Barnets mat 1-6 år

Skriv ut
Skriv ut

Barn behöver bra matvanor och mat med rätt näring. I ettårsåldern kan de flesta barn äta samma mat som de vuxna. Ju äldre barnet blir ju mer lär det sig att äta, att tycka om olika smaker och umgås kring mat.

När barn är ungefär ett år har de ofta börjat vänja sig vid rutiner vad gäller sina måltider. Många kan och vill äta samma mat som de vuxna äter. En del barn behöver lite mer tid att träna på exempelvis olika smaker eller att äta större bitar. En del barn är inte heller så nyfikna och intresserade av nya maträtter. Barn lär sig med tiden att tycka om olika slags mat, det man som vuxen behöver göra är att erbjuda varierad mat på regelbundna tider. De flesta barn äter vad de behöver. Om familjen har bra matvanor är det lättare för barnet att få bra matvanor.

De första åren behöver barnet äta oftare för att kunna få i sig tillräckligt med näring. När barnet blir äldre och växer händer det mycket både kroppsligt och mentalt. Barnet kan bland annat äta större portioner vid huvudmålen och behöver därför inte lika stora, eller lika många, mellanmål som tidigare. Med tiden lär sig barnet också alltmer att samspela kring matstunden, att äta och umgås tillsammans med andra.

Bildspel: Barnets mat 1-6 år

Foto på ett barn som äter med sin familj

Vanlig mat

När barnet är äldre än ett år kan det ofta äta vanlig mat helt och hållet, och kan i stort sett äta samma mat som vuxna och äldre barn. Man kan behöva anpassa konsistensen för de mindre barnen. Många barn tycker om att äta själv och det är bra för barnet att träna på det.

Foto på ett barn som äter med sin familj

Barn är olika

En del barn äter till exempel lite och snabbt, andra mycket och långsamt. Barnets hunger och aptit är olika beroende på hur mycket barnet har rört sig, hur lång tid det var sedan förra måltiden och hur mycket barnet har ätit tidigare under dagen.

Foto på ett barn som hjälper till att laga pannkakor

Vara med

För att lära sig umgås kring mat och tycka om mat är det bra om barnet äter med resten av familjen. Många barn tycker också om att vara med och laga mat.

Foto på två barn som äter frukt

Mellanmål

Barnet behöver äta regelbundet, det gäller även mellanmål. Ju äldre barnet blir desto mer äter det vid huvudmålen frukost, lunch och middag, och mellanmålen blir mindre. Små barn behöver äta oftare än äldre barn.

Foto på D-droppar

Olja och D-droppar

Upp till det att barnet är två år behövs D-vitamin varje dag, det är bra för uppbyggnaden av skelettet. En del barn behöver dropparna även efter två år. Upp till två år behövs också extra fett i maten, till exempel matolja.

Foto på en tallrik med mat

Näringsrik mat

Barn behöver bra näring. Det finns bland annat i fisk och grönsaker. Ger man vegetarisk mat behöver man vara lite extra noga så att alla näringsämnen kommer med.

Foto på ett barn som dricker vatten

Vatten

När barnet är törstigt är vatten bäst. Till maten kan barnet dricka mjölk eller vatten. Det är bra om man undviker att ge söta eller sötade drycker eftersom barnet annars vänjer sig med att känna den smaken.

Foto på ett barn som leker att en leksak dricker ur barnets mjölkglas

Kalcium

Barnet får i sig kalcium genom mjölk och mjölkprodukter, såsom mjölk, fil och ost. Kalcium är viktigt för skelettet och tänderna. Mager mjölk och magra mjölkprodukter är berikade med D-vitamin och rekommenderas till barn och vuxna.

Foto på potatis och morötter

Fibrer

Barnet behöver fibrer från bland annat grönsaker och frukt. När barnet blir äldre behöver det äta mer fibrer, såsom ris, pasta och bröd med fullkorn. Man behöver öka mängden i långsam takt så att barnet får vänja sig.

Foto på färska och torkade kryddor

Kryddor hellre än salt

När barnet är äldre än ett år kan det äta det mesta. Barnet behöver inte så mycket salt, man kan i stället smaksätta maten med andra kryddor, till exempel basilika och curry.

Foto på glass.

Det lilla extra

Ibland kan även barn få det "lilla extra", till exempel glass. Det är bra om barnet får sötsaker och snacks enbart vid speciella tillfällen, till exempel vid kalas eller som lördagsgodis så att det inte blir för ofta.

Måltiden, en stund tillsammans med andra

Måltiden, en stund tillsammans med andra

Måltiden ska gärna vara en stund när man sitter tillsammans och umgås. Barn behöver se andra äta för att lära sig och inspireras. Barn gör som andra gör, ser de att andra tycker att det är gott är chansen större att de äter.

Chansen för att barnet ska tycka om att äta ökar också om man har trevligt tillsammans, och att det inte är något som stör, exempelvis att tv:n är på eller att någon pratar i telefon. Även barn tycker om att maten är fint upplagd och att man har dukat fint. En lugn och trevlig stämning kan också göra att man slipper bråk vid matbordet. Men det är inte alltid lätt att lyckas få en lugn och trevlig stund, så är det i det flesta barnfamiljer ibland. Man får göra så gott man kan och tänka att nästa måltid blir bättre.

Bra att barnet äter själv

När barnet är runt ett år kan det fortfarande behöva matas, men det är bra om det får försöka äta själv. Barnet kan försöka med bestick eller äta med händerna. Även om det blir kladd och mycket hamnar utanför, på bordet eller golvet är det bra träning och barnet får själv bestämma takt och hur mycket det äter. Att känna på maten med fingrarna är naturligt för ett litet barn.

Det är olika för olika barn vilken konsistens de vill ha på maten. En del vill fortfarande ha mer mosad mat medan andra äter bitar. En del barn vill ha maten ihopblandad medan andra vill ha de olika livsmedlen var för sig på tallriken.

Att äta handlar även om att träna muskler i munnen. När barnet rör tungan i sidled ger det träning för tungan och läpparna och hjälper till vid utvecklingen av språk och tal. Att torka och skrapa barnet runt munnen när det äter kan vara obehagligt och göra huden röd och irriterad. Man kan i stället försiktigt tvätta av barnet runt munnen när det har ätit klart.

Bildkollage med tre foton på ett barn som hjälper till att laga pannkakor.

 

Låt barnet vara med

De flesta barn tycker det är roligt att vara med och laga maten. Så länge det är säkert ur barnsäkerhetssynpunkt kan barnet vara med. När barnet är litet kan det sitta med och titta, kanske leka med något köksredskap. När barnet är lite större brukar det vara roligt att få hjälpa till att laga maten. Barnet kan också hjälpa till med att duka och göra i ordning vid matplatsen.

Om barnet är med och lagar maten brukar det bli mer intresserat av att äta den. Ett annat tips är att när man har gott om tid ibland handla tillsammans, det kan också vara bra för att öka intresset. Om barnet till exempel får handla grönsaker och sedan laga till dem kan det vara roligare att äta dem.

Om barnet inte vill äta

De flesta barn äter och får i sig den näring de behöver för att må bra och växa, men aptiten skiljer sig mycket åt mellan olika barn och växlar för samma barn under olika perioder. Det kan vara jobbigt och stressande när barnet inte vill äta men det är bra att veta att det är väldigt vanligt och att barnet inte får mer matlust av att man tjatar, tvärtom. Om barnet är piggt och nöjt och följer sin vikt- och längdkurva behöver man inte oroa sig. Om man är orolig kan man prata med BVC.

Läs mer i texten Tips och råd för att öka barnets matlust, länk finns i högerspalten.

Barnanpassade bestick och stolar

Från början, när barnet exempelvis inte kan hålla en vanlig sked eller hålla i ett glas kan det vara bra att använda barnanpassade muggar och bestick. Det finns olika modeller som är lättare för barnet att greppa och hålla själv. Det finns också barnstolar och tallrikar som är anpassade för små barn. Innan barnet sitter helt stadigt är det också bra med en barnstol som gör att det har stöd runt om sig och kommer i höjd med matbordet.

Barn är olika och det varierar hur länge de behöver till exempel barnanpassade muggar och bestick. Ju äldre barnet blir desto lättare har det att använda samma saker som vuxna använder.

I texten Barn och mat, upp till ett år finns tips för vad de minsta barnen kan behöva. Länk till texten finns i högerspalten.

Fäll ihop

Barns matvanor ändras när de blir äldre

Barns matvanor ändras när de blir äldre

Barn äter olika

En del barn äter mycket, andra lite. Alla barn äter mindre i perioder, det kan skilja från dag till dag och ibland även från måltid till måltid. En del barn äter långsamt, andra snabbt. En del vill ha maten i bitar, andra vill ha den mosad och blandad. Oavsett så behöver barn olika slags mat som är jämnt fördelad i måltider över dagen.

Barnet behöver lära sig att känna när det är hungrigt och mätt. Man ska därför låta barnet själv bestämma hur mycket det ska äta och inte truga när det visar att det inte vill ha mer. Ett tips är att börja med små portioner och eventuellt ge barnet en liten portion till om det verkar vilja ha mer. För att barnet ska lära sig hur mycket det orkar äta kan man, när barnet är lite äldre, låta det lägga upp maten själv. Barn som är väldigt matglada och lätt äter stora mängder kan behöva hjälp av vuxna att begränsa portionerna så att de inte äter för mycket. När man gör det är det viktigt att göra det på ett sätt som gör att inte barnet skäms eller känner sig dumt.

Barnets hunger och aptit är olika beroende på om det har rört sig mycket eller suttit stilla mycket, hur lång tid det var sedan föregående måltid och hur mycket det ätit tidigare under dagen.

Det är vanligt att barn till exempel inte vill äta eller att de äter väldigt lite vid vissa måltider, dagar eller perioder. Det brukar gå över och är oftast inget att oroa sig för, men man kan behöva ha tålamod. Oftast äter de bättre redan nästa måltid eller nästa dag. Att tjata på barnet brukar inte få barnet att vilja äta mer.

Barn vänjer sig olika fort vid vanlig mat

Under spädbarnsåret har barnet gått från att ha ätit bröstmjölk eller modersmjölksersättning till att alltmer äta vanlig mat. I ettårsåldern kan det i stort sett äta samma mat som vuxna.

En del barn behöver längre tid på sig att vänja sig vid att äta mat med bitar och att vänja sig vid nya smaker och konsistenser. Man får ta det i barnets takt. Det är helt naturligt att vara tveksam inför ny mat, det handlar om överlevnad att vara avvaktande till nya smaker. För att vilja äta nya maträtter och livsmedel och till slut tycka att det är gott behöver barnet oftast få smaka många gånger. Det räcker inte att barnet får se maten på tallriken. Ju äldre barnet är desto fler gånger kan det behöva smaka ny mat innan det tycker om det nya. Många barn kan vara som mest tveksamma till nya smaker och konsistenser i två- till treårsåldern. Barnet har då blivit mer självständigt och kan uttrycka en vilja. När det handlar om maten kan det till exempel visa sig som att barnet helst äter sådant det har känt till länge eller vägrar äta sådant som det tidigare har tyckt om.

Man kan fortsätta att amma barnet så länge man själv och barnet vill, bara man tänker på att barnet får vanlig mat som sin huvudsakliga föda. Läs mer om amning i texten Amning, länk finns i högerspalten

För att läsa mer om när barnet börjar äta vanlig mat se texten Barnets mat upp till ett år. Länk finns i högermarginalen.

Barn behöver extra D-vitamin

Under barnets första två år behöver det extra D-vitamin i form av fem D-droppar varje dag, året runt. Mörkhyade barn bildar mindre mängd D-vitamin i huden än ljushyade och behöver få D-droppar längre tid, upp till femårsåldern.

Detsamma gäller för barn som har kläder som täcker kroppen även på sommaren, barn som inte får D-vitaminberikade livsmedel såsom matfetter med D-vitamin och lätt- och mellanmjölk, och barn som inte äter fisk.

Extra fett till två år

Ett litet barn har ett stort energibehov i förhållande till sin vikt men äter inte så stora portioner. De första två åren kan man behöva ta i lite extra fett i hemlagad mat. Att man ger extra fett beror på att fett är mycket energirikt. Det är lagom att ta i en tesked fett per portion, två till tre gånger per dag. Det kan vara flytande margarin eller olja, till exempel rapsolja eller olivolja. Om maten man har lagat redan innehåller fett behöver man inte ta i extra fett i barnets portion. Det kan till exempel vara att man har använt matlagningsgrädde eller matolja när man lagade maten. Industritillverkad barnmat innehåller redan tillräcklig med fett och energi och därför behöver man inte ta i extra fett i den maten.

Matvanor i förskola eller i familjedaghem

Om barnet har någon form av barnomsorg, till exempel går i förskola eller i familjedaghem, kan många tycka att det känns bra att fråga vad och hur barnet äter där. Tillsammans med personalen behöver man se till att barnet får den energi och olika näringsämnen som det behöver. Ofta är barnomsorgen en bra plats för barnet att lära sig när det handlar om mat och matstunden, till exempel lär sig många barn äta nya rätter och lär sig bordsskick. Det kan vara bra att tänka på vilka tider barnet brukar äta och sedan försöka ha samma tider hemma. Om barnet till exempel äter lunch vid elva i förskolan är det vanligt att barnet blir hungrigt ungefär denna tid varje dag.

Fäll ihop

Bra mat för barn mellan ett och sex år

Bra mat för barn mellan ett och sex år

Foto på en familj som äter middag.

Regelbundna måltider

Hur man lägger upp mattiderna är olika från familj till familj, det viktiga är att äta på regelbundna tider. Barnet behöver huvudmålen frukost, lunch och middag och ett till tre mellanmål. Eftersom yngre barn inte orkar äta så mycket åt gången behöver de äta oftare än vuxna. De minsta barnen, ett till två år, behöver äta med ungefär två till tre timmars mellanrum mellan måltiderna. Barn som är äldre än två år behöver äta med ungefär tre till fyra timmars mellanrum på grund av att de kan äta mer vid huvudmålen.

Exempel på en bra måltidsordning är

  • frukost
  • mellanmål
  • lunch
  • mellanmål
  • middag
  • eventuellt kvällsmål.

Det är viktigt att barnet inte småäter mellan måltiderna eftersom det kan göra att det inte vill äta mat när det är matdags. Det är inte heller bra för tänderna att småäta eftersom det kan bildas karies.

Måltider med mycket näring

Eftersom barn växer snabbt och utvecklas mycket behöver maten behöver maten vara energirik och innehålla rätt näring. Hur stora portioner barnet äter varierar och beror bland annat på hur gammalt barnet är, hur hungrigt det är och hur aktivt det har varit.

För att sätta samman en måltid med bra balans mellan näringsämnen kan man använda sig av tallriksmodellen. Den visar innehållet i en hel måltid och hur stora de olika delarna på tallriken bör vara. En lunch eller middag enligt tallriksmodellen består av livsmedel som kommer från tre grupper

  • kött, fisk, baljväxter, fågel, ägg, tofu, quorn, sojaprodukter
  • potatis, ris, pasta, bulgur, couscous, bröd
  • grönsaker och rotfrukter.

Till efterrätt kan man ge bär eller frukt.

Den fördelning som rekommenderas är att portionen till en fjärdedel består av något från livsmedelsgruppen där kött och fisk ingår. Resten av portionen delas i två lika stora delar av något från de övriga två grupperna. Ett förslag på en bra måltid är kött, potatis och grönsaker. Ett annat är bönor, ris och grönsaker. Ytterligare ett är kyckling, couscous och rotfrukter. Till maten kan man till exempel göra en sås på mjölk eller yoghurt och smaksätta med kryddor eller sky från maten. Det viktiga är att barnet får en måltid med många näringsämnen.

Läs mer om vilka näringsämnen barn behöver i texten Näringslära för små barn, länk finns i högerspalten.

Frukost

En bra frukost innehåller något från alla dessa livsmedelsgrupper

  • gröt, flingor eller bröd
  • mjölk, fil eller yoghurt
  • matfett och eller pålägg till smörgås
  • frukt, bär eller grönsaker.

Förslag på en bra frukost är gröt med bär eller med lite sylt och mjölk, en smörgås med leverpastej och gurka. Ett annat förslag är naturell yoghurt, osockrade flingor, en smörgås med ost och paprika. För att undvika onödigt mycket socker är det bra att till exempel välja naturell yoghurt, naturell filmjölk och mindre söta flingor.

En del äter lagad mat eller matrester från huvudmåltiderna till frukost.

Foto på två barn som äter frukt.

Mellanmål

Barn brukar behöva mellanmål mellan huvudmålen. Mellanmålet ska vara en mindre måltid mellan huvudmålen och bör inte vara så stort att barnet inte är hungrigt när det är dags för nästa huvudmål. Man får anpassa mellanmålet till hur aktivt barnet har varit, hur mycket barnet åt vid förra måltiden och hur lång tid det har gått sedan den måltiden. Man får också anpassa det till när det är dags för nästa måltid. Om barnet inte är så hungrigt eller när det bara är en knapp timme kvar till middagen kan det passa bra med något mindre, till exempel en frukt eller några grönsaksbitar.

Några förslag på mindre mellanmål är

  • frukt eller bär
  • mjölk och liten hård eller mjuk smörgås med bordsmargarin och pålägg
  • skorpa med bordsmargarin, frukt och mjölk.

Några förslag på större mellanmål är

  • fil eller yoghurt med flingor eller gryn
  • fil eller yoghurt med färska bär, en smörgås med bordsmargarin och pålägg
  • osötad kräm med mjölk
  • fruktsallad med hård smörgås med bordsmargarin och pålägg
  • gröt med mjölk, eventuellt en smörgås med bordsmargarin och pålägg.

Ett större mellanmål innehåller ofta samma livsmedelsgrupper som frukosten. När barnet blir äldre och orkar äta mer vid huvudmålen behöver inte mellanmålen vara så stora.

Det är bra om man väljer mindre söta eller osockrade alternativ som mellanmål.

Kvällsmål

De första åren behöver många barn även ett kvällsmål innan de ska sova. Ett kvällsmål kan vara som en mindre frukost. För en del kan det vara dags att ta bort kvällsmålet när barnet är mellan tre och fem år, man märker ofta att det inte behövs genom att barnet inte längre är hungrigt till frukost. Det som avgör om barnet behöver kvällsmål eller inte är hur aktivt det har varit under dagen, hur länge sedan det åt middag och hur mycket det då åt. Om barnet till exempel åt middag vid fyratiden och går och lägger sig vid åtta kan det vara lite hungrigt och behöva ett kvällsmål. Ett annat exempel är om barnet har varit på jympa eller någon annan fysisk aktivitet.

Från fyra till fem års ålder brukar de flesta orka äta så pass stora portioner till huvudmålen att de inte längre behöver äta upp sig inför natten. Men behovet av kvällsmål är mycket varierande mellan olika barn och kan också komma tillbaka under vissa perioder i livet, till exempel när barnet växer mycket, är mer aktivt eller när barnet har varit sjukt. Man kan märka det genom att barnet till exempel är mycket hungrigt när det ska lägga sig eller på morgonen.

Nyckelhålsmärkt mat bra även för barn

Livsmedel som har en nyckelhålsmärkning innebär att de innehåller mindre mängd mättat onyttigt fett och mindre socker och salt, men mer fibrer än andra livsmedel av samma typ. Vuxna och barn ska gärna äta nyckelhålsmärkta livsmedel. Det finns till exempel korv, köttbullar och leverpastej märkta med nyckelhålet. Det är även bra att välja nyckelhålsmärkta mjölkprodukter såsom lättmjölk, lättfil, lättyoghurt och mager ost. De innehåller mindre mättat fett men lika mycket av andra näringsämnen som fetare mjölkprodukter. Lätt- och mellanmjölk är också berikat med D-vitamin och innehåller därför mer D-vitamin än standardmjölk. Rådet att dricka magrare mjölk gäller alla barn oavsett ålder och kroppsvikt och syftar inte i första hand till att minska mängden kalorier som barnet får i sig, utan att minska mängden mättat fett.

Till barn som är äldre än två år rekommenderas nyckelhålsmärkt bordsmargarin. Men till de minsta barnen kan det vara bra om margarinet har en högre fetthalt. Om övriga familjen använder lättmargarin är det inte nödvändigt att köpa ett särskilt margarin åt det lilla barnet. I stället kan man ta i lite extra fett i barnets mat.

Fibrer

Barn behöver äta fibrer och fullkorn, det är bra bland annat för att tarmarna ska kunna arbeta. Fibrer är även bra för miljön i tarmen. Fibrer finns exempelvis i bröd, flingor, gryn, pasta och ris som innehåller fullkorn. Även rotfrukter, grönsaker, frukt och bär är rika på fibrer. Alla dessa livsmedel innehåller även vitaminer och mineraler, och de mättar länge.

Eftersom barns magar är känsliga för fibrer behöver man öka mängden i långsam takt så att de får vänja sig. Framför allt är det barn under två år som brukar reagera på för mycket fibrer, men fram till barnet börjar i skolan kan man behöva tänka på att de inte ska äta överdrivet mycket. Hur mycket fibrer barn kan äta varierar från ett barn till ett annat, man får därför pröva sig fram. Det är bra att variera mellan fullkornsprodukter och andra varianter.

För mycket fiberrika livsmedel kan göra att barnet får problem med lös mage. Det kan även göra att barnet blir förstoppat om barnet inte dricker tillräckligt mycket. Om det är väldigt mycket fibrer i maten kan det också bli svårt för små barn att få i sig tillräckligt med energi, eftersom fibrer mättar mycket och gör det svårare för barn att orka äta annat som de behöver. Det kan göra att barnet inte går upp i vikt som det ska. Så länge barnet växer och inte har besvär med magen är det bra att ge fiberrika livsmedel och öka mängden ju äldre barnet blir.

Välling och gröt innehåller fibrer och fullkorn och många barn äter det de första åren. Ju äldre barnet blir desto viktigare är det att inte ge välling som en hel måltid eftersom barnet behöver annan mat med flera olika näringsämnen. Om barnet äter sig mätt på välling orkar det inte äta annan mat. Om barnet verkar få besvär med magen när det äter välling och gröt med fullkorn kan man ge välling och gröt utan fullkorn.

Fet fisk innehåller bra fetter och D-vitamin

Fisk är rik på både vitaminer och mineraler, bland annat är det den bästa källan för D-vitamin i mat. Fet fisk såsom lax, makrill och sill är extra nyttig eftersom den innehåller omega-3 fett som anses bra för hjärnans utveckling. Livsmedelsverket rekommenderar att både barn och vuxna äter fisk två till tre gånger i veckan. Det är bra om en av dessa måltider består av fet fisk.

Vad ska barn dricka?

För barn är vatten eller mjölk det bästa att dricka till måltiderna. Vatten är bäst om barnet är törstigt eller som dryck mellan måltiderna. Helst ska barn inte dricka något sött. Barn får i sig vätska från mat och dryck. När det är mycket varmt eller när barnet är sjukt och har feber förlorar det mer kroppsvätska än vanligt och då behövs mer vätska.

Ibland kan man behöva påminna och erbjuda vatten för att barnet ska komma ihåg att dricka. Ett sätt att göra drickande roligare och mer intressant kan vara att smaksätta vattnet med till exempel gurka, citron, lime eller hallon.

Kopparhalten i kommunalt dricksvatten kan ibland vara för hög, särskilt om vattnet har stått en längre tid i kopparledningarna, till exempel över natten. Därför kan det vara bra att låta vattnet rinna någon minut innan man använder det till sitt barn. För hög kopparhalt kan ibland ge barn diarré.

Om man tar vatten från egen brunn bör man kontrollera vattnets kvalitet. Man kan kontakta kommunen får att få veta hur man går tillväga.

Mjölk och mjölkprodukter

Mjölk och mjölkprodukter innehåller många viktiga näringsämnen, bland annat kalcium och D-vitamin som är viktiga för skelett och tänder. Barn över ett år behöver sammanlagt ungefär en halv liter magra mjölk och eller mjölkprodukter per dag för att få i sig tillräckligt med kalcium. Det kan bland annat vara som mjölk, fil, yoghurt och välling. Även mjölk som finns i maten räknas in. En del av mjölken kan ersättas med ost. En deciliter mjölk innehåller ungefär lika mycket kalcium som en till två skivor hårdost. Rådet att ge magra produkter gäller alla barn oavsett ålder och kroppsvikt och är inte till för att minska intaget av energi, utan för att se till att barnet inte får i sig för mycket mättat fett. Magra mjölkprodukter är även berikade med D-vitamin och rekommenderas därför till barn.

Hemlagad och industritillverkad barnmat

Man kan ge hemlagad och industritillverkad barnmat. Båda är bra och många kombinerar de båda alternativen. När barnet har blivit ett år kan det i stort sett äta samma mat som vuxna och då är det vanligare att man ger samma mat som resten av familjen. Om barnet tidigt får äta hemlagad mat brukar det göra att det tycker om hemlagad mat även när det blir äldre.

När man lagar mat själv vet man hur maten har tillagats och det kan vara enklare att vänja barnet vid den mat som den övriga familjen äter. Man kan också lättare anpassa konsistensen på maten efter barnets behov, till exempel kan ett barn som tidigt kan tugga få större bitar. Hemlagad mat blir oftast billigare än färdiglagad mat. Den färdiga barnmaten kan vara smidig att ha med sig ibland, exempelvis på resor och utflykter.

Variation för att undvika skadliga ämnen

Livsmedel kan innehålla skadliga ämnen, till exempel mineraler och tungmetaller, i varierande mängd. Både vuxna och barn bör därför äta varierat, äta olika sorters mat och variera mellan olika märken. Använder man alltid samma produkt och just den råkar ha hög halt av något ämne kan man riskera att få i sig så pass höga mängder att det kan vara skadligt på lång sikt.

Om produkterna till exempel är gjorda på ris, många barn äter till exempel risvälling och risgröt flera dagar i veckan, är det bra att även ge annat livsmedel gjort på exempelvis havre. Detta för att ris kan innehålla arsenik, och halterna som barnet får i sig under längre tid annars kan bli för höga. Även om de olika ämnena i produkterna ligger inom de gränsvärden som är tillåtna, rekommenderar Livsmedelsverket att barn inte får i sig för mycket och rekommenderar därför att man ska variera vilka produkter man ger barnet.

Barn bör inte dricka risbaserad mjölk då det innehåller relativt mycket arsenik, Livsmedelsverket rekommenderar därför inte risdrycker till barn som är yngre än sex år. Barn som har komjölksallergi, och därför inte kan dricka vanlig komjölk, modersmjölksersättning eller tillskottsnäring, kan i stället få modersmjölkersättning gjord på hydrolyserat komjölksprotein, sojaersättning eller berikad havremjölk. Barn som har glutenintolerans, och därför inte kan äta vanligt mjöl, kan få välling och gröt som är baserad på majs. De kan även få välling och gröt som är baserad på havre, men då måste man göra den själv på rena havregryn.

Man kan prata med sjuksköterskan på BVC eller en dietist för att få mer information och råd för barnet. 

Läs mer: Livsmedelsverket om metaller i barnmat.

Vegetarisk mat

Man kan ge barnet så kallad lakto-ovo-vegetarisk mat som är en vegetarisk kost där även mjölkprodukter och ägg ingår. Om man utesluter kött som innehåller proteiner och järn behöver man se till att barnet får andra livsmedel som är rika på det. Man kan ge till exempel bönor, linser, ärtor sojaprodukter, quornprodukter, gröna bladgrönsaker, broccoli och grönkål.

Att laga maten i en gjutjärnsgryta och ta i något surt, till exempel lite citron eller tomatpuré, gör att järninnehållet i maten ökar. Lite frukt till efterrätt gör att järnet tas upp bättre.

Industritillverkad barnvälling och barngröt är berikad med bland annat järn och kan vara en bra järnkälla om barnet äter vegetarisk kost.

Om man vill ha råd och tips om vegetarisk barnmat kan man prata med BVC.

Om man väljer att ge barnet veganmat behöver man ha goda näringskunskaper och barnet behöver också få kosttillskott. Man kan kontakta BVC för att få information av en dietist.

Läs mer: Livsmedelsverket om vegetarisk mat till barn

Fäll ihop

Mat som barn helt eller delvis ska undvika

Mat som barn helt eller delvis ska undvika

Små barn är extra känsliga

Från ett års ålder kan barn äta i stort sett samma mat som vuxna. Men små barn är extra känsliga för bakterier som kan orsaka matförgiftningar och det finns några livsmedel som de därför bör undvika:

  • Man ska inte ge barn opastöriserad mjölk och ost tillverkad av opastöriserad mjölk eftersom det kan innehålla farliga bakterier som ger svår diarré och kan ge skador på njurarna. Opastöriserad mjölk får inte säljas i affärer men kan finnas på bondgårdar.
  • Man ska inte låta barn smaka rå köttfärs eller rått kött. Köttfärs och kyckling ska vara genomstekt och inte rosa eller röd.

Barn bör inte heller få mycket av

  • salt
  • socker och sötade livsmedel
  • sötningsmedel
  • mättat fett
  • vissa fiskar.

Till de minsta barnen kan man också vänta med att ge hela nötter, mandel, vindruvor och jordnötter då det kan fastna i fel strupe. Om man vill ge det bör det vara mosat eller i mycket små bitar.

Viss fisk bara en gång per vecka eller mycket sällan

En del fisk innehåller ämnen som inte är bra att äta för mycket av. Insjöfiskar, till exempel abborre, gädda, gös och lake ska man inte äta mer än en gång per vecka. Strömming från Östersjön, sik från Vättern, röding från Vänern och vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern bör man bara äta två till tre gånger per år.

Salt i måttliga mängder

Även om barn som är äldre än ett år kan äta salt är det bra att vara lite försiktig med hur mycket salt de äter, eftersom det kan ge högt blodtryck. I stället kan man smaksätta maten genom att använda andra kryddor. Många barn gillar både milda örtkryddor, till exempel basilika, dragon och oregano, och starkare smaker såsom curry, chili och paprika. Barn brukar också tycka om vitlök. Tänk på att en del kryddblandningar innehåller mycket salt.

Största delen av saltet i maten kommer från bröd, charkvaror, bordsmargarin och ost. Nyckelhålsmärkta livsmedel och mat innehåller mindre mängd salt. Man bör vara försiktig med färdigmat som inte är gjord speciellt för barn eftersom den kan innehålla för mycket salt.

Barn kan äta vanligt margarin, men undvik extrasaltat.

Socker

Socker finns antingen naturligt eller tillsatt. Det är ingen kemiskt skillnad mellan de båda sorterna, men livsmedel som innehåller naturligt socker innehåller även vitaminer, mineraler och kostfibrer och därför behöver barn äta dessa. Naturligt socker finns bland annat i frukt, grönsaker, rotfrukter och mjölk.

Det finns mycket tillsatt socker i bland annat kräm, sylt, godis, glass, kex, kakor, smaksatt fil och yoghurt, sötade drycker och frukostflingor. Sådana livsmedel innehåller väldigt lite vitaminer och mineraler och ger därför inte den näring som barnet behöver. De ger många kalorier men ingen näring. Om barnet äter den typen av livsmedel finns en risk att det blir mätt och inte orkar äta annan mat med näring som det behöver. Mycket söta livsmedel ökar också risken för att barnet ska få hål i tänderna och att det när det blir äldre fortsätter att äta sockerrik mat och då kan få övervikt eller fetma. Råsocker sägs ibland vara nyttigare än vanligt vitt socker, men det är i stort sett samma sak.

Det är bra att vänta så länge som möjligt med att ge livsmedel som innehåller mycket tillsatt socker. När barnet blir äldre är det bra att bara låta det äta det vid enstaka tillfällen, till exempel som lite lördagsgodis. Små barn vet inte hur dessa livsmedel smakar och saknar dem därför inte. I stället för livsmedel med mycket tillsatt socker kan man exempelvis ge bär eller frukt. I stället för smaksatt yoghurt kan man ge naturell yoghurt med bär eller bitar av frukt.

Lightprodukter, till exempel lightsaft, smakar sött och gör att barnet vänjer sig vid en söt smak. Även fruktdrycker som inte innehåller tillsatt socker, till exempel osockrad festis, smakar sött och därför är det bättre att ge vatten.

Onyttigt fett i snacks och kakor

En del fetter är bra och nödvändiga för kroppen. Andra fetter, såsom mättat fett och transfett, är mindre bra och inte nödvändiga. De anses även kunna öka risken för sjukdomar i hjärta och blodkärl. Det är därför viktigt att inte äta för mycket livsmedel med mättat fett eller transfett. Mättat fett finns exempelvis i pizza, choklad, kaffebröd, smör, feta mejeriprodukter, kex, snacks och charkvaror, till exempel bacon och korv. Transfett finns ofta i till exempel industritillverkade kex, kakor och snacks. Transfett används ofta av livsmedelsindustrin då det gör livsmedlet sprödare samt ger en längre hållbarhet.

Även för dessa livsmedel gäller att barnet från början inte vet hur det smakar och därför inte saknar det. Om barnet äter mycket snacks och kakor finns också en risk att det blir mätt och inte orkar äta annan mat med den näring som det behöver. Att barnet som liten äter mycket livsmedel av denna typ ökar också risken för att det fortsätter äta det senare i livet, och därmed ökar också risken för att få övervikt eller fetma.

I stället för snacks kan man till exempel göra dipp med stavar av grönsaker, som gurka och morötter, och doppa i yoghurt som man själv har kryddat.

Hur mycket onyttigt kan barnet äta per vecka?

Om barnet i övrigt äter varierat och regelbundet finns ett litet utrymme att äta "det lilla extra". Hur mycket detta är beror på vilket energibehov barnet har, hur gammalt det är, hur mycket det rör sig och hur det äter i övrigt. Man kan försöka begränsa tillfällena när barnet får "det lilla extra" till exempel till helgen eller till barnkalas och andra speciella tillfällen.

För barn mellan ett och två år kan det på en vecka vara till exempel en liten bulle, två glas saft och en deciliter gräddglass. För barn mellan två och sex år kan det på en vecka vara till exempel en halv bulle, två småkakor, ett glas läsk eller saft, lite glass, lite smågodis, fyra rutor chokladkaka och lite snacks.

Om barnet reagerar på någon mat

Om barnet reagerar på den mat det har ätit kan man kontakta BVC eller en vårdcentral. Man bör inte själv försöka utreda om ett barn är överkänsligt mot något.

Att barnet reagerar behöver inte betyda att det är allergiskt mot något. Små barn kan bli röda eller få utslag runt munnen, bli röda i stjärten eller få besvär med magen utan att det beror på att de är allergiska eller överkänsliga.

Med tiden blir barn mindre känsliga för ämnen som kan ge allergi. Tidigare ansågs att allergi kunde förebyggas genom att undvika att ge barnet vissa livsmedel men nu visar forskning att det bästa rådet är att äta som vanligt, om inte läkare rekommenderat annat. Risken att barnet ska bli allergiskt ökar om barnets syskon eller föräldrar är allergiska, men inte heller dessa barn ska undvika någon mat utan rekommenderas att äta som vanligt.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-09-22
Skribent:

Julia Backlund, dietist, Centrala barnhälsovården södra Älvsborg, Borås

Lisen Grafström, dietist, Centrala Barnhälsovården Fyrbodal, Uddevalla

Redaktör:

Jenny Magnusson Österberg, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Tor Lindberg, barnläkare, professor em. i barnmedicin

Fotograf:

Juliana Wiklund,
Åsa Grindal 1177 Vårdguiden