Dödsfall

Reglerat vid dödsfall

Mycket av det som gäller när en person dör är reglerat i olika lagar och föreskrifter, vare sig det rör sig om naturliga dödsfall på grund av hög ålder eller dödsfall på grund av brott. Lagarna handlar dels om formella saker som till exempel hur dödsorsaken ska fastställas, dels om andra saker som att man som närstående ska få en möjlighet att ta ett värdigt farväl.

Dödsfall på sjukhus eller vårdhem

De flesta människor avlider på sjukhus eller vårdhem på grund av hög ålder eller sjukdom. Läkaren har då ansvar för att bekräfta dödsfallet och att utfärda ett dödsbevis. I vissa fall då dödsfallet är väntat, exempelvis på ett vårdhem, kan läkaren delegera till sjuksköterskan att bekräfta dödsfallet.

Läkaren skriver sedan dödsbeviset som skickas till Skatteverket för att folkbokföras. Läkaren är också skyldig att skriva ett intyg om dödsorsak som underlag till den statistik över dödsorsaker som finns i Sverige.

Vårdpersonal ska visa respekt, hänsyn och omtanke om de närstående och den som har avlidit. Som närstående kan man också få stöd i sin sorg och saknad genom att vårdpersonalen ser till att man kan ta ett sista farväl på ett värdigt och fint sätt.

På boenden för vård i livets slutskede finns ofta någon form av skrift som beskriver hur den sista tiden i livet kan bli. För många kan det vara en förberedelse och en tröst att läsa.

Dödsfall i hemmet

Om en person dör efter att ha vårdats i hemmet bör man som närstående ta kontakt med vården. I första hand kontaktar man den som hade ansvar för vården av personen. Sedan kan en sjuksköterska eller läkare bekräfta dödsfallet och en läkare utfärda dödsbevis så att begravning senare kan genomföras. Det finns alltid tid för att lugnt och värdigt ta farväl av den som har gått bort.

Om man inte vill att den som avlidit ska vara kvar i hemmet kan vårdpersonalen hjälpa till med att kontakta en begravningsbyrå som hämtar den avlidna. Begravningsbyråerna har jour även på nätter och helger.

Om man vill kan man själv som närstående ta hand om det som behöver göras med den avlidna, som till exempel att svepa kroppen och lägga den i en kista, men det vanligaste är att man anlitar en begravningsbyrå. Byrån kan också sköta begravning och annat som har samband med dödsfallet.

Ibland görs en obduktion

Om någon dör oväntat på sjukhus eller någon annan vårdmottagning har vårdpersonalen ansvaret för det som ska göras. Vanligtvis kan en läkare skriva ett dödsbevis och ett intyg om vilken dödsorsak som är trolig med hjälp av journalen och annan information om omständigheterna kring dödsfallet.

Ibland behöver en obduktion göras. Det innebär att en läkare gör en inre kroppslig undersökning av den avlidne.

Oftast görs detta i samförstånd med närstående. Men det finns situationer när obduktionen måste genomföras trots att den avlidne under sin levnad uttryckt en motvilja mot obduktion, eller de närstående motsätter sig det. Dessa undantag regleras i lag. Om en sådan situation uppstår är det viktigt att man som närstående känner sig väl informerad om varför det behövs en obduktion.

I sällsynta fall kan det krävas en så kallad rättsmedicinsk undersökning. Det är en obduktion som utförs när dödsfallet är helt oväntat eller om det finns en misstanke om att ett brott begåtts.

Om en person oväntat har avlidit hemma eller till exempel utomhus på allmän plats ska man i första hand ringa ambulans via larmnumret 112. Ambulanspersonalen kontaktar då polisen som på plats tar ställning till ifall det behövs en rättsmedicinsk undersökning för att utesluta brott.

Dödsfall utomlands

Om en person avlider utomlands är det vanligen en lokal läkare eller polis som gör identifieringen och som kontaktar den svenska ambassaden eller konsulatet i det land som dödsfallet har skett. Ambassaden anmäler i sin tur händelsen till UD:s konsulära enhet som meddelar de närstående genom den lokala polisen i Sverige. Som närstående uppmanas man ta kontakt med UD som behöver veta om den som dött varit försäkrad och hur man vill ta hand om kvarlevorna.

Det är ambassaden som utfärdar dödsbevis och andra intyg som är nödvändiga för en eventuell hemtransport. Sedan är det försäkringsbolagen som ordnar med hemtransporten eller eventuell begravning på plats. Om den avlidne inte varit försäkrad är det de närstående som får bekosta hemtransporten men med praktisk hjälp från ambassaden.

Vid misstanke om brott så är det den svenska ambassaden eller konsulatet som ordnar med tillstånd för polisutredning och obduktion av kroppen.