Läkemedel vid epilepsi

Skriv ut (ca 12 sidor)

Många som fått epilepsi kan slippa fler anfall med hjälp av läkemedel, så kallade antiepileptika. Det är en förebyggande behandling, som minskar risken för anfall så länge behandlingen pågår. Läkemedel kan också användas för att bryta ett pågående anfall.

Skriv ut

De förebyggande epilepsiläkemedel som finns har olika bra effekt mot olika typer av anfall. En del har effekt vid i stort sett alla typer av epilepsi, medan andra bara hjälper mot vissa. Några ska inte användas vid vissa typer av epilepsi.

Översikt

Översikt

De allra flesta som har fått diagnosen epilepsi kommer att behöva förebyggande behandling med läkemedel som kallas antiepileptika. Läkemedelsbehandling påbörjas vanligtvis inte direkt efter ett första epileptiskt anfall, utan först efter att du haft två anfall. Inför behandlingsstart får du tillsammans med din läkare gå igenom fördelar och nackdelar med olika alternativ.

Ett skäl till att avstå från läkemedelsbehandling är om anfallen har varit mycket lindriga. Å andra sidan kan det ibland vara motiverat att starta behandling redan efter ett första anfall. Det gäller till exempel om risken för att du ska få fler anfall bedöms som mycket hög, eller om det finns andra särskilda skäl. Om skador inträffat vid ett första anfall med kramper och medvetslöshet kan du vilja undvika allvarliga följder vid nya anfall. Önskemålen varierar mellan olika individer. Det måste också vägas in i diskussionen mellan dig och din läkare när beslut om läkemedelsbehandling ska fattas.

Vilka läkemedel används?

Läkemedel kan användas antingen för att förebygga anfall eller för att bryta pågående anfall. Nästan alla anfall går över av sig själv inom ett par minuter. Oftast är det onödigt att ta läkemedel för att bryta ett anfall, men ibland kan det behövas. Det kan vara om ett anfall är längre än vanligt eller om flera anfall kommer efter varandra utan att du återhämtar dig mellan dem. Det kan vara mycket påfrestande och i värsta fall skadligt om anfallet håller på för länge.

Några av de antiepileptika som används förebyggande kan också användas för att bryta ett pågående anfall. Men oftast används andra läkemedel för att bryta ett anfall.

Läkemedel som används för att förebygga epileptiska anfall:

  • Läkemedel som innehåller karbamazepin. Karbamazepin är det mest använda läkemedlet när anfall startar inom ett begränsat område, så kallade fokala anfall.
  • Läkemedel som innehåller valproat. Valproat används ofta vid anfall som påverkar hela hjärnan redan från start, så kallade generaliserade anfall.
  • Övriga antiepileptika.

Karbamazepin och valproat har funnits i många år. Det finns också många nyare läkemedel. Många gånger är äldre läkemedel lika effektiva som nyare och då väljer läkaren ofta ett äldre. När ett läkemedel har använts länge finns mer kunskap om effekter och biverkningar.

Läkemedel som används för att bryta ett anfall:

  • Läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepiner

Den förebyggande behandlingen skräddarsys

Läkaren väljer ett lämpligt läkemedel för varje person. Vilket läkemedel du får beror på vilken typ av epileptiska anfall du har. Även ålder och kön har betydelse. Det är också viktigt att få ett läkemedel som inte riskerar att påverka dina andra sjukdomar om du har flera. Ditt epilepsiläkemedel ska också passa ihop med andra läkemedel som du tar.

Dosen måste utprovas noga eftersom rätt dos varierar från person till person. Målet är att hitta den dos som så långt som möjligt bara påverkar hjärnans överaktiva nervceller, och inte övriga hjärnfunktioner eller andra delar av kroppen. Den dos som är bäst för en person beror dels på hur kroppen tar upp och tar hand om läkemedlet, dels på hur svår epilepsin är.

Som en hjälp för läkaren att ta reda på rätt dos kan du få lämna ett blodprov för att mäta hur mycket av läkemedlet du har i blodet. Läkemedelshalten i blodet varierar mycket från person till person även om man får samma dos. Det är halten av läkemedel i blodet som avgör hur effekten blir.

Börja med ett läkemedel i låg dos

Det är vanligt att få börja med ett läkemedel i låg dos. Dosen ökas långsamt under de första dagarna eller veckorna till den slutliga dos läkaren har valt. Om denna dos inte är tillräcklig höjs den stegvis till en dos som håller anfallen borta.

Dosen ökas långsamt för att kroppen ska få vänja sig vid det nya läkemedlet. Då minskar risken för biverkningar.

Målet är att hitta den lägsta dosen som förebygger anfall utan att ge besvärande biverkningar.

Om den dos som håller anfallen borta ger besvärande biverkningar kan du få byta till ett annat läkemedel. Om inte heller detta fungerar kan du istället få pröva att ta flera olika epilepsimediciner samtidigt.

Det kan ta tid att hitta rätt medicin och dos

Det kan ta lång tid och kräva stort tålamod att prova ut rätt läkemedel i lämplig dos. Du måste berätta för din läkare, eller mottagningssjuksköterska, om du haft anfall och om du känt av några biverkningar. Denna information styr i första hand din behandling.

Det är viktigt att läkaren informerar om vilka biverkningar du kan förvänta dig, vad som eventuellt kan vara skadligt och vad du inte behöver oroa dig för.

Det finns goda möjligheter att bli av med anfallen. Åtminstone två av tre blir fria från anfall efter att ha prövat sig fram till rätt läkemedel och rätt dosering.

Om du har svår epilepsi kan du behöva höga doser och flera läkemedel samtidigt. Ofta innebär det att behandlingen inte bara påverkar de överaktiva nervcellerna i hjärnan utan även att den har en mer allmänt dämpande effekt på hjärnan. Du kan bli trött och känna dig trögtänkt och påverkad. Det är viktigt att biverkningarna inte blir värre än de anfall som läkemedlen ska motverka.

Varför känner du dig inte alltid bättre?

Det kan hända att du känner dig sämre, snarare än bättre, i början av behandlingen. Det är egentligen inte så konstigt. Om du tidigare har haft anfall med långa intervall och däremellan mått bra ska du nu ta ett läkemedel varje dag som kanske ger biverkningar. Du måste ta läkemedlet ganska lång tid innan du märker om det håller anfallen borta.

Det är viktigt att förstå hur läkemedlen verkar och att det kommer att dröja innan du vet om behandlingen fungerar. Om du slutar med läkemedlet redan efter några månader kan anfallen kommer tillbaka.

En del kan avsluta behandlingen efter några år

Behandlingen brukar pågå i flera år och en del behöver få behandling livet ut. Men närmare hälften av alla som blivit fria från anfall kan efter några år sluta att ta läkemedel utan att få återfall. Det finns inga säkra metoder för att i förväg avgöra om fortsatt behandling behövs eller inte. Läkaren gör en ungefärlig bedömning av hur stora möjligheterna är att det ska gå bra att sluta med läkemedel och föreslår ett schema för hur läkemedlet långsamt och stegvis kan tas bort.

Att sluta med läkemedelsbehandlingen plötsligt kan göra att du får svåra anfall. Därför ska du alltid prata med din läkare om du vill avsluta behandlingen.

Alkohol  

I de flesta fall har alkohol i små mängder troligen inte någon stor betydelse för personer med epilepsi. För de flesta påverkas inte anfallskontrollen av alkohol i måttliga mängder. Men det finns individuella skillnader, så var och en måste prova sig fram försiktigt. Bara du själv kan ta reda på om du tål ett glas vin utan att du får fler anfall. Allmänt sett förstärker alkohol den tröttande effekten som kan vara en biverkan av många epilepsiläkemedel.

Det finns en rad samband mellan alkohol och epilepsi. Här är tre exempel som kan vara bra att känna till: 

  • Både epilepsiläkemedel och alkohol kan påverka blodprov som testar leverfunktionen. Detta gäller bara för epilepsiläkemedel som omsätts i levern till nedbrytningsprodukter. Om leverprovernas värden är höga kan din läkare inte säkert veta om det beror på för mycket alkohol eller om orsaken är att du behandlas med epilepsiläkemedel. Därför är det vanligt att läkaren ställer frågor om alkohol i samband med leverprovtagning.
  • Långvarig hög alkoholkonsumtion kan påverka leverfunktionen negativt, medan långtidsbehandling med epilepsiläkemedel inte ger nedsatt leverfunktion på samma sätt. En nedsatt leverfunktion påverkar indirekt effekten av de läkemedel som för sin nedbrytning är beroende av att levern fungerar som den ska. Koncentrationen av läkemedlet stiger då i blodet, vilket kan göra att du känner dig sjuk och får höga värden vid blodprovstagning.
  • Vid alkoholberoende finns en ökad risk för anfall vid så kallade abstinens. Det gäller både för dem som har epilepsi och för andra personer. 

Graviditet

Vissa epilepsimediciner kan medföra något ökad risk för fosterskador. Men det är oftast viktigt att fortsätta ta läkemedel under graviditeten, eftersom okontrollerade anfall kan vara skadligt både för kvinnan och fostret.

Kvinnor som vill skaffa barn bör prata med sin epilepsiläkare i god tid. Det är bra att innan graviditeten se över vad som kan göras för att minska riskerna så mycket som möjligt och att prova ut den mest skonsamma behandlingen. Kanske bör dosen ändras, eller så kan det vara aktuellt att byta läkemedel. Ibland behövs särskilda vitamintillskott. Det kan ta tid, ibland upp till ett år, att prova ut en ny behandling och alla stora förändringar bör göras i god tid före graviditeten. Under graviditeten är det vanligt att ha lite tätare kontakt med sin läkare.

Om du har blivit gravid bör du inte ta risken att byta läkemedel och du ska absolut inte sluta med din behandling om du och din läkare inte kommit överens om det. Ett plötsligt avbrott i behandlingen kan framkalla flera epileptiska anfall.

Fäll ihop

Karbamazepin för förebyggande behandling

Karbamazepin för förebyggande behandling

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. När hjärnan fungerar som den ska finns en balans mellan stimulerande och bromsande signaler. Ett epileptiskt anfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är mer lättretliga än normalt. Då blir det obalans med för hög aktivitet av stimulerande signaler.

Karbamazepin minskar aktiviteten i hjärnans nervceller genom att dämpa de signaler som utlöser ett epileptiskt anfall. Det är inte fullständigt klarlagt hur läkemedlet verkar.

Läkemedel som innehåller karbamazepin är idag de mest använda vid behandling av fokal epilepsi, men de används ibland även vid andra typer av epilepsi. Karbamazepin har använts i många år.

Viktigt

Det är viktigt att ta karbamazepin regelbundet enligt läkarens anvisningar. Om du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet ska det ske stegvis i samråd med läkare. Att plötsligt sluta med läkemedlet kan framkalla anfall som ibland kan vara svåra att stoppa.

När du använder karbamazepin ska du undvika att äta grapefrukt eller dricka grapefruktjuice. Grapefrukt innehåller ett ämne som kan minska kroppens nedbrytning av det verksamma ämnet. Då ökar mängden läkemedel i kroppen, vilket leder till ökad risk för biverkningar.

Karbamazepin kan påverka effekten av många andra läkemedel. Karbamazepin kan också påverkas av många andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är mycket viktigt att berätta för epilepsiläkaren om vilka andra läkemedel du tar. Om du använder karbamazepin ska du av samma skäl alltid berätta det för läkaren när du får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom. 

Några av de läkemedel som du inte bör ta tillsammans med karbamazepin är:

  • smärtstillande läkemedel som innehåller oxikodon
  • läkemedel mot svampinfektioner, som innehåller itrakonazol eller terbinafin
  • läkemedel som används vid psykiska sjukdomar, som innehåller risperidon eller quetiapin
  • vissa medel mot migrän, som innehåller till exempel ergotamin
  • medel som innehåller johannesört.

Karbamazepin kan göra att p-piller fungerar sämre och du bör därför använda något annat skydd mot graviditet. 

Biverkningar

Det är vanligt att bli trött, yr eller illamående under de första veckorna av behandlingen. Risken för biverkningar minskar när dosen ökas långsamt. Biverkningarna brukar gå över efter ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör du kontakta din läkare. 

Läkemedlet kan göra att du blir torr i munnen. Då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det extra viktigt att du borstar tänderna noga och använder fluortandkräm.

En del personer som använder medicinen kan få synstörningar som dubbelseende och svårt att samordna muskelrörelser. 

Några få kan få hudutslag över hela kroppen i början av behandlingen. Det kan innebära att man inte tål medicinen. Då är det viktigt att snarast ta kontakt med läkaren för att bestämma om behandlingen ska avbrytas.

Andra användningsområden

Karbamazepin kan även användas för annat än epilepsi. Till exempel kan medicinen användas vid alkoholabstinens och vissa former av nervsmärta i ansiktet, så kallad trigeminusneuralgi.

Vilka läkemedel innehåller karbamazepin?

Läkemedel som innehåller karbamazepin är till exempel

Fäll ihop

Valproat för förebyggande behandling

Valproat för förebyggande behandling

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nervceller som arbetar med elektriska signaler. När hjärnan fungerar som den ska finns en balans mellan stimulerande och bromsande signaler. Ett epileptiskt anfall beror på att vissa nervceller i hjärnan är mer lättretliga än normalt. Då blir det obalans med för hög aktivitet av stimulerande signaler.

Valproat minskar aktiviteten i hjärnans nervceller genom att dämpa de signaler som utlöser ett epileptiskt anfall. Det är inte fullständigt klarlagt hur läkemedlet verkar.

Läkemedel som innehåller valproat har effekt mot alla anfallstyper och används ofta vid generaliserad epilepsi och till barn. Valproat har använts i många år.

Viktigt

Det är viktigt att ta valproat regelbundet enligt läkarens anvisningar. Om du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet ska det ske stegvis i samråd med läkare. Att plötsligt sluta med läkemedlet kan framkalla anfall som ibland kan vara svåra att stoppa.

Valproat kan påverka effekten av många andra läkemedel. Valproat kan också påverkas av många andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är mycket viktigt att berätta för epilepsiläkaren om vilka andra läkemedel du tar. Om du använder valproat ska du av samma skäl alltid berätta det för läkaren när du får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom.

Om du är kvinna och vill bli gravid bör du inte använda valproat. Du bör i god tid prata med din läkare om du ska byta till ett annat läkemedel eller om du kanske kan sluta med läkemedlet.

Biverkningar

Det är vanligt att bli trött, yr eller illamående under de första veckorna av behandlingen. Risken för biverkningar minskar när dosen ökas långsamt. Biverkningarna brukar gå över efter ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör du kontakta din läkare.

En del personer kan få magbesvär som till exempel diarréer, smärtor och sug i magen. Risken för magbesvär brukar minska om du tar valproat tillsammans med mat.

Vissa kan bli darriga eller få lättare att blöda. Några kan få ökad aptit och öka i vikt, medan andra kan få sämre aptit och gå ner i vikt.

Andra användningsområden

Valproat kan även användas vid till exempel bipolär, eller manodepressiv, sjukdom.

Vilka läkemedel innehåller valproat?

Läkemedel som innehåller valproat är till exempel

Fäll ihop

Övriga antiepileptika för förebyggande behandling

Övriga antiepileptika för förebyggande behandling

De som oftast används är de som innehåller

  • lamotrigin, till exempel Lamictal, Lamotrigin
  • levetiracetam, till exempel Keppra och Levetiracetam
  • oxkarbazepin, till exempel Trileptal och Oxcarbazepine.

Andra antiepileptika är till exempel de som innehåller

  • etosuximid, till exempel Suxinutin
  • gabapentin, till exempel Neurontin, Gabapentin
  • topiramat, till exempel Topimax och Topiramat
  • lakosamid, till exempel Vimpat
  • pregabalin, till exempel Lyrica
  • zonisamid, till exempel Zonegran
  • fenobarbital, till exempel Fenemal Recip
  • fenytoin, till exempel Fenantoin Recip, Lehydan och Epanutin
  • felbamat, till exempel Taloxa
  • rufinamid, till exempel Inovelon
  • stiripentol, till exempel Diacomit
  • vigabatrin, till exempel Sabrilex.

Läkemedel som innehåller fenobarbital eller fenytoin har funnits länge. Särskilt fenobarbital används numera mycket sällan i Sverige på grund av biverkningar och att läkemedlet påverkar eller påverkas av många andra läkemedel. En del personer som har fått fenobarbital eller fenytoin för länge sedan har fortfarande kvar behandlingen. Om den fungerar bra finns det ingen anledning att byta till något annat läkemedel.

Etosuximid är ett äldre läkemedel som fortfarande används, men bara vid en viss form av epilepsi hos barn, så kallad absensepilepsi.

De epilepsimediciner har kommit de senaste åren är de som innehåller:

  • lamotrigin
  • levetiracetam
  • oxkarbazepin
  • topiramat
  • gabapentin
  • lakosamid
  • pregabalin
  • zonisamid.

För det mesta är de ungefär lika effektiva som de läkemedel som har funnits tidigare, men de skiljer sig åt när det gäller till exempel biverkningar.

Val av epilepsimedicin

Vilken av dessa antiepileptika du kan få får beror i första hand på vilken typ av epilepsi du har. Lamotrigin kan användas vid flera olika typer av epilepsi och är ett läkemedel som ofta väljs i första hand. Även oxkarbazepin och levetiracetam kan vara förstahandsval. Topiramat kan användas vid flera typer av epilepsi men brukar användas i andra hand eller som tillägg till andra läkemedel. Även gabapentin, pregabalin, lakosamid och zonisamid används som tillägg till andra läkemedel.

När du börjar med lamotrigin och topiramat måste behandlingen startas med en mycket låg dos som långsamt ökas för att undvika biverkningar. Därför kan det ta upp till två månader innan du kommer upp till en dos som skyddar mot anfall. Om det är bråttom att uppnå full effekt är dessa läkemedel sämre alternativ.

Lamotrigin och levetiracetam kan ibland vara alternativ till valproat om man planerar att skaffa barn.

Några läkemedel, till exempel gabapentin, pregabalin, lakosamid och levetiracetam påverkar eller påverkas inte av andra läkemedel och kan därför passa bra om du använder andra läkemedel.

Det finns fler antiepileptika, till exempel felbamat, rufinamid, stiripentol och vigabatrin, som främst används vid ovanliga typer av epilepsi.

Viktigt

Många av läkemedlen, särskilt fenobarbital och fenytoin men även topiramat och oxkarbazepin, kan påverka effekten av andra läkemedel. De kan också påverkas av andra läkemedel. Oftast går detta att hantera genom att dosen anpassas, men vissa kombinationer är olämpliga. Det är mycket viktigt att berätta för epilepsiläkaren om vilka andra läkemedel du tar. Om du använder epilepsimediciner ska du av samma skäl alltid berätta det för läkaren när du får läkemedel utskrivet för någon annan sjukdom.

Till exempel påverkar p-piller effekten av lamotrigin.

Biverkningar

Det är vanligt att bli trött, yr eller illamående under de första veckorna av behandlingen. Risken för biverkningar minskar när dosen ökas långsamt. Biverkningarna brukar gå över efter ett tag. Men om besvären inte går över kan dosen vara för hög. Då bör du kontakta din läkare.

De olika läkemedlen ger lite olika biverkningar. Flera av dem kan orsaka huvudvärk, synstörningar, hudutslag och svårigheter att samordna muskelrörelser.

Levetiracetam kan ibland påverka humöret och några kan bli aggressiva. Denna biverkan kan ofta mildras om dosen sänks.

Lamotrigin kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som till exempel hudskador och biverkningar som kan visa sig i blodprover, till exempel minskat antal röda och vita blodkroppar. Risken minskar om du börjar med en mycket låg dos och långsamt ökar dosen.

Oxkarbazepin har liknande biverkningar som karbamazepin. En del personer kan vid för hög dos få synstörningar som dubbelseende, svårt att samordna muskelrörelser eller hudutslag. Oxkarbazepin kan påverka saltbalansen och minska halten av natriumsalt i blodet. Detta ger sällan symtom och kan lätt kontrolleras med ett blodprov.

Vigabatrin, gabapentin och pregabalin kan göra att man går upp i vikt, medan topiramat och zonisamid kan göra att man går ner i vikt.

Man kan bli torr i munnen av gabapentin och pregabalin och då ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att man borstar tänderna noga och att man använder fluortandkräm under hela den tid man använder medicinen.

Vigabatrin kan göra att synfältet minskar och därför får man gå på synfältskontroller regelbundet under behandlingen.

Risken för påverkan på levern och blodet gör att man måste gå på regelbundna kontroller när man använder felbamat.

Fenytoin kan orsaka tillväxt av tandköttet och ökad behåring på kroppen.

Andra användningsområden

Många epilepsimediciner kan även användas för annat än epilepsi.

Gabapentin och pregabalin används också för behandling av smärta som beror på förändringar i nerverna, till exempel efter bältrosinfektion eller vid diabetes.

Pregabalin kan även användas vid vissa ångestsjukdomar.

Lamotrigin kan användas för att förhindra de depressionsperioder som förekommer vid bipolär sjukdom.

Topiramat kan användas för att förebygga migrän hos vuxna.

Fäll ihop

Bensodiazepiner för att bryta anfall

Bensodiazepiner för att bryta anfall

Oftast går ett anfall över av sig själv inom några minuter. Men om anfallet inte går över är det viktigt att så snabbt som möjligt bryta anfallsaktiviteten i hjärnan. Då behövs ett läkemedel som verkar mycket snabbt.

Vanligen används läkemedel som tillhör läkemedelsgruppen bensodiazepiner. De verkar genom att dämpa aktiviteten i hjärnans nervceller. Flera olika bensodiazepiner kan användas, vanligast är de som innehåller diazepam, men även klonazepam och midazolam används. På sjukhus får du dessa läkemedel direkt i blodet med en spruta.

Diazepam finns i flytande form i en tub, ett så kallat klysma, som du får i ändtarmen. Ibland behöver närstående hjälpa till att ge läkemedlet hemma om du skulle få ett långvarigt anfall. Läkemedlet verkar efter ungefär fem minuter. Det kan vara svårt att ge klysma i ändtarmen till en vuxen under ett pågående krampanfall. Ett alternativ är då midazolam i flytande form som sprutas in i munnen.

Viktigt

Bensodiazepiner bör bara användas vid långvariga anfall, som pågår i mer än fem minuter, eller vid täta anfall. Medicinerna ska inte användas rutinmässigt vid anfall. De skyddar inte mot återkommande anfall och har en kortvarig effekt. Det finns också en risk för att bli beroende om man använder bensodiazepiner för ofta.

Biverkningar

Du kan bli trött, dåsig och yr av bensodiazepiner. En del kan också få huvudvärk, känna sig darriga eller tala sluddrigt. Besvären kan sitta i någon timme efter behandlingen. Om du är särskilt känslig kan du tillfälligt få svårt att andas. Du måste därför alltid noggrant diskutera användning och dosering med din läkare.

Andra användningsområden

Bensodiazepiner kan även användas för annat än epilepsi. Läkemedlen verkar lugnande och ångestdämpande.

Vilka läkemedel tillhör gruppen?

Till läkemedelsgruppen bensodiazepiner hör

Det går också att få andra bensodiazepiner, som inte är godkända i Sverige, på licens.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 12 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-06-16
Redaktör:

Åsa Schelin, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Kristina Källén, läkare, specialist i nervsystemets sjukdomar, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Lunds Universitet och Neurologiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Lund