Ungefär ett barn av tjugo får feberkramper någon gång under småbarnsåren, det vill säga när de är mellan sex månader och fem år gamla. Orsaken är ofta en vanlig okomplicerad infektion, och feberkrampen kan komma precis när temperaturen stiger för första gången. Det innebär ibland att detta sker mycket överraskande, eftersom man kanske inte ens hunnit märka att det är feber på gång.
Ibland kan anfallet innebära att barnet bara blir lättirriterat och ryckigt. Men oftast innebär det att barnet får ett anfall med kramper i hela kroppen under ungefär fem till tio minuter. Efteråt kan barnet vara oroligt eller trött.
Första gången ett barn får feberkramper rekommenderas alltid besök på sjukhus för att man ska kunna utesluta andra orsaker till kramperna och få ordentlig information. Man ska även söka vård direkt om feberkramperna kommer tillbaka flera gånger under samma dygn eller om de pågår längre än fem minuter. Om feberkrampen återkommer vid en senare infektion rekommenderas telefonkontakt med sjukvården för att bedöma vad som behöver göras. Vanligen behandlas barnet med en kramplösande medicin som ges som ett litet lavemang i stjärten. Mot febern rekommenderas avkylning och vanliga febernedsättande läkemedel som till exempel Alvedon eller Panodil.
Feberkramper är inte farligt och orsakar inga komplikationer. Eftersom de inte kan jämställas med andra krampsjukdomar så brukar läkaren inte ge några krampförebyggande medel för daglig medicinering.
Det är ju vanligt med förkylningar hos småbarn, och att helt skydda sitt barn mot infektioner är en omöjlighet. Det bästa vore förstås om det fanns någon vaccination mot förkylningsinfektioner, men tyvärr finns det ju inte något sådant än.
Någon förebyggande medicinering att rekommendera finns det alltså inte. Ni skriver att ni är väl informerade om symtom och orsak till feberkramper. Om ni ändå känner behov att prata med någon om det här kan sjuksköterskan på barnavårdscentralen och barnmorskan på mödravårdscentralen vara goda samtalspartners.
