Bemötandet är en viktig del i en bra vård
Man vill givetvis få ett bra bemötande när man söker vård. Det är inte bara viktigt för ens egen del, utan också för att den vård som man själv eller någon närstående får ska fungera bra. Om mötet med vårdpersonalen fungerar dåligt blir det lätt missförstånd och fel som i värsta fall kan leda till att man drabbas av allvarliga skador.
I sjukvårdspolitiken och den lagstiftning som handlar om sjukvården betonas allt mer att det är viktigt att stärka den ställning man har som patient.
Vårdpersonal tar sig tid att lyssna
Läkare och annan vårdpersonal har professionell kunskap om sjukdomar, undersökningar och behandlingar. Men det är man själv som bäst känner just sina problem och förutsättningar och, liksom närstående, har ofta viktig kunskap att tillföra.
Förutom att svara på de frågor som läkaren eller annan vårdpersonal ställer kan man själv berätta och ställa frågor. På grund av sekretessen kan närstående bara få svar om man själv är med vid besöket eller har gett tillstånd tidigare.
Inför ett besök hos en läkare eller annan personal kan det vara bra att förbereda sig på olika sätt. Det är bra att tänka igenom vad man vill ta upp. Skriv gärna ner frågorna så är det lättare att komma ihåg att ta upp dem. Man kan också be någon annan skriva ner dem åt sig. Här är några förslag på vad kan skriva ner i förväg:
- Vilka besvär man har.
- När besvären började och vad som gör att de känns mer eller mindre.
- En lista på de läkemedel man använder.
Eget beslut om man ska blir undersökt och behandlad
I regel är det man själv som bestämmer om man vill genomgå en föreslagen undersökning eller behandling. Närstående har ingen rätt att bestämma något om den vård man ska få. Men om man själv inte kan uttrycka sin vilja kan vårdpersonalen fråga närstående om de vet hur man vill ha det.
I stort sett har man full rätt att säga nej till den vård man blir erbjuden. Undantag finns när det gäller psykiatrisk tvångsvård och vissa så kallade allmänfarliga smittsamma sjukdomar, till exempel HIV, som regleras i smittskyddslagen.
Barns rätt i vården
Enligt lag har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att besluta i frågor som rör barnet. Men det finns ingen åldersgräns för när ett barn får vara med och bestämma i en vårdsituation. Barnets rätt att bestämma själv hänger ihop med barnets mognad i förhållande till hur svårt beslutet är och vilken betydelse det har för barnets fortsatta hälsa.
Ju äldre barnet blir, desto oftare behöver både barn och föräldrar samtycka till den vård som erbjuds. Det är de ansvariga för vården som bedömer när ett barn kan vara med och bestämma i en vårdsituation.
Rätt att få information om hälsotillstånd och behandlingar
Man har, och vid behov även närstående, rätt att få information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Det gäller alltså inte bara allmän kunskap som finns i läroböcker eller på webbplatser och liknande, utan informationen ska vara anpassad till en själv. Vårdpersonalen ska förklara nyttan och riskerna med möjliga undersökningar och behandlingar, men också vilka följder det kan bli om man avstår från vård.
Rutiner och riktlinjer för den behandling man kan få
När man har fått en viss diagnos finns det oftast helt givna rutiner för undersökningar och behandlingar. Ibland finns det nationella riktlinjer från myndigheter som Socialstyrelsen eller Läkemedelsverket. Syftet med riktlinjerna är att man ska kunna få lika vård oavsett var man bor i landet. Om det finns tydliga riktlinjer blir det ofta lättare att acceptera vårdpersonalens förslag efter att man gemensamt har vägt nyttan mot eventuella risker. Men om det finns någorlunda likvärdiga undersöknings- eller behandlingsalternativ har man själv möjlighet att välja. Men kostnaden måste vara rimlig i förhållande till den effekt som behandlingen förväntas ge.
Man kan som patient inte tvinga vårdpersonal att utföra sådant som går emot vetenskap och beprövad erfarenhet. Vårdpersonal är inte heller skyldig att medverka till så kallade alternativmedicinska behandlingar.
Specialistvård utanför det egna landstinget
I första hand ska man erbjudas vård i sitt eget landsting eller i sin egen kommun. Om man behöver mer specialiserad vård kan man få remiss till en klinik i ett annat landsting. Det kan till exempel handla om en undersökning som kräver utrustning som inte finns där man bor. Då står det egna landstinget i princip för kostnaderna.
Vårdpersonalen ska se till att man får information
Det är viktigt att man får veta hur man ska bli informerad om till exempel svar på prover och vart man ska vända sig om man blir sämre.
Det är lätt hänt att man missar information och att det uppstår missförstånd. Man kan naturligt nog vara spänd och nervös, och även personalen kan vara stressad och använda onödigt svåra ord. Men vårdpersonal ska försäkra sig om att man har förstått informationen, till exempel hur läkemedel ska tas. Det är alltid rätt att fråga om man inte säkert har förstått och det kan vara bra att få den viktigaste informationen i skriftlig form.
Om man är hörsel- eller talskadad eller inte behärskar svenska språket tillräckligt bra har man rätt till tolk. Om man talar om att man behöver tolk redan när man kontaktar en mottagning inför ett besök kan vårdpersonalen vanligtvis ordna detta.
Ibland kan det vara bra att ha en närstående med vid besöket. Om man, till exempel på grund av demens, inte kan ta del av informationen ska vårdpersonalen lämna den till en närstående.
Vårdens skyldigheter regleras i flera olika lagar
Som patient har man fått en mycket starkare ställning i vården jämfört med hur det var för några decennier sedan. Det beror framför allt på att lagen har skärpts så att en rad skyldigheter för vårdgivare och vårdpersonal har skrivits in i sjukvårdslagstiftningen. Dessa skyldigheter kallas i dagligt tal patienträttigheter och gäller bland annat krav på kvalitet, säkerhet och trygghet för patienten. De gäller också bemötande och integritet, att man får viktig information och möjlighet att välja samt en hel del annat.
Skyldigheterna för vårdgivare och vårdpersonal finns i hälso- och sjukvårdslagen och i patientsäkerhetslagen. Man kan i regel inte tvinga sig till rättigheterna genom att överklaga till domstol. Hälso- och sjukvårdslagen handlar om hur vården i Sverige ska organiseras och bedrivas. Grundtanken i lagen är att alla människor i Sverige ska få en god och säker vård på lika villkor. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården så långt det är möjligt planeras och genomföras i samråd med patienten.
