Tandblekning

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Färgen på tänder kan variera av många olika anledningar och det är vanligt att de naturligt blir mörkare med åren. Men tänderna kan också färgas av tobak, viss sorts mat och dryck som kaffe, te och vin. Även vissa sjukdomar kan ge missfärgningar.

Det finns olika metoder att bleka tänderna men alla görs med blekmedel, oftast i form av gel som man lägger på tänderna. Ibland kombineras blekmedel med ljusbehandling eller laser.

Behandlingen görs antingen på en tandvårdsmottagning eller hemma, men man ska alltid undersökas av tandläkare eller tandhygienist först. Tandblekning på egen hand sker på egen risk. Man kan inte själv på ett säkert sätt bedöma vilket medel som är lämpligt att använda, så den bedömningen bör överlåtas till utbildad tandvårdspersonal.

Om man till exempel har tunn emalj, ilningar i tänderna, snusar eller röker bör man inte bleka tänderna. Man ska inte heller bleka tänderna om man är gravid eller ammar, eftersom det inte finns några undersökningar som visar hur barnet påverkas.

Förberedelser

Innan man låter bleka tänderna måste eventuella hål lagas samt tandsten och missfärgningar tas bort.

Hur går behandlingen till?

Den behandling som görs på en tandvårdsmottagning tar ungefär en timme. Man kan få komma tillbaka en eller två gånger och upprepa behandlingen för att få ett bra resultat.

Om man ska bleka sina tänder hemma gör tandläkaren eller tandhygienisten en avgjutning av tänderna och tillverkar en plastskena. Den fyller man sedan själv med blekgel och använder en till två timmar om dagen eller på natten.

Hur mår man efteråt?

Det är vanligt att man får besvär med ilningar eller irriterat tandkött, men besvären försvinner oftast inom ett par dygn. För bästa resultat bör man inte äta eller dricka något med starka färger, till exempel rödvin och blåbär, under behandlingen och några dagar efteråt.

Visa mer

Varför får man behandlingen?

Varför får man behandlingen?

  • Tandens uppbyggnad

    Tandens uppbyggnad.

    Mer information
    Tandens uppbyggnad

    En tand består av krona och rot. Kronan är den del som syns i munnen, medan roten sitter fäst i käkbenet. Kronan är klädd med emalj på ytan, men huvuddelen av tanden består av ämnet dentin, det så kallade tandbenet. Den innersta delen av tanden kallas pulpan eller tandnerven. Den är uppbyggd av bindväv, som innehåller blodkärl och nerver.

    När man bleker missfärgade tänder använder man olika typer av blekgeler. Ämnen från det blekmedel som används tränger in i emaljen och tandbenet, där de mörka partiklar som missfärgar tänderna bryts ner. Blekningen kan antingen göras hos en tandläkare eller hemma, men man ska alltid undersökas av en tandläkare först.

De flesta missfärgade tänder kan blekas

Att bleka sina tänder har blivit allt mer populärt och det finns många preparat att köpa som sägs göra tänderna vitare. Men om man tycker att man har missfärgade tänder är det viktigt att rådgöra med en tandläkare om tänderna kan blekas och hur man i så fall ska gå tillväga.

Att bleka tänderna är, för de vanligaste missfärgningarna, en ganska enkel behandling. Beroende på vilken metod tandläkaren använder sig av kan det ta allt ifrån några timmar i behandlingsstolen till några dagars eller någon veckas hemmabehandling. När det rör sig om svårare missfärgningar kan det ta ännu längre tid.

I enskilda fall kan det vara svårt att få ett tillfredsställande resultat. Tänder med gula eller bruna missfärgningar är i allmänhet lättare att bleka än andra. Missfärgningar från metaller, som amalgamfyllningar, är näst intill omöjliga att bleka. Detsamma gäller tänder som utsatts för ett slag eller en skada och där tandnerven, pulpan, på grund av detta har skadats. Sådana tänder är ofta mörkare eller gulare än övriga tänder.

Att tänderna missfärgas kan ha flera orsaker

Att människor har olika färg på tänderna är helt naturligt och på många blir färgen mörkare med åren. Tändernas färg kan också förändras genom att starka färgämnen från tobak, mat och dryck tränger in i emaljen och dentinet, det så kallade tandbenet.

Rotfyllda tänder kan med tiden få en blågrå missfärgning. Detta är tydligast nere vid tandhalsen.

Missfärgningar kan även uppstå redan innan de permanenta tänderna bryter fram i munnen. De vanligaste orsakerna till detta är långvariga sjukdomar med hög feber hos små barn, eller att mjölktänderna utsätts för slag eller skador som påverkar tillväxten av de nya tändernas emalj.

Det kan också bero på ärftliga sjukdomar som kan påverka tänderna när de bildas i käkarna, eller att man som barn har fått en viss typ av antibiotika, tetracykliner. De missfärgningar som orsakas av tetracykliner syns ofta inte så tydligt när tänderna bryter fram, men ljusets påverkan gör att de blir värre med åren.

Ungdomar som under lång tid fått behandling med tetracykliner mot acne, kan i enstaka fall drabbas av samma typ av missfärgningar.

Om barn dricker vatten som innehåller för mycket fluor kan även det orsaka allt ifrån lätta till i en del fall mycket svåra missfärgningar.

Utbildad tandvårdspersonal avgör om tänderna ska blekas

Innan man bleker tänderna ska man undersökas av en tandläkare eller tandhygienist som bedömer om det går att bleka de missfärgningar som finns och avgör vilken metod som är lämplig. Om det finns hål så ska de vara lagade innan behandlingen börjar, och all tandsten ska tas bort. Det är också viktigt att man har en god munhygien.

Tandläkaren eller tandhygienisten gör också en preliminär undersökning av vilka fyllningar som kan behöva bytas ut för att de ska stämma överens med de blekta tänderna när behandlingen är avslutad. De fyllningar och kronor man har kan inte blekas och påverkas inte av blekmedlet.

Om man ska få en krona eller bro i munnen kan man bleka egna, missfärgade tänder runtomkring för att få ett bättre helhetsinryck. Har man en gammal krona som är ljusare än de egna tänderna kan man också försöka bleka tänderna runt kronan så att färgskillnaden minskar.

På tandkliniken får man information om allt som är viktigt att veta om hur blekningen går till. För att undvika mer missfärgningar bör man till exempel hålla sig ifrån starkt färgad mat eller dryck under behandlingen och några dagar därefter.

I vissa fall bör man inte bleka tänderna

Har man besvär med isande tandhalsar, blottlagda rotytor, borstskador eller tunn emalj bör man inte bleka sina tänder. Med sådana besvär ökar risken för att man ska drabbas av biverkningar i form av isningar.

Om man röker eller snusar bör man inte heller bleka tänderna då bland annat färgämnen i tobaken kan göra att resultatet av behandlingen blir något sämre. Blekmedel kan förstärka den negativa effekt som tobak kan ha i munhålan.

Är man gravid eller ammar ska man inte bleka tänderna eftersom det inte har gjorts några undersökningar om vilka bieffekter blekmedlet har på foster eller barn.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Mörka ämnen bryts ner

En blekning är en kemisk process. Blekmedlet tränger in i emaljen och dentinet, det så kallade tandbenet, och bryter där ner de missfärgande mörka ämnena till mindre och inte lika färgade ämnen.

Det är lättare att bleka tänder, som är missfärgade i varma färger, som brunt och gult, än de som går i kalla färger, det vill säga som grått och blått. De missfärgningar som kommer med åldern går till exempel oftast i varma färger, medan de som man kan få av att äta vissa antibiotika, så kallade tetracykliner, går i grått.

Innan behandlingen börjar ska man alltid dokumentera vilken färg tänderna har, till exempel genom att tandläkaren tar ett foto på alla tänder som ska blekas. På så vis kan man lättare bedöma effekten av behandlingen.

Man använder gel

Vid tandblekning används idag vanligen geler som bland annat innehåller ämnena karbamidperoxid eller väteperoxid. De blekgeler man använder i blekskenor innehåller också kaliumnitrat och fluor, som enligt tillverkarna kan göra att det blir mindre problem med isningar under behandlingen.

Olika sorters blekmedel

Tandblekningsmedel får innehålla högst 6 procent väteperoxid eller motsvarande effektstyrka av annat medel. Blekmedel som innehåller mer än 0,1 procent väteperoxid eller motsvarande effektstyrka av annat medel får endast säljas till tandläkare. Första gången i varje behandlingsomgång måste man få hjälp av en tandläkare att använda  blekmedlet. Om det går att garantera en likvärdig säkerhetsnivå man också få behandlingen av en tandhygienist under direkt överinseende av en tandläkare. Efter det kan man få blekmedel med sig hem för att avsluta behandlingen själv. Tandblekningsmedel är kosmetiska produkter. De får inte användas av personer under 18 år.

Det här är några olika typer av preparat som används för tandblekning:

  • Blekmedel på tandklinik som får innehålla högst 6 procent väteperoxid eller motsvarande effektstyrka av annat medel. Vissa av de här preparaten används tillsammans med särskilda lampor eller laser. Det finns inte några säkra vetenskapliga bevis för att det ger ett bättre resultat än blekning som sker utan ljus eller laser.
  • Blekgeler som får innehålla högst 6 procent väteperoxid eller motsvarande effektstyrka av annat medel. Gelen kan man använda själv efter att man blivit undersökt. Vid behandlingen använder man en plastskena som har provats fram av tandvårdspersonal. Gelen styks ut i plastskenan, som därefter placeras  på tänderna. Man kan använda blekskenor på dagen eller på natten beroende på vilken koncentration på blekgelen tandläkaren väljer.
  • Engångsremsor och engångsskenor som är ”klädda” med väteperoxidgel. De används under dagtid i hemmet.
  • Lack som innehåller väteperoxid eller karbamidperoxid och som penslas på tänderna. Lacken innehåller karbamidperoxid och används även den vid behandling i hemmet dagtid.
  • Blekmedel som säljs på varuhus, via postorder och via internet. De kan innehålla ämnen som natriumperborat eller natriumklorit. Ofta framgår det inte i vilken mängd. Det kan också ingå sura lösningar, till exempel citronsyra, som man ska använda i samband med blekningen.

Blekningen görs hemma eller hos tandläkaren

När man ska bleka tänderna sker behandlingen antingen hos tandläkare eller tandhygienist eller så sköter man den hemma själv med det preparat som man får på tandkliniken. Ibland kombineras de båda metoderna, speciellt vid behandling av svårare missfärgningar.

Får man behandlingen på en tandklinik förbereds tänderna på olika sätt beroende på vilket blekningsmedel som ska användas. En gummiduk används ofta för att isolera tänderna så att tandköttet och munnen i övrigt skyddas mot de starka gelerna.

De behandlingar som görs på tandklinik tar ungefär en timme, men man brukar få komma tillbaka ytterligare en eller två gånger för att upprepa behandlingen. Det beror på hur bra resultatet blir första gången.

Om man ska bleka sina tänder hemma tas först ett avtryck av tänderna på tandkliniken. Med hjälp av avtrycket görs en modell på vilken det tillverkas en plastskena som passar de egna tänderna. Man fyller plastskenan med blekgel och använder den en till två timmar om dagen, eller på natten om det är väldigt svårt att ha den på dagtid.

Ofta kan det räcka med tre till fyra dagars behandling. Vid svårare fall av missfärgningar kan man behöva hålla på upp till två veckor eller mer.

Det går inte att säga att den ena metoden är bättre än den andra. Behandling på klinik går fortare, men resultatet blir inte bättre än den behandling som man gör i hemmet. Det finns än så länge mycket lite forskning på hur effektiva klinikblekningarna är och hur länge resultatet står sig.

Hur bra blir det efter en behandling?

Hur lång tid det tar att bleka missfärgade tänder och vilket slutresultatet blir är alltid svårt att förutsäga eftersom det finns stora skillnader på hur tänder reagerar på blekningsbehandlingen.

Hur bra resultatet av en blekning blir beror bland annat på

  • vilken typ av missfärgningar man har
  • hur länge missfärgningarna har funnits
  • tandens ursprungsfärg.

Har man fyllningar som behöver bytas ut efter en blekning ska man vänta med detta i en till två veckor efter att behandlingen är klar. Det är viktigt för att tändernas färg ska stabiliseras, men också för att det inte ska finnas kvar rester av blekmedel. Sådana rester göra att de plastfyllningsmaterial som används inte stelnar ordentligt och då inte blir tillräckligt hårda.

Resultatet av en blekningsbehandling står sig i allmänhet i ett till tre år. Man kan i samråd med sin tandläkare upprepa behandlingen när så behövs.

Ännu har inga undersökningar gjorts som visar hur tänderna påverkas av upprepade blekningar men hittills finns ingenting som tyder på att det finns några hälsorisker. Bara man genomför behandlingen på ett korrekt sätt och inte använder för starka medel.

Tandköttet kan bli irriterat

När man bleker tänderna kan tandköttet bli svullet, lite sårigt eller irriterat. Det är viktigt att man då gör ett uppehåll i behandlingen i en till två dagar eller tills tandköttet har läkts.

Det är kontakten mellan blekgelen och tandköttet som kan orsaka en irritation, speciellt när de starkare preparaten används eller när plastskenorna passar dåligt. Man kan få skenor utprovade på en tandklinik som man sedan använder hemma. De skenorna utformas exakt efter hur tänderna ser ut, vilket ofta gör att man brukar slippa besvär.

Man kan få ilningar i tänderna

Man kan också få besvär i form av ilningar när man bleker tänderna, men ilningarna går över. Mer än hälften av alla som bleker tänderna får lätta till måttliga besvär.

Ilningar beror på att blekmedlet tränger in i tanden och skapar en inflammation i nerven, den så kallade pulpan. Besvären försvinner oftast inom ett till två dygn om man upphör med behandlingen.

Blekning av rotfyllda tänder

När rotfyllda tänder ska blekas är tekniken annorlunda. Den metod som anses vara mest tillförlitlig och riskfri innebär att ett pulver, natriumperborat, blandas med vatten och läggs in i tanden. Blandningen ger ifrån sig små mängder av väteperoxid. Man byter oftast ut inlägget efter tre till sju dagar. Man kan behöva upprepa detta ytterligare en till två gånger innan resultatet blir bra. Ibland kan resultatet bli bättre om man kombinerar den här behandlingen med blekning av tänderna på vanligt sätt.

När man får en rotfylld tand blekt blir resultatet bra i 80-90 procent av fallen. Ofta mörknar tanden igen med tiden, men då kan behandlingen upprepas.

När man bleker rotfyllda tänder kan det i sällsynta fall uppstå allvarliga komplikationer i form av skador på roten. I allmänhet får man inga symtom och förändringarna upptäcks i en del fall inte förrän lång tid efter att tanden har blekts, och då först när tandläkaren tar en röntgenbild.


Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-12-18
Skribent:

Peter Stensjö, klinikchef, Akuttandvården, Göteborg

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Peter Lingström, tandläkare, professor i odontologi, Göteborgs universitet

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge