Handledsbrott

Det vanligaste benbrottet

Brott på handleden är det vanligaste benbrottet som behandlas inom sjukvården. Varje år bryter ungefär 20 - 25 000 svenskar handleden. Oftast bryter man handleden när man ramlar och tar emot sig med utsträckt hand samtidigt som nedersta delen av strålbenet, radius, bryts av någon centimeter ovanför handleden.

I underarmen finns också armbågsbenet, ulna, men det förblir oftast oskadat. I sällsynta fall uppkommer ett brott på nedre delen av armbågsbenet.

Skadan är särskilt vanlig vid halt väglag, speciellt vid ishalka under vintern. Handledsbrott, distal radiusfraktur, uppkommer för det mesta vid fall utomhus, medan exempelvis höftbrott oftast uppstår när man ramlar inomhus.

Handledsbrott förekommer i alla åldrar och vid många typer av fall och olyckor. Det är vanligast hos äldre personer som faller. Yngre människor kan också bryta handleden, till exempel när de idrottar, särskilt i samband med fartsporter som skridsko-, snowboard-, skateboard- eller inlinesåkning. Brottet kan uppkomma även hos yngre män vid fall från till exempel stegar och träd.

Handledsbrott kan se sinsemellan helt olika ut och termen inbegriper i själva verket många olika typer av skador, alltifrån en lättbehandlad enkel spricka till en komplicerad krosskada i handleden. Det kan också inkludera olika typer av ledbandsskador. De olika typerna kräver olika slags behandling.

Kvinnor bryter oftare handleden än män

Handledsbrott är vanligast bland människor som har skörare skelett än normalt. Därför är det ofta äldre kvinnor som bryter handleden. Kvinnor får tre till fyra gånger oftare handledsbrott än jämnåriga män. Det är också vanligt att människor med sämre balans och sämre förmåga att parera fall bryter sin handled.

Skydd mot handledsbrott

Handledsbrott kan delvis förebyggas. Man kan försöka minska risken för att halka omkull vintertid genom att till exempel använda skor eller beslag till skor som är gjorda för att få bättre fotfäste vid halka. En käpp med halkskydd kan öka säkerheten om man har dålig balans. Det finns också särskilda handledsskydd som man kan köpa i sportaffärer. De minskar risken för handledsbrott om man ska åka exempelvis skridskor eller inlines.

Motion och bra kost kan ge starkare skelett

Man kan också försöka förebygga benbrott genom att hålla sitt skelett starkt genom hela livet. Om man äter näringsrik mat och motionerar regelbundet lägger man en god grund för ett bra skelett.

Uppbyggnaden av skelettet kräver bland annat kalk, kalcium, och D-vitamin. Kalcium är särskilt viktigt för ungdomar och äldre. En normal kost som innehåller mjölkprodukter ger tillräckligt med kalcium, men äldre personer kan ibland behöva kosttillskott. En vanlig rekommendation är att äldre bör äta ungefär ett gram kalcium om dagen. Det motsvarar drygt 8 deciliter mjölk. Om man inte får i sig det genom maten kan kalktabletter vara ett alternativ. D-vitamin bildas naturligt i huden när man är ute i dagsljus. Människor som sällan vistas ute kan därför behöva äta extra D-vitamin.

Genom att röra på sig och använda benen bygger barn upp skelettet. Äldre personer minskar förlusten av benmassa och förhindrar utvecklandet av benskörhet, osteoporos, genom att röra på sig. En promenad eller någon annan fysisk aktivitet en stund varje dag motverkar urkalkning av skelettet och ger träning åt både muskler och balans. Rökning och hög alkoholkonsumtion ökar däremot risken för skörare skelett.

Medicin kan hjälpa ibland

Om det finns tecken på att man lider av benskörhet, särskilt om man är kvinna och har passerat klimakteriet, kan man få göra en så kallad bentäthetsmätning. Om det visar sig att skelettet har nedsatt hållfasthet finns det olika mediciner man kan få som motverkar benskörhet. Risken för skelettskörhet ökar med åldern och därför är det framför allt äldre som får behandling med medicin.

En del kan få bestående besvär

Handledsbrottet innebär inte bara att strålbenet går av utan också att delar av benet trasas sönder och att ledband kan gå av. Trots behandling kan brottet läka i ett annat läge som inte är normalt för benet. Då kan handleden se lite krokig ut trots att brottet är läkt. En krokig handled som kvarstår efter det att brottet läkt behöver dock inte alltid ge några besvär. Men en del människor kan få lättare eller svårare bestående besvär och en kvarvarande felställning kan ibland leda till att det gör ont och känns stelt. Oftast handlar det om benbrott som varit särskilt felställda eller splittrade från början och som gått in i själva leden. Ibland kan en samtidig ledbandsskada ge besvär. En av de stora nerverna till handen kan få en tryckskada med domningar och smärta som följd. Även skador på senorna, framför allt till tummen, kan uppstå efter ett handledsbrott.

Besvären varierar med skadans storlek

Om man ramlat och tagit emot sig med handen och sedan har mycket ont och är svullen kring handleden bör man få handleden undersökt för att se om den är bruten. Om man har brutit handleden går det ofta ganska bra att röra på fingrarna, medan rörelser i handleden gör mycket ont.

Besvären kan variera mycket beroende på hur stor skadan är. Ibland kan ett handledsbrott bara innebära en spricka i strålbenet och det händer att människor inte ens går till läkare med en sådan skada. Man tror att det bara rör sig om en stukning. Den här typen av handledsbrott kan läka bra utan behandling.

Om brottet är så svårt att det har blivit en felställning i skelettet kräver skadan behandling. Ju förr skadan behandlas, desto bättre. Men om skadan uppstår mitt i natten eller långt från sjukhus kan man vänta några timmar med behandlingen utan risk. Då är det bra att linda handleden med en elastisk linda samt att hålla den högt, högre än hjärtat, för att motverka att den svullnar.

Två typer av undersökningar

Handleden undersöks på två olika sätt. Först gör läkaren en undersökning och bedömer svullnad, smärta och ömhet samt fingrarnas rörlighet, känsel och blodcirkulation.

Sedan görs en röntgenundersökning av handleden för att fastställa skadan och den felställning som finns. Vanlig röntgen är tillräcklig för den här typen av skada. Handleden röntgenfotograferas alltid från två håll.

Olika felställning kräver olika behandling

Behandlingen styrs av hur felställt brottet är på röntgenbilden. Ju större felställning, desto större åtgärd måste till för att handleden ska läka så bra som möjligt.

Om brottet bara är en spricka finns ingen felställning, eller så är felställningen obetydlig. För det mesta räcker det då med att behandla brottet som om det vore en stukning. Då kan man använda en stödjande elastisk linda för att motverka svullnad samt för att ge brottet och leden en viss stadga under någon vecka.

Om handleden gör mycket ont kan även den här typen av skada behandlas med en kortare tids gipsning, som har en bättre smärtstillande effekt än vad en elastisk binda har. Inom två till fyra veckor brukar den här typen av godartade handledsbrott i stort sett vara läkt och handleden är snart som vanligt igen.

Oftast måste underarmen gipsas

För det mesta uppvisar handledsbrottet en tydlig felställning i skelettet. Då måste benbrottet läggas tillrätta. Det sker efter det att läkaren antingen bedövat hela armen eller sprutat in lokalbedövning kring handleden för att lindra smärtan. Benbrottet läggs tillrätta genom att armen dras ut och brottet trycks på plats. Det hålls sedan på plats med en gipsskena över underarmen och handen. Men fingrarna är fria och ska kunna röras. Handleden röntgas sedan igen, med gipset på, för att kontrollera att brottet ligger i ett bra läge.

Det räcker ofta med fyra veckors gipsbehandling för att skadan ska ha hunnit börja läka och stabiliseras. Läget i brottet måste kontrolleras under den tid som handleden är gipsad. Det finns nämligen en risk att läget försämras, trots gipsbehandlingen. För det mesta röntgas och kontrolleras den brutna handleden ungefär tio dagar efter skadan.

Det är viktigt att hålla handen högt under den första veckan och att röra på fingrar, armbåge och axel. Då minskar risken för svullnad och stelhet. Det är bra att använda armen och handen till lättare alldagliga sysslor. Men man bör undvika tyngre belastning som att bära matkassar och lyfta stekpannor under ett par veckor.

Ibland krävs operation

När man har en svårare felställning så räcker inte gipsbehandling. Då måste någon form av operation göras. Det finns flera olika sätt att operera handledsbrott. Ett sätt är att lägga brottet tillrätta och sedan sätta tunna metallpinnar inne i benet för att hålla kvar benbitarna i läge och sedan komplettera fixationen med en gipsskena under vanligtvis 4 veckor.

En annan metod är att fixera brottet med en yttre ram på utsidan av huden, så kallad extern fixation. Det innebär att två gängade pinnar skruvas in i strålbenet ovanför brottet och att två andra pinnar skruvas fast i handen. De två paren av pinnar förbinds sedan med metallstag som sitter utanpå huden och som låses fast. Fördelen med denna teknik är att man inte behöver öppna själva brottet, att man slipper gips och att benfragmenten fixeras stadigare. Nackdelen är att den yttre ramen är otymplig och kan vara praktiskt besvärande. Den yttre ramen brukar för det mesta få sitta kvar i fyra till sex veckor. Om man har en svårare skada kan den behöva sitta ännu längre.

En operationsmetod som används alltmera är att fixera brottet med en metallplatta som sätts närmast benet, under mjukdelarna och huden. Ärret blir vanligen på handledens undersida. Metallplattan, som är liten och tunn, fixerar brottet med hjälp av skruvar som sätts på ömse sidor av brottet. Fixationen blir god även om skelettet är skört eftersom skruvarna blir fast fixerade till plattan. Plattan lämnas nästan alltid kvar, men kan plockas bort igen när benet är läkt, om den orsakar besvär.

Vid en del särskilt splittrade och svåra brott används ibland en kombination av ovan beskrivna metoder, till exempel yttre extern fixation i kombination med en inre plattfixation.

Oavsett hur brottet behandlas är det efter att behandlingen påbörjats mycket viktigt att armen och handen de första veckorna hålls högt och att man rör på fingrarna, armbågen och axeln flera gånger dagligen för att minska den svullnad och stelhet som alltid följer. Om man inte gör det riskerar man långvariga stelhets- och smärtproblem även efter att brottet är läkt och gips eller extern fixation är borttagen.

Efter läkning kommer träning

När handleden är i god läkning och brottet stabilt tas gipset, metallpinnarna eller den yttre ramen bort. Då är handen ofta mycket stel och det gör ont att röra handleden. Ofta är den fortfarande svullen. I det läget måste man rörelseträna den skadade handleden och det är viktigt att träna alla de rörelser som handleden har normalt. Svullnaden ska arbetas bort och styrkan måste tränas. Man får som regel tränings- och förhållningsinstruktioner. Vid behov kan man få hjälp med detta av en sjukgymnast eller en arbetsterapeut. Ibland kan det vara bra att använda ett elastiskt handledsstöd. Man bör träna regelbundet under ganska lång tid. Det mesta av träningen kan man klara på egen hand.

I allmänhet tar det flera månader innan handleden känns normal igen. Det som stannar kvar längst är en svaghetskänsla i handen men den förbättras alltid med tiden.

Kontakta läkare om besvären finns kvar

Om det smärtar eller om man är stel i handleden eller om fingrarna inte fungerar som de ska även flera månader efter att brottet har läkt bör man kontakta sin läkare.

Ibland kan detta behandlas med träning, stödjande bandage eller en operation som ger bättring när benets ställning korrigeras, en nerv avlastas, senfunktionen återställs eller ledband lagas.