Ögonundersökning

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man får problem med synen, till exempel har förändringar i synfältet, ser sämre än tidigare eller har ont i ögonen, behöver man undersöka ögonen för att läkaren ska upptäcka orsaken och kunna föreslå lämplig behandling.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig på något speciellt sätt. På ögonmottagningen kan man få ögondroppar som vidgar pupillen. Nackdelen är att synen blir tillfälligt försämrad. Därför ska man undvika bilkörning till nästa dag.

Hur går undersökningen till?

När man undersöker ögonen får man alltid gå igenom en grundundersökning. Den börjar med att man får läsa bokstäver på en tavla. Läkaren undersöker sedan hela ögat. Först de yttre delarna, ögonvitan och hornhinnan och sedan de inre delarna, linsen,glaskroppen och näthinnan. Undersökningen görs med ett ögonmikroskop för att läkaren ska kunna upptäcka förändringar eller sjukdomar i ögat. Ofta får man en ögondroppe för att vidga pupillen så att läkaren kan se in i den bakre delen av ögat.

Vid varje ögonundersökning mäter läkaren också trycket i ögat. Det är viktigt för att kunna upptäcka om trycket är högt, något som kan skada ögat. Man får en bedövningsdroppe i ögat och en liten cylinder av plast trycks lätt mot hornhinnan under tryckmätningen.

Undersökningen tar mellan 10 och 20 minuter och gör inte ont.

Om man behöver kan man därefter få gå igenom en eller flera specialundersökningar. Läkaren vill kanske undersöka synfältet, färgsinnet och mörkerseendet. Näthinnan behöver ibland undersökas med fotografering.

Undersökningarna går till på olika sätt och tar mellan 5 och 45 minuter. De gör inte ont, men kräver koncentration och man kan bli trött i ögonen efteråt.

Hur mår man efteråt?

Man kan gå hem direkt efteråt. Man mår inte dåligt, men man kan vara ljuskänslig i upp till ett dygn om pupillen i ögat har vidgats.

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

Flera olika undersökningar

Om man får ont i ögonen, eller om man har svårt att se, behöver man få göra en ögonundersökning. Att ha problem med ögonen eller synen kan ha många orsaker och det finns flera olika undersökningstekniker. En ögonundersökning består av flera moment som gör att läkaren till exempel kan upptäcka om man behöver glasögon eller om man har någon ögonsjukdom som ska behandlas.

Ögonundersökningen består av en grundundersökning som kan kompletteras med andra, speciella undersökningar beroende på vad som behöver undersökas närmare.

Grundundersökningen består av

  • synundersökning
  • undersökning av ögat med ögonmikroskop
  • tryckmätning, som också görs i ögonmikroskopet.

Specialundersökningar är

  • undersökning av ögonrörelser och samsyn
  • synfältsundersökning
  • ögonbottenfotografering
  • fluoresceinangiografi
  • OCT
  • färgsinnesundersökning
  • undersökning av mörkerseende
  • elektroretinogram
  • biometri
  • Heidelbergs tomografi
  • vågfront analys
  • korneal topografi
  • pachymetri
  • ultraljudsundersökning.

Oftast används en apparat eller något annat hjälpmedel för att undersöka en viss ögonfunktion eller en viss del av ögat.

Varför görs undersökningen?

Synundersökning
Synundersökningen görs för att undersöka om synen är normal eller försämrad, och om synnedsättningen i så fall beror på ett brytningsfel eller en ögonsjukdom.

Undersökning med ögonmikroskop
Med en apparat som kallas ögonmikroskop eller hornhinnemikroskop kan förändringar och sjukdomar i ögat upptäckas och studeras i detalj. Läkaren kan till exempel se alla hornhinnesjukdomar, sjukdomar i ögonvitan och regnbågshinnan, grå starr och de flesta näthinnesjukdomarna.

Tryckmätning
Ögontrycket mäts för att utesluta högt tryck i ögat, något som kan uppstå efter ett slag mot ögat eller vid grön starr, glaukom. Ett högt tryck kan skada ögat utan att man märker det.

Ögonrörelser och samsyn
Om ögonen skelar eller om man har någon neurologisk sjukdom som påverkar ögonmusklerna undersöker läkaren hur ögonen rör sig och hur koordinationen mellan ögonen är. Denna undersökning görs också om man har skador i ansiktet runt ögonen.

Synfältsundersökning
Synfältsundersökningen görs om läkaren misstänker sjukdomar som kan påverka synnerven eller andra delar av synbanan. Det rör sig då om i första hand grön starr och i andra hand neurologiska sjukdomar, till exempel hjärntumörer och hjärnblödning.

Ögonbottenfotografering
Undersökningen görs för att bedöma och följa upp olika näthinnesjukdomar, näthinne- och kärlförändringar vid diabetes och förändringar på synnerven vid grön starr och tumörer.

Fluoresceinangiografi
Med fluoresceinangiografi undersöks näthinnan och blodkärlen när man till exempel har vissa näthinnesjukdomar, diabetes eller blodpropp i näthinnans blodkärl. Den vanligaste anledningen till undersökningen är att man har fått förändringar i gula fläcken. Undersökningen är en form av ögonbottenfotografering.

Optisk koherenstomografi, OCT
Den här undersökningen är ett nytt sätt att bedöma och följa förändringar i gula fläcken, makula. Den är en form av ögonbottenfotografering som ger en bild av näthinnan i tvärsnitt. Metoden är särskilt bra för att undersöka svullnader och bildningar av hål. Den är också en förutsättning för att bedöma om man kan behandlas.

Färgsinnesundersökning
Färgsinnet kontrolleras om läkaren misstänker någon sjukdom eller läkemedelsbiverkan som drabbar synnerven och som kan ge färgblindhet.

Undersökning av mörkerseende
Genom att undersöka mörkerseendet kan ögonläkaren se om man lider av vissa ärftliga näthinnesjukdomar, vilket kan ge försämrat mörkerseende innan det har blivit några synliga förändringar på näthinnan.

Elektroretinogram, ERG
Med så kallat ERG går det att undersöka hur näthinnan fungerar och tidigt upptäcka vissa näthinnesjukdomar.

Biometri
Biometri är en typ av ultraljudsundersökning och används för att räkna ut styrkan på den plastlins som ska opereras in i ögat vid en grå starr-operation.

Heidelberg tomografi
Metoden ger en digitalt skapad tredimensionell bild av synnerven, som gör att läkaren lättare och säkrare kan bedöma och behandla förändringar vid grön starr.

Vågfront analys
Denna metod analyserar hur ljuset bryts när det passerar genom hornhinnan. Läkaren får en bild av alla faktorer som kan orsaka ett brytningsfel och har goda möjligheter att korrigera det på ett bra sätt.

Korneal topografi
Här analyserar läkaren oregelbundenheter i hornhinnans främre yta, som förekommer framför allt vid astigmatism och keratoconus.

Pachymetri
Med denna undersökning mäts hornhinnans tjocklek. Om den är tjockare eller tunnare än den vanligen är blir värdena vid tryckmätningen felaktiga. Utifrån hur avvikande tjockleken är behöver tryckvärdena korrigeras så att rätt diagnos ställs och man behandlas med rätt mängd läkemedel.

Pachymetri används också inför laserbehandling av närsynthet.

Ultraljudsundersökning
Med ultraljudsundersökning undersöks ögats inre, bakom linsen. Metoden används när läkaren inte kan se in, till exempel på grund av grå starr eller en blödning i glaskroppen.

En ultraljudsundersökning görs också om läkaren misstänker att det finns en tumör i ögat.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • Ögat i genomskärning, klicka på bilden för mer information

    Ögats uppbyggnad.

    Mer information
    Ögat i genomskärning.

    Ögonläkaren undersöker ögat framifrån och bakåt: ögonlocken, bindehinnan, hornhinnan, främre kammaren, regnbågshinnan, pupillen, ögats lins, glaskroppen samt slutligen synnerven och näthinnan.

    De främre delarna av ögat, från ögonlock till lins, är lätta att undersöka. De bakre delarna - glaskroppen, synnerven och näthinnan - kan vara svåra att se tillräckligt bra genom en normalstor pupill. Därför måste ofta pupillen vidgas med ögondroppar.

Synundersökning

Synundersökningen har två syften: att mäta synskärpan och upptäcka brytningsfel. Synen provas på långt och nära håll, med ett öga i taget.

Man får läsa bokstäver på en upplyst tavla som är placerad fem meter bort. Det finns tio eller tolv rader med bokstäver på tavlan. När barn undersöks använder ögonläkaren i stället för vanliga bokstäver bokstäverna HVOT, bokstaven E vänd åt olika håll, eller teckningar av djur och blommor, och så vidare. Tvärtemot vad många tror går det inte att uttrycka synskärpa i procent - en rad motsvarar inte tio procent av tio rader.

Om man har brytningsfel finns flera sätt att komma fram till vilken glasstyrka som är lämpligast för att korrigera felet. Den äldsta och vanligaste metoden är att sätta olika glas i en provbåge och be patienten själv bedöma vilket glas som ger bäst synskärpa. Ögonläkaren kan också använda en så kallad autorefraktor, en apparat som liknar ett ögonmikroskop, som mäter brytningsfelet och ger förslag på lämpligt glas. Sedan kontrolleras glaset på ovanstående sätt.

På barn och personer som inte kan medverka till undersökningen genom att prova glasögon på vanligt sätt mäts brytningsfelet med så kallad skiaskopi. Det innebär att provglas av olika styrkor, som är monterade i en list, rörs framför pupillen. Av pupillens färg kan läkaren sedan dra slutsatser om brytningsfelets typ och storlek.

När det rör sig om brytningsfel brukar man komma fram till ett glas eller en kombination av glas som gör att man kan läsa sista raden på syntavlan. Då har man normal, även kallad full, synskärpa. Är synskärpan fortfarande nedsatt, trots alla provade glas, har man en synnedsättning som beror på någon sjukdom i ögat.

Synundersökningen är varken obehaglig eller besvärlig. Möjligen kan den kännas lite ansträngande om man håller på för länge.

Undersökning av ögat med ögonmikroskop

Undersökning av ögat görs med hjälp av en apparat som kallas ögonmikroskop eller hornhinnemikroskop, och som består av en förstoringsapparat och en lampa. Med den kan läkaren se ögats alla delar mycket tydligt, i kraftig förstoring om det behövs. Undersökningen tar vanligtvis ungefär 10-20 minuter.

Ögonmikroskopet står på ett höj- och sänkbart bord. Man får sitta på ena sidan av bordet med hakan och pannan mot ett stöd så att huvudet och ögonen är helt stilla under den tid som undersökningen pågår. På andra sidan mikroskopet sitter läkaren och undersöker ögat genom ett system av förstorande linser. En lampa kan lysa på ögat, som undersöks från alla vinklar.

Ögat undersöks noggrant och systematiskt framifrån och bakåt: ögonlocken, bindehinnan, hornhinnan, främre kammaren, regnbågshinnan, pupillen, ögats lins, glaskroppen samt slutligen synnerven och näthinnan.

De främre delarna av ögat, från ögonlocket till linsen, är lätta att undersöka. De bakre delarna - glaskroppen, synnerven och näthinnan - kan vara svåra att se tillräckligt bra genom en normalstor pupill. Därför måste ofta pupillen vidgas med ögondroppar. Effekten sitter i upp till ett dygn och under tiden är man ljuskänslig och ser sämre på nära håll. Man kan till exempel ha svårt att läsa eller köra bil, och därför ska man undvika bilkörning även nästa dag.

När ljuset från ögonmikroskopet riktas genom pupillen mot näthinnan, särskilt gula fläcken, blir man bländad. Ljuskänsliga personer besväras mer av detta. I övrigt är undersökningen varken besvärlig eller på minsta sätt farlig eller skadlig. En del kan ändå uppleva den som obehaglig, framför allt psykologiskt. Många har sedan barndomen lärt sig att ögat är mycket smärtkänsligt och ömtåligt samt att man måste vara mycket rädd om det. Därför kan man bli spänd eller stressad av undersökningen.

Den här undersökningen kan också göras med ett så kallat oftalmoskop eller ögonspegel, som är en handburen lampa och lins i ett. Apparaten är mindre exakt än ögonmikroskopet, men används ofta på till exempel vårdcentraler, husläkarmottagningar och avdelningar på sjukhus där man inte undersöker ögon varje dag. Den används också om patienten är sängliggande.

Om läkaren vill undersöka hornhinnan i detalj kan en ögondroppe med ett färgämne droppas in i ögat. När man sedan blinkar sprids vätskan över ögat, och läkaren kan se mycket små sår och skador.

Man kan till exempel ha svårt att läsa eller köra bil efter undersökningen, därför ska man undvika bilkörning fram till nästa dag.

Tryckmätning

Tryckmätningen görs antingen i början eller i slutet av undersökningen i mikroskopet. Den innebär att en fjäderbelastad plastcylinder trycks lätt mot hornhinnan, som har bedövats med en droppe bedövningsmedel, som också innehåller ett grönt färgämne. Enstaka gånger behövs fler än en droppe. Det finns även andra metoder, en innebär att en luftstråle riktas mot hornhinnan. Eftersom ögat inte behöver bedövas först används metoden främst av optiker, som inte har befogenhet att hantera läkemedel.

Båda undersökningarna tar under en minut och det enda obehaget är en lätt, övergående irritation efter bedövningsdroppen.

Undersökning av ögonrörelser och samsyn

Den här undersökningen kan vara mer eller mindre omfattande beroende på vilka problem man har och hur gammal man är.

Samsynen är förmågan att i hjärnans syncentrum lägga ihop de två bilderna som kommer från högra respektive vänstra ögat och skapa en tredimensionell bild. Vid undersökningen använder sig läkaren av bilder, olika hjälpmedel och apparater. För personer med normal samsyn framstår dessa bilder som tredimensionella och belägna framför bladet där de är avbildade, medan personer utan samsyn ser dem som platta och liggande på bladet.

I sin enklaste form får man titta på speciella bilder med särskilda glasögon. Då kan läkaren avgöra om man har samsyn eller inte. Om man däremot ser dubbelt behövs mer komplicerade undersökningar som kartlägger hur ögonmusklerna fungerar.

Eftersom de flesta som undersöks är barn anpassas undersökningarna så att de inte är besvärliga eller tråkiga.

Synfältsundersökning

Idag finns huvudsakligen två typer av synfältsapparater, den äldre så kallade Goldmann och de nya automatiserade/datoriserade synfältsapparaterna.

Oavsett vilken typ som används får man sitta i ett mörkt rum framför en böjd, svagt belyst skärm. En ljuspunkt som varierar i storlek och ljusstyrka visas på olika ställen på skärmen och man ska signalera genom att trycka på en knapp om man ser den. Man ser inte punkten när den faller på så kallade bortfall i synfältet. Beroende var i synfältet bortfallen finns, vilken form de har och hur stora de är går det sedan att dra slutsatser om hur mycket skadad synnerven är vid grön starr eller var i hjärnan en eventuell tumör eller blödning sitter.

Undersökningen tar ungefär 15-20 minuter. Den upplevs sällan som ansträngande. Det finns också snabbare datorbaserade metoder som bara tar några minuter. De används om läkaren misstänker att man har glaukom eller en neurologisk sjukdom.

Det finns också en enklare undersökning som kallas synfältsundersökning enligt Donders. Det är en grov metod för att bedöma synfältets yttre gränser, till exempel när man testar synen för körkort och liknande.

Ögonbottenfotografering

Ögonbottenfotografering innebär att en serie bilder tas på ögonbotten. Man sitter i ett mörklagt rum och tittar i ett ögonmikroskop, till vilket en digitalkamera är ansluten. Före undersökningen får man droppar som vidgar pupillerna så att den bakre delan av ögat syns tydligt.

Undersökningen görs av en sköterska och tar fem till tio minuter. Det gör inte ont och är helt ofarligt. Det enda obehagliga är att man kan bli bländad av upprepade blixtar.

Fluoresceinangiografi

Undersökningen är en form av ögonbottenfotografering. Först injiceras en kontrastvätska i blodet genom venen i armvecket och bilder tas på näthinnan genom ett blåfilter. Kontrastvätskan gör att blodkärl i näthinnan och åderhinnan syns tydligt och på så sätt går det att undersöka näthinnans och blodkärlens tillstånd vid vissa näthinnesjukdomar, diabetes eller blodpropp i näthinnans blodkärl.

Man sitter i ett mörklagt rum medan en sköterska tar en serie bilder genom pupillen, som vidgats med ögondroppar. Man sitter och tittar i ett ögonmikroskop som är anslutet till en digitalkamera.

Undersökningen tar ungefär 20-30 minuter, gör inte ont och är helt ofarlig. Man kan bli bländad av upprepade blixtar och det kan kännas lite tröttsamt på slutet.

Det är viktigt att säga till om man är allergisk mot kontrastmedlet eller mot något som kan vara besläktat med det. I övrigt är undersökningen ofarlig.

Optisk koherenstomografi, OCT

OCT är också ett slags ögonbottenfotografering. Som vid alla andra sådana undersökningar sitter man i mörkret och tittar i ett ögonmikroskop, till vilket en digitalkamera är ansluten. Före undersökningen får man droppar som vidgar pupillerna så att näthinnan och gula fläcken syns tydligt i mikroskopet. Bilderna från OCT visar vissa förändringar i gula fläcken tydligare än vid en vanlig ögonbottenfotografering.

Undersökningen tar fem till tio minuter, gör inte ont och är helt ofarlig. Det enda obehagliga är att man kan bli bländad av blixten.

Elektroretinogram

ERG, elektroretinogram, är besläktat med EKG, elektrokardiogram, och innebär att mycket svaga strömmar avleds från näthinnan.

En kontaktlins som har ledningar till ERG-apparaten placeras på hornhinnan. Näthinnan stimuleras med blixtar av olika styrka och längd. Sedan ritar apparaten en kurva som visar näthinnans svar på retningen. Med hjälp av kurvans utseende kan läkaren dra slutsatser om hur näthinnan fungerar och upptäcka vissa näthinnesjukdomar på ett tidigt stadium.

Undersökningen tar 30-45 minuter.

Färgsinnesundersökning

Färgsinnesundersökningen innebär att man får titta på färgbilder med fläckar och punkter i olika färgnyanser. Dessa bildar tydliga mönster om man har normalt färgsinne. Har man fel på färgseendet ser man däremot bara en meningslös röra av färgfläckar.

En annan variant av undersökningen är att man ska placera ett antal olikfärgade runda pjäser i en rad så att färger som mest liknar varandra ligger intill varandra.

Med hjälp av färgsinnesundersökningen går det att bestämma vilka områden av färgsinnet som inte är normala. Det tar ungefär ungefär 5-10 minuter att bläddra genom bilderböckerna eller lägga pjäserna.

Undersökning av mörkerseende

Först får man vara i ett helt mörkt rum i två minuter. Sedan bländas man i fem minuter. Därefter projiceras ett randigt mönster med allt svagare ljus på en skärm. Genom undersökningen får läkaren en kurva som visar näthinnecellernas, det vill säga syncellernas, tillstånd och hur de fungerar. Undersökningen tar ungefär 30-45 minuter.

Biometri

Biometriapparaten liknar ögonmikroskopet. Man får först ögondroppar som vidgar pupillerna och sitter sedan framför apparaten med hakan och pannan mot ett stöd. Apparaten mäter hornhinnans radie och ögonglobens längd. Sedan räknar en dator ut styrkan på den lins som behövs för att man ska se normalt efter en grå starr-operation.

Undersökningen görs ofta av en sköterska och tar ungefär 10 minuter.

Ultraljudsundersökning

En ultraljudsundersökning innebär att man blundar och att en så kallad ultraljudspenna sätts mot de slutna ögonlocken och vinklas i olika riktningar. Sedan framträder en bild på en bildskärm där läkaren kan se eventuella förändringar i ögat.

Undersökningen tar ungefär 10 minuter och är inte obehaglig.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-12-17
Skribent:

Stevan Latkovic, ögonläkare, Linköping.

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roger Sidestam, ögonläkare, Skånes universitetssjukhus

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge