Att ta hjälp
Det finns många ställen där du kan få hjälp, stöd eller bara prata med någon. Ta hjälp om du behöver det!
Aktuella artiklar
Så här har andra fått hjälp
Jag såg upp till anorektikerna
På sommarlovet innan 6:an tänkte jag att nu ska allting bli bra, jag ska gå ner i vikt och få kompisar.
Nu vill jag leva
Jag cyklade och cyklade. Jag började cykla mot ett ställe med en bro i hopp om att hoppa från den. Men någon privatperson ringde till polisen som kom och tog mig. Jag fick sätta mig i polisbilen. Jag bad en av poliserna att ringa och berätta att jag levde!
Jag sökte hjälp för min ätstörning
Det var jag som gick till skolsköterskan och berättade vad som hade hänt, varför jag mår som jag mår och varför det har blivit så. Hon berättade att jag var stark, modig och förnuftig som gick själv och sökte hjälp.
Jag fick hjälp i tid
Jag älskade mat godis och allt sånt. brydde mig inte alls, jag har alltid tyckt det varit fint med att vara lite mullig liksom. Men något tog över i mitt huvud.. jag styrde inte längre.
Det känns skönt att ha berättat för skolkuratorn
Ibland kan jag försvinna iväg i mina tankar, och då brukar även en känsla av oro komma. Jag har alltid varit rädd för att berätta om hur jag mår och sånt. Men nu i efterhand har jag märkt att det faktiskt var väldigt skönt. Om du är på väg att våga berätta för någon så är mitt bästa tips att du bör göra det.
Jag blev utnyttjad när jag mådde dåligt
I ena stunden kunde han säga: 'Jag älskar dig, du är allt jag behöver.' och i nästa stund säga att jag var en idiot. Han psykade mig ganska snabbt, han tjatade massor om att träffas bland annat. När detta höll på blev mina föräldrar galna. Men vi träffades ändå.
Det hjälpte att prata med kompisarna och kuratorn
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.
Psykologen kom hem till mig
Jag ska inte ljuga, veckorna efter att mina föräldrar fick veta om mina självmordstankar låg jag mest i min säng och hade megaångest, men det blev bättre.