Din fråga rymmer egentligen mycket mer än bara det du frågar om. För svårt att besvara frågan skulle jag egentligen behöva känna till mer av din sjukdomshistoria, hur det ser ut omkring dig med familj, vänner, arbete, med mera. Detta därför att det vi upplever av kroppsliga sensationer, av oro och nedstämdhet i samband med en allvarlig sjukdom som en hjärtinfarkt, det beror inte bara på sjukliga processer och en propp i ett kärl i hjärtat utan har mycket med annat i vårt liv att göra.
Vid det akuta insjuknandet är det inte ovanligt att personen som drabbats ser ordentligt sjuk ut, med dålig färg i ansiktet, bleksvettkladdig hud, andnöd, oro och ångest. Flera faktorer kan bidra till detta som oro, syrebrist på grund av att hjärtat tillfälligt pumpar sämre, pådrag av stresshormoner som drar ihop blodkärl i huden och gör att den blir kall, blek och svettig.
Tryckkänslan i bröstet vid akut hjärtinfakt kan upplevas olika av olika personer. En del talar mest om tryck, att något dras åt som ett band runt bröstkorgen. Andra kan tala mera om ren smärta, som kan stråla ut i ryggen eller upp i halsen och käkarna. Ytterligare andra upplever det hela mer som en lufthunger, en slags plötslig andfåddhet utan ansträngning. Upplevelsen av symtomen är olika mellan olika individer, men den är dessutom ofta olika beroende på om man är man eller kvinna. Tidigare har vi i alltför hög utsträckning antagit att det som vi har lärt om hjärtinfarkt hos män också gäller lika för kvinnor. Så är det inte alltid.
Anledningen är att vid en propp i ett kärl i hjärtat blir ett mindre parti i hjärtmuskeln utan blodflöde. Blodet tillför ju syre och näring och sköljer bort vissa ämnesomsättningsprodukter. Om blodflödet avtar blir hjärtat påverkat både av syre- och näringsbrist och retat till smärta av restprodukter som inte kan sköljas bort. Du kan jämföra det med om man skulle strypa blodförsörjningen till armen genom att med blodtrycksmanschetten högt uppumpad helt stänga av blodflödet till armen. Om du sedan jobbar ett tag med muskeln i underarmen får du smärta i muskeln efter ett tag, en smärta som inte släpper förrän du släpper på blodflödet igen.
Tröttheten kan bero på syrebristen och en övergående hjärtsvikt, alltså försämring av pumpförmågan hos hjärtat, i samband med den akuta infarkten. Även stressen, oron och eventuellt de mediciner du fick kan också bidra till trötthetskänslan.
Att du nu känner dig deppig kan bero på många orsaker, men närmast till hands är väl att tolka det som en normal efterreaktion på det inträffade, kanske med en viss omedveten oro för framtiden. Nu berättar du inte om tidsförloppet så att jag kan veta ungefär hur lång tid som gått efter din infarkt, men det är nog viktigt att man bearbetar den upplevelse och erfarenhet som det ändå måste vara att få en infarkt. Att tillåta sig själv att få vara trött, att få vara ledsen och att få "sörja" det faktum att man haft en allvarlig sjukdom tror jag kan vara viktigt. Mest är det givetvis en negativ erfarenhet, men vissa människor kan också få ut något positivt i samband med en så omvälvande händelse. Man kanske får nya värden i livet, inser vad som är viktigt och mindre viktigt, prioriteringar i livet kan ändras med mera. En sådan process är ju inte alltid enkel utan kan ta både kraft och tid.
En tillgång är givetvis om man har nära familjemedlemmar, släktingar eller vänner som man kan utbyta tankar med. Att bara sopa upplevelsen under mattan och skynda vidare i livet tror jag inte är bra.
Att ge sig tid för eftertanke och spontant låta de naturliga känslor som kan höra ihop med en sådan här händelse få komma till fritt utlopp och sedan reagera på dem kan vara jobbigt i det korta perspektivet, men troligen bra i ett längre perspektiv. Men här finns nog inga regler som är absoluta eller passar alla personer. Jag bara uttalar vad jag tror är bra för de flesta av oss. Jag tror att dina reaktioner och din deppighet inte är något onormalt utan att det är något på sikt övergående som kan ändras när du kanske kommit fram till någon slags nyorientering i ditt liv.
