Ofrivillig barnlöshet

Vad är ofrivillig barnlöshet?

Ett friskt par som försöker skaffa barn brukar lyckas med det efter högst ett par år. Om man har försökt i ett år utan att det blivit något barn, kallas det för ofrivillig barnlöshet och man kan få påbörja en utredning för att ta reda på varför. Det är vanligare med nedsatt fruktsamhet, fertilitet, än att man inte alls kan bli med barn. Vid nedsatt fruktsamhet kan det ta längre tid att bli gravid.

Det är svårt att ange en siffra på hur vanligt det är med barnlöshet, även kallat infertilitet, eftersom de flesta oftast inte vet om att det finns något problem förrän man börjat försöka bli med barn. Men troligen har upp till 15-20 procent av alla par någon gång under sitt liv upplevt en obesvarad graviditetsönskan.
Kvinnors fertilitet börjar minska redan från 30 till 32 års ålder och sjunker snabbare från 35 års ålder. Efter 40-42 års ålder blir fertiliteten mycket låg. Det kan vara en orsak till att det är svårare att bli med barn. Men fertiliteten är mycket individuell. Vissa kvinnor kan bli gravida utan svårighet i 40-årsåldern, andra kan ha svårt att bli med barn redan i 25-årsåldern.
För kvinnan finns det en absolut gräns för att få egna biologiska barn när hon kommer i övergångsåldern. För mannen finns det ingen lika tydlig gräns, eftersom fertiliteten avtar mer gradvis.

Nedsatt fertilitet kallas även för subfertilitet, som in sin tur delas in i primär och sekundär fertilitet.
Par som aldrig blivit med barn tillsammans har en primär subfertilitet och par som redan blivit med barn tillsammans men som inte lyckas igen har en sekundär subfertilitet. Till den senare kategorin hör även par med ett eller flera barn och par som tidigare har drabbats av missfall.

Vissa förutsättningar krävs för att det ska bli barn

När en frisk man och en frisk kvinna har ett oskyddat samlag är chansen att det blir en graviditet mellan två och fyra procent. Försöker man att bli gravid genom att ha oskyddade samlag under en hel menstruationscykel så är chansen ungefär 20 till 25 procent att man lyckas. Detta förutsätter då att

• kvinnans äggstockar fungerar på ett bra sätt så att ägg av bra kvalitet kan mogna fram
• kvinnan har ägglossning – har man regelbunden menstruation så innebär det oftast att man även har ägglossning
• äggledarna fungerar så att ett ägg kan fångas upp och befruktas av spermier som simmat upp i äggledarna, samt att det befruktade ägget kan transporteras ner till livmodern
• mannen har tillräckligt med spermier och att de rör sig på ett bra sätt
• livmoderslemhinnan kan ta emot ett befruktat ägg så att det fastnar och utvecklas vidare
• ett fungerande sexualliv.

Om det finns problem med en eller flera av dessa förutsättningar kan man behöva hjälp att bli gravid. Det är då det blir aktuellt med en barnlöshetsutredning. Målet med en sådan är att man ska få svar på om det finns hinder och vad det i så fall är som hindrar att man blir med barn. Först när man vet vad problemet är kan man göra något åt det.

Problemet kan ligga hos både mannen och kvinnan

Det kan finnas flera orsaker till varför vissa par har svårt att få barn. I ungefär en tredjedel av fallen beror det på att det finns något problem hos kvinnan. I andra tredjedelen finns problemet hos mannen, och i den sista tredjedelen ligger problemen hos både mannen och kvinnan.

Sänkt spermiefunktion vanlig orsak hos män

En anledning till att män har problem att få barn är att spermierna inte fungerar som de ska, eller att de är för få till antalet. Problemet kan uppstå på många olika sätt.

En del orsaker, men långt ifrån alla, kan man få svar på genom att lämna ett spermaprov. Ibland får man även lämna ett blodprov. Den sänkta funktionen hos spermierna kan bland annat bero på

• medfödda orsaker, till exempel missbildningar i könsorganen eller kromosomavvikelser
• miljöpåverkan, till exempel strålning, cellgifter, läkemedel och även rökning
• att man har haft en infektion, till exempel klamydia
• att man har någon kronisk sjukdom, till exempel diabetes eller neurologisk sjukdom.

Äggledarproblem vanlig orsak hos kvinnor

Det finns flera olika anledningar till varför kvinnor kan ha svårt att bli gravida:

• Man kan ha problem med ägglossningen och äggstockarnas förmåga att producera ägg. Det gäller ungefär 40 procent av de kvinnor som utreds för barnlöshet.
• Man kan ha problem med äggledarna, vilket gäller 25-30 procent av de kvinnor som söker hjälp.
• En del kvinnor har endometrios, en sjukdom som innebär att livmoderslemhinna har hamnat utanför livmodern, på bukhinnan, äggledarna eller i äggstockarna. Troligen har åtminstone 25 procent av de kvinnor som utreds för barnlöshet någon form av endometrios. Tillståndet kan ge smärtsamma menstruationsblödningar.
• Hos ett fåtal kvinnor som söker hjälp är orsaken problem med livmoderhalsen, polyper eller muskelknutor i livmodern.

Kvinnans ålder är också av stor betydelse och tendensen att skjuta upp barnafödandet bidrar starkt till att fler par söker hjälp idag. Snittåldern på förstföderskor i Sverige har ökat från 24 år till 29 år under de senaste 30 åren.

Vissa värkmediciner kan tillfälligt minska kvinnans möjlighet att bli gravid. Det gäller till exempel så kallade coxhämmare eller NSAID, som används mot smärta och inflammation. Det kan vara till exempel ibuprofen i Ipren, diklofenak i Voltaren och naproxen i Naprosyn.

Oförklarad barnlöshet

I vissa fall hittar man ingen förklaring till varför man inte kan bli gravid, trots att man gått igenom alla undersökningar. Detta gäller ungefär 10 till 15 procent av de par som söker hjälp för att de inte tycks kunna bli med barn. Det kallas då för oförklarad barnlöshet.

Ovanligt med ärftliga orsaker

Barnlöshet är oftast inte ärftligt, men det finns troligen ärftliga, genetiska, orsaker som kan bidra till att fruktsamheten är nedsatt. Exempel på sådana orsaker kan hos män vara att spermiefunktionen är nedsatt och hos kvinnor att äggstockarna inte producerar ägg eller att man har anlag för att få endometrios.

Smittsamma könssjukdomar kan ge barnlöshet

Infertilitet smittar inte. Däremot kan man bli infertil om man har eller har haft vissa könssjukdomar, till exempel klamydia, som kan göra att man inte kan få barn. En könssjukdom som klamydia eller gonorré kan till exempel orsaka äggledarinflammation, vilket i sin tur kan leda till sammanväxningar i eller intill någon av äggledarna. Detta är en av de vanligaste anledningarna till infertilitet hos kvinnor, eftersom ägget varken kan möta spermierna så att en befruktning kan ske, eller ta sig ner till livmodern. Även män som har haft klamydia kan få nedsatt infertilitet.

Utredning efter ett års försök

När man försökt få barn under lång tid utan att lyckas kan det bero på att fertiliteten är nedsatt. Därför brukar man få gå igenom en utredning efter ett års försök.

När det är uppenbart att det inte kommer att bli en graviditet, till exempel om kvinnans äggledare är bortopererade eller om mannen saknar spermier, behöver man inte vänta ett år utan kan söka hjälp direkt. Om kvinnan är äldre än 38 år bör man heller inte vänta ett år med att söka hjälp. Även lesbiska par som bor tillsammans och vill ha barn kan söka hjälp direkt.

Vart ska man vända sig?

Utredningen kan göras både på gynekologisk mottagning, sjukhusens kvinnokliniker eller på privata kliniker med specialistläkare med särskild inriktning på infertilitet. Man kan även söka hjälp på en vårdcentral, där en läkare kan remittera vidare.

Mannens spermier undersöks

Läkaren vill veta om det finns spermier och hur de rör sig, hur deras "simförmåga" är. Därför får man lämna ett spermaprov. Bäst kvalitet på provet blir det om det är färskt. Därför är det ofta en fördel om det går att göra provet på kliniken där provet ska analyseras. Det finns ofta särskilda rum för detta. Om spermaprovet kan transporteras till kliniken inom en timme går det också bra. Det måste då hållas kroppsvarmt.

Spermaprovet visar spermiernas kvalitet
När mannen utreds är spermaprovet den viktigaste delen. Läkaren bedömer kvaliteten på spermierna, eftersom detta visar hur stor chansen är att spermierna ska lyckas befrukta ägget. Med ledning av detta kan läkaren bestämma vilken typ av behandling som är lämplig. Men ett enda spermaprov ger inte alltid hela sanningen. Om provet visar nedsatta värden brukar man få lämna ett nytt prov för att få ett säkrare resultat.

Spermiernas antal och rörlighet viktigast

Många olika delar i ett spermaprov kan analyseras. De faktorer som är avgörande för chansen till befruktning är hur många spermierna är och hur snabbt de rör sig. I ett spermaprov anses det att fler än 20 miljoner spermier per milliliter är en normal mängd. Av dessa bör fler än hälften vara rörliga.

Om det första provet visar att spermierna är få eller rör sig dåligt får man ofta lämna ett nytt prov. Om även det andra provet visar dåliga värden är det troligt att det är mannens spermier som är orsaken till ofruktsamheten.

Swim up-test undersöker spermiernas simförmåga

Friska spermier rör sig snabbt. Ytterligare information om hur många spermier man har och hur rörliga de är kan därför fås genom att låta spermaprovet stå i ett provrör med trögflytande näringslösning en kort tid. Sedan undersöks hur många spermier som har lyckats simma fram till det övre lagret av lösningen. Detta kallas för ett swim up-test. Testet ger en uppfattning om hur simförmågan är hos de spermier som skulle kunna tänkas nå ända fram till ägget.

Kvinnan får göra flera tester

Utredningen som kvinnor får gå igenom är till för att få reda på om äggstockarna fungerar som de ska, om man har ägglossningar, om det finns passage genom äggledarna och om livmodern fungerar som den ska. För att få svar på detta görs en utredning som innebär flera tester i följd men vid olika tillfällen:

• Äggstockarna och livmodern undersöks med ultraljud via slidan.
• För att undersöka att hormonerna fungerar bra kan läkaren ta ett blodprov två till tre dagar efter mensen har börjat. Man kan också få lämna ett blodprov en vecka innan mensen för att läkaren ska kunna bedöma tecken till ägglossning.
• Funktionen i äggledarna undersöks helst mellan mens och ägglossning. Med hjälpa av ultraljud via slidan kan läkaren se om äggledarna är öppna. Ibland kan även röntgengenomlysning eller titthålsundersökning användas. Vid ultraljudsundersökning kan läkaren också se om man har polyper eller muskelknutor i livmodern.

Ibland behövs kompletterande undersökningar

När alla tester är gjorda och utredningen är klar får man komma tillbaka till kliniken och få svar på vad undersökningarna visar. Beroende på vad utredningen visar kan man antingen gå vidare, och diskutera en passande behandling med sin läkare, eller så kan man behöva gå igenom fler kompletterande undersökningar innan det blir aktuellt med behandling. Ibland bedöms chanserna att få barn på egen hand så stora att man inte får någon behandling direkt utan får försöka hemma lite till.

Innan man kan få behandling med provrörsbefruktning, IVF, eller annan assisterad befruktning måste man också gå igenom tester som visar att man inte har några sjukdomar som överförs via blodsmitta, till exempel HIV eller hepatit B. Ofta tas dessa prover redan tidigt i utredningen.

Efter utredning beslutas om behandling

När utredningen är klar får man komma tillbaka till kliniken för att få svar på undersökningarna. Vid detta besök planeras eventuella kompletterande undersökningar, och därefter föreslås och diskuteras den behandling som passar bäst.

Behandlingsmetoder

Vilken behandling som är mest lämpad är individuellt för varje par och beror på vad som orsakat barnlösheten. Följande behandlingsmetoder finns i Sverige:

• Stimulering till ägglossning, så kallad ovulationsstimulering.
• Insemination med partnerns spermier eller med spermier från en donator.
• Provrörsbefruktning som ofta kallas IVF, in vitro fertilisering. Den kan göras med partnerns spermier eller spermier från en donator.
• Provrörsbefruktning med ICSI, intracytoplasmatisk spermieinjektion. Det innebär att en spermie sugs upp i en spruta och sprutas direkt in i ägget.
• Äggdonation, provrörsbefruktning med ägg som paret fått från en donator.
• Operation, om kvinnan har till exempel polyper i livmodern eller vissa äggledarskador.

Ägglossningen kan stimuleras med hormoner

Om utredningen har visat att kvinnan inte har någon ägglossning, eller att ägglossningen är oregelbunden, betyder det att chansen är låg att spermierna ska lyckas träffa på ett ägg efter samlag. Det kan behandlas med så kallad ovulationsstimulering.

Behandlingen innebär att man får ta hormoner som stimulerar äggstockarna till ägglossning. I första hand tar man hormonerna i form av tabletter. Om inte tablettbehandlingen hjälper kan man ta dagliga hormonsprutor eller så får man genomgå en titthålsoperation. Vid en sådan operation görs små öppningar i äggstockens yta vilket underlättar ägglossning senare.

Operation

Operation kan ibland behövas som komplement till annan behandling eller som enda behandling. Det finns flera exempel på när man kan behöva en operation:

• Om man har polyper och muskelknutor i livmoderhålan. Sådana bör tas bort för att öka chansen för ett befruktat ägg att fästa inne livmodern och för att minska risken för missfall. Operationen utförs via ett titthålsinstrument som förs in via slidan och livmoderhalsen, en så kallad hysteroskopi.
• Om man har en skiljevägg i livmodern. Den kan delas för att minska risken för att man ska få upprepade missfall. Det görs också vid en så kallad hysteroskopi.
• Om man har vätskefyllda äggledare, så kallade säcktubor. Säcktubor kan man få efter en infektion och de bör tas bort innan man får provrörsbefruktning för att öka chansen till en lyckad behandling. Det görs genom en titthålsoperation i magen.
• Vid sammanväxningar kring äggledarna. Lätta eller måttliga sammanväxningar kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Det görs via en titthålsoperation i magen.
• Om man har endometrioscystor i äggstockarna behöver man ibland opereras innan en provrörsbefruktning. Ytlig endometrios på bukhinnan i lilla bäckenet kan opereras för att öka chansen till spontan graviditet. Operationen görs med en titthålsteknik i magen.
• Om man har muskelknutor, så kallade myom, kan man ibland behöva opereras, men det är ovanligt. Men om myomen är stora eller påverkar livmoderslemhinnan kan man behöva opereras. Det kan antingen göras som en titthålsoperation i magen eller via slidan eller som en öppen magoperation.
• Om man har utebliven ägglossning som inte svarar på tablettbehandling. Då kan man få gå igenom en enkel titthålsoperation, en så kallad laparoskopi, av äggstockarna. Då görs små öppningar i äggstockens yta vilket underlättar ägglossning. Operationen leder oftast till att man får en fungerande menscykel med egen ägglossning.

Oförklarad barnlöshet

Om utredningen inte ger någon förklaring till barnlösheten kallas det oförklarad barnlöshet. Då har utredningen visat att kvinnan har normal ägglossning och friska äggledare, att mannen har normala spermier samt att alla prover som tagits är normala. Detta innebär inte att det inte finns någon förklaring, utan bara att de prover som tagits inte kunnat visa var problemet sitter.

Det kan ta längre tid att bli med barn
Om man får beskedet att barnlösheten är oförklarad kan det bero på att antingen mannen eller kvinnan, eller båda två, har en lätt nedsatt fruktsamhet som innebär att det tar längre tid att få barn än för friska par.

Spermierna får hjälp att ta sig till ägget

Om man får veta att barnlösheten är oförklarad kan man få pröva insemination med spermier från mannen. Kvinnan får då först en hormonbehandling. Mannen får lämna ett spermaprov som renas och där spermiekoncentrationen ökas. Själva inseminationen går till så att en tunn plastslang läggs genom livmoderhalsen med mynningen i livmodern, och sedan sprutas sperman in i livmodern. På så sätt får spermierna kortare väg att simma till ägget.

Insemination kan även göras med donatorspermier
Om utredningen visat att mannen helt saknar spermier, kan man göra en inseminationsbehandling med spermier från en donator. Det går till på samma sätt som när man får en insemination med partnerns spermier.

Provrörsbefruktning, IVF

Utredningen kan visa att det inte finns fri passage i kvinnans äggledare. Det innebär att ägget inte kan transporteras ner genom äggledarna till livmodern. Då kan äggen hämtas ut direkt från äggstocken och befruktas utanför kroppen. Därefter sätts ett eller två befruktade ägg, embryon, tillbaka in i livmodern. Denna behandling, provrörsbefruktning kallas också för IVF som står för in vitro-fertilisering som betyder befruktning i glaskärl eller provrör. Förutom vid äggledarskador kan provrörsbefruktning också göras om kvinnan har endometrios, om mannen har nedsatt spermiefunktion eller om barnlösheten är oförklarad.

De flesta kliniker har en övre åldersgräns för provrörsbefruktning beroende på att chansen att behandlingen lyckas avtar med stigande ålder, framför allt hos kvinnan. Vanligtvis får man som kvinna vara som mest 38-40 år. Många kliniker har dessutom en övre gräns på 55 år för mannen. Privata kliniker kan acceptera något högre åldrar.

Mikroinjektion - en enda spermie sprutas in
En variant av provrörsbefrukning som kan göras om mannen har mycket få spermier är så kallad mikroinjektion, som även kallas ICSI, intracytoplasmatisk spermieinjektion. Denna behandling innebär att en enstaka spermie spermie sugs upp i en spruta och sprutas direkt in i ägget.

Oftast finns det enstaka spermier i sädesvätskan som kan användas vid ICSI. Men om det helt saknas spermier i sädesvätskan utreder läkaren om det kan finnas spermier i testikeln eller bitestikeln. Om utredningen visar att det finns spermier görs en liten operation för att kunna få ut spermierna. De kan sedan användas vid en ICSI-behandling.

Befruktade ägg, embryon kan sparas
Vid provrörsbefruktning, IVF, hormonbehandlas kvinnan i cirka tio dagar för att få äggstockarna att producera många ägg. Ett eller ibland två fina befruktade ägg, embryon väljs ut och sätts tillbaka i livmodern. Om det blir många fina embryon över kan de frysas ner för att användas senare om den första behandlingen inte skulle lyckas. Ett tinat embryo sätts tillbaka i livmodern några dagar efter konstaterad ägglossning, om man har regelbunden mens.

Äggdonation

Om kvinnan i paret inte har egna ägg kan man få en äggdonation. Men man kan inte få donation av både spermier och ägg vid samma provrörsbefruktning. Antingen ägg eller spermier måste komma från paret som behandlas.

Donationsbehandlingar utförs framför allt av Universitetssjukhusens kvinnokliniker. Behandlingarna är beroende av att det finns donatorer och väntetiderna kan vara långa, särskilt för äggdonation. Många söker sig därför utomlands för att få behandling. De närmaste klinikerna ligger i Finland, Danmark, Estland och England.

Lesbiska par

Om man är ett lesbiskt par som lever tillsammans och vill ha barn kan man få en spermadonation. Befruktningen kan ske som en insemination eller i form av en provrörsbefruktning. Det är däremot inte tillåtet för ensamstående kvinnor att få donerade spermier i Sverige. De närmaste klinikerna ligger i Danmark och Estland.

Hormonbehandling kan påverka humöret

Hormonbehandling kan ge biverkningar. En del kvinnor får humörsvängningar av behandling med hormoner som man tar i tablettform. Innan man genomgår en provrörsbefruktning behandlas man i två veckor oftast med en nässpray som stänger av den egna hormonproduktionen, och detta kan ge symtom som liknar de man kan få i klimakteriet. Man kan till exempel få svettningar och påverkan på humöret. Men problemen försvinner när stimuleringen av äggstockarna börjar.

Överstimulering

Det varierar hur känslig man är för hormonet som stimulerar äggstockarna. En del kvinnor reagerar starkt på hormonet, och detta kan leda till så kallad överstimulering. Överstimulering innebär att det bildas höga halter östrogen i äggstockarna vilket kan leda till rubbningar i vätskebalansen.

Om man får en mild överstimulering svullnar magen. Man kan i vissa fall få lätta buksmärtor och även bli illamående.

Det är ovanligt att man får en svår överstimulering. Men om det händer så märks det på att magen svullnar upp kraftigt vilket beror på att det samlas stora mängder vätska i buken. Vätskeansamlingen kan bli så påtaglig att lungorna inte riktigt får plats och då kan andningen påverkas. Det är ovanligt men om det skulle inträffa blir man inlagd på sjukhus och behandlad. Då tappas buken på vätska och man får dropp. Efter en eller två veckor brukar magen vara som vanligt igen.

Vanligare att endast ett ägg sätts in

Vid spontana graviditeter är högst två procent tvillinggraviditeter. Vid provrörsbefruktning, då två befruktade ägg återförts till kvinnans livmoder, är närmare 25 procent tvillinggraviditeter.

Att vänta tvillingar innebär större risker. När man bär på tvillingar är det till exempel vanligare att barnen föds för tidigt jämfört med om man är gravid med ett barn. Det är även vanligare att man behöver förlösas med kejsarsnitt.

Att antalet tvillinggraviditeter varit många vid provrörsbefruktningar beror på att det tidigare varit vanligare att två befruktade ägg har satts tillbaka i livmodern. För att minska antalet tvillinggraviditeter rekommenderar Socialstyrelsen i sina föreskrifter och allmänna råd för assisterad befruktning att det som regel endast ska sättas tillbaka ett befruktat ägg.

Sedan 2004 har alla IVF-kliniker i Sverige övergått till att sätta tillbaka ett ägg, och bara i undantagsfall två. Därför har andelen tvillingar efter IVF nu sjunkit till cirka fem procent. Chansen till graviditet är i stort sett oförändrad.

Befruktade ägg kan sparas i frysen
Vid behandling med provrörsbefruktning plockar man ofta ut och befruktar flera ägg. De befruktade ägg som inte återförs till livmodern vid provrörsbefruktningen kan frysas in och sparas. Om den första behandlingen inte leder till en graviditet kan man använda de frysta äggen vid ett nytt behandlingsförsök. På så sätt anses det att chansen att bli gravid vid en provrörsbefruktning inte behöver minska trots att man numera oftast bara inplanterar ett ägg.

Sjukhus eller privat klinik

De olika behandlingarna kan man få på olika typer av mottagningar:

• Ovulationsstimulering och insemination med mannens spermier, så kallad makeinsemination, kan utföras av specialistläkare med inriktning på infertilitet, både på privat klinik och på sjukhus. Väntetiderna brukar i allmänhet vara korta.
• Insemination med donatorspermier och behandlingar med äggdonationer sker framför allt på de stora universitetssjukhusen. Här kan väntetiden vara lång eftersom det råder stor brist på donatorer.
• Provrörsbefruktning kan man få göra både på sjukhus och på privata kliniker. Tillgången på landstingsfinansierade behandlingar är olika i olika delar av landet, och bestäms lokalt. Väntetiderna varierar stort i landet. Vissa landsting eller regioner har beslutat att behandling med assisterad befruktning ska ingå i vårdgarantin och då är väntetiden tre månader. Andra landsting där behandling inte omfattas av vårdgarantin kan väntetiden vara upp till två år. Privatkliniker brukar ha kort eller ingen väntetid.

Kostnad för behandlingar

På offentligt finansierade kliniker betalar man en patientavgift för de undersökningar och behandlingar man går igenom. Avgiftens storlek kan variera mellan olika landsting. Både behandlingar och läkemedel omfattas av högkostnadsskyddet.

På en privat klinik får man betala hela kostnaden själv. Hur mycket det kostar beror på vilken typ av behandling man väljer och vilken klinik man vänder sig till. Den dyraste men även effektivaste behandlingen är provrörsbefruktning, IVF.

Kosttillskott

Alla kvinnor som försöker bli gravida rekommenderas att ta B-vitaminet folsyra, 400 mikrogram om dagen. Folsyra minskar risken för missfall och även missbildning med ryggmärgsbråck hos barnet. Folsyra, även kallat folat, finns att köpa separat på apotek men ingår också i många andra vitaminpreparat.

Ännu osäkert om akupunktur hjälper
Behandling med akupunktur när man har svårt att bli gravid har prövats i mindre skala. Dels har det prövats i smärtlindrande syfte vid provrörsbefruktning, dels i syfte att öka blodtillflödet i äggstockarna med förhoppning om att äggen ska utvecklas bättre. Resultaten är ännu inte sådana att det säkert går att säga att det hjälper.

Livsstilsfaktorer

Ägglossningen påverkas av vikten. Om man väger för lite brukar ägglossningen och mensen försvinna helt. Då kan det hjälpa att gå upp i vikt. Om man väger för mycket kan det också störa ägglossningen och då hjälper det oftast om man går ner i vikt.

Rökning är en annan viktig faktor man själv kan råda över. Genom att sluta röka ökar man chansen att bli gravid, det gäller både kvinnan och mannen.

Det är svårt att säkert veta hur stress i tillvaron, på arbetet eller fritiden, påverkar chansen att bli gravid. Svår stress kan dock påverka ägglossningen hos kvinnan och potensen hos mannen.

Viktigt med stöd

Att få beskedet att fruktsamheten är nedsatt kan vara en jobbig eller traumatisk upplevelse. Det är viktigt att man inser att det absolut inte finns något skamligt i att vara ofrivilligt barnlös. Tyvärr kan barnlösheten uppfattas som ett mindre angeläget problem i vissa situationer i samhället, vilket kan göra att man inte känner sig hörd eller förstådd. Det är viktigt att man kan prata öppet om problemen med sin partner.

Ännu värre kan det vara att få beskedet att en behandling man har genomgått inte har lyckats. Därför är det bra om man kan ha en bra dialog med sin läkare och personalen på kliniken där behandlingarna utförs.

Man kan få tala med en psykolog
Ofta finns det en psykolog eller kurator knuten till kliniken som man kan få tala med. Det kan naturligtvis kännas bra att få dela sina erfarenheter med anhöriga eller andra närstående, men alla par resonerar inte lika i detta avseende. Det är därför viktigt att man tidigt i utredningen eller behandlingen erbjuds möjligheten att få en professionell stödjande kontakt för att lättare kunna komma över problemen och gå vidare.