och att man känner sig trygg med de människor man har kontakt med.

Hembesök från psykiatrin en bra början

En metod som visat sig fungera bra vid misstänkt psykosgenombrott är hembesök från ett särskilt psykosteam, som finns på de flesta psykiatriska kliniker. Genom hembesöket kan vårdpersonalen få en uppfattning om både vilka problem och resurser som finns omkring den som är sjuk. På så sätt kan behandlingen planeras bättre.

Tillsammans med den som är sjuk och helst också närstående försöker vårdpersonalen förstå vad som hänt, och vad de olika familjemedlemmarna har upplevt i samband med insjuknandet. Som sjuk eller anhörig kan man få hjälp att förstå att psykosen kan vara ett tecken på en för stark påfrestning för en sårbar människa. Det gör kanske att psykosen verkar mindre skrämmande och skamlig. Man kan också få diskutera för- och nackdelar med medicinering.

För att det ska kunna konstateras om det rör sig om en schizofren psykos måste man ha minst ett halvårs symtom. Symtomens grad av bisarrhet och hallucinationer med flera röster är sådant som ökar sannolikheten att det rör sig om en schizofren psykos.

Många kontakter krävs

Den som insjuknar i psykos behöver regelbunden och tät kontakt med vårdpersonal, särskilt under den första tiden. Familjen måste också träffa personalen i återkommande möten för att diskutera vad som händer under psykosen och hur behandlingen fungerar.

Ibland måste man tas in tas in på sjukhus

Det kan bli nödvändigt med tvångsintagning om situationen är ohållbar och den som är sjuk inte själv vill gå med på vård. Längre fram i detta kapitel finns mer att läsa om tvångsvård.

Krishem bättre än vanlig akutavdelning

Om man har fått en psykos är det vanligaste att man först hamnar på en psykiatrisk akutavdelning. Det är ofta en orolig miljö där många akut sjuka personer samlas. Därför kan en psykos tillfälligt förvärras när man läggs in på sjukhus, och då måste kanske medicineringen också ökas. Hur sjukhusmiljön och omhändertagandet är påverkar upplevelsen av situationen.

Även om många vårdas samtidigt på akutpsykiatriska avdelningar kan ofta personer som har akut schizofreni vara avskilda på en mindre avdelning med speciellt utbildad personal. Det gäller särskilt om man har insjuknat för första gången.

Om man har psykotiska symtom tillsammans med aggressivitet eller om det finns stor risk för självmord kan det vara säkrare att vårdas på en psykiatrisk sjukhusavdelning.

En del kan vårdas hemma

En del kan vara kvar i sina egna hem medan psykosen pågår. Då är det viktigt med ett fungerande nätverk av familj eller vänner och med stöd av vårdpersonal. Att vårdas i hemmet kan göra att situationen känns mindre skrämmande. Man får då hembesök av personal från psykiatrin som gör utredningar och behandlar i hemmet. Om det däremot finns risker för att man skadar sig själv, eller om symtomen är mycket plågsamma, brukar det vara bättre att man vårdas på sjukhus.

Om man lever ensam och är fylld av vanföreställningar är det alltför pressande att bo kvar hemma. Det gäller också om det finns spänningar mellan familjemedlemmarna, eller om de inte orkar med att vara ett stöd. Ofta behöver man vila sig från varandra eftersom insjuknandet brukar föregås av en lång tids oro och problem.

Behandling med antipsykotisk medicin

Läkemedel mot psykoser verkar genom att blockera signalsubstanser i vissa av hjärnans nervceller. Läkemedelsgruppen kallas neuroleptika och började användas i mitten av 1950-talet. Idag används ofta namnet antipsykotika för dessa läkemedel.

I de flesta fall, men inte alla, minskar läkemedlen vanföreställningar och hallucinationer. Medicinerna dämpar symtomen men botar inte själva sjukdomen.

Om man har fått diagnosen schizofreni behöver man ta antipsykotisk medicin under en längre tid. Hur länge man behöver ta medicinen varierar från person till person, men många kan behöva ta medicinen under flera år för att inte bli sjuk på nytt.

Olika slags antipsykosmedicin

De substanser som det forskats mest kring är de som blockerar signalsubstanserna dopamin och serotonin. De äldre typerna av neuroleptika dämpar nivåerna av dopamin i hjärnan. Under de senaste åren har flera nya preparat tagits fram som också blockerar serotonin.

De nya medicinerna har färre biverkningar på musklerna än de äldre medicerna, utan att ha sämre effekt på psykosen. En del forskare anser också att de nya medicinerna har bättre effekt, till exempel genom att minska symtom som inåtvändhet och passivitet. Det är ännu inte vetenskapligt säkerställt. De nya medicinerna har också andra biverkningar än de äldre.

Viktigt att få lagom stor dos

Det är viktigt att få rätt dos medicin. Ny kunskap om läkemedlen har lett till att de doser som används i dagens vård är betydligt lägre än de som användes tidigare och som ofta ledde till många biverkningar. En högre dos än den rekommenderade leder oftast inte till bättre antipsykotisk effekt utan bara till ökade biverkningar.

Det anses idag att man inte ska få flera antipsykosmedel samtidigt, eftersom det kan öka risken för övermedicinering. Men ibland kan man behöva få två antipsykosläkemedel samtidigt. Då kan biverkningarna minskas men effekten blir den samma.

Biverkningar av neuroleptika

Den vanligaste biverkningen av den äldre typen av antipsykosläkemedel är att musklerna påverkas, och därmed rörelseförmågan. Akuta besvär kan vara muskelstelhet och darrningar, eller känslor av krypningar och en plågsam inre oro som gör att man måste röra sig och trampa omkring hela tiden.

En annan biverkning är en känsla av att vara psykiskt dämpad, och som kan vara mycket besvärande. Även den sexulla förmågan kan dämpas av de äldre medicinerna.

En biverkning som kallas akut dystoni är ett smärtsamt och oroande tillstånd när man får kramper i ögon-, svalg- och halsmusklerna.

Medicinerna kan också ge muntorrhet, som i sin tur leder till ökad risk för hål tänderna. Därför är det extra viktigt att sköta sina tänder och besöka tandläkaren regelbundet.

Efter en längre tids medicinering kan man i sällsynta fall få besvär med grimaserande ansiktsrörelser. Tillståndet kallas tardiv dyskinesi och är svårbehandlat. Troligen kommer det att bli en alltmer ovanlig biverkning genom de lägre doser och nya typer av mediciner som används numera.

De nya läkemedlens biverkningar är främst trötthet, ökad aptit och viktökning. I vissa fall ger viktökningen ett så stort handikapp att medicinen inte kan användas. Att gå upp mycket i vikt kan också leda till att man får andra sjukdomar, så därför kan man behöva byta till ett annat läkemedel. Biverkningar går vanligen över när man slutar ta medicinen.

Det är inte alltid läkemedlet som gör att man går upp i vikt, utan man kanske äter felaktig kost och rör sig för lite. Det är därför viktigt att äta nyttig och kalorisnål mat och motionera regelbundet, särskilt om man tar antipsykotiska läkemedel. Ibland kan psykiatrin eller socialtjänsten erbjuda kost- och motionsgrupper som gör det lättare att få nya vanor.

Dosering

Vid ett akut psykotiskt tillstånd behöver man genast få hjälp av psykiatrin. De bedömer om man behöver vårdas på sjukhus eller om behandlingen kan inledas hemma. Först undersöks om man kan bli bättre med hjälp av sömn och lugn runt omkring, så därför får man lugnande medicin och sömnmedicin. Om symtomen inte går tillbaka under de första dagarna får man påbörja behandling med antipsykotiska läkemedel i låg dos. Om det är första gången man blir sjuk får man börja med en halv normaldos och sedan öka om symtomen inte mildras eller försvinner. Har man varit sjuk förut brukar man få börja på en normaldos eller lite mer.

Det tar oftast upp till en månad eller mera innan medicinen ger full effekt, och därför ska ökningen av dosen inte ske för hastigt. En för hög första dos eller för snabb höjning av dosen kan ge onödiga biverkningar.

Om symtomen försvinner kan dosen sänkas försiktigt för att pröva om man klarar sig med lägre dos av antipsykosläkemedel. Minskar inte symtomen efter någon månad kan man byta medicin. Finns problemen kvar kan det också bero på att man inte tar medicinen ordentligt.

Antipsykosläkemedel har inte effekt vid alla psykostillstånd. Man bör därför snarare minska än öka dosen om man inte får effekt efter att ha prövat flera preparat. I relativt sällsynta fall har man en ovanligt snabb ämnesomsättning av medicinen vilket gör att dosen måste ökas.

Om man inte blir bättre av antipsykosläkemedlen bör man erbjudas behandling med ett läkemedel som heter Klozapin. Det är det mest effektiva anitpsykosläkemedlet som finns idag, men det kan ge en allvarlig biverkan. Man kan förlora förmågan att bilda vita blodkroppar, vilket försämrar kroppens immunförsvar. Även om risken är mycket liten, får man bara klozapin om de andra medicinerna inte har hjälpt eller om de ger svåra muskelbiverkningar.

Om man vill försöka sluta med antipsykosläkemedel efter att ha använt medicin en längre tid kan det hända att sjukdomens ursprungliga symtom återkommer. Därför bör man alltid försöka sluta i samråd med läkare. Det bör ske gradvis och långsamt, kanske under ett halvår eller längre tid. Annars kan man få övergående symtom som rastlöshet eller ångest, och som felaktigt kan tolkas som att man måste fortsätta med medicineringen.

Långtidsverkande injektioner

För en del kan det vara svårt att komma ihåg att ta sin medicin medan psykosen pågår. Det finns också personer som inte vill ta mediciner trots att de behöver dem. Då kan sjukvårdspersonal ge injektioner av ett så kallat depåpreparat med ett par veckors till en månads mellanrum. Men det bästa är att den som är sjuk har inflytande över sin egen medicinering så långt det är möjligt.

Lugnande och sömngivande mediciner

Det är viktigt att snabbt få tillbaka förmågan att sova på natten när man insjuknat i psykos, och därför får man ofta sömnmedel.

Om man har ångest kan man få ett lugnande medel som innehåller bensodiazepiner under någon eller några veckor. Det finns alltid en risk för att man blir beroende av sådana läkemedel om man tar dem under längre tid.

Den som är starkt nedstämd kan behöva ett antidepressivt läkemedel.

Andra mediciner

För schizoaffektiva tillstånd, som har tydligt depressiva eller maniska symtom, brukar litium eller liknande stämningsstabiliserande läkemedel minska återfallen. Behandlingen fortsätter under flera år, och ofta får man samtidigt antipsykotiska läkemedel.

Familjemöten en del av behandlingen

När någon får en psykos blir familjen i hög grad inblandad. Ofta är familjen också det viktigaste stödet för den som är sjuk. Därför är det viktigt att familjemedlemmarna kallas till återkommande möten med den sjuke och den närmast ansvariga vårdpersonalen.

Vid familjemötena kan man tillsammans diskutera symtomen och behandlingen, liksom de problem som kan ha bidragit till att utlösa psykosen. Det är till stor hjälp för den som är sjuk om närstående är med och planerar vården. Det är till exempel bra att närstående är med när man får information om sjukdomen och behandlingen och när man diskuterar hur vardagen ska fungera.

Psykoterapi

När psykosen visar tecken på att gå över kan man få fortsatt hjälp genom någon form av psykoterapi. Att få tala om sin egen historia är också viktigt för att ge en känsla av sammanhang bakåt. Hur behandlingen ser ut beror både på klinikens resurser och på vilka behov man har.

För de flesta som får en psykos har självkänslan skadats av att bli sjuk, och det är viktigt att få tala om de upplevelser och erfarenheter som psykosen har fört med sig. Vissa har fortfarande kvar psykiska symtom som vanföreställningar eller depression även efter en medicinsk behandling. Genom så kallad kognitiv beteendeterapi kan man då få hjälp att behandla symtomen.

För personer som inte vill samtala med en terapeut kan musikterapi vara till hjälp.

Psykologiskt stöd för att motverka återfall

Det är viktigt att den som har varit sjuk får hjälp att lära sig känna igen tecknen på att psykosen kommer tillbaka. Tre fjärdedelar av alla som insjuknat första gången får ett eller flera återfall. Man bör också få en kontaktperson inom vården så att man snabbt kan få hjälp vid behov.

Om man inte blir bra

Om psykosen inte går tillbaka så att man har svårt att leva som vanligt i samhället finns det mycket hjälp att få. Man kan få boendestöd och andra stöd som underlättar mycket i vardagen. En del kan ha en annan diagnos samtidigt, till exempel autism. Då kan man ansöka om stöd enligt lagen om stöd och service, LSS. Det finns också olika former av boende där det finns personal tillgänglig om man behöver det. Man får också flera olika behandlingar och en egen kontaktperson som samordnar vård och stöd.

Hur länge behandlas schizofreni?

En person som endast har varit sjuk en gång, blivit helt frisk och fortsätter vara frisk i ett år kan stegvis börja trappa ner antipsykosläkemedlet. Det görs i samråd med läkaren och närstående, och en så kallad krisplan tas fram för hur man ska gå tillväga om symtomen kommer tillbaka. En del av de här personerna fortsätter vara friska, men de flesta behöver ta medicin igen inom ett år. De kan ofta ha ett bra liv med medicinerna och har god chans att bli bra.

De flesta som får diagnosen schizofreni behöver däremot ta antispykosläkemedel i många år. Det är viktigt att dosen inte är så hög att man blir påverkad av bieffekterna. Doserna som ges idag är mindre än för bara tio år sedan. Ofta får man ett minskat medicinbehov efter fem till tio år.

Dessutom behöver många psykologiskt stöd, inte minst för att kunna bearbeta alla de begränsningar och förluster som sjukdomen medför. Den som har en schizofren sjukdom påverkas starkare än andra av yttre händelser och kan därför särskilt väl behöva en psykologisk stödkontakt.

Det kan ta många år innan man märker någon förbättring, trots mycket stöd och hjälp. Det är inte ovanligt med flera återfall.

Psykiska funktionshinder vid schizofreni

Den som har schizofreni utvecklar ofta någon form av psykiskt funktionshinder. Det kan till exempel yttra sig som svårigheter att umgås avslappnat med andra, en vilja att hålla sig för sig själv, eller att man säger saker som är svåra att förstå för andra. En del har svårt att hålla ordning på ekonomi och planering. Om man har schizofreni är man också stresskänslig och kan få problem av plötsliga förändringar som när någon i vårdpersonalen slutar eller liknande. En speciell form av känslighet vid schizofreni är att man saknar förmåga att vänja sig vid bakgrundsljud eller synintryck. Man kan känna sig överkänslig för intryck och det kan vara svårt att vistas i miljöer med mycket människor.

Funktionshindrets styrka varierar från person till person och mellan olika tillfällen. Gemensamt är dock behovet av personlig integritet i hemmet. Den kan ibland vara svår att tillgodose, till exempel om stor oreda i bostaden tvingar fram omedelbar städning eller andra åtgärder.

Viktigt med samhällets stöd

Det är en lagstadgad rättighet i socialtjänstlagen att psykiskt funktionshindrade får olika slags stöd från samhället. Att ha ett arbete eller en meningsfull syssla är av avgörande betydelse för alla människor. Vårdbehovet för människor med psykiska funktionshinder brukar minska kraftigt när man får någon form av meningsfull vardag.

Arbete och boende

Många har svårt att komma tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden på grund av de krav på snabbhet och smidighet som finns där. Personer med schizofreni som vill prova att komma tillbaka till arbetslivet kan ha möjlighet att få en praktikplats under en prövoperiod. Man får då stöd under den perioden, men om allt går väl kan det finnas en möjlighet att praktiken övergår i en anställning.

Boendet är en annan social rättighet som många behöver stöd med. Det kan vara hjälp med att handla, laga mat eller att städa. Kollektiva boendeformer med tillgång till personal kan för vissa vara utmärkt.

Det fåtal som har mycket starka funktionshinder kan behöva ett långvarigt skyddat boende, men under öppna och personliga former.

Tvångsvård

Det som normalt gäller inom svensk sjukvård är att ingen kan vårdas mot sin vilja eller behandlas utan att ge sitt tillstånd. Men i vissa fall görs undantag från den rättigheten, enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Det som måste uppfyllas för att man ska kunna tvångsvårdas är att man

  • lider av en allvarlig psykisk störning
  • har behov av en kvalificerad psykiatrisk vård dygnet runt
  • vägrar att ta emot sådan vård.

Vårdintyg krävs

Ett vårdintyg är ett intyg från en legitimerad läkare på att man har en så allvarlig psykisk störning att man måste tillfälligt tvångsvårdas. Man kan därefter föras till sjukhus med polishjälp om det är nödvändigt. Efter ankomsten till sjukhuset görs en ny, självständig prövning av en ansvarig psykiatrisk specialist.

Förvaltningsrätten beslutar vid längre tvångsvård

Tvångsvården får pågå i högst fyra veckor, och därefter måste chefsöverläkaren ansöka om fortsatt vård. Ärendet prövas då av Förvaltningsrätten.

Den som tvångsvårdas, eller ett ombud, kan också överklaga beslutet om intagning eller sjukvårdens avslag på önskan om permission och utskrivning till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten kan besluta om att ge den som är sjuk permission och även besluta om att avsluta tvångsvården.

Det finns också öppen psykiatrisk tvångsvård. Då kan en person som tidigare har vårdats i slutenvård, men som inte vill fullfölja sin behandling efter utskrivningen från sjukhuset, få tvångsvård i öppenvården. Det innebär att man måste följa vissa föreskrifter, som till exempel att ta sin medicin och att hålla kontakt med psykiatrin.

Att vara anhörig till en person med schizofreni

Ofta blir familjelivet hårt ansträngt för de anhöriga. Efter ett par år kan hoppet tyckas vara ute för ett snart tillfrisknande, och ett tillstånd av sorg eller bitterhet inträder. Många närstående eller familjer får under denna process ett minskat socialt umgänge. Syskon kan reagera med att antingen engagera sig starkt eller dra sig ifrån familjen. Många bär på en rädsla att själva bli sjuka eller att föra arvet för psykisk sjukdom vidare till egna barn. Rädslan är till största delen obefogad.

Anhöriga blir i många fall den sjukes ”advokat” mot samhället och stöd för att få det man har rätt till. Den som insjuknar i schizofreni är i hög grad beroende av att anhöriga och vänner inte drar sig undan utan finns kvar i kampen för att återvinna en högre normalitet, även om det kan ta många år.

Inom familjer där en person har schizofreni är det inte ovanligt att den ena av, och ibland båda, föräldrarna går in i en allt djupare identifikation med den som är sjuk. Det kan också någon gång gälla ett syskon eller annan närstående. Livets normala innehåll upphör då att gälla och det är ofta bara den sjukes liv som existerar. Tiden ägnas åt att städa, tvätta, laga mat och övervaka.

Problemet med en ”överengagerad” förälder är att den sjukes tillstånd kan försämras genom den stress och aggression som detta lätt kan väcka. Dessutom kan det medföra att andra närståendes engagemang minskar och att insatser från samhället, som personlig assistent eller liknande, kan försvåras.

Anhörigföreningar ett stöd

På de flesta större orter i Sverige finns anhörigföreningar som för många närstående är en mycket viktig tillgång. De erbjuder en utmärkt möjlighet att träffa andra i samma situation, skaffa kunskap och information. Anhörigföreningar kan stödja medlemmarna, enskilt och i grupp.

Om man är anhörig till någon med schizofreni är det viktigt att vara tolerant. Man kan inte ha full kontroll över den anhöriges situation, och måste våga lämna ansvaret. Det är också viktigt att själv återerövra andra sociala funktioner. Ofta kan det vara en god hjälp att gå en kurs om schizofreni och hur man bäst stöttar vid psykiska funktionshinder. Anhörigföreningar eller psykiatrin erbjuder kurser eller olika former av familjestöd.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Att leva med en psykiskt sjuk förälder

Webbplatsen www.kuling.nu är en samlingsplats för unga människor som lever med en psykiskt sjuk förälder. Här finns lättläst information om vad psykisk sjukdom är, vad det kan bero på, behandling och hur det kan vara att leva med en mamma/pappa som är psykiskt sjuk. På webbplatsen kan man också diskutera med andra i samma situation på forumet eller på chatten.

Forskning och diskussion

Karolinska Institutet har en webbsida om hjärnsjukdomar som kallas HUBIN - Human Brain Informatics. Projektets huvudsyfte är att främja forskning och utveckling för att finna nya lösningar och behandlingsmetoder för sjukdomar i hjärnan.

Lästips

  • Psykoser – ett integrerat perspektiv
    Johan Cullberg
    Natur och Kultur, 2004, andra upplagan
  • Psykiska funktionshinder - stöd och hälp vid kognitiva funktionsstörningar
    Lennart Lundin och Ove S Ohlsson
    Cura förlag, 2002
  • Lagstiftning med den psykiskt funktionshindrade i fokus
    Anna Agrell, Kerstin Evelius och Kerstin Lagerlund
    Schizofreniförbundet, 2002
  • Återhämtning från svåra psykiska störningar
    Alain Topor
    Natur och Kultur, 2001
  • Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreni-liknande tillstånd 2011
    Socialstyrelsen
    Edita Västra Aros 2011

Broschyr om neuroleptika

SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, är en statlig myndighet med uppgift att kritiskt granska de medicinska metoder som används inom sjukvården. Tillsammans med Apoteket har SBU producerat en broschyr om neuroleptika som är en sammanfattning av SBU:s rapport ”Behandling med neuroleptika”. I rapporten har SBU:s experter gått igenom och sammanställt all internationell vetenskaplig litteratur om neuroleptika och tagit fasta enbart på sådana studier som är mycket noggrant gjorda. På så vis speglar frågorna och svaren i broschyren den samlade kunskap som finns i dag.

Broschyren är utgiven 1998. Den går att läsa direkt på skärmen, skriva ut eller beställa från SBU i broschyrform. Författare är journalisten Vanna Beckman.

Information om personligt ombud

Information om vad som gäller vid personligt ombud går att läsa och beställa på Socialstyrelsens hemsida.

Mer information på internet

Psykiatri Centrum Karolinska har en webbsida om schizofreni. Den vänder sig till den drabbade, anhöriga och närstående och alla som vill veta mer om schizofreni.

Man kan också vända sig till Schizofreniförbundet som är en intresseorganisation för den som själv har eller närstående till någon som har schizofreni eller liknande psykossjukdom.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-11-11
Skribent:

Lena Flyckt, psykiater, Centrum för psykiatriforskning, Stockholm.

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Leif Lindström, professor, Institutionen för Neurovetenskap, Psykiatri, Uppsala Universitet.


Norrbotten
Tillägg uppdaterade:
2014-07-10