Depression

Vanligt att känna sig ledsen ibland

Det är vanligt att man känner sig ledsen, olycklig eller nedstämd ibland. Även oro och ångest kan vara naturliga reaktioner på något som känns upprörande, hotfullt eller skrämmande.

Om man har drabbats av något svårt i livet, som till exempel att man förlorar jobbet, får problem med ekonomin eller med sina nära relationer kan det också göra att man mår dåligt under en period. Hormonbalansen i kroppen kan också bidra till humörsvängningar. En del kvinnor mår till exempel psykiskt dåligt i samband med menstruation.

Det är också vanligt att känna nedstämdhet utan någon tydlig anledning. Tillfälliga känslor av sorg, ilska, avundsjuka, oro eller håglöshet är en del av livet och är varken sjukt eller skadligt. Oftast går de starkaste känslorna över och försvinner efter en tid, kanske med stöd och hjälp av en närstående.

En kortare period av nedstämdhet brukar gå över av sig själv. Vardagens sysslor och rutiner hjälper ofta till, så att man tänker på och sysslar med annat än det som är svårt.

När nedstämdheten övergår i depression

I dagligt tal säger man ofta att man är ”deprimerad” eller ”deppig” när man känner sig ledsen, nedslagen eller ur form. Men ordet syftar egentligen på ett allvarligare tillstånd som kräver behandling. Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans, vilket påverkar bland annat känslolivet, initiativförmågan och sömnen. Exempel på signalsubstanser som man vet spelar en viktig roll när det gäller depression är serotonin och noradrenalin. Läkemedelsbehandling mot depression går ut på att återställa balansen.

Vanlig nedstämdhet kan ibland övergå i en depression, och gränsen mellan tillstånden är inte skarp utan mer flytande. Det som avgör om man har en depression handlar både om hur lång tid man upplever nedstämdheten och hur man upplever sin tillvaro under den tiden.

Om man känner sig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och har tappat lusten för sådant man vanligtvis brukar tycka om att göra och upplever känslor av meningslöshet kan man ha blivit deprimerad.

Det händer att den som håller på att gå in i en depression inte själv märker av förändringen. Ibland är det de närstående som upptäcker tecknen på att någon är deprimerad.

En vanlig sjukdom

Knappt hälften av alla kvinnor och ungefär var fjärde man blir deprimerad någon gång under sin livstid. Depressioner är betydligt vanligare när man är äldre, särskilt bland äldre som vistas på sjukhem eller inom sjukvården.

Långt ifrån alla som är deprimerade söker hjälp i vården. Antingen är man inte medveten om att man har en depression eller så drar man sig för att söka hjälp, för att man skäms eller inte törs eller för att man ser sina besvär som något som hör livet till och som man måste stå ut med att klara av själv.

För de allra flesta går en enstaka depression över på ungefär ett halvår, men det kan vara en mycket besvärlig period och det är viktigt att be om hjälp för att lindra effekterna av depressionen.

Egentlig depression är vanligast

Den vanligaste formen av depression kallas egentlig depression och brukar delas upp i tre nivåer:

• lätt eller lindrig
• medelsvår eller måttlig
• svår eller djup depression

Även om gränserna mellan de olika graderna av egentlig depression inte är skarpa kan de beskrivas ungefär så här:

Om man har en lätt depression kan man ofta fungera socialt och praktiskt i sitt dagliga liv, trots att man mår dåligt inombords. Konkret kan det innebära att man klarar av att gå till jobbet eller umgås med sina vänner, fast det kräver att man anstränger sig och ”biter ihop” för att klara det.

Om man har en medelsvår depression mår man så pass dåligt att man inte längre klarar av att upprätthålla ett fungerande vardagsliv eller fungerande relationer. Det kan till exempel innebära att man inte klarar av att arbeta, sova ordentligt eller umgås med sina vänner.

Om man har en svår depression påverkas ens tankar och känslor så mycket att man ofta inte ens bryr sig om grundläggande behov, som att till exempel äta och dricka. Att man har allvarliga självmordstankar eller direkta planer på att ta sitt liv kan också ingå i symtomen, men det betyder inte att alla som har en svår depression har självmordstankar. Ett annat ord för svår depression är melankoli.

Utmattningssyndrom

Om man har en depression som utlösts av stress kan man ibland få diagnosen utmattningssyndrom med egentlig depression. Det kallas ibland för utmattningsdepression, men det är inte alla som får utmattningssyndrom som blir deprimerade.

Återkommande depressioner

Ibland kan depressioner återkomma, och kallas då ibland för recidiverande eller återkommande depression. Om man är deprimerad under en längre tid och inte får behandling, ökar risken att man får återkommande depressioner.

Dystymi och bipolär sjukdom

Det finns även andra former av depression. En form kallas dystymi, ett tillstånd som liknar lätt egentlig depression, där man nästan aldrig känner sig glad utan alltid något nedstämd och tycker livet är allmänt tungt. Om man får diagnosen dystymi, eller sjukligt svårmod som det också kallas, ska man ha haft symtom under minst två år.

Om man har återkommande depressioner varvat med perioder av mani, överdriven upprymdhet och omdömeslöshet, kan det handla om bipolär eller manodepressiv sjukdom. För att få den diagnosen behöver man först utredas av en psykiater, en läkare som är specialist på psykiska sjukdomar.

Yttre påfrestningar och stress

Ibland kan svåra livshändelser eller yttre påfrestningar leda till att man blir deprimerad. Det kan till exempel vara ensamhet, en närståendes död, funktionshinder eller ekonomiska problem. Man kan också bli deprimerad i samband med kroppsliga sjukdomar eller missbruk. Att bli äldre eller förlora en funktion eller förmåga som man haft kan också utlösa en depression.

Även en större förändring i livet kan utlösa en depression, trots att förändringen egentligen är positiv och kanske till och med efterlängtad. Att flytta, börja ett nytt jobb eller bli förälder är exempel på sådana omställningar som kan utlösa en depression. Det är också relativt vanligt att man blir deprimerad i samband med graviditet eller förlossning.

Om man upplever att det är en obalans mellan de krav som ställs på en och den kapacitet man har kan man bli stressad. Om man ständigt är stressad under lång tid, och inte får tillräckligt med vila och återhämtning kan det öka risken att man får en depression.

Men man kan också bli deprimerad utan att det finns någon yttre orsak. Det gäller särskilt om man har återkommande depressioner.

Vanligare när man blir äldre

När man blir äldre kan man bli mer mottaglig för depressioner. Det kan bero på olika saker, som att man får en förändrad känslighet i hjärnan eller har brist på viktiga näringsämnen som till exempel viktiga fettsyror, vitamin B12 och folsyra.

Depression är också vanligt i samband med en del fysiska sjukdomar som exempelvis stroke, hjärtinfarkt, Parkinsons sjukdom eller demens.

Olika sårbarhet

Alla människor kan bli deprimerade, men alla löper inte lika stor risk att få en depression. Man har olika sårbarhet. Vilken sårbarhet man har beror delvis på vem man är som person, både från födseln och hur man vuxit upp.

Sådant som upplevs som svårt och nästan outhärdligt för en person kan vara mer hanterbart för någon annan. Ofta har en person som funderar mycket över egna fel och misslyckanden, och som lätt ser svårigheter i nuet och framtiden, en större sårbarhet än någon som tar mer lätt på problem eller motgångar.

Om man har varit med om många svåra saker, särskilt i ung ålder, samtidigt som man inte fått tillräckligt mycket stöd och hjälp från omgivningen, kan man ofta vara mer sårbar än någon som har haft en mer trygg uppväxt. Detsamma gäller om man tidigt i livet råkat ut för separation från viktiga personer, som sina föräldrar. Men man kan också vara född med en större känslighet för intryck och påfrestningar, som gör att man lättare får depressioner.

Nuet påverkar också

Samtidigt påverkar nuet också vilken risk man har för att utveckla depression. Om man har en trygg, stödjande och stabil livssituation kan det göra att man slipper att hamna i en depression, även om man råkar ut för yttre påfrestningar, har en medfödd sårbarhet eller om man har vuxit upp under otrygga förhållanden.

Ämnen i hjärnan påverkas

I hjärnan och i resten av nervsystemet finns så kallade signalsubstanser som förmedlar budskap mellan hjärnans olika celler. Det är samspelet mellan de olika signalsubstanserna som utgör grunden för en persons sinnesstämning, humör, temperament, beteende, känslor och tankar. När man får en depression kommer signalsubstanserna och deras samspel med andra celler i hjärnan i obalans.

Några av de signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Det är ämnen som bland annat påverkar hur man upplever sorg, ångest och oro. De spelar även roll för sömnen, aptiten, initiativförmågan och sexualiteten.

Alkohol förvärrar

En längre tids drickande kan ge samma symtom som vid en depression. Det gäller framför allt berusningsdrickande och regelbundet drickande, eftersom berusningen förstärker depressionen och baksmällan kan ge extra besvär i form av ännu mer ångest. Risken för självmordsimpulser ökar när man dricker under en depression.

Att sluta dricka brukar göra att man efter någon månad mår psykiskt bättre.

Att dricka alkohol när man är deprimerad innebär en risk. Därför är det bäst om man kan avstå från att dricka alkohol när man är deprimerad.

Flera symtom under en längre tid

Om man känner sig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och inte upplever det man vanligtvis brukar bli glad av som roligt, kan man ha blivit deprimerad.

Man får svårt att sova, känner sig trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort. Det är vanligt att man tappar matlusten, eller omvänt, att man börjar tröstäta.

Ofta känner man mer oro och ångest än vanligt. Man kan ha svårt att koncentrera sig och kan till exempel uppleva att tankarna ständigt vandrar iväg när man försöker läsa en bok eller en tidning.

Ingenting känns viktigt

När man är deprimerad kan man uppleva att inget berör en ordentligt. Sådant som man brukar tycka om att göra blir jobbigt och kravfyllt i stället för roligt.

Livet kan då kännas hopplöst och tillvaron te sig meningslös. Att ta itu med vardagliga sysslor känns för krävande. Det är vanligt att sexlusten minskar eller försvinner helt.

Tankar på döden

När man är deprimerad påverkas självbilden och självkänslan. Tankarna på självmord eller död hänger ofta ihop med tankar om att man är värdelös eller till belastning för sina närmaste.

Om man plågas mycket av sin depression kan döden framstå som en utväg eller något som skulle få ett slut på lidandet. Det här är en viktig varningssignal, men för de flesta är det ändå ett långt steg från tankar på döden till tankar på att faktiskt ta sitt liv.

Låg självkänsla

Depression gör ofta att man får svårt att känna starka, positiva känslor för andra och man tycker också mindre om sig själv och kan ha tankar om att vara dålig eller värdelös.

Ibland kan den låga självkänslan göra att man tror att andra inte vill en väl eller kanske talar illa om en, fast det kanske inte alls stämmer med verkligheten. De negativa tankarna upprepas och man ältar misslyckanden och känslor av otillräcklighet.

Värk i kroppen

En depression kan också kännas i kroppen. Det kan kännas som att hela kroppen strejkar eller går på lågvarv. Det är till exempel vanligt att man får förstoppning, huvudvärk eller värk i axlarna, nacken, magen eller ryggen. Hjärtklappning och andnöd är andra vanliga symtom när man är deprimerad.

Om man söker vård för kroppsliga besvär och inte själv tänkt att det handlar om en depression kan det till en början vara svårt att acceptera diagnosen. Ibland kan man behöva ställa frågor och kanske ha en ordentlig diskussion med läkaren innan man kan känna igen beskrivningen av depressionen, och se hur de fysiska symtomen hänger ihop med diagnosen.

Hur man tolkar och beskriver sina upplevelser av att vara deprimerad kan också variera beroende på hur man är som person. Ibland kan man ha lättare att prata om sömnsvårigheter än om känslor av ångest, oro eller nedstämdhet.

Ojämnt humör

Depression kan ibland yttra sig genom att man blir sur, lättirriterad eller till och med aggressiv. Ofta kan det då vara omgivningen som reagerar och märker att det är något som inte stämmer. Man kanske presterar sämre på arbetet, eller börjar dricka mer alkohol än vanligt.

Kroppslig sjukdom

Ibland kan depressionsliknande symtom i stället ha fysiska orsaker. Till exempel kan ökad eller minskad halt av sköldkörtelhormon, blodbrist eller höga kalknivåer i blodet ge symtom som påminner om depression. Därför är det viktigt att man blir undersökt av läkare innan man påbörjar en behandling för depression.

Nedstämd i två veckor eller mer

Om man varit nedstämd under minst två veckor och har andra symtom på depression kan man kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Om man tidigare haft en depression och känner igen symtomen gäller samma sak. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Om man är orolig för en deprimerad person som inte själv vill söka hjälp kan man ringa vårdcentralen eller en psykiatrisk mottagning eller kontakta sjukvårdsrådgivningen för att diskutera situationen.

Tankar eller planer på självmord

Om man har tankar på att ta sitt liv känns det ofta lättare om man berättar det för någon. Det kan vara en närstående som man har förtroende för, någon utomstående, vårdpersonal eller en telefonjour. Här finns någon som lyssnar och som kan ge råd och stöd i hur man ska komma vidare och vart man kan vända sig. Hit kan man ringa anonymt.

Om man mår mycket dåligt och känner att man inte orkar mer ska man söka hjälp direkt på en  psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning, eller ringa 112.

Samma sak gäller om man är närstående till någon som har tankar eller planer på att ta sitt liv. Då ska man hjälpa den personen att söka vård direkt, antingen på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller akutmottagning eller ringa 112.

Viktigt att söka hjälp

De allra flesta som råkar ut för en depression och får rätt behandling börjar må mycket bättre redan efter någon månad. Därför är det viktigt att söka hjälp om man tror att man har en depression.

Depression kan behandlas på olika sätt, beroende på vilken typ och grad av depression man har och vad som passar ens personlighet. Behandlingsmetoder som har visat sig fungera bra vid lätt och medelsvår depression är

• regelbunden motion, minst tre gånger i veckan i en halvtimme,
• psykoterapi
• antidepressiva läkemedel.

Om man har diagnosen dystymi brukar man först och främst bli erbjuden antidepressiva läkemedel, men ibland också psykoterapi.

Om man har en svår depression kan man behöva vård på en psykiatrisk klinik. Om inte läkemedelsbehandling eller psykoterapeutisk behandling hjälper kan man bli erbjuden elbehandling.

När man är deprimerad är det viktigt att man får behandling som är anpassad efter de behov man själv har.

Hos läkaren

När man kommer till läkaren får man berätta om hur man mår. Man får även berätta om de symtom man har. Det är vanligt att man inte är medveten om att man har en depression, utan kanske söker för att man har ont någonstans i kroppen eller att man har svårt att sova.

Det finns inga prover eller kroppsliga undersökningar som kan visa om man har en depression, utan bedömningen görs helt och hållet utifrån det som kommer fram i samtalet. Det är vanligt att man får fylla i ett så kallat skattningsformulär. Utifrån sin sammanlagda bild gör läkaren en bedömning och ställer en diagnos.

Eftersom vissa kroppsliga sjukdomar, och till exempel brist på sköldkörtelhormon, kan ge symtom som liknar depression gör läkaren ofta en kroppsundersökning och man kan få lämna prover.

Behandlingen varierar

Beroende på vilken nivå av depression man har kommer man att bli erbjuden olika behandling. Till att börja med brukar man få frågor om vilka vanor man har, till exempel när de gäller motion och dygnsrytm, för att se om det går att göra några förändringar. I många fall kan de förändringarna räcka för att man ska börja må bättre.

Ibland kan man redan vid det första besöket bli erbjuden antidepressiva läkemedel eller samtal hos en psykolog eller kurator vid vårdcentralen, så kallade stödsamtal. Om man har en svår sömnstörning eller ångest kan man ibland få tillfällig behandling med sömnmedicin eller ångestdämpande läkemedel.

Ofta kan man få komma på återbesök efter en månad. Om man inte blir erbjuden en tid för återbesök, bör man själv ta upp frågan, och be om en tid för återbesök.

Ibland kan man få en remiss till en psykiater för ytterligare utredning och behandling.

Motion kan hjälpa

Motion har en bevisat bra effekt vid depression. Studier har visat att träning tre gånger i veckan, i minst en halvtimme har en antidepressiv effekt. Genom regelbunden fysisk aktivitet kan man både förebygga depression och minska risken att depressionen kommer tillbaka.

Den fysiska aktiviteten ska ge pulshöjning och andfåddhet. Det betyder att den som är mycket otränad eller väldigt trött behöver göra mindre än den som är mer van att träna.  Den egna orken avgör, men en halvtimme tre gånger i veckan är en bra målsättning. Tiden kan delas upp i två gånger en kvart om det passar bättre.Man kan till exempel ta raska promenader eller cykla i stället för att ta bilen.

Om man har svårt att röra sig utan smärta kan man ha stor hjälp av att träffa en sjukgymnast. 

Om man behöver ett stöd för att komma igång kan man be att få fysisk aktivitet på recept. 

Psykoterapi vid depressioner

Det finns olika former av psykoterapi som kan hjälpa om man är deprimerad. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) är de behandlingsformer som har visat sig ha störst vetenskapligt stöd vid behandling av lätt och medelsvår depression.

Kognitiv beteendeterapi, som förkortas KBT, är en sammanslagning av dels kognitiv terapi, som handlar om hur man påverkas av omedvetna tankemönster, dels beteendeterapi som handlar om inlärda beteenden och hur man kan bryta dem.

Interpersonell psykoterapi, IPT, är en metod som utvecklats speciellt för att behandla depression och koncentrerar sig på relationerna till andra människor och hur man kan förbättra dem.

Gemensamt för dessa former av psykoterapi är att de pågår under en kortare tid, ungefär tjugo tillfällen, och att man pratar om problem som har att göra med själva depressionen och hur man mår här och nu. En annan förutsättning är att man själv är aktiv i terapin och får hemuppgifter och övningar i syfte att förändra invanda beteenden eller tankemönster.

Även telefonbaserad och internetbaserad KBT har visat sig hjälpa mot lätta och medelsvåra depressioner.

Man kan ta antidepressiva läkemedel samtidigt som man går i psykoterapi, men oftast ger det ingen effekt utöver den hjälp som terapin ger. Däremot kan vissa symtom som inte psykoterapin hjälper mot direkt, som till exempel sömnproblem, lindras av medicinen så att man mår bättre under själva behandlingsperioden.

Utvärdering av terapi

När man får psykoterapi som behandling mot depression är det viktigt att ens tillstånd  utvärderas efter en tid, för att ta reda på om behandlingen hjälper. Ett sätt är så kallade skattningsskalor. Det går ut på att man får en lista med olika frågor och svarsalternativ som man får kryssa i. Resultatet räknas ihop till en poängsumma.

Det kan kännas lite fyrkantigt att fylla i ett formulär som ska visa hur man mår inombords, men skattningsskalor kan vara bra som komplement till samtalet när läkaren eller terapeuten ska bedöma om behandlingen fungerar tillräckligt bra.

När man börjar i psykoterapi brukar man tillsammans med terapeuten försöka komma överens om vilka mål man har med terapin, vad som är realistiskt att uppnå, och hur lång tid det är rimligt att tro att det tar att nå dit.

Om utvärderingen visar att man inte nått dit, kan man fundera över om man kan ändra på någonting för att det ska fungera bättre. Kanske behöver terapins inriktning förändras? Man kanske inte lagt tillräckligt stor vikt vid övningarna terapeuten föreslagit? Det kan också vara så att man behöver kombinera behandlingen med läkemedel. Kanske en annan terapeut har bättre möjligheter att ge hjälp?

Läkemedelsbehandling vid depression

Om man har en svår depression eller har varit deprimerad länge kan man behöva antidepressiva läkemedel. Det finns flera olika typer av läkemedel mot depression.

Den typ som är vanligast idag är läkemedel som tillhör gruppen SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare). SSRI verkar genom att öka den tillgängliga mängden av signalsubstansen serotonin i hjärnan.  Vanliga läkemedel som hör till gruppen innehåller de verksamma ämnena citalopram, sertralin och paroxetin.

En annan grupp är tricykliska antidepressiva läkemedel, som till exempel används vid svårare depressioner där SSRI-preparaten inte har tillräcklig effekt. De tricykliska läkemedlen påverkar signalsubstanserna serotonin och noradrenalin. Det läkemedel som brukar användas i den här gruppen är klomipramin.

Det finns även andra antidepressiva medel som på olika sätt påverkar signalsubstanser som serotonin och noradrenalin. Till dem hör bland annat mirtazapin, venlafaxin och reboxetin.

Om man har en depression i samband med bipolär sjukdom får man en annan läkemedelsbehandling än vid egentlig depression.

Återbesök hos läkaren

Alla människor reagerar individuellt på alla behandlingar, läkemedel såväl som psykoterapi. Därför är det viktigt att man har återkommande kontakt med sin läkare när man behandlas för depression.

Om man inte blir erbjuden en tid för återbesök eller ett telefonnummer att ringa om man behöver ska man be att få det.

Ibland kan det hända att man känner att den läkare man först träffar på vårdcentralen inte riktigt förstår ens problem. Man kan då kontakta vårdcentralen igen, och be att få träffa en annan läkare i stället.

Om man känner sig tveksam till läkemedelsbehandling

En del kan känna sig negativa eller främmande inför att ta läkemedel. Det är vanligt att man känner att frågan om läkemedel mot depression är mer laddad än till exempel frågan om medicinering vid högt blodtryck.

Om man har tankar och funderingar kring antidepressiva läkemedel är det bra om man tar upp det med sin läkare, och passar på att ställa frågor om sådant som man undrar över. Om man till exempel är rädd att läkemedel mot depression är beroendeframkallande kan det vara bra att veta att så inte är fallet. Ibland kan man känna sig mer positiv till att pröva läkemedel efter att ha fått veta mer om hur de fungerar.

Ofta kan orsaken till att man söker vård när man är deprimerad vara att man behöver någon att prata med för att bena ut problem. Då kan en fråga från läkaren om läkemedel kännas konstig eller okänslig.

Oavsett om man tycker att läkemedel verkar bra eller inte, är det viktigt att be om hjälp för sina besvär. Man ska kunna få olika sorters vård, beroende på hur man ställer sig till den behandling som erbjuds.

Dröjer innan medicinen verkar

Ofta kan det ta ungefär en månad innan man börjar må bättre av medicinen. I början av behandlingen är det i stället vanligt att man får ökad ångest och andra biverkningar innan man har hunnit vänja sig vid läkemedlet. Därför ska man kunna ha telefonkontakt med sin läkare under den första veckan som man tar medicinen. Då kan man fråga om de effekter man eventuellt märkt av. Om besvären blir alltför stora kan man behöva byta medicin.

Ofta behöver man komma på ett nytt läkarbesök efter fyra till sex veckor. Ibland har det första läkemedlet inte tillräcklig effekt och då kan man få prova ett annat. Ibland behöver medicindosen justeras, ibland kan man få komplettera med ett annat läkemedel.

I början behöver man ha ganska tät kontakt med sin läkare. När man hittat en behandling som fungerar och som man trivs med kan kontakten glesas ut.

Precis som när man får psykoterapi mot depression är det viktigt att behandlingen med läkemedel utvärderas efter en tid, för att se att den hjälper. Ibland används skattningsskalor i bedömningen.

Biverkningar av antidepressiva läkemedel

Alla läkemedel har biverkningar. Det betyder inte att alla får biverkningar av ett visst läkemedel. Många känner inga biverkningar alls av antidepressiva läkemedel. Andra får biverkningar som till exempel ökad ångest, muntorrhet, illamående, hjärtklappning och förstoppning. De här biverkningarna är vanligast i början och brukar ge med sig. Under den tiden kan man ibland behöva ett lugnande medel.

Antidepressiva läkemedel kan också öka eller minska aptiten. En del preparat kan ge sexuella biverkningar, framförallt minskad lust och att det tar längre tid att komma till orgasm. Om man upplever sådana besvär är det bra om man talar med sin läkare om det. Kanske kan man få prova att byta preparat till ett annat som inte har just den bieffekten. När man slutar med läkemedlet brukar de sexuella biverkningarna försvinna.

Viktig att inte avbryta behandlingen för tidigt

Om medicinen fungerar bör man fortsätta behandlingen under minst sex månader efter att depressionen har gett med sig. Precis som när man får antibiotika är det viktigt att inte avbryta behandlingen så snart man känner sig lite bättre. Om man slutar med medicinen för tidigt är det stor risk att man blir deprimerad igen.

När man slutar med antidepressiva läkemedel kan man ibland även få så kallade utsättningssymtom, speciellt om man slutar tvärt. Det betyder inte att man är beroende, utan handlar om att hjärnan och kroppen gradvis behöver vänja sig av med läkemedlet.

För att minska risken att få besvär när man slutar med behandlingen bör man därför avsluta med långsam nertrappning av dosen. Ju längre man tagit medicinen och ju högre dos man tagit, desto viktigare är det att man avslutar behandlingen långsamt och trappar ner dosen under loppet av flera veckor. Exempel på utsättningssymtom är illamående, sömnbesvär, svettningar, domningar, myrkrypningar och diarré. Besvären går nästan alltid över efter någon dryg vecka.

Om man haft flera depressioner kan man behöva läkemedelsbehandling under längre tid. Det kan ibland hända att man har nytta av att ta antidepressiv medicin under hela livet.

Om man har haft en depression tidigare är risken större att få en ny depression. Om man får återkommande depressioner kan man ha nytta av förebyggande läkemedelsbehandling för att man inte ska bli sjuk igen.

Alkohol försvårar behandlingen

Eftersom bruket av alkohol påverkar, och ibland är en bidragande orsak till depression, är det viktigt att man talar om hur mycket och ofta man dricker för den läkare eller behandlare man träffar.

Om man inte är öppen med hur mycket man dricker kommer man inte att kunna få rätt hjälp. Även om behandlingen skulle kunna ha hjälpt kan bruket av alkohol eller droger göra att man inte upplever någon förändring.

Bedömning av psykiater

Om behandlingen man har fått inte hjälper kan läkaren på vårdcentralen skriva en remiss till en psykiatrisk mottagning. Man kan då få träffa en psykiater, en läkare som är specialiserad på psykiska sjukdomar och besvär för att få en mer kvalificerad bedömning.

Man kan också behöva bedömning av en psykiater om läkaren på vårdcentralen misstänker att man har någon annan psykisk sjukdom eller om man har en svår depression.

Att behandlas på psykiatrisk klinik

Vid svår depression hjälper inte psykoterapi som enda behandling. Däremot kan man ha nytta av att kombinera läkemedelsbehandling med psykoterapi eller fysisk aktivitet.

Om man har en svår depression kan man behöva få behandling på psykiatrisk klinik. Man kan då behöva en del praktisk hjälp för att klara vardagen. Man kan också behöva träffa läkaren oftare för att få en tätare återkoppling på hur behandlingen fungerar än vad som annars vore möjligt. Ibland, om det finns stor risk för självmord behöver man få vård på psykiatrisk klinik för sin egen säkerhet. 

Om man har en svår depression och inte blivit hjälpt av den behandling man har fått kan det ibland hjälpa med elbehandling. Elbehandling kan ibland vara mycket effektiv mot svår depression genom att den bryter den passivitet man har när man är djupt deprimerad. Den vanligaste biverkningen av elbehandlingen är att minnet påverkas. Det gäller framför allt närminnet under den tid som elbehandlingen pågår. För de flesta försvinner detta problem efter att elbehandlingen avslutats.

Återhämtning från depression

Efter några veckors behandling brukar de flesta känna av en förbättring. Det kan ta några månader innan man känner sig helt bra efter en lätt eller medelsvår depression. Efter en svår depression kan det ta längre tid, ofta upp till något år.

När man återhämtar sig från en depression är det vanligt att man inte riktigt kan lita på att man fungerar som vanligt igen, utan under en tid är orolig för att hamna tillbaka i depressionen. Det kan i olika situationer väcka frågor som: ”kan jag lita på att jag är glad på riktigt nu?” eller ”tänk om jag blir sådär igen”.

Ju längre tid som går utan att man är deprimerad, desto mer kan man känna igen sig och lita på sina känslor. Det är värdefullt om man kan ha kvar kontakten med en terapeut eller annan behandlare under en tid även efter att depressionen gett vika, så att man kan diskutera och få stöd i återhämtningen.

Livet efter depressionen

Att ha varit sjuk kan ofta göra att livet blir annorlunda efteråt. Det kan innebära ett vägskäl i livet och det kan påverka och förändra vilka prioriteringar man har. Det som tidigare var viktigt kanske inte har så stor vikt som man tänkte och trodde. Det kan också gälla för den som lever nära någon som är eller har varit sjuk.

Insikten om att man har en sårbarhet kan ofta innebära en omställning, att man behöver lära sig att leva med en ökad sårbarhet och risk för depression.

Samtidigt kan man känna att depressionen medför ett djup i ens liv som är positivt och viktigt att ta vara på. Många upplever att de fått nya insikter om vad som är väsentligt i livet. Man går vidare, en erfarenhet rikare.

Att röra på sig skingrar tankarna och sömnen brukar bli bättre om kroppen har fått arbeta ordentligt under dagen.

Att förebygga och minska risken för depressioner

Om man har en ökad sårbarhet kan det vara viktigt att man är noga med att göra sådant som minskar risken för depression. Om man ser till att röra på sig varje dag, får tillräckligt med sömn och undviker att dricka alkohol minskar risken. Det kan också vara bra att inte ta på sig för många extra arbetsuppgifter samtidigt som man har stora krav på sig i privatlivet. Om det är svårt att utveckla nya, goda vanor kan det kännas lättare om man kan få stöd av en vän eller närstående.

Om man berusar sig eller tar droger när man är deprimerad förvärras depressionssymtomen påtagligt och det är också vanligt att tankarna på att inte vilja leva blir mycket starkare om man är deprimerad och samtidigt dricker eller använder droger.

Har man haft en eller flera depressioner eller vet att man har en ökad sårbarhet för att råka ut för en depression kan man försöka förebygga och lindra sjukdomen på olika sätt. Här är några förslag på saker som kan hjälpa, även om de inte ersätter professionell behandling:

Att röra på sig

Det är känt att motion kan förebygga psykisk ohälsa. När man har en depression eller har en sårbarhet för att utveckla depressioner är det extra viktigt med fysisk aktivitet. När man rör på sig bildas kroppsegna ämnen som ger lugn och välbefinnande. Man blir mindre trött om man är i bra form kroppsligt. Att röra på sig skingrar tankarna och sömnen brukar bli bättre om kroppen har fått arbeta ordentligt under dagen.

Undvik alkohol

Det kan kännas frestande att dricka alkohol för att minska sin nedstämdhet och ångest. Alkohol påverkar hjärnan och nervsystemet och kan ofta göra att man mår bättre för stunden. Men på lång sikt förvärras både ångesten och depressionen av alkohol.

Att dricka alkohol eller ta andra droger för att lindra sin ångest är mycket vanligt, och ingenting som är unikt för just den som är deprimerad. Men ”att dricka ett glas vin för att koppla av” kan lätt bli en destruktiv vana som ökar risken att man blir deprimerad.

Det är också upp till tio gånger större risk att en person som både är deprimerad och har utvecklat ett beroende ska få allvarliga självmordstankar.

Håll kontakten

Det är viktigt att inte släppa sina sociala kontakter. Därför är det värdefullt om man kan försöka hålla kvar kontakten med sina vänner, sin arbetsplats eller andra sociala sammanhang. Om man är sjukskriven är det bättre om man kan vara sjukskriven på deltid i stället för heltid så att man håller sig aktiv med de vanliga kraven, fast i mindre omfattning. Är man heltidssjukskriven kan det vara bra att ändå besöka sin arbetsplats ibland. Om inte annat kan det underlätta att man hållit kontakten när man så småningom kommer tillbaka till jobbet.

Sänk kraven

Eftersom depressionen gör att man har mindre energi kan man oftast inte prestera på samma sätt som tidigare. Därför är det bra om man sänker sina krav när det gäller sitt eventuella arbete, och kommunicerar med arbetsgivaren om vilka krav man mäktar med. De flesta arbetsgivare har förståelse för att man inte alltid kan utföra topprestationer. Ibland kan man få hjälp av företagshälsan i kommunikationen med arbetsgivaren. Även när det gäller privat- och familjelivet måste man också försöka sänka kraven.

För att man ska kunna börja må bättre kan det vara nödvändigt att få vila genom att rensa bort en del aktiviteter som känns påtvingade. Man kan behöva säga nej till sådant som man egentligen inte orkar eller hinner med.

Hitta sätt att varva ned

Att sova gott är viktigt för att man ska kunna må bra. Har man svårt att somna kan man prova att läsa eller lyssna på musik eller en inläst bok för att skingra tankarna.

Att lära in en teknik för avspänning och avslappning kan vara ett sätt att hantera stress och få mer vila i vardagen.

Vistas utomhus

Dagsljus är viktigt för det psykiska välbefinnandet. Därför är det också bra att ta promenader eller cykelturer mitt på dagen när det är som ljusast. Att ha en bra belysning hemma och på arbetet kan påverka humöret positivt.

Välj lustfyllda saker även om lusten saknas

Det är viktigt att göra sådant man brukar tycka om, även om lusten just då fattas. Om man brukar bli glad av musik kan man må bra av att spela eller lyssna på musik, även om man inte trodde det innan man började.

Utseende och hygien

När man är deprimerad kan det kännas tungt och jobbigt att ta itu med vardagssysslor som annars går utan ansträngning som att duscha och att borsta tänderna. Det är viktigt att ändå sköta om sitt utseende och sin hygien eftersom man mår sämre om man känner sig ofräsch.

Äta bra

Det är viktigt att äta regelbundet, även om man inte har så stor aptit. Att försöka hålla bra matvanor är extra viktigt när man är deprimerad eller återhämtar sig efter en depression. 

Inte sluta med medicinen i förtid

Man ska vara noggrann med att ta den medicin som läkaren ordinerat, även efter att man har börjat må bättre. Om man känner sig tveksam till den medicinering man får ska man prata med läkaren om det.

Viktigt att få behandling vid graviditet

Det är inte ovanligt att man råkar ut för en depression i samband med graviditeten. Det är bra att prata med barnmorska eller läkare om man inte mår psykiskt bra under sin graviditet. Om man inte alls mår bra under sin graviditet blir det svårt att förbereda sig för att bli mamma på ett bra sätt och därför behöver man ofta behandling under graviditeten - både för sin egen och för barnets skull.

Om man behandlas med läkemedel mot depression ska man inte sluta ta medicinen när man blir gravid. Det är också viktigt att berätta för barnmorskan på barnmorskemottagningen om man haft depressioner tidigare. Ibland kan man behöva avlastning eller stödjande samtal för att förebygga att man får en ny depression under graviditeten.

Om man är deprimerad under graviditeten innebär det en påverkan för fostret. Det är därför väldigt viktigt att man får den bästa möjliga behandling mot depressionen, för att skapa bra förutsättningar för barnet och omvårdnaden av barnet när det väl är fött.

När läkaren ska rekommendera behandling tas hänsyn till både mamman och barnet. Om man har fått antidepressiv behandling under graviditeten brukar man få fortsätta med den även då man ammar. Det är viktigt att man orkar ta hand om sitt barn, även om man är deprimerad, och den mängd av läkemedlet som passerar till modersmjölken är så liten att den inte bedöms kunna påverka barnet.

Viktigt med stöd från närstående

För en anhörig eller närstående kan det ibland vara en svår uppgift att hjälpa och stödja en deprimerad person. En person med lätt eller medelsvår depression kanske inte uppfattas som sjuk, utan mest sur och ointresserad. Det kan kännas tungt att inte få det gensvar man är van vid av någon som står en nära.

En djupt deprimerad person kan ha svårt att få vardagen att fungera. Kanske behöver han eller hon praktisk hjälp. Depressionen påverkar relationen på ett sätt som kan göra att den som är närstående också kan behöva hjälp, stöd och avlastning för att orka.

Om man under lång tid lever med en deprimerad person kan det vara svårt att veta vilka krav man kan ställa och hur mycket man själv ska försöka hjälpa till. Det kan vara en svår balansgång mellan att vara hjälpsam och att känna att man tar över.

Bra med praktiska vardagsuppgifter

Att ställa för höga krav på den som är deprimerad är inte bra, men inte heller alltför små krav. Den som lever med en depression behöver ofta praktiska vardagsuppgifter för att ge tillvaron struktur och mening. För att börja må bättre är det viktigt att känna att man kan och klarar av att möta livet.

Att till exempel lämna barn på dagis kan vara ett sätt att komma upp på morgonen och få sociala kontakter. Att handla och laga mat kan vara ett sätt att känna att man gör nytta.

Uppmuntra till att söka vård

I första hand är det bra om man som närstående uppmanar den som är deprimerad att söka vård, om han eller hon inte har gjort det. En del deprimerade vill inte gå till läkare och det kan krävas en hel del tålamod för att motivera ett läkarbesök.

När man är deprimerad tänker man ofta att det inte finns hjälp att få. Det är viktigt att lyssna men också att ge hopp genom att berätta att det finns både medicinsk och psykologisk behandling. Man kan även behöva hjälpa den som är sjuk till andra tankar än de som handlar om problem och svårigheter.

Det är väldigt vanligt att den som är deprimerad svarar på ett sätt som känns negativt eller avvisande. Det kan väcka känslor av irritation och upplevelsen att vara negligerad hos den som försöker hjälpa, men det kan ändå visa sig vara bra. Det är inte ovanligt att personer som, efter att depressionen gått över, kan berätta att det som fick dem att inte ge upp hoppet var den peppning de fick av omgivningen.

Inte skadligt att prata om självmordstankar

Det är inte skadligt att prata om tankar på självmord med någon som har självmordstankar. Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt liv. Tvärtom är det bra att hjälpa den som mår dåligt att sätta ord på sina tankar och känslor.

De flesta som har tankar om självmord känner skam för detta och om man lyssnar fördomsfritt kommer det kunna minska både skammen och den ångest som driver på självmordstankarna.

Att visa att man bryr sig, att ställa öppna frågor som "hur menar du?" eller "hur tänker du då?" och lyssna på svaren kan man hjälpa den som mår dåligt genom att bryta den tystnad och isolering som ofta omger den som har självmordstankar.

Man kan alltid ta kontakt med vårdcentralen om man känner sig osäker på om en deprimerad närstående är farlig för sig själv.

Uppmuntra till aktivitet

Djupt deprimerade personer vill helst isolera sig och inte umgås med andra. Men ensamhet försvårar ofta tillståndet. Därför kan det vara bra att försöka uppmuntra till aktiviteter som den deprimerade tidigare tyckt om – även om lusten just nu fattas.

Som närstående kan man själv behöva hjälp

Som närstående till någon som är deprimerad kan man behöva få tala med någon om sin situation. Man ska inte känna skuld om att man ägnar sig åt egna intressen eller umgås med andra männsikor då och då. Tvärtom är det nödvändigt att man tar sina egna behov på allvar. Det kan behövas för att man själv ska orka i längden, både försin egen skull och för att kunna stödja den som behöver hjälp. Kanske har man även andra närstående som man behöver räcka till för.

Barn kan behöva få prata

Barn, liksom vuxna, har behov av att tala om sin situation, att ställa frågor och få svar om den vuxnes depression. Att hålla saker hemligt är ingen bra idé eftersom barnet ändå märker på den vuxne att något är fel, vilket bara blir svårare för barnet att hantera om den vuxne inte förklarar vad problemet är eller kanske till och med förnekar att problemet finns.

Berätta på ett enkelt sätt vad som har hänt och vad som kommer att hända. Man behöver inte berätta allt, men det man berättar ska vara sant. Läs mer: Att vara förälder och må psykiskt dåligt.

Barn behöver också få visa sina känslor och berätta om sin oro. Det viktigaste är att barnen får veta att det inte är deras fel om mamma eller pappa är deprimerade. Barn behöver också få veta att mamma eller pappa har goda chanser att må bättre efter behandlingen.

Råd och stöd

Föreningen Balans är för alla som har erfarenhet av psykisk ohälsa, egen eller som närstående. Främst inriktad på depression och bipolär sjukdom.

Att leva med en psykiskt sjuk förälder

Webbplatsen Kuling.nu är en samlingsplats för unga människor som lever med en psykiskt sjuk förälder. Här finns lättläst information om vad psykisk sjukdom är, vad det kan bero på, behandling och hur det kan vara att leva med en mamma eller pappa som är psykiskt sjuk. På webbplatsen kan man också diskutera med andra i samma situation.