Sängvätning hos barn

Skriv ut (ca 9 sidor)

Det är vanligt att barn som är yngre än sex år kissar på sig på natten. Det är först när barnet har blivit fem år som det kallas sängvätning, eller enures. Det är ett av de vanligaste hälsoproblemen för barn som är sex till sju år. Det finns behandlingar som hjälper de allra flesta. Som förälder finns det också saker du kan göra.

Skriv ut

Sängvätningen beror ofta på att nervsystemet som styr urinblåsan och uppvaknandet inte är färdigutvecklat. Sängvätning är inte farligt för barnet.

Barn upp till fyra års ålder som kissar på sig på natten mår inte sämre än andra barn. Men senare kan de uppleva det som både generande och besvärligt.

Risken för att barnet skäms och får sämre självförtroende blir större ju äldre barnet är. Barnet kan också oroa sig för att kompisarna ska retas. Sängvätning innebär ofta att det till exempel blir svårare att sova borta.

Vad kan jag göra själv?

Vad kan jag göra själv?

De flesta barn som har besvär med sängvätning blir hjälpta av att ha regelbundna kost- och toalettvanor. Därför är det bra att lära barnet att:

  • Kissa regelbundet och minst fyra gånger under den vakna delen av dygnet.
  • Sprida drickandet över dagen och dricka mindre på kvällen.
  • Undvika drycker på kvällen som ökar urinproduktionen, exempelvis läsk eller te.
  • Varva ner en timme innan läggdags, genom att till exempel läsa, se på barnprogram, eller lyssna på musik.
  • Kissa innan läggdags.

Extra sängkläder och lakansskydd

Det är bra att ha att en ren pyjamas och torra lakan framtagna om barnet kissar på sig. Det gör det lättare att byta mitt i natten. De flesta barn i femårsåldern vill inte ha blöja. För en del barn kan nattblöja eller nattbyxa vara en tillfällig lösning vid speciella tillfällen, till exempel om de ska på läger eller skolresa. Det förutsätter förstås att ditt barn själv vill det. Det är bra att förbereda den personal som är med så att det fungerar bra för både barn och personal.  Du kan också skicka med extra lakan eller en extra sovsäck. Om barnet vill kan du som förälder också följa med på exempelvis skolresor.

En distriktssköterska eller uroterapeut kan skriva ut så kallade kontinenshjälpmedel om barnet är över fem år och har fått diagnosen sängvätning. Det kan skilja mellan landstingen vilka regler som gäller för vilka kontinenshjälpmedel som kan skrivas ut. Vanligen skrivs lakansskydd ut från fem års ålder. 

Det är viktigt att inte straffa ett barn för sängvätning. Uppmuntra i stället ditt barn när hen klarar en natt utan att kissa i sängen. Den troligaste orsaken till sängvätningen är att det nervsystem som styr urinblåsan och uppvaknandet inte är färdigutvecklat. Det är också viktigt att både du som förälder och barnet förstår att det inte har någon koppling till barnets övriga utveckling, som brukar vara helt normal.

Vad kan jag säga om jag vill prata med barnet om sängvätningen?

Om du vill prata med barnet om sängvätningen kan du till exempel säga:

  • Det är inget fel på dig.
  • Du rår inte för att du kissar i sängen.
  • Du behöver inte skämmas för att du kissar i sängen.
  • Du är inte ensam, det finns minst ett eller två barn i din klass som har samma problem, även om du inte vet vilka de är.
  • Det finns bra hjälp att få för att bli av med problemet.
  • Problemet kommer att försvinna med tiden. Ibland kan det ta lite tid men du kommer sluta att kissa i sängen.
Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Sök vård om ditt barn ber om hjälp, eller om du som förälder oroar dig för att barnet kissar på sig på natten. Vårdcentralen ger råd om sängvätning oavsett barnets ålder.

Det går också att söka hjälp hos skolsköterskan eller skolläkaren. Barn upp till sex års ålder kan få hjälp på barnavårdscentralen.

Viktigt att barnet själv vill få hjälp

Det är viktigt att ditt barn själv är motiverat att få hjälp mot sin sängvätning. Annars måste du som förälder fråga dig om ditt barn är tillräckligt moget för behandling.

Barn som är yngre än fem till sex år kanske inte ser sängvätningen som något besvärligt. Då kan prat om vård och undersökningar göra det till ett problem och väcka skamkänslor i onödan. Du bör inte ”tjata” för att få barnet motiverat även om barnet är äldre än fem år och inte vill ha hjälp. Det gör ofta problemet mer skamligt och svårare att bli av med. Men du kan prata med ditt barn för att kunna förstå varför hen inte vill medverka till behandling.

Du bör söka vård oavsett barnets ålder om ditt barn börjar kissa på sig på natten efter att hen inte har gjort det på flera månader.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

 

Fäll ihop

Undersökningar

Undersökningar

Du som förälder och ditt barn får först svara på några frågor, för att läkaren ska kunna förstå vad som orsakar sängvätningen. Läkaren brukar vilja veta hur utvecklat ditt barn är för sin ålder och om barnet har haft några sjukdomar.

 Vanliga frågor är sedan:

  • Hur mycket barnet dricker och kissar under dagen.
  • Om barnet har problem med att hålla tätt under vaken tid.
  • Om barnet har besvär med förstoppning.
  • Om barnet någon gång har haft urinvägsinfektion.
  • Om barnet har sömnproblem.
  • Om någon annan i familjen har haft problem med sängvätning.
  • Hur barnet sover på natten.
  • Om barnet snarkar.

Därefter får barnet genomgå en kroppsundersökning där läkaren ofta känner på magen och tittar på ryggen. Läkaren gör en undersökning av nerverna genom att testa hur reflexerna fungerar i armar och ben. Läkaren tittar även efter yttre tecken på medfödda missbildningar i urinvägarna.

Barnet får lämna ett urinprov som kan visa om hen till exempel har urinvägsinfektion eller diabetes. Det händer att diabetes orsakar sängvätning, även om det är mycket ovanligt.

Ibland behövs fler undersökningar

Barn som snarkar mycket och har störd sömn får ibland genomgå fler undersökningar, till exempel av en öronläkare. Sängvätningen minskar hos en del barn om sömnen förbättras, genom att halsmandlar eller körtel bakom näsan, så kallad adenoid, opereras bort.

Eftersom sängvätning sällan beror på ett allvarligt kroppsligt fel, är det sällsynt att ytterligare undersökningar behöver göras. Men om läkaren misstänker att barnet har en medfödd missbildning eller njurskada, undersöks hen med till exempel ultraljud eller röntgen av urinvägarna.

Om barnet även kissar på sig på dagen eller har förstoppning ska detta först utredas och behandlas.

Det är också viktigt att försöka bedöma hur pass motiverat barnet och familjen är för att bli av med sängvätningen, vilket har betydelse i diskussionen om valet av behandling.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Det vanliga är att barnet får behandling mot sängvätning när hen har fyllt sex år. Men ett yngre barn kan också få behandling, om hen mår dåligt på grund av sängvätningen och är motiverat att söka vård. Ditt barns upplevelse av sin situation och viljan att bli behandlad är viktigast.

Behandlingar som finns att få inom vården är:

  • Sängvätningslarm, så kallat enureslarm.
  • Läkemedel till natten för att minska urinproduktionen.

Metoderna används oftast var för sig, men ibland i kombination.

Vanligtvis får barnet pröva enureslarmet först, eftersom den behandlingen oftare gör att sängvätningen slutar helt. Ibland får barnet läkemedel först. Det gäller framför allt om läkaren kommer fram till att den huvudsakliga orsaken till sängvätningen är att det produceras för mycket urin på natten. 

Larmbehandling kan hjälpa långsiktigt

Larmbehandling går ut på att försöka väcka ditt barn med ett larm när hen börjar kissa på sig. Det finns två metoder. Den ena är att barnet får en larmmatta i sin säng som kopplas till en väckarklocka. Den andra är att barnet får bära en larmsensor. Den är lika stor som ett vanligt plåster, ungefär sex cm men lite tjockare. Larmsensorn läggs in i ett trosskydd som fästs i underkläderna. Den kopplas trådlöst till en väckarklocka.    

Om barnet kissar på natten känner larmmattan, eller sensorn, av det och skickar en signal till väckarklockan. Barnet hör ljudet, slutar kissa, och går upp för att kissa färdigt. Tanken är att barnet så småningom ska lära sig att känna när urinblåsan är full och vakna av sig själv. Ibland vaknar inte barnet trots larmsignalen och då får du väcka barnet. Därför behöver en förälder sova i barnets närhet den första tiden.

Larmbehandling är den metod som bäst hjälper barnet att bli av med besvären. Ungefär sju av tio barn blir hjälpta inom tre månader. Behandlingen har inga biverkningar.

Det kan vara bra om barnet först får vänja sig vid larmet under lek, genom att pröva larmet med vatten. Helst ska barnet sedan själv aktivt hjälpa till med att praktiskt sköta behandlingen. Det kan till exempel vara att barnet hjälper till att sätta dit sensorn, att starta och till slut även lära sig stänga av larmet, och att gå upp och kissa. Blir barnet skrämt av larmet får du avbryta behandlingen och försöka igen om ungefär ett halvår.

Larmbehandling kan vara krävande och larmet kan ibland väcka hela familjen. Därför är det bra om du startar behandlingen under en lugnare period för familjen.

Läkemedel kan ofta hjälpa tillfälligt

Vasopressin är ett hormon som minskar produktionen av urin. Många barn som kissar på sig på natten har inte tillräckligt med vasopressin. Då kan barnet få ett receptbelagt läkemedel som innehåller desmopressin. Det är ett konstgjort hormon som liknar vasopressin. Barnet tar läkemedlet i form av tabletter som läggs under tungan för att smälta i munnen.

Läkemedlet tas en timme innan barnet går och lägger sig. Sedan ska barnet inte dricka något och hen ska kissa strax innan läggdags. Läkemedlet gör att det bildas mindre urin under natten och barnet får då lättare att inte kissa i sängen under natten.

Läkemedel kan användas vid enstaka tillfällen, till exempel när barnet ska sova borta eller ha en kompis som sover över.

Barnet kan också få hormonet regelbundet under en längre period. Då brukar ett uppehåll göras ungefär var tredje månad för att se om barnet av sig självt har slutat kissa i sängen.

Läkemedelsbehandlingen bör avbrytas om barnet inte slutar kissa på sig efter ett par veckors behandling. Pröva sedan igen efter ungefär ett halvår.

Omkring hälften av alla barn som använder läkemedel slutar att kissa på sig under den tid som de använder medicinen. Men besvären kommer ofta tillbaka när barnet har slutat ta läkemedlet.

Risk för biverkningar med läkemedel

Det finns en liten risk att ditt barn får biverkningar som huvudvärk när hen tar desmopressin.

Det finns även en liten risk för att barnet får en allvarlig biverkning i form av så kallad vattenförgiftning om hen dricker väldigt mycket timmarna innan läggdags. Det kan göra att barnet får kramper. Barn som får behandling med desmopressin ska därför bara dricka små mängder vätska en till två timmar före läggdags. Helst ska barnet inte dricka något alls de första åtta timmarna efter att hen har tagit medicinen.

Om behandlingarna inte hjälper

Barn som mår dåligt på grund av sängvätningen och inte blir hjälpta av larmbehandling eller läkemedel ska bli remitterade till speciella mottagningar. Där kan barnet få andra mediciner och behandlingar. Det gäller framför allt om hen har en så kallad överaktiv urinblåsa som snabbt vill tömma sig även vid små mängder urin i blåsan.

Fäll ihop

Mer om sängvätning

Mer om sängvätning

Den vanligaste orsaken till att barn kissar på sig på natten är att den del av nervsystemet som styr över barnets urinvägar inte är färdigutvecklad. En annan vanlig orsak är att barnet inte tillverkar tillräckligt mycket av hormonet vasopressin som gör att njurarna minskar urinproduktionen på natten.

Många barn har också svårare att vakna och väcks inte av kroppens signaler som talar om att urinblåsan är full. Andra har en så kallad överaktiv urinblåsa. Det innebär att blåsan är känsligare för att bli full och vill dra ihop sig även vid små mängder urin. Ibland är det en kombination av dessa orsaker.

Många föräldrar väcker sitt barn efter några timmars sömn för att låta barnet kissa. Det kan göra att barnet inte kissar i sängen, men påverkar sällan hur snabbt barnet slutar kissa på sig av sig själv.

Om barnet klarar av att inte kissa på sig på dagen, väljer många föräldrar att inte använda blöja på natten heller. Det finns inte något vetenskapligt stöd för att ett fortsatt användande av nattblöja förlänger sängvätningen, men det finns beskrivet att barn blivit torra när nattblöjan har tagits bort.

Vanligt hos barn som är sex till sju år

Hos barn som är sex till sju år är sängvätning det vanligaste besväret efter allergi och astma. Ungefär var tionde sjuåring kissar regelbundet på sig på natten. Vid 15 års ålder kan ett av hundra barn inte kontrollera urinen fullt ut nattetid. 

Sängvätning hos barn i åldern sex till sju år är vanligare bland pojkar än bland flickor. I tonåren är det lika vanligt hos både pojkar och flickor.

Sängvätning kan också bero på oro eller sjukdom

Sängvätningen kan bero på att något oroar barnet. Det kan vara orsaken om barnet inte har kissat på sig på natten under en sexmånadersperiod eller längre och sedan får besvär.

Urinvägsinfektionförstoppning och diabetes kan också vara orsaker till sängvätning. Det gäller framför allt om barnet börjar kissa på sig på natten efter att inte ha gjort det under en längre tid.

 Det är mycket ovanligt men ibland kan sängvätningen bero på en medfödd missbildning eller njursjukdom.

Så fungerar urinblåsan

Urin bildas i de två njurarna. De ligger högt upp i buken, på var sin sida om ryggraden. Blodet i kroppen strömmar ständigt genom njurarna. Vatten, salter och avfallsprodukter avskiljs från blodet och urin bildas. Genom två urinledare leds urinen därefter ner till urinblåsan, där urinen lagras tills du behöver kissa.

Väggarna i urinblåsan består till stor del av muskler och när den fylls på tänjs de ut. När blåsan är fylld och musklerna uttänjda vill de dra ihop sig och tömma blåsan. För att själv kunna bestämma när du ska kissa finns det nerver i urinblåsans väggar som skickar signaler till hjärnan som talar om när blåsan är full. Du känner dig kissnödig. Via nerverna kan hjärnan antingen hindra eller tillåta blåsmusklerna att dra ihop sig, beroende på om du vill kissa eller inte.

För att du ska kunna hålla dig finns det även en ringmuskel runt urinrörets övre del, som du med vilja kan knipa med för att hålla tätt. Den slappnar av när du bestämt att du vill kissa. 

Med åldern får barnet bättre kontroll över urinblåsan

Nyfödda och barn under ett års ålder kan inte styra över vare sig musklerna i urinblåsan eller ringmuskeln runt urinröret. I stället töms urinblåsan reflexmässigt och hos de yngsta barnen töms den ofta inte helt och hållet. Det sker vanligen vid blöjbyte, efter sömn eller efter en måltid.

Ju äldre barnet är och ju mer färdigutvecklat barnets nervsystem är, desto bättre brukar det gå att styra över urinblåsan. Genomsnittsålder för barn i Sverige för att styra över urinblåsan är 3,5 till 4 år.

Vid cirka ett års ålder kan en del barn bli medvetna om, och känna obehag av, en blöt eller tung blöja.

Från två års ålder kan de flesta barn skilja på behoven att kissa och bajsa. En del barn lär sig då att känna när de är kissnödiga eller bajsnödiga på dagen.

Nervsystemet fortsätter att utvecklas och vid ungefär fyra års ålder kan de flesta barn kontrollera sitt kissande både på dagen och på natten. Många barn utvecklar detta långsammare och lär sig senare.

Vanligt ärftligt problem

Sängvätning är ofta ärftligt. Om en av de biologiska föräldrarna har haft problem med sängvätning som barn är det ungefär 40 procents sannolikhet för att barnet också får samma problem. Om båda de biologiska föräldrarna har haft problem med sängvätning ökar sannolikheten till ungefär 70 procent.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 9 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-09-08
Redaktör:

Litti le Clercq, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Sven Mattsson, läkare, specialist i barn- och ungdomsmedicin, Barn- och ungdomssjukhuset, Universitetssjukhuset, Linköping