Det är mycket möjligt att din mor är psykiskt sjuk eller dement och jag håller med dig om att det är både sorgligt och besvärligt att hon inte fått hjälp. Det är inte säkert att hon kan bedömas som tillräckligt psykiskt sjuk för att vårdas mot sin vilja. Men jag tycker att du ska stå på dig i ditt önskemål om att någon läkare från vårdcentralen ska göra ett hembesök.
Enligt lag kan en psykiskt sjuk person i vissa fall vårdas mot sin vilja. Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, stadgar hur detta ska gå till. Enligt LPT kan en person tvångsvårdas om han eller hon är psykiskt sjuk, har ett "oundgängligt behov av vård" som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom inläggning på psykiatrisk klinik och dessutom motsätter sig vård. Rent allmänt är tröskeln för att ha "ett oundgängligt behov av vård" satt mycket högt och man menar i princip att det ska finnas fara för egen eller andras liv eller säkerhet om inte vården kommer till stånd.
Om jag som distriktsläkare får en misstanke om att någon patient i området där jag arbetar kan vara sjuk på det här sättet är jag skyldig att ordna så att en personlig undersökning görs. Oftast sker det genom ett hembesök. Om det vid hembesöket visar sig att personen i fråga är sjuk på det sätt som lagen menar skriver jag ett så kallat vårdintyg och därefter kan han eller hon bedömas av läkare på en psykiatrisk klinik. Som läkare har jag i ett sådant fall rätt att begära hjälp av polis, dels för att undersökningen ska kunna göras, dels för att få patienten transporterad till psykiatrisk klinik. Det är sedan chefsöverläkaren på kliniken som avgör om personen ska tas in för tvångsvård.
Demens räknas inte som psykisk sjukdom i lagens mening. Som jag ser det finns här en lucka i lagen där det inte finns möjligheter till tvångsvård även om en dement person till exempel är mycket störande för sin omgivning.
Hot om självmord är en vanlig orsak till att man som läkare behöver göra ett hembesök för att själv bedöma om lagen om psykiatrisk tvångsvård går att tillämpa. Ibland kan det vara så att den psykiskt sjuka själv tar kontakt med sjukvården men oftast är det grannar, släktingar, vänner eller ibland polisen som hör av sig.
I princip spelar det ingen roll vilken inställning din mammas man har till hennes eventuella sjukdom och vårdbehov. Men det är klart att den läkare du kontaktar kan komma i en lite knivig situation om din och din mammas mans uppfattning om hennes behov av vård skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att förstå att de läkare som eventuellt kommer att bedöma henne inte kan ägna sig åt ett fritt tyckande, utan de måste följa lagen. Jag kan försäkra dig om att det ofta känns oerhört tungt då man som läkare inser att någon är psykiskt sjuk men inte tillräckligt sjuk i lagens mening för att ett vårdintyg ska kunna skrivas.
