Fasta är nödvändig
Man behöver fasta innan sövningen, så att man inte riskerar att kräkas och få ner maginnehåll i luftstrupen och lungorna när man är sövd, vilket kan orsaka skador.
Fasta innebär oftast att man inte får äta eller dricka minst sex timmar före sövningen. Det betyder att om man till exempel ska opereras på morgonen brukar man fasta från midnatt. Om operationen görs tillräckligt sent på dagen kan man få äta frukost. Reglerna kring mat och dryck före sövning är viktiga att följa. Helst ska man få reglerna skriftligt från sjukhuset så att man vet vad som gäller.
Om man ska ta läkemedel får man oftast svälja det med lite vatten fram till två timmar före sövningen.
Får man ta sina vanliga mediciner?
Det finns flera läkemedel som man inte ska ta före narkos, eller där doseringen tillfälligt behöver ändras. Ett exempel är diabetesläkemedel och ett annat blodförtunnande medicin. Det finns även andra läkemedel som man inte ska ta före operation. En bedömning görs av narkosläkaren och information om mediciner bör man få i god tid före operationsdagen.
En venkateter i armvecket
Innan narkosen inleds får man en venkateter i armvecket eller på ovansidan av handen. En venkateter är en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom katetern kan man få vätska och läkemedel före, under och efter operationen.
Inne på operationssalen
När man är inne i operationssalen får man lägga sig på en operationsbrits. Sedan får man en blodtrycksmanschett runt överarmen, EKG-elektroder på bröstet och en liten klämma på en av handens fingrar. Det gör det möjligt att övervaka hjärtats och lungornas funktion under hela operationen. Ibland krävs ännu mer mätningar och kontroller under narkosen och då informeras man om det.
En stund innan det är dags för narkos kan man få lite lugnande och smärtstillande medel om man vill, antingen som tablett eller spruta.
Extra syre och läkemedel
Först brukar man få andas extra syrerik luft genom en mask som placeras över näsa och mun. Samtidigt får man några olika läkemedel via venkatetern, till exempel smärtstillande medel. Av medicinerna kan man bli torr i munnen. Ibland kan man också känna att hjärtat slår snabbare eller känna sig lite yr en kort stund.
Sedan får man narkosmedel som gör att man somnar. Det får man insprutat direkt i blodet genom venkatetern, eller så andas man in sömnmedel genom en mask. Vilken metod som används beror bland annat på vilket ingrepp som ska göras, hur gammal man är, allmänn hälsa samt operationsavdelningens rutiner.
Luft genom mask eller tub
När man har somnat kommer narkosläkaren eller narkossköterskan att se till att man får luft. Ibland räcker det med att masken hålls framför näsan och munnen. Men vid en djupare sövning behöver man få en slang, en så kallad tub, ner i luftstrupen för att man ska få tillräckligt med luft ner i lungorna. Den förs ner när man redan sover djupt, så man inte upplever något obehag.
Ett alternativ till vanlig tub är larynxmask. Det är en form av tub som bara förs in i bakre delen av svalget och håller bort tungan så att luften lättare kommer ner i lungorna. När larynxmasken är på plats besvärar den mindre än en tub i luftstrupen, vilket gör att man inte behöver sövas så djupt.
Narkosmedlet gör att man endast sover några minuter. För att förlänga sömnen, så att man sover under en hel operation, måste man därför antingen få mer narkosmedel eller andas in en gasblandning som gör att man fortsätter sova.
Lämnas aldrig ensam
Under hela narkosen övervakas man av en narkossköterska eller narkosläkare och lämnas aldrig ensam. Narkospersonalen sitter nära intill för att se till så att man inte har ont och att hjärta och lungor fungerar som de ska.
När operationen eller undersökningen är färdig avbryts narkosen och efter några minuter vaknar man. Efter en narkos är man ganska trött och vill gärna somna om. Därför får man ligga på en uppvakningsavdelning de första timmarna tills man känner sig lite piggare.
Sövning av barn
Om det är ett litet barn som ska sövas kan det ofta vara bra att narkosen börjar med att barnet får andas in narkosmedlet genom en mask. Då slipper barnet vara vaket när det får ett nålstick för att en venkateter ska sättas in. Därefter kan narkosläkaren välja att helt och hållet använda narkosmedel som barnet andas in, eller kombinera med narkosmedel genom venkatetern.
Läs mer: Narkoswebben - Narkos för barn och ungdomar, information till föräldrar och närstående
Är det obehagligt att få narkos?
En del kan känna oro inför en sövning, kanske vara rädda för att inte vakna eller för att vara vaken under ingreppet utan att kunna meddela sig. Dagens narkosmedel och metoder för sövning är mycket säkra. Narkosläkaren eller narkossköterskan styr sömnens djup och längd och avbryter den när ingreppet är färdigt. De har hela tiden uppsikt över den som opereras och lämnar aldrig sin plats.
Man kan också tycka att det är obehagligt att bli utlämnad och att inte själv kunna styra och påverka det som händer. Det är tyvärr oundvikligt, men narkosläkaren och narkossköterskan brukar försöka göra det bästa av situationen genom att hela tiden berätta vad de gör och hur det kommer att kännas. Man ska också alltid få möjlighet att få så mycket information om narkosen som man behöver för att känna sig trygg.
När man vaknat
Man får alltid stanna kvar ett tag på sjukhuset efter att man har blivit sövd. Effekterna av narkosmedlen finns kvar även efter man har vaknat. Beroende på vilken operation man har gått igenom kan man få åka hem redan samma dag eller bli kvar flera dagar. Man ska inte köra något fordon under det närmaste dygnet, och det kan vara bra om man kan ta hjälp av någon för att komma hem.
Biverkningar, komplikationer och risker
En del känner sig illamående efter narkosen. Då är det viktigt att tala om det på en gång. Likaså om man har ont efter själva operationen. Då kan sjuksköterskan på uppvakningsavdelningen snabbt ge läkemedel som lindrar besvären. Om man vet med sig att man brukar må illa efter narkos, eller har lätt för att bli åksjuk eller sjösjuk, är det bra att man talar om det redan före narkosen. Då kan man få ett långverkande medel mot illamående innan man sövs och därmed slippa må illa när man vaknar.
Om man haft en andningstub under narkosen är det vanligt att ha lite ont i halsen efteråt. Det kan kännas ungefär som när man håller på att bli förkyld och brukar gå över efter ett par dagar.
Narkos innebär alltid en viss hälsorisk, även om den idag är betydligt mindre än tidigare. För en ung, frisk person är riskerna vid sövning minimala. När det gäller äldre personer som kanske har problem med hjärtat, hjärnan, blodtrycket eller andningen ökar hälsoriskerna både med narkos och med operation. Inför varje operation görs därför en individuell bedömning av de sjukdomar och behandlingar som man har. Riskerna måste alltid vägas mot vinsterna av att bli opererad, och det är därför inte ovanligt att man får vara med i diskussionen om behandlingen med narkosläkare och kirurg före operationen.
Om det är möjligt med tanke på ingreppet kan en mindre riskfylld bedövningsform föreslås om det anses nödvändigt. Det kan också förekomma att narkosläkaren helt avråder från narkos eller annan bedövning, vilket kan innebära att operationen inte kan göras, men det är ovanligt.
